Islossning på transfronten?

Läser i Expressen om en transsexuell tjej och hennes väg till att få sin identitet bekräftad även av samhället. Hennes berättelse är glädjande, eftersom det verkar som att det mesta gått bra för henne, under hela processen. Just detta är tyvärr få förunnade.

Många är de som varje år genomgår sin könskorrigerande process. Långt ifrån alla gör det problemfritt, snarast tvärt om. Inom vården känner sig många ifrågasatta och det finns fortfarande ett stort tabu inom samhället vad gäller transsexualism. Jag hade ingående och väldigt intressanta diskussioner om just detta i helgen och blev uppdaterad på nya fakta som jag inte kände till. Jag anser mig själv vara tämligen insatt i ämnet, men eftersom jag inte är personligen direkt berörd av det finns det saker jag inte har uppmärksammat.

En av dessa saker är att det, trots vår nya könsneutrala äktenskapslagstiftning, inte går att genomgå en könskorrigering utan att skilja sig från den man är gift med. Det går inte att omvandla äktenskapet om den ena parten byter kön. Hur kan det få vara så år 2010 i Sverige, världens modernaste land enligt många?

En annan är att man tydligen automatiskt utesluts ur Svenska kyrkan om man råkar vara medlem där, något som drabbat minst en bekant till mig. Själv är jag ateist och är inte medlem i kyrkan, men för henne som faktiskt är troende är det något att bry sig om. Det är också obegripligt att ett samfund som pratar om ett allomfattande kärleksbudskap undantar just transsexuella.

Den största konstigheten är att man som transsexuell inte kan frysa ner och spara könsceller för att någon gång i framtiden kunna skaffa sig ett biologiskt barn, genom exempelvis provrörsbefruktning. Till och med i USA, detta konservativa land med kristna fundamentalister som bränner abortkliniker, finns det en man som har behållit sin livmoder och äggledare för att kunna skaffa sig barn på helt biologiskt vis. Varför kan vi inte ens bevilja möjligheten att frysa ner könsceller? Tydligen är det inte heller tillåtet att som transsexuell adoptera, ens efter den könskorrigerande behandlingen (ytterligare en sak jag inte tidigare visste).

Jag måste helt enkelt undra: vad är det människor är rädda för? Varför kan man inte behandla transsexuella som individer, som människor? Det finns mycket i den här världen som jag inte kan identifiera mig med men som jag på något intellektuellt plan ändå förstår resonemanget bakom, hur fel jag än tycker att det är. Just detta, att man försöker behandla transsexuella som om de inte finns och som om de inte är människor, kan jag däremot inte ens förstå intellektuellt, hur mycket jag än försöker. Jag kan verkligen inte sätta mig in i hur någon kan tycka att en människa har förverkat sin mänsklighet och sina mänskliga rättigheter, bara för att individen i fråga har råkat födas i fel kön. Det är för mig helt obegripligt och ett totalt mysterium.

Expressens artikel hoppas jag kan inspirera till islossning i dessa frågor. Attityden i samhället måste förändras, sjukvården måste bli bättre på att hantera dessa människor med respekt, värdighet och med bästa möjliga behandling. Framför allt måste könstillhörighetsutredningen, som just nu samlar damm i en byrålåda på socialdepartementet eftersom de enda förslag KD kan tänka sig att lämna i proposition inte motsvarar något som skulle röstas igenom i riksdagen, plockas fram och genomföras på ett liberalt och människovärdigt sätt.

Jag kommer fortsätta att hoppa på glaciären, som trycker ner transfrågorna, med ishacka och hårtork. Jag hoppas att vi är fler som vågar stå upp och säga ifrån.

Idag skriver Sören Juvas också om transfrågorna, på Politikerbloggen.

Intressant?

Inte bara RFSLU och GU

Tidningen Dagen gör en stor grej av att RFSL ungdom och Grön ungdom i ett gemensamt utspel kräver en antalsneutral äktenskapslagstiftning som nästa steg i att låta människor bestämma hur de vill leva sina liv och framför allt med vem eller vilka.

Det känns egentligen inte speciellt nytt eller fräscht. För ett och ett halvt år sedan satt jag på Liberala ungdomsförbundets kongress i Göteborg och röstade igenom att LUF ska vara för en köns- och antalsneutral äktenskapslagstiftning. Vi har kommit halvvägs genom onsdagens riksdagsbeslut. Nu är det bara den antalsneutrala delen kvar.

För mig, som har flera polyamorösa vänner, är det en viktig liberal princip. Egentligen är äktenskapet en specialform av ett civilrättsligt avtal mellan individer. Att det bara kan ingås mellan två unika individer gör att man förnekar många människor en trygghet som man beviljar monogama individer. Visst, det går att leva i polygama förhållanden även utan att man gör det under äktenskapslagstiftningen, men utifrån statens perspektiv är det inte lika mycket värt. Som polygam partner har man inte samma arvsrätt och en massa andra saker som monogama äktenskap har.

Det är dags för staten att kasta bort sin konservativa syn på förhållanden och låta människor leva som de vill, med vem eller vilka de vill och med de juridiska skydd de vill och känner att de behöver.

Läs även andra bloggares åsikter om antalsneutrala äktenskap, äktenskap, dagen, frihet, grön ungdom, könsneutrala äktenskap, liberal, liberala ungdomsförbundet, monogami, polyamorös, polyamori, polygami, rfsl ungdom

Låt konfettin flöda

Ska fatta mig extremt kort den här gången, men måste i alla fall utropa HURRA!

Från 1 maj kommer det vara möjligt även för mig att gifta mig eftersom den könsneutrala äktenskapslagstiftningen, som riksdagen beslutade om igår, då träder ikraft.

Äntligen har en av de få diskriminerande lagarna i Sverige försvunnit. Det var verkligen på tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om könsneutralt äktenskap, könsneutrala äktenskap, liberal, hbt, äktenskap

Begränsningarna ska försvinna en efter en

Lyssnar just nu på Lennart Sacredeus från KD som pratar om äktenskapslagstiftningen. Han tycker att argumentet om att alla ska behandlas lika faller, eftersom man kan älska fler personer än en men ändå bara får ingå äktenskap med en person.

Liksom LUF tycker jag att äktenskapslagstiftningen inte bara ska vara könsneutral utan också antalsneutral. Staten ska inte lägga sig i hur människor väljer att leva sina liv eller vilka människor de älskar och väljer att leva tillsammans med.

Därför bör nästa steg i reformeringen av äktenskapsbalken vara att göra den antalsneutral.

Läs även andra bloggares åsikter om HBT, äktenskap, könsneutralt äktenskap, antalsneutralt äktenskap, liberal, mänskliga rättigheter, lennart sacredeus, kristdemokraterna

Snart får även jag gifta mig

Sitter just nu och lyssnar på riksdagsdebatten om könsneutral äktenskapslagstiftning. Givetvis gör KD allt för att argumentera emot förslaget. Att man är så livrädd för att släppa in samkönade par i just begreppet äktenskap förstår jag inte. Varför man istället ska ta bort ordet helt och hållet ur lagstiftningen är bara konstigt. Stefan Attefall (kd)  säger till och med att ”var och en får därmed lägga in sin egen definition av begreppet äktenskap”. Har man inte på något sätt bara gjort alla missnöjda genom detta?

Hur som helst så är jag bara glad idag. Äntligen kommer vi att ta första steget mot en lagstiftning som inte på något sätt kan diskriminera människor på grund av deras sexuella läggning. Det är snart inte mycket kvar i lagstiftningen som måste förändras. Kanske kommer nästa mandatperiod innebära att de sista diskriminerande regleringarna i det offentliga försvinner och vi får en stat som förhåller sig neutral till människors individualitet.

Läs även andra bloggares åsikter om hbt, könsneutrala äktenskap, kristdemokraterna, liberal, diskriminering, riksdagen, äktenskap

Principfast om vigselrätten

Alf Svensson och Eva Johnsson (KD) skriver på SvD Brännpunkt att förslaget om könsneutral äktenskapslag är principlöst. Tesen är att vi som drivit frågan om en könsneutral äktenskapslag har använt som argument att likhet inför lagen bland annat innebär att man ska använda samma begrepp om samlevnad, men att när nu lagen kommer öppnas det för diskriminering och olikhet inför lagen genom att kyrkliga vigselförrättare ska få rätt att neka att viga samkönade par på grund av sin tro.

Så långt är resonemanget sunt. Däremot faller resonemanget som ett korthus lite senare i artikeln. Kristdemokraterna har nämligen föreslagit att man ska överlämna det juridiska i vigseln till staten, men att man ska behålla två olika termer alternativt hitta på ett helt nytt ord – allt för att ”äktenskap” ska vara förbehållet olikkönade par.

”För varje intellektuell och fri-tänkande människa måste det framstå som självklart att kristdemokraternas förslag under nuvarande förhållanden och debatt ter sig som det enda rimliga. Vi tar konsekvenserna av att kyrkan har skiljts från staten och överför myndighetsutövningen till staten för att låta kyrkor och samfund stå för utformningen av egna ceremonier – helt på frivillig grund.”

Hm, nja… Jag skulle inte tro det. Jag har bloggat om det här flera gåner tidigare, senast igår. Jag har hela tiden varit principfast, till skillnad från det förslag som nu överlämnats till lagrådet, och ställt följande enkla krav;

1. Samma ord ska gälla för alla samlevnadsformer och det vedertagna ordet är ”äktenskap”.
2. Vad gäller trossamfund så
   1. har vi religionsfrihet och kan därför inte tvinga någon att gå emot sin övertygelse och
   2. kan vi inte tillåta någon som helst diskriminering i myndighetsutövning. Den logiska slutsatsen blir således att trossamfunden måste fråntas vigselrätten och det formella äktenskapet bli en rent juridisk angelägenhet mellan individer och myndighet.

Även om det inte är ofta jag säger det, så får jag i detta fall ge KD ett halvt rätt; det stämmer att det inte är acceptabelt att tillåta diskriminering i myndighetsutövning på grund av en ”samvetsklausul”. Däremot delar jag inte KD-uppfattningen att begreppen i lagtexten kan vara olika, inte heller delar jag uppfattningen att man ska hitta på ett nytt begrepp bara för att bevara en föreställning om vad äktenskapet enligt vissa betyder. Andra lägger ju t.ex. in i äktenskapsbegreppet att man kan vara en man och hur många kvinnor som helst; varför ska inte det också respekteras i så fall?

Jag hoppas att en framtida lagstiftning inte bara är könsneutral, som den som vi äntligen kommer att få, utan också religionsneutral och därmed utan vare sig vigselrätt till trossamfund eller samvetsklausuler. Men var sak har sin tid, nu ska vi vara glada åt att vi nått den första stora segern, detaljerna kan vi mangla ut senare.

Läs även andra bloggares åsikter om liberal, hbt, könsneutrala äktenskap, könsneutral äktenskapslagstiftning, äktenskap, partnerskap, giftermål, kristdemokraterna, alf svensson, eva johnsson, kd, tro, religion, vigsel, religionsfrihet, samvetsklausul