Kampen mot ACTA har bara börjat

I torsdags skickade vi i Liberaldemokraterna in en JO-anmälan mot regeringskansliet med anledning av ACTA-avtalet, med fokus på att det obegripliga språket innebär ett brott mot den svenska språklagen. Förhoppningsvis ska detta leda till att regeringen tvingas släppa en begriplig förklaring av alla paragrafer i avtalet när det är dags att sända det på remiss, en förklaring som alla medborgare kan förstå.

Eftersom det finns tillräcklig kompetens där ute för att avgöra om denna förklaring är med sanningen överensstämmande eller inte, betyder detta att vi förhoppningsvis under våren kommer att förstå alla effekter av avtalet och hur alla paragrafer kan tolkas.

Idag har också Markus ”Lake” Berglund en lista över olika initiativ som är ämnade att stoppa och kritisera ACTA-avtalet. Till denna lista bör läggas att Nordisk Centerungdom under sitt möte nu i helgen antagit en resolution på förslag från svenska CUF som innebär att de nordiska centerungdomsförbunden ska arbeta för att stoppa avtalet.

Kampen mot ACTA har bara börjat, men den har ganska snabbt fått momentum. Nu väntar en spännande vår.

Wiehe drabbas av streisandeffekten

Mikael Wiehes skivbolag hörde av sig till Frihetssmedjan för en vecka sen, för att förmå oss att ta bort länken till en satirisk låt där. Då vi bara länkade till material som var fritt tillgängligt på annat håll, hänvisade vi till en tingsrättsdom som klargör att det är lagligt och har sen inte hört något mer.

Nu har de däremot hört av sig till Sanna Rayman, en av personerna bakom låten.

Vad de har missat är dock streisandeffekten, vilket antagligen kommer leda till ännu mer uppmärksamhet för låten nu. Så, utan mer preludium ger jag er: Sång till en sluss, av och med Sanna Plong Rayman och the Inslag Santesson Orchestra.

Acta er för parlamentet

Eu-parlamentet antog idag med stor majoritet den resolution som lades fram igår, som kräver större öppenhet i Acta-förhandlingarna och att avtalet inte ska röra annat än varumärkesförfalskningar. Budskapet är klart: redan i nästa förhandlingsomgång i april förväntar sig parlamentet att kommissionen för fram de nya kraven från EU och dessutom förväntas parlamentet få ta del av hela avtalstexten så snart kommissionens representanter kommit hem igen.

Hur stor chansen är att EU kan få med sig USA på dessa krav kan jag inte bedöma, men det lär bli en väldigt hård strid oavsett vinnaren. Det riktigt intressanta kommer ju om det efter nästa runda visar sig att EU-parlamentets krav står i direkt motsats till krav som ställs av USA. Ja, förutsatt att kommissionen ens fått tillstånd att visa parlamentet förhandlingstexterna då, så vi vet att det är fallet. Om parlamentet inte tänker godkänna en text som inte uppfyller deras krav, och USA inte tänker godkänna en text som gör det, kommer det kunna bli väldigt intressanta förhandlingar…

Jag tror det stora problemet här är en gigantisk kulturkrock. I USA har lobbyister mycket större makt än i Europa och skivbolagens plånböcker kan köpa mycket lobbyisttimmar, med pengar som kunde gått direkt till artisterna eller satsats på att hitta nya affärsmodeller. Istället gör man allt för att bevara ett system som numera är förlegat. I Europa ser man istället framåt, människorättsorganisationer som värnar integritet och rörelser som ser upphovsrätten i dess nuvarande utformning som förlegad, har intagit de opinionsbildande finrummen och driver på i en motsatt utveckling. Det är inte underligt att förväntningarna på avtalet ser helt olika ut.

I detta sammanhang är det minsta gemensamma nämnare som är den enda vägen ut. Avtalet var från början tänkt att stoppa förfalskning av varumärken och det är alla överens om. Låt avtalet handla om det då! Stryk integritetskränkande åtgärder för att sätta åt tonåringar som har låtar i sin mp3-spelare som de kanske inte har betalat för när de har laddat ner. Exakt hur detta skulle avgöras i en gränskontroll är dessutom väldigt oklart för mig; jag menar, hur vet de om man laddat ner en låt eller använt iTunes för att göra om en köpt skiva från sin bokhylla till mp3-filer för att kunna ha med sig dem?

Nej, EU-parlamentets resolution är bra och ställer helt rätt – och rimliga – krav på hur kommissionen ska agera i förhandlingarna framgent. Att det dessutom skett med bred majoritet är ännu mer glädjande.

Läs också Joakim Hofvander, Andreas Froby, Hax, Christian Engström, Svensk myndighetskontroll.

Intressant?

Acta er, kommissionen

Glädjande nyheter från EU-parlamentet idag; en resolution om Acta har lagts fram, underskriven av alla partigrupper utom den lilla EFD, som inte tillfrågats. Resolutionen kommer att diskuteras redan ikväll och gå till omröstning under onsdagen. Du hittar hela texten hos Christian Engström (PP). Om du vill kan du följa processen steg för steg hos HAX.

Resolutionen kritiserar kommissionen för deras hantering av Acta-förhandlingarna och kräver att parlamentet, i enlighet med det nu gällande lissabonfördraget, får tillgång till all information rörande förhandlingarna. De säger sig vara villiga att dra kommissionen inför domstol om detta inte sker. Dessutom ställs en mäng krav på avtalet för att parlamentet ska godkänna det. Intressant är att EU-parlamentet i resolutionen säger nej till systemet med ”three strikes and you’re out”, som Hadopi-lagstiftningen i Frankrike har infört. Parlamentet säger också nej till att innehåll i datorer, mobiltelefoner, mp3-spelare och så vidare ska kunna kontrolleras när man korsar nationsgränser. EU-parlamentet säger i praktiken nej till allt som inte har med piratkopierade fysiska varor att göra. Acta ska vara till för att stoppa försäljning av piratkopierade varor, inte att stoppa fildelning.

Sannolikheten för att resolutionen går igenom är stor, eftersom alla partigrupper utom en liten skrivit under den. Visst, mycket kan hända i parlamentet, men det känns lovande. Om den gör det, har EU-parlamentet tagit ett steg i den riktning som jag själv brukar förespråka, nämligen att det viktigaste med upphovsrätt är att ingen ska kunna tjäna pengar på något utan upphovsmakarens tillstånd. Att däremot dela med sig av en kopia av en digital fil (eller musik på ett kassettband, om man vill gå tillbaka några decennier i tiden) ska vara tillåtet. Det finns inga vinster inblandat där, ingenting stjäls.

Dessutom tar parlamentet ställning för grundläggande rättigheter, inklusive personlig integritet. Det är viktigt, speciellt eftersom kommissionär Cecilia Malmström lovat en översyn av datalagringsdirektivet och annan lagstiftning som gör intrång i den privata sfären med hänvisning till terroristbekämpning och liknande. Fortsätter parlamentet i samma riktning kommer även detta att ifrågasättas kraftigt, eftersom det på vissa sätt innebär ännu mer integritetskränkande behandling än Acta.

Integritetsvärnande liberaler och pirater gör skillnad i Europaparlamentet. Det bådar gott inför framtiden.

Intressant?

Uppmärksammad upphovsrätt

Upphovsrätten och lagstiftning kopplad till dess upprätthållande uppmärksammas på olika sätt idag.

Journalisten skriver att HD beslutat att bilder som förekommit på en minimal skärmdump, knappt synliga, ändå ska omfattas av upphovsrätten. Hur någon ska kunna känna igen bilderna, förutom fotografen som visste att de låg på den sidan vid just det tillfälle som skärmdumpen gjordes, är lite oklart. HD dömer förvisso till skadestånd på 1 000 kr enbart, vilket ju säger en del om hur allvarligt just detta ”brott” anses. Själv är jag extremt tveksam till om det är relevant att försvara upphovsrätten i ett sådant fall. Dessutom ger det vidare konsekvenser just vad gäller om bilder på nätet ska anses vara spridda i lagens mening eller inte. Den nya domen säger ”inte”, vilket ändrar hur detta tolkats tidigare av hovrätten.

Läser också att Ephone kräver att en ipred-dom ska skickas för prövning i EU-domstolen. Argumenten är två. Dels att datalagringsdirektivet kräver att information om användare bara lämnas till en myndighet och alltså inte direkt till en upphovsrättsorganisation eller ett förlag. Dels att utlämnande av informationen kan strida mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (vilket iofs prövas av Europadomstolen, inte EU-domstolen).

Om EU-domstolen efter några års fundering beslutar till fördel för Ephone har vi två rätt intressanta händelser idag. En som innebär att upphovsrätten ska tolkas mycket hårdare än tidigare, en som innebär att de enda metoder man kommit på för att beivra upphovsrättsintrången inte är lagliga.

Är det kanske dags att börja prata om att förändra upphovsrätten i grunden snart?

Intressant?

Censur eller bara dömd på förhand?

Rättsprocessen mot The Pirate Bay fortsätter och tar sig allt med absurda uttryck. Igår beslutade tingsrätten att TPB:s internetleverantör Black Internet måste sluta leverera kapacitet till dem mot ett vite på en halv miljon kronor. Att göra detta samtidigt som rättsprocessen pågår är helt oförenligt med principen om att man är oskyldig till motsatsen bevisats. Det räcker inte att TPB fällts i en instans; så länge det finns överklaganden kvar att behandla har ingen dom ägt laga kraft och därmed måste verksamheten tillåtas att fortsätta som vanligt. Hur denna grundläggande rättssäkerhet kan tillåtas att åsidosättas är obegripligt. Eller är det så enkelt att upphovsrättsindustrins starka ekonomiska intressen och påtryckningsmöjligheter har fått råda här?

Rick Falkvinge jämför det hela med att hota tryckerier med vite om de trycker en tidning, om det inte går att stänga ner tidningen i sig. Jämförelsen är befogad, eftersom det även i fallet TPB handlar om informationsspridning, även om det i vissa lägen råder oklarheter om det upphovsrättsliga läget. I tidningsfallet skulle det dock bli aktuellt med prövning mot grundlagens tryckfrihetsförordning, något vi troligen tyvärr aldrig kommer att få se i fallet TPB.

Att jag skriver ”vissa lägen” beträffande upphovsrätten ovan, torde för de flesta vara uppenbart, men jag kan ta upp ett exempel för dem som inte följt med lika mycket i debatten. Det finns nämligen ett antal mindre artister som använder torrents och framför allt TPB för att sprida sin musik och göra sig kända. Detta är de artister som, liksom en majoritet av alla aktiva artister, tjänar sina mesta pengar på konserter och liveframträdanden. En av dem är Johan Bakke, som nu undrar hur han ska kunna distribuera sin musik. Om han inte vill lämna sig helt i händerna på ett skivbolag, under förutsättning att de ens vill skriva kontrakt med honom förstås, så finns det i princip inga vettiga alternativ utom fildelning. Att jaga fildelningssidor och stänga ner dem skadar alltså de artister som inte står under skivbolagskontroll (och detta är många). Men det kanske också är en medveten strategi? Det är självklart att stora företag försöker uppnå monopolställning och det är lika självklart för en levande marknadsekonomi att göra allt som går för att stoppa monopolbildningar. Att rättsväsendet då spelar would-be monopolister i händerna är skrämmande. Frågan är om man inser att man gör detta.

Beslutet att försöka censurera bort TPB från internet strider mot grundläggande rättsprinciper och skadar dessutom tredje man på olika sätt. Beslutet borde bestridas och upphävas omedelbart. Som Mina Moderata Karameller skriver, ska vägverket stänga av vägar som används för transporter av brottsligt material, även när majoriteten av transporterna är lagliga? Ska tryckerier tvingas sluta trycka misshagliga tidningar?  Nej, självklart inte. Därför måste också detta beslut omprövas.

Intressant?