Etikettarkiv: birgitta ohlsson

Vilsna liberaler hittar inget hem i MP – heller?

Grön Ungdoms språkrör erbjuder Birgitta Ohlsson att komma över till Miljöpartiet, eftersom de anser att hennes åsikter stämmer bättre överens med MP än med Alliansen. Birgitta själv svarar att hon som liberal skulle vara vilsen i MP. Båda sidorna har dock sina poänger, som är värda att diskutera.

Som liberal vore jag vilsen i Miljöpartiet” skriver Birgitta Ohlsson (FP) som svar på inviten från Grön Ungdoms språkrör. Hon är inte ensam. Många urbana liberaler röstar idag allt oftare på Miljöpartiet, utan att reflektera över alla de ickeliberala saker de därmed får på köpet. Framför allt blir den ekonomiska politiken motsatsen till liberal, inte bara på grund av att partiet satt sig i knäet på Lars Ohly. Bland annat vill Miljöpartiet minska handeln med andra länder till förmån för närproducerad mat, vilket inte bara innebär ett brott mot principen om frihandel utan också att man vill stoppa handel med utvecklingländer. Miljöpartiets vilja att låta människor leva sina liv som de själva vill låter bra, men när det gäller den ekonomiska sidan av deras politik visar det påståendet sig vara ganska ihåligt. Att partiet också är negativt inställt till internationella samarbeten som EU gör inte saken bättre.

Folkpartiets logotyp på en orange "knapp", utan tillägget "liberalerna"

Vad hände med "liberalerna"?

Samtidigt är Grön Ungdoms kritik befogad. Birgitta Ohlssons kritik mot hur Frankrike behandlar romer är befogad, men även i Sverige har vi en politik som är förvillande lik den som Frankrike för, om än med mildare retorik. Tobias Billströms uttalanden skär i en liberals öron. Även inom Folkpartiet har det dykt upp flera underliga utspel på senare tid, även om det inte är första gången under nuvarande partiledning. Först kom kravet på burqaförbud i skolorna, med en tillhörande retorik som pekade ut muslimer som grupp som problematiska, en retorik som inte brukar förknippas med just liberalism. Därefter följde förslaget att tvinga föräldrar att vara borta från jobbet för att istället sitta med sina stökiga barn i skolan, ett förslag som andas bestraffning snarare än att vara en lösning som ger mer engagerade föräldrar. Det tar inte lång tid att hitta fler exempel. Att Folkpartiets partiledning under Jan Björklund snarast som regel än undantag väljer att profilera sig utan tillägget ”liberalerna”, trots att detta går emot ett landsmötesbeslut, känns allt mindre som misstag och mer som genomtänkt strategi.

I en tid när allt fler människor i Sverige säger sig vara liberaler, är det obegripligt att partierna mer och mer distanserar sig från ren liberal ideologi. Den som vill vara konsekvent liberal idag måste använda de politiska partierna som smörgåsbord och plocka valda delar från Centerpartiets, Folkpartiets (liberalerna), Moderaternas och Miljöpartiets partiprogram och politik. Birgitta Ohlsson pratar ofta om tre viktiga V: Värderingar Vinner Val. Det är synd att inget parti längre står upp för konsekventa liberala värderingar, synd att populism och kortsiktiga utspel får prägla framför allt Folkpartiet liberalernas politik, istället för en konsekvent liberal ideologi.

Räddningen är att många på gräsrotsnivå, människor på väg uppåt, känner obehag inför de populistiska utspelen och efterlyser en mer konsekvent liberal ideologi i politiken. Det är alla dessa människor som gör det lätt att fortfarande tro på liberalismen i Folkpartiet, partiledningens agerande till trots. Det finns också gott om liberaler att kryssa i höstens val. Synd att få, om ens någon, av dessa toppar partiets listor. Det hade varit bättre, både för partiet och för Sverige.

Intressant?
Annonser

Liberal agenda för HBT-rättigheter

Detta inlägg är direktbloggat från Folkpartiet liberalernas pressträff i riksdagen. EU-minister Birgitta Ohlsson och jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni presenterar den nya liberala HBT-politiken.

Jämtsälldhetsminister Nyamko Sabuni och EU-minister Birgitta OhlssonIdag presenteras Folkpartiet liberalernas nya politik för HBT-rättigheter. Förslaget innehåller tio tydliga punkter:

  1. Nationell handlingsplan mot hatbrott.
  2. Jämlik familjerätt – fullt ut.
  3. Stärk diskrimineringsskyddet  – i Sverige och i EU.
  4. Öka egenmakten för unga HBT-personer.
  5. Stärk HBT-kompetensen i offentlig service.
  6. Modernare regler för transsexuella och transpersoner.
  7. EU ska erkänna den samkönade familjen.
  8. Öka trycket på EU-länder där minoriteters rättigheter kränks.
  9. Internationell konferens om HBT-personers mänskliga rättigheter.
  10. Värna asylrätten  också för HBT-personer.

Förslagen är bra och tydliga. Framför allt finns en koppling till mänskliga rättigheter för alla, vilket gör politiken mer relevant än politik som enbart behandlar HBT-personers rättigheter. Dessa rättigheter går inte att behandla utan att koppla dem till övriga minoriteter. Jag hade förstås inte förväntat mig annat än att Folkpartiet liberalerna förstått detta, men det är ändå trevligt att få det på pränt.

Under hela pressträffen pratar Birgitta Ohlsson och Nyamko Sabuni också just om vikten av att alla måste vara lika inför lagen och att alla förtjänar samma respekt och egenmakt i sin vardag. En sanning som EU-ministern för fram och som tål att spridas vidare är att pridefiranden är lackmustester för mänskliga rättigheter. I länder där pridefestivaler stoppas och pridefirare trakasseras brukar också många andra mänskliga rättigheter vara satta på undantag.

Ett av de skarpaste kraven som också gläder mig mest är kravet att transpersoner inte längre ska behöva vara ogifta, steriliserade eller för den delen svenska medborgare för att få rätt att byta kön. Dessa åsikter har egentligen funnits ett tag i partiet efter landsmötesbeslut och andra partier har också antagit samma åsikter. Vad som skiljer är att Folkpartiet liberalerna är först ut med att faktiskt tydligt driva frågorna. Det har saknats i andra partier.

Birgitta Ohlsson presenterar också kravet att bistånd kan ställas in till länder som inte respekterar mänskliga- och HBT-rättigheter. Hon säger också en sak som jag och många andra håller med om, starkt:

Jag vill inte läsa fler ambassadrapporter om att hbt-rättigheter kränks och människor förföljs på grund av sin sexuella läggning i olika länder, samtidigt som det konstateras att det inte är något problem så länge man inte är öppet homosexuell.

Den inställningen gäller bland annat Iran, vilket lett till att HBT-personer utvisats dit trots risk för förföljelse och till och med avrättningar, något som Birgitta Ohlsson tillsammans med mig och många andra protesterat mot.

Många är också oroliga för att förslagen inte ska kunna bli verklighet på grund av allianssamarbete. Det kommer dock antagligen inte bli något problem tror Nyamko Sabuni. Det är inte någon hemlighet att KD inte alltid har kommit lika långt på detta område som vi andra partier, säger hon. Samtidigt konstaterar både hon och Birgitta Ohlsson att vi under mandatperioden har fått igenom många saker trots det. Både de och jag är övertygad om att vi genom samarbete både inom alliansen och i andra konstellationer kan åstadkomma många förändringar.

Som avslutning för blogginlägget frågade jag Birgitta och Nyamko vad de är mest stolt över i det nya programmet.

Föga överraskande är Birgitta mest glad över förslaget att EU-länder som kränker minoriteters rättigheter ska hängas ut och få ekonomiska sanktioner riktade mot sig. Det är ett bra förslag och jag hoppas verkligen att det kan bli verklighet inom en snar framtid.

Nyamko för fram HBT-personers hälsa och framför allt bland unga som det viktigaste i programmet. Bemötandet och kunskapen i vården måste bli bättre och det behöver göras mycket för att stödja alla de HBT-personer som möter problem både i hemmet och skolan. Jag håller med henne om att det antagligen, tillsammans med transpersoners rättigheter, antagligen är den största utmaningen i Sverige i den nära framtiden.

Intressant?

Dags för rent personval

Moderaterna i Stockholm har lite kris, efter avslöjanden om att vissa kandidater kan ha påverkat provvalsresultatet på ett otillbörligt sätt. Denna typen av öppet fusk är inte direkt vanligt, men förekommer säkerligen även i andra partier. Undantaget är givetvis socialdemokraterna, eftersom dessa inte låter sina medlemmar säga något om listorna utan istället sätter dem på slutna möten i toppskikten.

För egen del tycker jag att systemet med fasta listor har spelat ut sin roll i det moderna samhället. Det är dags att på allvar införa ett personvalssystem i Sverige. De politiska partierna håller sakta men säkert på att förändras till att vara en samling människor med en gemensam grundläggande ideologi, men som kan dra olika slutsatser utifrån denna ideologi. Folkpartiet liberalerna är troligen det parti där denna utveckling gått längst och som har haft riksdagsledamöter som öppet gått emot den officiella partilinjen i viktiga frågor – mest känt är givetvis FRA-omröstningen. En av de två ledamöter som inte röstade för regeringens förslag var Birgitta Ohlsson, som nu blivit utnämnd till ny EU-minister. Ett tecken i tiden lika gott som något  – man är inte diskvalificerad från högra uppdrag bara för att man gått emot partilinjen.

Valsedel för riksdagsval, FinlandFinlands valsystem är väldigt intressant ur detta perspektiv. Där anmäler sig kandidaterna via sina partier och tilldelas inför valet ett nummer, inte utifrån vilket parti de representerar utan efter bokstavsordning. Kandidat 3 kan vara vänsterpartist och kandidat 4 moderat, med andra ord. För att rösta skriver väljaren ett nummer i en ring på valsedeln. Mandat tilldelas partierna efter antalet röster partiets företrädare fått totalt, mandaten besätts av de kandidater som fått flest röster. Fördelningen av mandat baseras alltså på parti, men vilka faktiska personer som ska företräda partierna lämnas helt i händerna på väljarna. Visst, vilka kandidater som får ekonomiskt stöd från sina partiorganisationer (och därmed bättre reklamplatser) kan inte väljarna direkt påverka, men systemet är ändå så nära ett direkt personval som det är praktiskt möjligt att komma.

Jag tror att ett system som fungerar på liknande sätt är det enda rätta för att utveckla demokratin även i Sverige. Att lämna valet av vilka personer som ska företräda dem till väljarna är helt rätt väg att gå. Partierna kommer alltid att vara en klubb för inbördes beundran till viss del och det kommer alltid vara svårt att slå sig fram om man inte har smekt rätt personer, eller tillräckligt många personer, medhårs. Ett exempel är Amanda Brihed, grundare till och ordförande i föreningen Svart Måndag, som nu står på plats 42 på Folkpartiet liberalernas riksdagslista för Stockholms län. Den platsen brukar benämnas som ”icke valbar” eftersom den är så pass långt ner – trots att det är möjligt att plocka personkryss och ta sig in oavsett vilken plats på listan man har. Amanda har dock med all sannolikhet mycket större stöd och är mer välkänd bland väljarna än många av dem som står på platserna innan. Ett direkt personval hade sannolikt placerat henne högre, kanske till och med placerat henne som riksdagsledamot, än vad partiets provval, nomineringskommitté och nomineringsmöte gjort.

Det är tråkigt att grundlagsutredningen inte vågade göra annat än att sänka spärren för personval från 8% av ett partis röster i valkretsen till 5%. Folkpartiet vet jag hade velat avskaffa den helt, men politik är ju kompromissernas konst. Att över huvud taget fått till en sänkning är en vinst, med tanke på speciellt socialdemokraternas totala skräck för att lämna avgöranden till någon annan än Partiet. Förhoppningsvis kommer fler tillsammans med mig fortsätta driva på för ett renodlat personval, så att jag faktiskt kan få uppleva det inom min livstid.

Andra som skriver om personval och valprocesser är Anna Lundberg och Sebastian Hallén

Intressant?

Kvinnor kan mycket mer, Eva Sternberg

Eva Sternberg, grundare till stiftelsen Kvinnor Kan, skriver på Expressens sidan 4 att Birgitta Ohlsson borde stanna hemma och sluta försöka vara man. Uppenbarligen så tror Sternberg inte på sin egen devis kvinnor kan, eller så saknas de kompletterande orden laga mat och föda barn och bör lämna resten åt riktiga män. Jag tror snarare att kvinnor kan vad tusan de vill, precis som män. Vi män kan definitivt uppfostra barn, om än inte föda dem (även om tekniken finns för att plantera in foster i bukhålan). Vi kan leda företag och vi kan arbeta som städare. Precis som kvinnor. Det finns en del biologiska skillnader förstås, exempelvis mäns muskelmassa, men jag känner inte till något yrke idag som kräver personer från enbart ena könet.

Jag håller med Linnéa Darell, kvinnor får göra sina egna val och ska inte hållas tillbaka av vare sig mansgrisar eller bakåtsträvande kvinnor. Varför skuldbelägga kvinnor som vill framåt istället för att hylla dem för deras val? Varför anklaga någon, oavsett kön, för att de har en vilja att göra något?

Birgitta skriver själv att hennes man inte är en dinosaurie utan en modern man (jag känner honom och kan intyga att det är sant). Eva Sternberg verkar däremot höra hemma i en utdöd forntid.

Läs också Amanda Brihed, Maria Byström, Carina Boberg och Rasmus Jonlund.

Intressant?

Grattis, Birgitta!

Ryktena på morgonen var sanna. Sveriges nya EU-minister heter Birgitta Ohlsson!

Det går inte att säga annat än grattis Birgitta och grattis Sverige. Vi får nu ytterligare en stark och kunnig kvinna på posten som EU-minister, en värdig efterträdare till Cecilia Malmström.

Stort och varmt grattis!

Intressant?

Birgitta Ohlsson ny EU-minister?

Det ryktas på morgonen idag att Birgitta Ohlsson blir ny EU-minister. Tidigare ryktades det om att hon inte var aktuell, eftersom hon dels varit illojal mot regeringen i bl.a. FRA-omröstningen, samt att hon är gravid med väntad nedkomst i sommar. Även om hon kanske inte varit Jan Björklunds förstahandsval, som ryktet gör gällande, så hoppas jag verkligen att en glädjande presskonferens väntar senare idag och att vi får en lika kompetent ny EU-minister som den som vi nyss skickat till Bryssel.

Gör oss inte besvikna nu, Jan – vi är många som håller tummarna för Birgitta!

Läs också Jesper Svensson.

Intressant?

Håll ordning på partierna, Gudrun!

Gudrun Schyman skäller idag på Newsmill ut ”Folkpartiet, Sven Littorins parti”.

Snälla Gudrun, Folkpartiet liberalerna är inte samma sak som Littorins Nya moderater. Vi är dessutom tydliga feminister med bl.a. Birgitta Ohlsson i spetsen. Att säga att vi inte har några folkpartistiska feminister på barrikaderna tyder med andra ord på att Gudrun vet att Ohlsson och Littorin inte tillhör samma parti, men att det av någon anledning inte framgått att Birgitta är folkpartist. Eller så har Gudrun (vilket jag har svårt att tänka mig) helt glömt bort Birgitta Ohlsson.

Per Altenberg skriver mer på temat.

Intressant?