Etikettarkiv: europa

Dagens absurditet

Läser bland insändarna i SvD:

”Som ett bra sätt att låta EU komma närmare medborgarna borde man låta EU-parlamentet följa med respektive ordförandeland i EU. Det vill säga i det land som innehar EU-ordförandeskapet ska också EU-parlamentet förläggas. Jag tror att med denna reform kommer tveksamma och skeptiska EU-medborgare att positivt identifiera sig med EU.”

Nu undrar jag, är det en medveten grov satir på hur puckat vissa saker i EU är konstruerat (typ att parlamentet över huvud taget flyttar mellan två städer), eller är det en människa som allvarligt vill lägga några hundra eller tusen miljarder på ett förslag som därmed kommer ha motsatt effekt på förtroendet på EU? Tror människan att effekten blir större förtroende för EU, eller är det ett försök att underminera all legitimitet för EU så att unionen ska falla sönder totalt?

Hur som helst är detta dagens mest absurda läsning. Slår till och med FN-grejerna, för där blir man inte överraskad, bara trött.

Annonser

Visionär söndag

Efter att ha varit ute och rest i Europa har jag blivit inspirerad att skriva en vision för framtiden, en vision om ett Europa och på sikt en värld utan gränser.

EU-flagga och svensk flaggaDen Europeiska Unionen är en fantastisk skapelse, trots sina många praktiska fel och brister. Idag kan vi resa i större delen av vår kontinent utan pass tack vare Schengen. Vi kan betala med samma valuta i många länder tack vare EMU. Vi har rätt att bosätta oss och arbeta i vilket som helst av unionens medlemsländer. Listan över fördelar kan göras lång.

Den som reser utanför de länder som ingår i alla dessa samarbeten påminns dock snabbt om att inget är perfekt ännu. Efter att själv ha rest från Sverige – medlem i EU och Schengen men inte i EMU – till Skottland – medlem i EU men varken i Schengen eller EMU – via ett land som är medlem i allting, visas kontrasterna tydligt. Passkontrollen mellan Stockholm och Amsterdam var högst begränsad och i praktiken hade det för min del räckt med mitt ID-kort, eftersom det är giltigt inom hela Schengenområdet. När vi reste vidare till Storbritannien var det däremot passkontroller på flera ställen och längst kö var det i kontrollen när vi kom till Glasgow. I Amsterdam kunde man också betala med den gemensamma valutan Euron, något som inte är vare sig svenskar eller britter förunnat.

Allting blir så mycket lättare med samarbeten och gemensamma lösningar, det har visats gång efter annan i exempelvis näringslivet. Internationella standarder sätts för att underlätta för vanliga människor, oavsett om det gäller pappersstorlekar, måttsystem eller frihandelszoner. Vore det inte bra om vi kunde sätta fler internationella standarder, så det blev lättare inte bara att samarbeta med andra länder utan också att resa till och från dem?

Jag ser framför mig ett Europa och på sikt en värld, där gränser allt mer suddas ut för att på sikt försvinna. Gränser är linjer ritade på ett papper eller möjligen, numera, i ett kartprogram på en dator. Ofta är de inte ens speciellt bra ritade och skiljer mellan folk som delar kultur och språk, medan andra inkluderas utan att egentligen förstå vad de gör där.En gräns mellan Indien och Kina ritades med en alldeles för tjock penna för en massa år sedan, vilket gör att det fortfarande tvistas om exakt var gränsen går. Felmarginalen är någon mil eller två åt endera hållet. Den som tittat på en karta över Afrika inser rätt snart att någon tröttnade rätt snabbt på att dra naturliga linjer och istället plockade fram linjalen.

Låter dessa linjer som tillförlitliga källor att grunda viktiga beslut på, så som vem som har rätt att resa vart eller vem som har rätt att arbeta i en viss stad?

Gränser mellan kulturer är i bästa fall suddiga blyertsstreck. Varför skulle då våra konstruerade gränser ha betydelse? I min vision av världen avspeglas det i kartorna. Gränser är indelningar efter administrativa områden, inte efter länder som kan sluta sig mot omvärlden. Kulturer och språk är mer naturliga baser för kartor än de gamla nationerna, som istället ses som kuriösa inslag från en mer primitiv historia. Människor, varor, tjänster och information färdas fritt över hela världen utan att riskera strafftullar, censur, avlyssning eller handelshinder. Människor lever fria och utan inskränkningar baserade på geopolitik, eller att för den delen på att franska bönder känner sig hotade av bättre och billigare spannmål från utvecklingsländer.

Min vision är en värld med öppna gränser och fri rörlighet för alla människor. Jag hoppas att jag hinner få uppleva den världen, åtminstone embryot till den, inom min livstid.

Intressant?


Den förlorade kontinenten

The lost continent brukar vanligtvis syfta på platser som Atlantis. I de rödgrönas fall är det istället Europa som mystiskt försvunnit från kartan.

Världen enligt de rödgröna

Ingen är längre förvånad över de problem den rödgröna soppan har när det gäller att komma överens. Det går helt enkelt inte att förena betongsossar, kommunister och gröna liberaler, hur gärna man än vill. Deras gemensamma utrikespolitik är bara ytterligare ett exempel på hur det går när de inte kommer överens. På något sätt har det ”råkat” komma med ett krav på att USA ska lämna alla sina militära posteringar i världen, oavsett om den militära närvaron är önskvärd och till och med efterfrågad av landet i fråga, eller inte. Men inte nog med det. De har dessutom lyckats med konststycket att tappa bort en hel kontinent. Inte heller gäller det någon kontinent långt borta, som Oceanien. Nej, det är Europa som lustigt nog blivit bortglömd när de rödgröna ritade sin nya världskarta.

I den gemensamma programförklaringen hittar vi 11 rubriker. De är, nämnda i samma ordning som de presenteras i programmet:

1. Norden

2. Östersjön

3. Arktis

4. Ryssland

5. Södra Kaukasus

6. Mellanöstern och arabiska halvön

7. Israel och Palestina

8. Afrika

9. Asien och Oceanien

10. Latinamerika

11. Nordamerika

Vad hände med Europa? Jo, EU nämns i ärlighetens namn faktiskt i inledningen.

EU är en central arena som ger möjlighet att tillsammans med andra finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem. Vi rödgröna är fast beslutna om att Sverige ska vara en aktiv medlem i EU för att kritiskt granska, förändra och förbättra.

Två meningar är med andra ord allt som läggs på Europa, den arena där Sverige har mest möjlighet att påverka omvärlden och dessutom en union som vi dagligen måste förhålla oss till. Det verkar som att resten av texten blev bortglömd eller försvann i redigeringen hos någon klantig layoutare. En annan förklaring skulle kunna vara att de rödgröna plötsligt bestämt sig för att gå i bräschen när det gäller att sluta se EU som utrikespolitik, något som vore rimligt eftersom det inte är något externt vi ska förhålla oss till utan en union där vi är en väl integrerad del. EU har dessutom mer med inrikespolitik att göra än utrikespolitik med tanke på vilka frågor det är unionen behandlar. Tyvärr är sanningen snarare den att de rödgröna som vanligt inte lyckats hitta en gemensam linje och då fungerar det bäst att ignorera frågan. Det är en teknik som kan fungera på vissa saker, som exakta sträckningar av en ny järnväg eller huruvida man ska ha betyg i årskurs 5 eller 6. Det fungerar sämre när det gäller inställningen till något som påverkar minst hälften av alla de politiska beslut som kommer att fattas under nästa mandatperiod.

De rödgrönas trovärdighet kommer att ligga i nivå med fotknölarna så länge de inte ger klara besked om hur de tänker förhålla sig till EU. Sverige kommer inte att lämna unionen under nästa mandatperiod och inte heller kommer det tas några steg för att förbereda ett utträde. Svenskarna är tvärtom allt mer positiva till EU, en inställning som även växt sig stark i väljargrupper som tidigare var motståndare, exempelvis miljöpartiets sympatisörer. Därmed måste vänsterpartiet acceptera en politik som inte enbart går ut på att lämna unionen. Med tanke på hur vänstern hittills verkar ha agerat i förhandlingarna hittills är det dock inte sannolikt att de kommer låta så ovidkommande saker som verkligheten påverka deras inställning.

Tills någon lyckas förklara för Lars Ohly och hans kamrater att vi lever i 2000-talet kommer de rödgröna med andra ord sakna trovärdighet inte bara i utrikesfrågor utan i den grundläggande frågan om vem som är bäst lämpad, eller för den delen kompetent nog, att leda Sverige.

Intressant?

Grönt ljus för Island!

Hittar på Cecilia Malmströms blogg att kommissionen på morgonen antagit den så kallade avin om Island, på förslag från utvidgningskommissionären Stefan Füles. Det är en glädjande nyhet, Island hör (precis som Cecilia Malmström skriver) hemma i den europeiska gemenskapen och kommer dessutom att föra med sig några fler ”nordiska” röster in i gemenskapen. Hur lång tid det tar för dem att förhandla vet vi inte, men det tog ca 14 månader för Sverige att förhandla sig in. Sannolikt handlar det om något liknande för Island.

Så; Velkomin, Island!


Malmström från klarhet till klarhet

Cecilia Malmström frågades ut av EU-parlamentet idag. Alla frågor var inte helt lätta med Malmström verkar ha glidit igenom utfrågningen utan några problem. Det är en stor konst, med tanke på att hon behövt behaga både liberala och restriktiva ledamöter beträffande immigration. Dessutom klargjorde hon att hon vill se över datalagrinsdirektivet, något många av oss liberaler på hemmaplan jublar över. Eftersom Sverige ännu inte har implementerat direktivet, tänds nu hoppet att vi kan slippa det helt åtminstone i dess nuvarande form.

Karl Sigfrid uttrycker sin förhoppning om att Cecilia Malmström ska medverka till att städa upp efter sin företrädare Margot Wallströms misstag. Det kanske är något hårt, Malmström verkar ändå ha gjort ett förhållandevis gott arbete i kommissionen under sina år där, men visst finns det många misstag från den förra kommissionen att rätta till. Framför allt gäller det öppenheten inom EU, precis som Sigfrid poängterar.

Den nya kommissionen verkar snart kunna arbeta. Den bulgariska kommissionärskandidaten drogs förvisso tillbaka, men redan finns ett förslag till ersättare färdigt. Kommissionens sammansättning är kanske inte vad man kunnat önska, men det är så det blir när många länder och partier ska försöka enas om en enda kommission. Med lite tur kan rätt krafter bli tongivande ändå och se till att utveckla EU, när vi nu har ett nytt fördrag på plats som get utrymme för fokus på annat än förhandlingar om ett nytt dito.

Jag ser fram emot ett spännande nytt EU-år som jag hoppas kunna lägga mer energi på att bevaka inom ramen för mitt uppdrag i FP Stockholms EU-nätverk.

Intressant?

En marschall för demokratin

Ikväll arrangerar vi liberaler en manifestation till minne av tre saker. Det är 20 år sedan Berlinmuren föll, men samtidigt 71 år sedan Kristallnatten och 16 år sedan bombningen av bron i Mostar, Bosnien. Den 9 november är ett datum som inneburit avgörande förändringar för Europa, förändringar som påverkat demokratin, freden och friheten.

Vi i Folkpartiet liberalernas EU-nätverk i Stockholm vill tillsammans med Liberala studenter, Liberala ungdomsförbundet, Liberal mångfald och HBT-liberaler uppmärksamma datumet. I praktiken innebär det att vi anordnar en manifestation vid Kulturhuset ikväll klockan 16.30 där vi tänder marschaller, ett ljus i mörkret som brinner för demokrati och frihet.

Alla är välkomna att komma förbi och tända en marschall. Vi säljer dessa och pengarna går oavkortat till SILC:s internationella arbete, bland annat för att hjälpa demokratisträvandena i Vitryssland. Se mer information på Facebook.

Läs också vad Per Altenberg (2), Mark Klamberg, Pär Gustafsson och Annika Beijbom skriver om detta.

Intressant?

Imorgon avgörs EU:s framtid

Imorgon, fredag 2 oktober, folkomröstar Irland en andra gång om Lissabonfördraget. Fördraget är avgörande för om EU kommer att utvecklas till en stark demokratisk maktfaktor på världsscenen, eller om utvecklingen kommer att gå mot irrelevans och stagnation. Utan Lissabon är förutsättningarna för utvidgning av EU kraftigt begränsade. Dessutom kommer maktdelningen mellan parlament, kommission, ministerråd och nationella parlament fortsätta vara väldigt sned. EU har helt enkelt inte hängt med och det är därför ett nytt fördrag behövs.

Tyvärr handlade förra omröstningen på Irland dels om ett missnöje med sittande regering, dels om rädsla för en massa saker som över huvud taget inte står med i fördragstexten så som EU-gemensam minimilön och påtvingad fri abort. När Irland nu folkomröstar igen har kommissionen givit sina garantier för att saker som inte står i Lissabonfördraget inte heller ska påtvingas irländarna. Logiskt, men tydligen måste det sägas.

Om Irland röstar ja imorgon, kommer Lissabon sannolikt att slutgiltigt ratificeras under 2010. Det är dock bråttom, för efter det brittiska valet när Tories kommit till makten (någon annan möjlighet är svår att se) kommer de att vägra skriva under Lissabonfördraget om det hamnar på deras bord.  Om Irland säger nej finns det två huvudalternativ till utveckling. Antingen stagnerar EU och förlorar inflytande och möjligheter, eller så tar Frankrike m.fl. initiativ till ett A- och ett B-lag inom EU. Ingendera utvecklingen är önskvärd. EU måste utvecklas, maktdelningen mellan EU:s institutioner och nationella parlament måste bli tydligare och framför allt måste vi avskaffa kravet på total enighet i alla frågor. Det är denna nationella vetorätt som ställt till med mycket genom EU:s historia. Urvattnade fördrag och långbänkar orsakas av att man ska ha konsensus. Hur skulle Sverige ha fungerat om vi t.ex. hade varit tvungna att ha varje enskild landshövdings godkännande för att genomföra lagstiftning?

Läser också att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson är på plats för att kampanja för nej-sidan. Det är inte konstigt; SD vill definitivt inte ha öppna gränser för människor från t.ex. forna östblocket. Ju mer EU och Schengen utvidgas, desto fler människor kommer ju att kunna komma hit utan pass och visum. Förhoppningsvis får SD även här se sig slagna och acceptera att vi faktiskt öppnar våra gränser för de människor som vill komma hit och bidra till samhällsutvecklingen.

Jag hoppas att Irland röstar ja till framtiden och Lissabon imorgon, så EU kan fortsätta att utvecklas och bli en demokratisk aktör på världsscenen och motvikt till diktaturerna i världen.

Läs också Per Altenberg.

Intressant?