Etikettarkiv: transpersoner

Rosor, syltburkar och könsetiketter

What is in a name? A rose, by any other name, would still smell as sweet.

Filmaffisch från den franska Ma Vie En Rose, om en pojke som vill vara en flicka.Shakespeare kanske inte tänkte i första hand på transpersoner när han skrev dessa ord, men det är troligt att han var mer öppensinnad inför könsöverskridande beteende än många är 500 år senare. Själv skrev skalden komedin Trettondagsafton och på teatern var det vid den tiden enligt lag förbjudet för kvinnor att stå på scenen, vilket gjorde att män spelade samtliga roller oavsett kön. Denna tradition behölls för övrigt i många studentspex långt in på 1900-talet.

Stockholm Pride har i år bjudit in Thomas Beatie som invigningstalare. Han har blivit känd som mannen som födde barn – ibland till och med det mer absurda ”gravida mannen” – då han trots sin transition från kvinna till man valt att behålla sin livmoder och äggstockar och även fött tre barn efter sin transition. Antagligen har det faktum att hans fru är steril spelat en roll i beslutet.

Det faktum att en juridisk man fött ett barn är dock extremt provocerande för vissa. 

I Sverige hade Thomas Beatie aldrig kunnat göra detta. Här tvingar vi alla som vill genomgå könskorrigerande behandling att inte bara sterilisera sig, utan även lova på heder och samvete att de inte sparat undan några könsceller någonstans för att kunna skaffa barn i ett senare skede genom assisterad befruktning. Än så länge syns ingen ljusning på den punkten, framför allt då KD blockerar lagstiftning genom att remissen som skulle kunna innebära en ändring ligger inlåst i en låda på socialdepartementet. Dock är de inte ensamma utan även så kallade socialliberaler i FP hyser agg mot tanken på att kvinnor skulle kunna bli pappor och vice versa.

Jag har själv aldrig förstått varför det skulle vara farligt, oacceptabelt eller ens konstigt med en man som föder ett barn. Kanske är jag påverkad av att ha sett filmen Junior med Arnold Schwarzenegger i ganska unga år.

Jag definierar mig själv som man. Exakt var min manlighet sitter har jag ingen aning om och jag bryr mig inte så mycket heller. Den finns där, antar jag, eftersom jag känner mig som en man och inte som en kvinna. Inte heller känner jag mig som något däremellan, utöver, bortom eller på annat sätt överskridande. Det är dock sällan något jag reflekterar över, utom i de fall då jag antingen anses medskyldig till allt som andra män gjort genom historien, eller när jag diskrimineras på grund av mitt kön. Jag kan dock garantera att min manlighet inte sitter i vilken typ av könsceller jag kan bidra med till en reproduktiv process. Jag kan, så vitt jag vet, få barn tillsammans med en annan person. Däremot kan alla inte det, av olika medicinska skäl, så varför det skulle vara en relevant definition av kön har jag svårt att förstå.

Den som är trans- eller intersexuell vill ofta korrigera sin kropp kirurgiskt för att uppfattas som det kön som jaget identifierar sig med.Kanske hade denna typ av kirurgi inte behövts i lika stor utsträckning, om vi dels inte hade juridiska kön med enbart två val, dels saknade könsspecifika föreställningar om utseende, beteende och en massa annat. Nu är det dock den värld vi lever i och det blir därför nödvändigt att ta till medicinska och juridiska åtgärder för att människor ska kunna behandlas utifrån vilka de är istället för utifrån vilka andra tror eller tycker att de är.

Tvångssteriliseringarna är en skamfläck i ett modernt samhälle, men de är ändå bara symptom på en underliggande, konservativ och meningslös struktur. Behandling av symptomen är dock bara det första steget mot att bota den sjukliga fixeringen vid binära kön som samhället lider av.

Så låt varje individ definiera sig själv. Vi är människor, inte syltburkar som andra kan sätta etiketter på efter eget behag.

Annonser

Transfobi och idioti

En av Sveriges mest lästa bloggare väljer utan minsta eftertanke att på ett oerhört kränkande sätt outa en transsexuell tjej. Detta är Sverige år 2010 och det är fullständig oacceptabelt.

Bloggaren Kissie med arrogant uppsyn, stående i en rulltrappaTänk dig själv att du är transsexuell. Du lever i ett annat kön än det som står i passet, du är inte helt klar med transitionen men kommer inom kort att tillhöra det kön du redan levt som i flera år och som du identifierar dig som. Så en dag blir du outad som transperson. Allt du byggt upp raseras, ditt liv slås i spillror och du tvingas välja mellan att bli utsatt för hatbrott konstant eller att gå i landsflykt där ingen känner till dig.

Det är verkligheten för många transpersoner i dagens Sverige. Det finns dock två personer som jag känner till som drabbats extra illa. Den ena är min goda vän Amanda Brihed som blev tvångsoutad av tidningen Metro för några år sedan. Den andra har precis blivit outad på ett minst lika kränkande sätt av Sveriges för tillfället mest lästa bloggare Kissie. Hon använder med andra ord sin maktposition för att trycka ner andra och förstöra människors liv – för skojs skull. Vilken sorts människa gör detta?

Jag har aldrig haft mycket till övers för mode- och skvallerbloggarna. Jag menar, jag klarar inte ens av att läsa Aftonbladet och Expressen för att det är för mycket skvaller och för lite nyheter. Trots det kunde jag i min vildaste fantasi aldrig tro att en bloggare som har så många läsare och lyckas hålla sig kvar som en – måhända osund – förebild, skulle kunna sänka sig till denna nivå och med berått mod krossa en människas tillvaro och utsätta henne för livsfara på det sättet som har hänt. Någonstans trodde jag att alla människor hade vissa gränser. Tyvärr har jag under det senaste året fått lära mig att vissa människor är totala idioter rent utsagt – och den som följer den här bloggen vet att jag sällan använder den typen av uttryck – och därför kanske jag inte borde förvånas längre.

Nu har det hur som helst hänt och jag hoppas att det här är början till slutet för Kissie. Jag må inte gilla den genre hon skriver i men det är inte upp till mig att döma vad andra gillar att läsa. När hon använder sin position för att förstöra människors liv har det däremot passerat det anständigas gräns och även i sina egna läsares ögon borde hon förvandlas från bloggstjärna till snabbt fallande stjärna. Det är med sorg jag inser att så antagligen inte kommer att bli fallet. Däremot kan vi konstatera att hon skaffat sig många fiender i den lite mer verkliga världen utanför Stureplan genom sitt tilltag.

Intressant?

Liberal agenda för HBT-rättigheter

Detta inlägg är direktbloggat från Folkpartiet liberalernas pressträff i riksdagen. EU-minister Birgitta Ohlsson och jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni presenterar den nya liberala HBT-politiken.

Jämtsälldhetsminister Nyamko Sabuni och EU-minister Birgitta OhlssonIdag presenteras Folkpartiet liberalernas nya politik för HBT-rättigheter. Förslaget innehåller tio tydliga punkter:

  1. Nationell handlingsplan mot hatbrott.
  2. Jämlik familjerätt – fullt ut.
  3. Stärk diskrimineringsskyddet  – i Sverige och i EU.
  4. Öka egenmakten för unga HBT-personer.
  5. Stärk HBT-kompetensen i offentlig service.
  6. Modernare regler för transsexuella och transpersoner.
  7. EU ska erkänna den samkönade familjen.
  8. Öka trycket på EU-länder där minoriteters rättigheter kränks.
  9. Internationell konferens om HBT-personers mänskliga rättigheter.
  10. Värna asylrätten  också för HBT-personer.

Förslagen är bra och tydliga. Framför allt finns en koppling till mänskliga rättigheter för alla, vilket gör politiken mer relevant än politik som enbart behandlar HBT-personers rättigheter. Dessa rättigheter går inte att behandla utan att koppla dem till övriga minoriteter. Jag hade förstås inte förväntat mig annat än att Folkpartiet liberalerna förstått detta, men det är ändå trevligt att få det på pränt.

Under hela pressträffen pratar Birgitta Ohlsson och Nyamko Sabuni också just om vikten av att alla måste vara lika inför lagen och att alla förtjänar samma respekt och egenmakt i sin vardag. En sanning som EU-ministern för fram och som tål att spridas vidare är att pridefiranden är lackmustester för mänskliga rättigheter. I länder där pridefestivaler stoppas och pridefirare trakasseras brukar också många andra mänskliga rättigheter vara satta på undantag.

Ett av de skarpaste kraven som också gläder mig mest är kravet att transpersoner inte längre ska behöva vara ogifta, steriliserade eller för den delen svenska medborgare för att få rätt att byta kön. Dessa åsikter har egentligen funnits ett tag i partiet efter landsmötesbeslut och andra partier har också antagit samma åsikter. Vad som skiljer är att Folkpartiet liberalerna är först ut med att faktiskt tydligt driva frågorna. Det har saknats i andra partier.

Birgitta Ohlsson presenterar också kravet att bistånd kan ställas in till länder som inte respekterar mänskliga- och HBT-rättigheter. Hon säger också en sak som jag och många andra håller med om, starkt:

Jag vill inte läsa fler ambassadrapporter om att hbt-rättigheter kränks och människor förföljs på grund av sin sexuella läggning i olika länder, samtidigt som det konstateras att det inte är något problem så länge man inte är öppet homosexuell.

Den inställningen gäller bland annat Iran, vilket lett till att HBT-personer utvisats dit trots risk för förföljelse och till och med avrättningar, något som Birgitta Ohlsson tillsammans med mig och många andra protesterat mot.

Många är också oroliga för att förslagen inte ska kunna bli verklighet på grund av allianssamarbete. Det kommer dock antagligen inte bli något problem tror Nyamko Sabuni. Det är inte någon hemlighet att KD inte alltid har kommit lika långt på detta område som vi andra partier, säger hon. Samtidigt konstaterar både hon och Birgitta Ohlsson att vi under mandatperioden har fått igenom många saker trots det. Både de och jag är övertygad om att vi genom samarbete både inom alliansen och i andra konstellationer kan åstadkomma många förändringar.

Som avslutning för blogginlägget frågade jag Birgitta och Nyamko vad de är mest stolt över i det nya programmet.

Föga överraskande är Birgitta mest glad över förslaget att EU-länder som kränker minoriteters rättigheter ska hängas ut och få ekonomiska sanktioner riktade mot sig. Det är ett bra förslag och jag hoppas verkligen att det kan bli verklighet inom en snar framtid.

Nyamko för fram HBT-personers hälsa och framför allt bland unga som det viktigaste i programmet. Bemötandet och kunskapen i vården måste bli bättre och det behöver göras mycket för att stödja alla de HBT-personer som möter problem både i hemmet och skolan. Jag håller med henne om att det antagligen, tillsammans med transpersoners rättigheter, antagligen är den största utmaningen i Sverige i den nära framtiden.

Intressant?

Den otippade valfrågan tvångssteriliseringar

För ett halvår sedan var vi många som kämpade för att frågan ens skulle uppmärksammas. Idag har debatt i medier och aktiv kampanj från Folkpartiet liberalerna och Liberala ungdomsförbundet lyft fram frågan om den antika könstillhörighetslagstiftningen och de absurda tvångssteriliseringar som fortfarande pågår i Sverige. Det är lätt att undra hur det gick till, men ännu lättare att jubla över utvecklingen.

Den transsexuella modellen Isis från America's Next Top Model

Isis, deltagare i America's Next Top Model och transsexuell

Transpersoner har inte blivit accepterade av samhället på det sätt som homo- och bisexuella har blivit. Istället är attityderna avståndstagande, oförstående och till och med fientliga i många fall. För bara ett halvår sedan såg det ut som att det skulle fortsätta länge till. Utredningen om en ny könstillhörighetslagstiftning låg och samlade damm på socialdepartementet. Inget parti vågade lyfta frågan till ytan. De föreningar som arbetade aktivt med frågan ropade ut i ett mer eller mindre totalt mediemörker.

Så plötsligt kom Morsdagsupproret. I sorg och förtvivlan över att aldrig kunna bli firad som mamma på mors dag skrev Amanda Brihed ett starkt blogginlägg, följt av en debattartikel. Inom kort tid ledde detta till att frågan uppmärksammades, socialministern tvingades svara och allt fler tog bladet från munnen och konstaterade att något måste göras för att förändra transpersoners situation, samt att tvångssteriliseringar en gång för alla måste förpassas till historiens mörka kapitel.

Inte långt därefter blev Folkpartiet liberalerna första parti att aktivt ta ställning i frågan och nu har Liberala ungdomsförbundet anslutit sig med kraft. I det liberala Sverige har många vaknat upp och undrat varför de inte sett, eller inte vågat säga något om, detta tidigare. Det må ha tagit lång tid, men man är fortfarande först ut på banan bland de politiska partierna. När det gäller HBT-frågor är det givetvis inget ovanligt, liberaler har i alla tider varit pådrivande för reformer på HBT-området. Det nya är att även de på vänsterkanten plötsligt insett att det är liberalerna som har störst trovärdighet i dessa frågor. Det är spännande, men samtidigt är det underligt att vänstern så länge kunnat anse sig som ledande på dessa frågor utan att egentligen ta några egna initiativ.

Oavsett vilket så är det underbart att Lex Amanda äntligen är på väg. Det kommer förstås att krävas en ny utredning, eftersom den förra som tillsattes av socialdemokraterna för ett halvt decennium sedan var undermålig redan i sina instruktioner. Det viktiga är dock att något händer och med kravet på förändring från Folkpartiet liberalerna kommer det att krävas att en omvald alliansregering gör något. Kanske tar det alla mandatperiodens fyra år att slutligt driva igenom förändring, men det är det värt. Precis som med den könsneutrala äktenskapslagstiftningen kommer det att vara omöjligt för ett enda värdekonservativt parti att stå emot förändringens vindar.

Intressant?

Resan mot Lex Amanda har startat

Imorse publicerade jag en debattartikel på Newsmill om att det är dags att sluta tvångssterilisera transpersoner och att lagstiftningen måste moderniseras. Med den debatt som varit under våren och försommaren, samt den rapport från socialstyrelsen som presenterades i veckan, kändes det som att det inte längre är omöjligt att faktiskt få till en förändring. Jag har också drivit frågan här bloggen under en längre tid. Så under eftermiddagen kom beskedet: Folkpartiet liberalerna blir första riksdagsparti att gå ut och kräva att lagstiftningen skrivs om och att tvångssteriliseringar och tvångsskilsmässor förpassas till historien en gång för alla.

Ikväll är jag lycklig för alla de transpersoner, varav jag personligen är vän med några stycken, som nu kan få upprättelse och som dessutom kan se fram emot möjligheten att skaffa egna barn om de vill. Den omänskliga behandling som transpersoner drabbas av i vården och på annat håll kan kanske äntligen få ett slut.

Jag är självklart inte lyckligast över utvecklingen. Hur gärna jag än vill så kan jag, som cis-person, aldrig till fullo förstå den smärta som många transpersoner upplever idag. Istället är det givetvis de transpersoner som har drabbats av lagstiftning och omänskligt bemötande som idag kan se ett starkt ljus i mörkret. Den 1 juli 2010 kommer sannolikt att bli ett datum att minnas i HBT-historien som den dag då transpersoners väg till fullt människovärde inleddes på allvar.

En av de som starkast jobbat för frågan är Amanda Brihed, en på många sätt ofrivillig hjälte i dessa sammanhang. Hennes styrka och outtröttliga vilja förtjänas att uppmärksammas och hyllas. Givetvis är hon inte ensam i kampen, men hon står ut som en av dem som haft flest hinder att kämpa emot för att nå denna dag. Nu har resan börjat på allvar och förhoppningsvis har vi en ny lagstiftning, en Lex Amanda, på plats redan under nästa mandatperiod.

Intressant?

Dags för Lex Amanda

Idag skriver jag på Newsmill istället för här på bloggen och konstaterar att det är dags att en gång för alla få slut på tvångssteriliseringarna av transpersoner.

Det är dags för Lex Amanda!


Äntligen slut på tvångssteriliseringar och tvångsskilsmässor?

För att få byta kön i dagens Sverige måste du vara steril och ogift. När andra moderna länder får höra detta höjer de på ögonbrynen, berättar socialstyrelsens utredare Karin Lindell. Utomlands uppmanas personer som ska avlägsna sina könskörtlar istället att frysa ner ägg eller spermier. Lindells utredning föreslår nu att kraven tas bort, något som borde gjort för länge sedan.

Skalpell i svartvittI Sverige råder det fortplantningsförbud för en grupp människor: de transsexuella. I normala fall likställs detta med genetisk utrotning eller folkmord, men när det gäller just denna grupp anses det i Sverige vara fullkomligt normalt och är inskrivet i lagstiftningen. För att byta juridiskt kön måste du i Sverige, enligt lag, ha intyg på att du är steril, du får inte ha fryst ner några könsceller och dessutom måste du vara ogift. Är du transsexuell är du också i praktiken undantagen från adoptioner, även om det inte står svart på vitt i lagstiftningen. Praxis är nämligen sådan att transsexuella nekas adoption och inget överklagande har hörsammats. Det är inte heller ovanligt, att barn till transsexuella omhändertas av socialtjänsten. Det finns även flera fall där transsexuella barn blivit omhändertagna när deras ovanligt förstående föräldrar har låtit dem leva i den könsroll de identifierar sig själva med.

Tvångssteriliseringar av minoriteter sysslade vi med i Sverige fram till 1970-talet. Efter det blev det olagligt och alla som utsatts för det innan förbudet fick rätt till skadestånd från staten. Däremot upphörde inte steriliseringarna och för transsexuella blev det även lag på att de var tvungna att ge upp varje möjlighet till fortplantning för att få rätt att juridiskt byta kön. De som utsatts för tvångssteriliseringar efter att förbudet trätt i kraft får heller ingen ersättning. I den förra statliga utredningen, som skulle modernisera lagstiftningen, var förslaget att kravet skulle bytas ut till ett krav på kastrering, något som är ännu värre och dessutom farligt för speciellt de transsexuella män som då skulle tvingas ta bort hela underlivet inklusive livmodern.

In träder plötsligt Socialstyrelsen, som i alla år varit den instans som kontrollerat att steriliseringarna genomförts. I deras utredning, signerad Karin Lindell, föreslås att båda kraven på sterilisering och att vara ogift helt slopas. Man kunde inte hoppats på bättre nyheter. Karin Lindell säger också till TT att hon hoppas och tror att det kommer att bli en lagändring, något som plötsligt blivit allt mer troligt i och med denna utredning.

Transpersoner behandlas idag som andra klassens medborgare och tillerkänns inte ens alla grundläggande mänskliga rättigheter. Transpersoner har inte rätt att själva välja sina läkare utan blir anvisade någon av det utredningsteam som ansvarar för transitionsprocessen – samtidigt som vårdval är på gång att införas för alla andra i hela Sverige. Detta gäller alltså även efter att transitionen är klar. Inte heller omfattas transpersoner av den vårdgaranti som nu ska skärpas ytterligare. Transpersoner får inte frysa ner sina könsceller för att kunna skaffa barn i framtiden – och har du som transsexuell tjej donerat spermier till en spermabank innan du påbörjar processen är det alltså i praktiken kört redan från början. Transpersoner får inte heller bli psykologer, då de anses för psykiskt sjuka för att få träffa patienter. Trots att det antagligen skulle behövas fler inom psykiatrin som förstod transproblematiken, med tanke på att vissa psykologer tydligen tycker att det är bra behandling att föreslå att en transperson ska ta livet av sig och att psykologen dessutom erbjuder sig att hjälpa till med det.

Det finns alldeles för många andra skrämmande exempel på hur transpersoner behandlas i Sverige. 2010 skulle lika gärna kunnat vara 1910. Eller 1510. Oavsett så är det inte människovärdigt att ett samhälle behandlar en grupp av sina medborgare på detta sätt. Det öppnar också för att andra misshagliga grupper kan utsättas för samma sak, historien är fylld av exempel på detta. Med andra ord är det dags att socialstyrelsens utredning överlämnas till regeringen med en stor röd lapp med ordet ”Brådskande” på. Vi är redan 30 år försenade.

Intressant?

Nu har även Liberala ungdomsförbundet hoppat på tåget.