Staten och prästerskapet sitter ännu i samma båt?

Skolverket föreslår att alla världsreligioner ska ha samma ställning i skolans religionsundervisning. Det tycker inte den svenska regeringen och ansvarig minister Jan Björklund (FP). Därför kommer de nu att köra över skolverket och ge kristendomen en särställning i undervisningen.

Religionsfrihet. En kyrka skild från staten. Neutralitet gentemot livsåskådningar. Ingen diskriminering på grund av religion eller annan trosuppfattning.

Låter orden och fraserna bekanta? De har varit vägledande för sekulariseringen och demokratiseringen av samhället i många år nu. De stammar ur den liberala idétraditionen och liberalerna i Sverige har varit bland de pådrivande i dessa frågor. Nu är det dags att ta steget ut tycker Skolverket och vill ge alla världsreligionerna samma ställning i religionsundervisningen. Då tar det plötsligt stopp.

– På lågstadiet berättar man i december för barnen varför vi firar jul, alla traditioner kring det och hur det gick till i Betlehem. Vid påsk gör man samma sak. Att vi skulle ägna samma uppmärksamhet åt de buddhistiska helgerna, det är inte möjligt, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP).

Frågan är varför vi inte kan det? Vi behöver inte ägna flera heldagar varje läsår till att besöka kyrkor och lära barnen om kristna traditioner och kristen mytologi. Om vi slutar att göra det finns det gott om tid att även lära sig om andra världsreligioners viktigaste helgdagar. Det ingår inte i läroplanen att lära sig om alla kristendomens små helgdagar, då behöver vi inte heller lära oss om varje helgdag i de andra religiösa traditionerna. Däremot är det rimligt att elever lär sig lika mycket om exempelvis Ramadan och Chanukka som om julen. Dessutom är Påsken och judiska Pesach samma högtid i grunden, något som därmed borde läras ut samtidigt.

Argumentationen att kristendomen skulle haft ett så pass stort inflytande historiskt att vi måste fortsätta att ge den ett stort inflytande håller inte heller. Det är rimligt att lära sig vilket inflytande religionen haft historiskt förstås, men det hör historieundervisningen till. I religionsundervisningen är det just religionen som ska behandlas och där ska ingen religion ha särställning som viktigare än någon annan. Undervisningen ska vara neutral. Allt annat vore i praktiken diskriminering.

Jan Björklund borde som förmodat liberal utbildningsminister ha hållit hårt på principen om en sekulär skola och att kyrkan och staten genomlidit sin skilsmässa för flera år sedan. Istället säger Björklund att ”Skolverkets uppfattning är fortfarande att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika, och därför kör regeringen nu över myndigheten”. Själva formuleringen i det uttalandet är beklämmande, eftersom det antyder att myndigheter förväntas byta uppfattning när regeringen säger till dem att göra så, något som i mina öron låter som det förbjudna ministerstyret. Dessutom är det skrämmande att en myndighet ska köras över med hänvisning till att de tycker att saker ska behandlas lika istället för att särbehandlas. Det är ovärdigt en minister i allmänhet och en liberal minister i synnerhet att uttala sig på det sättet.

Antingen tror inte Björklund på grundläggande liberala ideal, eller så har Kristdemokraterna på något sätt fått orimligt stort inflytande över läroplanen, förhoppningsvis i utbyte mot att de ger upp en massa andra principer. Oavsett vilket så är regeringen ute på tunn is genom sin inställning. Inte heller går det att hoppas på att riksdagen ska kunna fälla förslaget, för trots att regeringen numera regerar i minoritet så är förslaget precis ett sådant som tilltalar Sverigedemokraterna. Deras vurm för obsoleta traditioner är välkänd. När Björklund kör över Skolverket i denna fråga attraherar han stöd från de väljargrupper som röstar på SD och KD, dvs klassiskt värdekonservativa väljare – i praktiken livsstilsliberalismens värsta fiender. På så sätt fortsätter den trend som pågått länge med en Folkpartiledning som går längre och längre bort från liberala värderingar och istället blir mer och mer konservativt.

Antagligen har regeringen, ivrigt påhejade av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, redan slagit fast sin åsikt i frågan. Det är högst olyckligt och det är bara att hålla tummarna för att kritiken får dem att ändra sig. Alternativet är att det blir en ny läroplan vid nästa maktskifte, något som inte är lämpligt för kontinuiteten i skolan men helt nödvändigt om inte skolan en gång för alla sekulariseras på det sätt som vi har rätt att förvänta oss av en sekulär stat där religion och trosuppfattning är en privatsak. Staten och prästerskapet skaffade sig olika båtar för flera år sedan. Det är dags att de kapar ytterligare en av de sista trossarna som fortfarande håller dem samman.

Intressant?

Yttrandefriheten måste gälla också i skolan

I år är förstagångsväljarna rekordmånga. Nästan en halv miljon unga kommer i september att lägga sin röst i en valurna för första gången, 15 procent fler än i valet 2006. Dessa unga människor behöver få tillgång till information om de politiska partierna och de olika alternativ de ställs inför. För många unga är den naturligaste platsen för detta skolan. Där kan de politiska budskapen presenteras, debatteras, granskas och kritiseras i sällskap av jämnåriga.

Samtidigt har många skolor blivit försiktigare med, ibland direkt rädda, för att släppa in de politiska partierna. Det främsta skälet stavas främlingsfientlighet och Sverigedemokraterna. I rädslan för dessa är det alltför lätt att helt stänga skolans portar för politisk diskussion.

För att möta problemet presenterade Skolverket på fredagen ett stödmaterial om opinionsbildning i skolorna. Materialet ska hjälpa skolorna att främja demokratiska värderingar och öppna för fri debatt om värderingar. För skolor är inte egna universum, avskilda från resten av samhället. Tvärtom är det där morgondagens medborgare fostras och det är där våra ungdomar ska lära sig kritiskt tänkande. Trots det försöker många skolor skydda unga från de idéer som de inte anser förenliga med skolornas egna värdegrunder. Det är fel väg att gå.

I Eskilstuna har Sverigedemokraterna anmält samtliga gymnasieskolor till Justitieombudsmannen, JO, med anledning av att de inte släppts in på stadens gymnasieskolor. Att på detta sätt bjuda dem på ett martyrskap hindrar inte deras värderingar från att spridas, tvärtom kan de lätt vinna sympatiröster på att framstå som motarbetade av etablissemanget.

Stängs partierna ute från skolorna lämnas ungdomarna till att själva söka information. Många gånger handlar det om internetsidor eller valmaterial som presenterar en svart-vit bild av världen, källor som i sig själva ofta får stå oemotsagda. Då är det lätt att förledas av förenklade budskap, som skyller alla problem på någon annan. Låter man istället de olika budskapen belysas öppet och debatteras, blir det lättare att genomskåda osanningar och dolda budskap. Att tiga ihjäl främlingsfientlighet och intolerans fungerar inte.

Genom att tillåta politiska partier i skolorna öppnar man för att det blåser upp till proteststorm när Sverigedemokraterna kommer på besök. Yttrandefriheten måste dock gälla även i skolan. En fri debatt främjar elevernas kritiska tänkande och hjälper dem att granska budskapen. Att neka dem detta är att gå de främlingsfientligas ärenden.

Fotnot: ovanstående text är skriven som en övning inom Liberal Press, Liberala Nyhetsbyråns och Eskilstunakurirens ledarksribentkurs.

Skolorna måste vara öppna demokratiska fora

Sverigedemokraterna påverkar vårt samhälle långt mer än vad deras opinionssiffror berättigar. Ett parti som ligger under riksdagsspärren lyckas ändå få alla andra partier att ständigt förhålla sig till dem, prata om huruvida man ska ”ta debatten” eller inte och hur man ska agera mot dem i de lokala fullmäktigen där de lyckats ta sig in.

Även resten av samhället funderar ständigt på hur man ska förhålla sig till partiet. Många skolor har tvingats ta ställning nu när det är valår och tyvärr har deras beslut ofta blivit att stänga skolan för alla politiska partier, då man inte vill ha Sverigedemokrater på besök.

Problemet med att stänga skolorna är, precis som alliansens ungdomsförbund belyste på Brännpunkt för en tid sedan, att förbudet effektivt sätter stopp för en vettig debatt mellan de politiska alternativen och på längre sikt även gynnar extremismen. Om Sverigedemokraterna får stå helt oemotsagda och dessutom kan använda sig av martyrkortet tack vare de hinder samhället sätter upp för dem, gynnas de snarare än motarbetas. Många gymnasieungdomar får sin första riktiga kontakt med politiken inte genom samhällskunskapen, utan genom debatter och bokbord där de politiska partierna och deras ungdomsförbund deltar. Att hindra ungdomar från att utvecklas och börja fundera över sina egna åsikter är kontraproduktivt om man vill skapa tänkande individer som själva inser problemen med Sverigedemokraternas politik och därmed förkastar dem som alternativ.

Glädjande nog har nu Skolverket tagit fram riktlinjer för hur skolorna ska agera när det gäller politiska partier och ungdomsförbund. I riktlinjerna står det bland annat att ”det är viktigt att skolorna arbetar aktivt och medvetet med politiska partiers medverkan i skolan”, samtidigt som de också konstaterar att det ”av allmänna ordningsskäl kan det vara motiverat att dela upp tillfällena och begränsa den tid de politiska partierna får vara i skolan”. Att stänga skolorna helt är dock inte rekommenderat, i riktlinjerna står klart och tydligt ”att utestänga alla politiska partier är förenligt med grundlagen men tveksamt utifrån skolans demokratiuppdrag”.

Jag är glad att Skolverket har tagit sitt ansvar och utarbetat riktlinjer baserade på att skolan ska vara ett öppet, demokratiskt forum. Genom öppen samhällsdebatt och genom att låta åsikter luftas, bemötas och debatteras öppet, skapar vi tänkande, medvetna och engagerade samhällsmedborgare. Det är extra viktigt när det gäller ungdomar. En del av skolans uppdrag är också att lära ut källkritik, kritiskt tänkande och granskande samt ifrågasättande. Tack vare Skolverkets riktlinjer kan dessa saker nu också appliceras på politiken.

Intressant?

Skolpolis får en ny betydelse

Att socialdemokraterna sneglar allt mer på Folkpartiet liberalernas skolpolitik vet vi. Att det oftast blir fel när de gör det vet vi också. Idag lanserar de sin egen variant på ordning och reda i skolan, så att säga; varje skola ska ha en kontaktpolis dit elever kan vända sig när de sett något misstänkt med sina kompisar. Tanken må vara god och antagligen menar de väl, men implikationerna är skrämmande. Möjligheten till missbruk, exempelvis av mobbare som lämnar grundlösa tips till polisen om sina offer, är allt för stor.

Ytterligare en fråga är varför det här alls behövs. Det finns kuratorer, mentorer, rektorer och en massa annan vuxen personal i skolan. Varför behöver vi blanda in poliser redan på det stadiet? Är det inte rimligare att skolans personal får ta första kontakten? Ett av förslagen från Alliansen som presenterades igår var att lärare ska få större ansvar bland annat när elever kränks eller far illa, borde inte den här typen av kontakt vara en naturlig del?

Poliser i skolan på detta sätt är en dålig idé, även om de som föreslagit det säkert menar väl. Precis som så ofta är vägen till helvetet stenlagd med goda intentioner. Tyvärr gör ytbeläggningen ingen skillnad för vart vägen leder.

Klara besked om skolan från Alliansen

Idag berättar Alliansens fyra partiledare på SvD Brännpunkt hur de vill utveckla skolan, med 10 konkreta punkter som kommer att införas 2012. Den största frågan, något som framför allt Folkpartiet liberalerna drivit på för, är att en lärarlegitimation införs. Både Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund välkomnar legitimationen och att dessa båda organisationer är överens om att ett förslag från Alliansen är bra, måste vara smått unikt.

Lovorden är många och det är inte så mycket att lägga till vad gäller själva införandet av lärarlegitimationen. Något som däremot förtjänar att uppmärksammas är de saker som legitimationen och de övriga förslagen innebär för undervisningen. Ett av dem är att lärarna i och med legitimeringen får ett års praktik med en mentor, som hjälper en nyutexaminerad lärare under dennes första tid i yrket. Istället för att kastas rakt ut i verkligheten med enbart en teoretisk examen, får lärarna en period där de kan dra nytta av andras praktiska kunskaper på ett bättre sätt. Utöver det tydliggörs ansvaret för betygssättning och undervisning och bara legitimerade lärare får sätta betyg. Lärarna får ökat ansvar och tydligare regler att luta sig tillbaka på, bland annat vad gäller elever som kränks.

Förutom legitimationen återinförs också lektoraten i skolorna. Lektor kan en legitimerad lärare bli, om denne också har doktors- eller licenciatexamen. Att på detta sätt stärka kopplingen till forskningen och dessutom öka ämneskompetensen i undervisningen är väldigt bra.

Alliansen har idag konkret visat vägen bort från flumskolan och mot en skola som utbildar för framtiden. Länge har det mest pratats om ordning, reda och disciplin i skolan, något som jag istället är övertygad kommer av sig självt om man satsar på att öka lärarnas status och kompetens. Med en ömsesidig respekt mellan lärare och elever uppnår man mer än med rigida regler och disciplinära åtgärder. Om eleverna får anledning att se upp till sina lärare på grund av deras kompetens och kunskaper blir relationen mer naturlig än om ”respekten” uppnås genom hot och ordningsbetyg. Därför gläds jag över dagens besked från Alliansen, det är ett stort kliv i rätt riktning för den svenska skolan.

Läs också Runo Johansson, Christoffer Fagerberg, Rasmus Jonlund, Joakim Hofvander, Mark Klamberg, Lotta Edholm, Sebastian Bjernegård, Kent Persson, Nina Larsson, Helen Törnqvist, Viktor Tullgren.

Intressant?

Hon hen han – rapport från ungdomsstyrelsen

Ungdomsstyrelsen släppte igår en rapport om hälsan, eller snararen ohälsan, bland unga HBT-personer. Det är dyster läsning på många sätt, men samtidigt finns en mängd goda förslag som är bra att plocka upp. Trollhare har givetvis läst rapporten, jag rekommenderar fördjupningsläsningen där. Intressant att notera är att flera av ungdomsstyrelsens förslag till förbättringar faktiskt finns med i det program för HBT-politik för Folkpartiet i Stockholms stad som jag var med och tog fram. Visst, det är inte ett heltäckande program, speciellt eftersom det handlar om stadens verksamhet enbart. Men bland ungdomsstyrelsens förslag som också finns med i programmet hittar vi:

• Höjd kvalitet på sex- och samlevnadsundervisningen, med bättre kunskaper om HBT.
• Kompetensutveckling för personal inom offentliga verksamheter om HBT, viktigast förstås inom skolan och skolhälsovården, verksamheter där man möter många unga HBT-personer.
• Stöd till verksamheter och mötesplatser som riktar sig till unga HBT-personer.

Det känns bra att veta att vi är på rätt väg vad gäller den liberala HBT-politiken på kommunnivå i Stockholm. Nu gäller det bara att det ges utrymme för politiken efter valet och att den inte hamnar i en byrålåda någonstans på grund av andra, konservativa partiers motvilja mot frågorna.

Läs också Niklas Odelberg.

Intressant?