Idag skriver jag om sprutbytesprogram på LUF Storstockholms blogg, läs gärna inlägget där.
Andra som skrivit om sprutbyte i Stockholm är Gulan Avci, Seved Monke, Mark Klamberg, Andreas Bergström, Liberati, Linnéa Darell och Amanda Brihed.
Per Gudmundsson skriver idag i SvD att vi inte får lämna walkover i invandringsfrågorna och mer exakt menar han att fler politiska partiet än Sverigedemokraterna måste våga prata om kostnaden för invandringen. Han har förstås en poäng. Genom att tassa runt ämnet och inte våga ta i det, lämnar man fältet öppet för Sverigedemokraterna. Självklart måste de andra partierna börja prata mer om den ekonomiska aspekten av invandring – för det är inte bara kostnader som kommer av det hela. För att citera Gudmundsson:
”En tioprocentig ökning av den totala migrantstocken från ett specifikt land resulterar i genomsnitt i omkring sex procent mer export till landet i fråga. Importen ökar med omkring nio procent.” 12000 personer ger export för 7 miljarder kronor mer.
Dessa siffror förtjänas att lyftas fram och bankas i skallen på Sverigedemokrater som bara pratar om kostnaderna för staten i form av etableringsbidrag, SFI med mera.
Samtidigt måste vi vara på det klara med att invandringen inte bara ska ses som en ekonomisk fråga. I dagsläget har vi en invandring som består av dels asylsökande, dels anhöriginvandring till asylsökande som fått uppehållstillstånd. Arbetskraftsinvandringen från länder som inte ingår i EU/EES är i det närmaste obefintlig, även om Alliansen och Miljöpartiet nyligen drev igenom nya regler för arbetskraftinsvandring som gör det lättare för människor att komma hit och jobba. EU är på väg i samma riktning med sitt så kallade ”blue card”.
Vad detta innebär är att den invandring som sker i första hand består av människor som är förföljda i sitt eget land och därmed måste fly för att kunna leva normala liv. Dessa människor kan vi inte se på som poster i en kostnadskalkyl. De här människorna har kommit hit för att de behöver vår hjälp. Rika länder som lever i fred och frihet har en skyldighet att hjälpa de människor som flyr från förtryck, förföljelse, krig och diktatur. Vi har faktiskt råd att bistå andra människor som inte har det lika bra som vi själva utan att räkna på exakt hur mycket det kommer att påverka vår ekonomi.
Dessutom är en sådan kalkyl i det närmaste omöjlig, eftersom den inte bara måste beräknas utifrån köpkraft, inbetald skatt, ökad konsumtion eller kostnader i form av bidrag och offentlig verksamhet. Man måste också beräkna om det blir fred i hemlandet, möjligheterna till handel med detsamma i dessa fall, de kontakter som skapas av återvändande invandrare med mera. Hur man ska kunna göra en sådan kalkyl ter sig för mig omöjligt, men visst, jag är ju inte doktor i nationalekonomi heller.
Jag tror definitivt vi måste börja prata ekonomi när det gäller invandring, framför allt för att visa att Sverigedemokraterna har fel. Med rätt argument kan vi sluta räkna på kostnader eller intäkter och istället börja prata om hur vi bäst kan hjälpa de människor som behöver vårt stöd och hur vi som land bäst kan dra nytta av alla potentiella fördelar med invandringen.
Intressant?
Äntligen kommer det efterlängtade beskedet; Tjeckiens författningsdomstol har godkänt Lissabonfördraget och därmed förväntas president Vaclav Klaus skriva under inom kort. Klaus är den sista av EU:s stats- och regeringschefer som behöver ratificera fördraget för att det ska kunna träda ikraft.
För oss som tror på EU som en stark internationell kraft som kan arbeta för fred och demokrati är detta riktigt goda nyheter. En utvidgning av EU skulle nästan omöjliggjorts om Lissabon fallit. Enligt gällande fördrag får nämligen inte EU växa mer. Det hade kanske gått att få igenom ett mindre tillägg till fördragen, men då hade det krävts helt nya förhandlingsrundor och utvidgningen hade dröjt. Dessutom gör Lissabonfördraget att det blir lättare att fatta beslut, eftersom många frågor nu undantas från konsensuskravet. Tyvärr är frågan om var Europaparlamentet ska sitta inte en sån fråga, så vi kommer fortsätta tvingas betala med skattemedel och stora koldioxidutsläpp för att parlamentet ska kunna flytta fram och tillbaka mellan Bryssel och Strassbourg ännu ett tag.
Ytterligare fördelar är att maktfördelningen mellan Europaparlamentet och nationella/regionala parlament klargörs. Viss makt flyttas till EU-nivå, medan annan flyttas ner till de nationella parlamenten. De nationella parlamenten får också ökade rättigheter att avvisa EU-lagstiftning som de anser vara oförenliga med t.ex. EG-rätten. På detta sätt stärks medborgarinflytandet och EU blir mindre av en centralstyrd elitistisk sammanslutning. Förvisso hävdar många EU-motståndare motsatsen, men allt som oftast har de missförstått det nya fördraget, alternativt använder sig av skrämseltaktik utan grund i verkligheten.
Jag ser fram emot ett bättre fungerande EU som kan börja jobba mer för sina medborgare och medlemsländer, på ett effektivare sätt.Visst, ibland kommer vi att få acceptera beslut som vi inte gillar, när den nationella vetorätten försvinner på många områden, men det är så demokrati fungerar.
Intressant?
Alldeles nyss dök det upp i medierna: det afghanska valet ställs in. Det beror helt enkelt på att sittande presidentens huvudutmanare, Abdullah Abdullah, har dragit tillbaka sin kandidatur. Därmed blir det ingen andra omgång av valet och Hamid Karzai kan sitta kvar.
Tyvärr är det inte helt oväntat. Redan när det stod klart att Karzai inte fått den nödvändiga majoriteten så konstaterades det från alla håll att en andra omgång inte var önskvärd. Den första omgångens säkerhetsproblem med talibanattacker och dessutom ett omfattande valfusk, gjorde att ingen ville ha en repris på det hela. Genom att Abdullah nu hoppar av blir det heller ingen andra omgång. Det är kanske bra för sittande administration och för de säkerhetsstyrkor som finns på plats, men inte bra för demokratin. Om man kunnat genomföra en andra omgång, med mindre valfusk och eventuellt med ännu bättre säkerhet, hade demokratin kunnat stärkas. I Afghanistan behövs det, eftersom det inte finns någon lång demokratisk tradition i landet.
Tyvärr finns det ju inget att göra nu utan istället får vi hoppas att säkerhetsläget förbättras och kontrollen av valen utökas till nästa gång, så demokratin kan få en skjuts framåt då. Med tanke på nuvarande utveckling är det dock inte läge att hoppas på några stora förbättringar.
Intressant?
Jag skrev igår på bloggen om tankefelet i Merit Wagers kolumn i SvD. Idag utvecklar jag och Christoffer Fagerberg detta på Newsmill. Läs gärna artikeln där.
Intressant?
Merit Wager har ofta vettiga åsikter. Idag är inte ett av dessa tillfällen.
I sin kolumn i SvD skriver hon idag att migrationsverket borde ställa samma krav som skatteverket när det gäller identitet; skatteverket utfärdar inga id-kort om identiteten på ansökande indiv inte är styrkt och Merit Wager tycker att migrationsverket borde ha samma princip för permanenta uppehållstillstånd.
Tyvärr kommer detta inte fungera i praktiken. Sverige har idag i det närmaste ingen arbetskraftsinvandring utan tar enbart emot flyktingar. När en person söker asyl är det en fördel för henom att inte ha några identitetshandlingar (flera statliga utredningar har pekat på detta som en av anledningarna till att asylsökande förstör eller undanhåller sina identitetshandlingar). Anledningen är att om man lyckats skaffa sig t.ex. ett pass så har man ändå så pass goda relationer med regimen i hemlandet att migrationsverket anser det ”osannolikt” att man skulle drabbas av förföljelse där. Hade risken varit överhängande för detta, resonerar man, så hade man troligen aldrig fått ut några identitetshandlingar över huvud taget.
Denna syn medför dessutom att flyktingar som vill öka chanserna att få stanna rekommenderas av smugglarna som hjälper dem hit att slänga sina id-handlingar.
Så på ena sidan har vi en ordning där du troligen inte kommer att få ett uppehållstillstånd som flykting om du kan styrka din identitet. På andra sidan har vi skatteverket (som utfärdar både personnumret när migrationsverket givit uppehållstillstånd och id-handlingar) som kräver att personerna ska ha id-handlingar med sig från hemlandet. Merit Wager föreslår nu att migrationsverket borde kräva id-handlingar. Därmed föreslår hon ett moment 22; migrationsverket ska vara restriktiva med att utfärda uppehållstillstånd till människor som har så pass god relation till hemlandets regim att de kan få ut id-handlingar därifrån, men de ska samtidigt vara restriktiva med att utfärda uppehållstillstånd till människor som inte kan visa upp id-handlingar utfärdade av hemlandets regim.
Att detta kommer drabba dem som bäst behöver vårt skydd är tämligen uppenbart. Dessutom kommer kombinationen att leda till att Sverige i princip inte släpper in någon från ett annat land (så länge vi inte öppnar för mer arbetskraftsinvandring, vilket iofs alliansen tillsammans med miljöpartiet har börjat göra). Jag tror inte att det var den effekten som Merit Wager hade i åtanke.
Per Pettersson