Etikettarkiv: allians för sverige

Almedalen, onsdag

Idag var det Alliansens dag under politikerveckan, med ett antal intressanta seminarier och en pressträff med allianspartiernas partisekreterare. Avslutningsvis ett trevligt mingel innan det var dags att lyssna på Mona Sahlins tal nere i Almedalen. Efter talet och efterfrågat var det nästa alliansmingel, med ungdomsförbunden.

Mona Sahlins tal behöver självklart kommenteras. Till att börja med var det ju inte direkt inspirerande. Dels ganska tråkigt rent retoriskt, inte en retorisk stil som jag uppskattar (men kan tänka mig att Monas kärnväljare kan gilla den), dels inga fräscha idéer utan mest angrepp och några förslag som gjorde mig näst intill rädd, om hon har för avsikt att faktiskt införa dem.

Mona Sahlin citerade en fackaktiv hon hade träffat någonstans, som sagt ”hellre en Saab på parkeringen än en Maud i regeringen”. Jag känner snarast att om inga konsumenter vill ha en Saab, eller i alla fall inte betala vad det kostar att köpa en, så ska vi inte försöka rädda företaget bara för att vi ska ha ett svenskt bilmärke till. Marknaden måste bestämma och osunda företag måste tillåtas att gå i konkurs. Dessutom gillar jag Maud. Så jag säger till Sahlin ”hellre en Maud i regeringen än en Saab på parkeringen”. Utöver det skulle jag själv helst av allt vilja ha en Aston Martin.

Mona Sahlin pratade också om att staten ger mindre pengar till kommunerna just nu, något som tvingar kommunerna att ta ut högre skatter. Det leder enligt Sahlin till en förskjutning av skatterna från statliga progressiva till kommunala platta skatter. Jag är personligen emot straffskatt på utbildning och föredrar därför en platt skatt med ett stort grundavdrag. Med andra ord blev jag väldigt glad när hon berättade att vi sakta men säkert är på väg mot just denna platta skatt. Det är bara att hoppas att värnskatten snart avskaffas också.

Det sista som bör kommenteras är det Mona Sahlin sa om att människor är rädda för att bli arbetslösa. Sahlins lösning var en högre a-kassa. Min lösning är en annan. A-kassan ska vara en tillfällig lösning vid arbetslöshet. Problemet idag är att arbetslöshet ofta är mer än tillfällig, många som blir arbetslösa står länge kvar utanför arbetsmarknaden. En av de största anledningarna till detta är utformningen av Las och speciellt turordningsreglerna. Om man aktivt bedriver en politik för ökad rörlighet på arbetsmarknaden och som motverkar ”inlåsningseffekter” likt dem som syns på bostadsmarknaden, så behöver man inte höja a-kassenivåerna för att folk ska kunna leva på dem i flera år. Istället kommer man att behöva klara sig en månad eller två innan man hittat ett nytt jobb. Det är en mycket bättre lösning och människor skulle dessutom vara mindre rädda för arbetslöshet om de visste att den kommer att vara kortvarig, än om de vet att de har en hög a-kassa. Pengarna är viktiga, men än viktigare är att vara sysselsatt, ha ett socialt liv och känna att man har kontroll över sitt eget liv utan att behöva vara beroende av bidrag.

Alliansens aktiviteter under dagen fyllde mig med en positiv känsla. Sahlins tal spädde på den ytterligare eftersom det står allt klarare att för varje förslag den rödgröna röran (för det är väldigt rörigt på den kanten) presenterar, så kommer alliansen att få fler och fler väljare. Valsegern 2010 kommer allt närmare.

Intressant?
Annonser

”Valvinnande” skattehöjningar utlovas

Den rödgröna oppositionen har verkligen bra koll på vad svenskarna vill ha. Svenskarna vill ha mindre pengar i plånboken att bestämma över själva, det är mycket bättre att staten och övriga offentliga institutioner bestämmer vad man ska göra med sina pengar. Dessutom skapas det fler jobb och fler människor vill arbeta när de vet att det lönar sig sämre att arbeta än att gå på bidrag, för alla vill ju ha det så dåligt ekonomiskt ställt som möjligt. Därför lovar nu, med hela sitt hjärta, den rödgröna oppositionen skattehöjningar om de vinner valet.
Fortsätt läs


Trenden fortsätter

Idag publicceras två nya opinionsmätningar från Sifo och Skop. Skop ger Alliansen ledningen med 50,6% mot de rödgrönas 45,5%. Sifo ger istället de rödgröna ledningen, men skillnaden mellan blocken är nere i 1,2%.

Oavsett vilken undersökning man väljer att tro på så är trenden tydlig. Stödet för Alliansen är på uppgående medan de rödgrönas siffror faller. En del i det hela är givetvis Wanja Lundy-Wedins förtroendekris, men också det allt mer ifrågasatta samarbetet mellan partierna är en förklaring. Framför allt gäller det Monas misslyckade försök att bara samarbeta med miljöpartiet; hade hon fått igenom det förslaget hade opinionen troligen varit snällare mot de rödgröna. Väldigt få socialdemokratiska och gröna väljare vill ha den politik som vänsterpartiet står för.

Miljöpartisterna är också i allmänhet besvikna på att partiet bundit upp sig för samarbete med ett block. Birger Schlaug är en av de miljöpartister som tagit avstånd från att partiet blir en del av blockpolitiken och gick i vintras så långt som att föreslå att man skulle bilda ett nytt parti som kunde stå utanför blocktänkandet. Jag tror inte att han är ensam om att tycka så.

Oppositionen är i kris och allt de gör för att komma ur den verkar snarare göra allting värre. Kan det vara så enkelt att väljarna skräms bort när oppositionen nu äntligen avslöjar vad de faktiskt vill göra efter valet?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Rättvis fördelning?

Fredrik Federley kräver på sin blogg att moderaterna ska dela med sig av ministerposterna och att Fredrik Reinfeld därmed borde genomföra en regeringsombildning i höst.

Låter väl sunt på sätt och vis, övriga allianspartier skulle må bra av att få lite mer cred för det gemensamma arbetet.

Frågan är hur han tänkte med fördelningen?

Federley föreslår att centern, som har fyra ministrar (däribland vice statsministerposten), ska få två till. Folkpartiet liberalerna, som har fyra ministrar och kristdemokraterna, som har tre, ska få en var till. Detta för att avspegla storleken på partierna bättre. Med tanke på att folkpartiet är starkare i opinionen än centern och definitivt är rejält mycket större än kristdemokraterna så verkar fördelningen aningen sned. Rimligare vore att centern och folkpartiet liberalerna får samma antal ministerposter.

Så visst, gärna lite mindre moderatdominans i regeringen. Men vi kanske ska vara lite ärliga mot varandra och framför allt inte bli giriga, Federley.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Tydligare profil hos de borgerliga partierna

Henrik Brors resonerar idag kring det faktum att de mindre allianspartierna börjar profilera sig mer och mer till höger om moderaterna. Folkpartiet har blivit försvarsmaktens försvarare, kristdemokraterna småhusägarnas skyddshelgon och centern står på marknadsliberalismens metaforiska barrikader.

Profileringen förklarar Brors med att partierna inte kan vara med i dragkampen om mittenväljarna som moderaterna och socialdemokraterna håller på med utan passar istället på att locka borgerliga kärnväljare som tycker att moderaterna överger för många av deras ideal.

Förklaringen är mycket rimlig och förmodligen fullkomligt sann. Det är dessutom en utmärkt utveckling i mina ögon.

De mindre borgerliga partierna måste börja utmana moderaterna som det huvudsakliga borgerliga alternativet. De nya moderaterna har som mål att bli brett, vilket lämnar fältet öppet för partier som faktiskt prioriterar borgerliga kärnfrågor. Moderaterna är på väg att byta plats med framför allt folkpartiet liberalerna, om jag får våga mig på en liten analys.

Tidigare har just folkpartiet varit ett mittenparti som försökt sig på samarbeten även vänsterut. Nu är det moderaterna som suktar efter socialdemokratiska väljare och folkpartiet som profilerar sig som ett äkta liberalt parti både vad gäller ekonomi och värderingar. När fler unga liberaler kommer in i partistrukturerna kan vi dessutom förvänta oss en kraftig liberal svängning vad gäller integritet och liknande frågor. Folkpartiet kommer då, förhoppningsvis, att allt mer styras bort från betong- och batongliberalism till en äkta, ideologisk liberalism som alltid sätter individen i första rummet.

En gång i tiden var Folkpartiet liberalerna det naturliga borgerliga alternativet för alla liberaler. Med den utveckling vi ser just nu är det inte längre speciellt osannolikt att detta blir den naturliga ordningen återigen, möjligen med en sammanslagning med centerns ideologiskt liberala falang som följd. För svensk politik och för Sveriges framtid vore detta en väldigt positiv utveckling.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Dubbelmoralen skördar nya framgångar

Sveriges främsta dubbelmoralparti skördar nya framgångar. Den här gången är det Jan Emanuel Johansson som står för insatsen. Han har via blocket försökt hyra ut sin övernattnings-tvåa i Stockholm för 10 000 kr i veckan. Hans kommentar till det hela?

”Rent krasst: Jag vet inte var det står att man inte ska försöka. Det var bara ett försök. Det gick ju inte.”

”Ett pinsamt försök till att hyra ut en lägenhet väldigt dyrt.”

”Det var därför jag skrev Janne Johansson, istället för Jan Emanuel på den där annonsen på blocket.”

Socialdemokraterna har haft klara problem, så länge jag kan minnas, att få sina folkvalda att spela efter samma regler som de anser ska gälla för andra. Just bostäder har varit extra problematiskt. När socialdemokraterna har kritiserat utförsäljningar och sagt att man måste protestera, gör partitoppar klipp på just utförsäljningar. Andra partimedlemmar har fått bostäder genom stiftelser på sätt som går emot stiftelsernas stadgar. Nu har vi Jan Emanuel som försöker ta ut ockerhyror.

Det intressanta är ju hans kommentarer, framför allt hans åsikt att man ska försöka. Det verkar vara symptomatiskt för socialdemokraternas policy; försök att komma undan med så mycket som möjligt och hoppas att ingen kommer på dig. Samtidigt kritiserar man andra människor som faktiskt både följer regler och dessutom lever som de lär, som följer sin övertygelse.

Jag förundras ständigt över att socialdemokraterna, trots detta ständiga dubbelmoraliserande, fortfarande inte genomskådats av sina väljare. De gör ständigt om samma misstag och visar samma förakt för regler och människor som inte tillhör de (s)-märkta, men ändå får de massor med röster av människor som skulle ha ropat efter lynchning om det hade varit någon från näringslivet eller borgerligheten som agerat på exakt samma sätt.

Det är dags att uppmärksamma socialdemokratins dubbelmoral och göra väljarna medvetna om vad det är för människor de lägger sina röster på. Oavsett om det sen leder till fler röster på alliansen eller en grundlig sanering av det socialdemokratiska arbetarpartiet, så skulle jag vara nöjd. Även om jag inte delar socialdemokratins åsikter så kan det bara vara positivt för Sverige om politiker faktiskt börjar stå upp för sina ideal och leva som de lär. Om vi ska kunna bli av med politikerföraktet är detta steg 1A.

Uppdatering: Jan Emanuel har även försökt att hyra ut sin villa i Visby för 35 000 kr i veckan. Det verkar inte finnas någon hejd på hans girighet, eller för den delen brist på verklighetsförankring. Efter detta kan Jan Emanuel inte sitta kvar som riksdagsledamot för socialdemokraterna, i alla fall inte om socialdemokraterna vill hävda någon slags trovärdighet i bostadspolitiken i framtiden.

Uppdatering 2: Jag får delvis medhåll i mina åsikter av Carina Moberg (S).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Europa i fokus istället för landet

Sveriges ordförandeskap i EU 2009

Sveriges ordförandeskap i EU 2009

Sverige har varit vägledande inom många saker i EU. En liten men ändock viktig sak är hur man agerar på webben under ett ordförandeskap. Senast det begav sig registrerades adressen http://www.eu2001.se, en adress som blivit stilbildande för kommande ordförandeskap.

Den här gången har vi en alliansregering vid rodret, en regering som har tillsatt en liberal EU-minister som brinner för Europaprojektet. Tack vare Cecilia Malmström visar nu Sverige åter vägen genom att denna gång registrera webbadressen www.se2009.eu. Denna vid första anblicken minimala ändring signalerar ändå något viktigt. Genom att använda toppdomänen .eu har man redan nu slagit an tonen för ordförandeskapet. EU och Europa sätts i centrum istället för nationella intressen, en egentligen självklar men ack så sällsynt inställning hos ordförandeländerna.

Adressen presenterades samtidigt som logotypen för ordförandeskapet. Logotypen är riktigt snygg och introt på hemsidan (som i övrigt inte innehåller speciellt mycket information än) är också det snyggt och stilrent. Att Sverige och EU har samma färger i sina flaggor gör ju det hela ännu enklare när man ska skapa en logotyp för ordförandeskapet.

Jag ser fram emot att Sverige tar över ordförandeklubban. Med Cecilia Malmström vid rodret, tillsammans med Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt, är jag säker på att Europa kommer att föras upp ordentligt på agendan i media men även diskuteras kring köksbordet av vanliga medborgare. Detta kommer inte en dag för tidigt. Det är dags att börja diskutera vad vi vill att EU ska göra och inte bara klaga på det som EU gör fel. Är det någon som föreslår att vi ska gå ur Sverige när riksdagen fattar konstiga beslut? Nej. Vi försöker ändra på politiken istället. Samma sak ska vi göra när det gäller EU, för det är bara genom engagemang och delaktighet man kan påverka något.

Det märks att temperaturen i EU-frågorna höjs nu när vi skriver mars månad i kalendern. Valrörelsen inför EU-parlamentsvalet i juni kommer igång så smått och ordförandeskapet i höst lanseras av regeringen. Nu är det bara att hoppas att medier och medborgare hakar på, att vårvärmen och den höjda temperaturen tinar upp medborgarnas hjärtan och gör dem mer öppna för att faktiskt prata om och titta på EU med nya ögon.

EU är ett bra projekt. Nu gäller det bara att göra det till medborgarnas gemensamma projekt och inte lämna allt till regeringarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,