Kategoriarkiv: Upphovsrätt

Kampen mot ACTA har bara börjat

I torsdags skickade vi i Liberaldemokraterna in en JO-anmälan mot regeringskansliet med anledning av ACTA-avtalet, med fokus på att det obegripliga språket innebär ett brott mot den svenska språklagen. Förhoppningsvis ska detta leda till att regeringen tvingas släppa en begriplig förklaring av alla paragrafer i avtalet när det är dags att sända det på remiss, en förklaring som alla medborgare kan förstå.

Eftersom det finns tillräcklig kompetens där ute för att avgöra om denna förklaring är med sanningen överensstämmande eller inte, betyder detta att vi förhoppningsvis under våren kommer att förstå alla effekter av avtalet och hur alla paragrafer kan tolkas.

Idag har också Markus ”Lake” Berglund en lista över olika initiativ som är ämnade att stoppa och kritisera ACTA-avtalet. Till denna lista bör läggas att Nordisk Centerungdom under sitt möte nu i helgen antagit en resolution på förslag från svenska CUF som innebär att de nordiska centerungdomsförbunden ska arbeta för att stoppa avtalet.

Kampen mot ACTA har bara börjat, men den har ganska snabbt fått momentum. Nu väntar en spännande vår.


Wiehe drabbas av streisandeffekten

Mikael Wiehes skivbolag hörde av sig till Frihetssmedjan för en vecka sen, för att förmå oss att ta bort länken till en satirisk låt där. Då vi bara länkade till material som var fritt tillgängligt på annat håll, hänvisade vi till en tingsrättsdom som klargör att det är lagligt och har sen inte hört något mer.

Nu har de däremot hört av sig till Sanna Rayman, en av personerna bakom låten.

Vad de har missat är dock streisandeffekten, vilket antagligen kommer leda till ännu mer uppmärksamhet för låten nu. Så, utan mer preludium ger jag er: Sång till en sluss, av och med Sanna Plong Rayman och the Inslag Santesson Orchestra.


Olaglig privatkopieringsavgift

Det betyder att avgiften inte får tas ut på något som inte ska användas för annat än framställning av verk för privat bruk. Det betyder att det alltså vore olagligt för branschen att ta ut avgiften på de externa hårddiskar jag har köpt för att kunna lagra mina bilder på. Jag som aktiv amatörfotograf försöker snarast hitta ett sätt att tjäna pengar på mina egna bilder, då vill jag inte betala en avgift till Copyswede för att få rätten att lagra dem. Jag misstänker att även många andra använder externa hårddiskar för säkerhetskopiering och lagring av andra dokument, inte just för ”framställning av exemplar av verk för privat bruk”. Gissningsvis är det de interna hårddiskar som monteras i serverrack som är de som främst används till att framställa kopior av verk. Med lite logik så innebär det att det borde vara interna hårddiskar som skulle beläggas med en kopieringsavgift, inte de externa. Problemet är då att alla datorer måste ha en intern hårddisk till system och programfiler, som inte heller är ”framställning av exemplar av verk för privat bruk”.

Slutsatsen måste alltså bli att Copyswede helt enkelt får lov att ge sig och lägga ner sina krav på att få ta ut avgifter på hårddiskar och USB-minnen (vem fasen använder förresten ett USB-minne för att kopiera över filmer osv till, de är ju superslöa?). Det är högst osannolikt att en domstol skulle gå på deras linje, om de väljer att driva frågan hela vägen dit. Enda chansen de har är om de kan kontrollera vad en person tänker använda sin hårddisk till, något som givetvis är omöjligt i praktiken.

Intressant?


Fler tröttsamma kopieringsavgifter

Copyswede har lyckats tvinga in fler kopieringsavgifter i kommande lagstiftning. Från och med 1 april kommer vi antagligen att betala avgifter på externa hårddiskar och USB-minnen. Det aktualiserar frågan om när generella straffavgifter en gång för alla ska nå vägs ände.

Fotograf som står på en refug i centrala Stockholm

Fotografkollega. Foto: Per Pettersson

Jag är amatörfotograf. Jag fotograferar friskt när jag hinner och har något att fotografera. Jag har precis skaffat en ny kamera med högre upplösning, vilket gör att bilderna blir ännu större än tidigare. Självklart vill jag lagra dessa bilder och eftersom jag har en iMac är det inte aktuellt att sätta in så många nya interna hårddiskar i den burken. Alternativet är alltså externa hårddiskar, antingen via USB, FireWire eller nätverk, när mitt lagringsutrymme tar slut.

Nu vill lobbyisterna i Copyswede, som säger sig kämpa för oss kulturskapare och våra rättigheter, att jag ska tvingas betala extraavgifter på mina externa lagringsmedier, som straff för att vissa människor använder dem för att lagra piratkopierat eller privatkopierat material. Precis på samma sätt som alla andra flyttbara lagringsmedier som CD/DVD och kassetter redan är belagda med motsvarande avgifter. Det är absurt. Varför ska jag som kulturskapare betala en straffavgift för att jag vill lagra mina egna skapelser? Kan jag registrera mig som kulturskapare hos Copyswede och få tillbaka mina avgifter när jag köper en hårddisk?

Vi måste inse att det här med generella straff mot alla, när några beter sig på ett mindre önskvärt sätt, är ett kollektivistiskt och förlegat sätt att tänka. Kollektiv bestraffning är förbjudet på de flesta håll i samhället, men när det gäller upphovsrättsskydd och några andra områden är det snarast uppmuntrat. Det är absurt.

Om upphovsrättsindustrin kunde ägna sig åt att hitta på nya affärsmodeller som gjorde att människor blev mindre intresserade av att piratkopiera, istället för att hitta på nya sätt att försöka hindra en oundviklig teknikutveckling och straffa människor som inte har gjort något fel, så skulle nog alla bli mycket lyckligare.

Vi är framför allt många kulturskapare som faktiskt inte är det minsta intresserade av att ha något med Copyswedes beskyddarverksamhet att göra.

Intressant?


Girighet, okunnighet eller dumhet

Upphovsrättsindustrin skickar ständigt fram sina soldater i kampen om pengar. Nu föreslår Copyswede att mobiltelefoner ska beläggas med speciella avgifter eftersom de kan användas för att lagra piratkopierad musik. Samtidigt visar det sig att intäkterna från Spotify har ökat med 242 procent under årets första halva. Tydligare än så kunde inte skillnaden mellan att tänka nytt och att köra fast i gamla hjulspår illustreras. Det spelar ingen roll om orsaken är girighet, okunnighet eller dumhet – om inte upphovsrättsindustrin ger upp sin hopplösa kamp och börjar tänka nytt kommer de snart att bli omkörda, förlegade och utdöda.

Travar med tomma CD-skivorEn gång i tiden infördes en kassettavgift i Sverige för att ge ersättning till musikskapare för de förlorade intäkter som de nya kassettbandspelarna innebar. Plötsligt kunde människor hemma kopiera sina LP-skivor till medier som förvisso hade lite sämre kvalitet men som ändå medgav ett behändigt, portabelt format och som inte krävde dyr utrustning för att skriva till. När CD-brännarna kom utökades avgiften till att även gälla tomma CD-skivor – efter sedvanlig fördröjning på lagstiftarsidan. På senare år har det diskuterats att belägga exempelvis bredbandsuppkopplingar med en avgift och nu kräver Copyswede att även mobiltelefoner ska inkluderas i konceptet.

Förslaget är nedlusat med tankefel och felaktiga premisser.

För det första är det självklart rent idiotiskt att än en gång lägga in en specifik teknik i lagstiftningen. Lagstiftning måste alltid – och speciellt på ett område som förändras så pass snabbt som detta – vara teknikneutral för att förhindra nya diskussioner. Principen måste vara allmängiltig och inte vara bunden till en speciell teknik. Hur de exakta lösningen ska se ut måste sannolikt överlämnas till juridisk expertis med goda kunskaper även om teknikområdet.

För det andra är det tveksamt om det är motiverat eller ens rättssäkert och rättvist att belägga samtliga tomma CD-skivor, kassetter eller mobiltelefoner med en avgift av det här slaget. Alldeles för många använder inte tekniken för att göra upphovsrättsintrång, varför ska de då straffas med en extra avgift för det? Varför ska upphovsrättsindustrin få ersättning för att jag köper en skiva för att exempelvis säkerhetskopiera något eller dela med mig av mina semesterbilder till mina föräldrar?

För det tredje visar det sig, i princip samtidigt som Copyswedes krav presenterades, att ökningen av ersättningen från Spotify till artisterna ökat med 242 procent under årets första halvår. Medan upphovsrättsindustrin som vanligt kör på i samma hjulspår som alltid, vinner ny teknik mark och bidrar till att öka intäkterna för upphovsmännen. Upphovsrättsindustrin försvarar sitt eget revir och vinster, medan nya aktörer gör det som upphovsrätten har som enda syfte – att se till att den som skapat något också får ersättning för sitt arbete.

Det är ingen hemlighet att jag tycker att dagens upphovsrättslagstiftning är förlegad. Girighet, från vissa kulturskapare men framför allt från upphovsrättsindustrin som i sig inte skapar någonting, har gjort upphovsrätten till ett monster med skyddstider som är många gånger längre än industrins patent och med ökande krav på övervakning och integritetskränkande åtgärder som naturlig följd. Upphovsrätten ska garantera att ingen kan tjäna pengar på en skapelse utan upphovsmannens eller -kvinnans tillåtelse. Upphovsrätten finns inte till för att hindra fritt flöde av kultur och ett hälsosamt utbyte av kultur mellan människor. Hade upphovsrätten uppstått för ett par tusen år sedan och haft dagens utveckling hade industrin för länge sedan infört ett förbud mot att sjunga, vissla eller nynna på ett verk utan att ersätta upphovsmannen.

Skivbolag, förlag och andra inom upphovsrättsindustrin måste ge upp kampen mot kopiering och istället satsa på nya idéer. Människor kommer att vara villiga att betala för en hel del av den kultur som skapas, på olika sätt och i olika former. De förlorade pengar som industrin ser framför sig med varje potentiell kopia är nästan uteslutande imaginära. De allra flesta piratkopior skulle aldrig ha resulterat i en försäljning om kopieringen varit omöjlig. Pengarna som förlagen tror skulle ha lagts på inköp av skivan eller filmen finns helt inte – de är redan spenderade på hyra eller mat. Kopieringen har inte tagit några större marknadsandelar från industrin, den har enbart bidragit till att fler har fått möjlighet till ökad kulturkonsumtion. Den har dessutom hjälpt mindre kända kulturskapare att nå ut till en publik som därefter börjat konsumera verken även mot betalning.

Genom kopieringen ökar mångfalden inom kulturen och spridningen har nått fler personer och nya delar av världen. Genom nya satsningar som Spotify och andra nyskapande lösningar upprätthålls ersättningen till upphovsmakarna. Den enda förloraren är upphovsrättsindustrin, en industri som i mångt och mycket parasiterar på kreativa människors idéer och skapande.

Argumenten för varför upphovsrätten måste förändras och luckras upp är många och det enda motargumentet är egentligen att det inte längre skulle vara som man alltid har gjort. Det argumentet brukar för min del betyda att det finns extra stor anledning att kritiskt granska hur saker bedrivs i dagsläget, eftersom det sannolikt är dåligt om det är det enda argumentet för bevarande som går att komma på. Så länge det är huvudargumentet kommer det betyda att upphovsrättsindustrina aldrig kommer att övertyga mig och likasinnade om att de har rätt, snarast tvärt om.

Intressant?

Uppmärksammad upphovsrätt

Upphovsrätten och lagstiftning kopplad till dess upprätthållande uppmärksammas på olika sätt idag.

Journalisten skriver att HD beslutat att bilder som förekommit på en minimal skärmdump, knappt synliga, ändå ska omfattas av upphovsrätten. Hur någon ska kunna känna igen bilderna, förutom fotografen som visste att de låg på den sidan vid just det tillfälle som skärmdumpen gjordes, är lite oklart. HD dömer förvisso till skadestånd på 1 000 kr enbart, vilket ju säger en del om hur allvarligt just detta ”brott” anses. Själv är jag extremt tveksam till om det är relevant att försvara upphovsrätten i ett sådant fall. Dessutom ger det vidare konsekvenser just vad gäller om bilder på nätet ska anses vara spridda i lagens mening eller inte. Den nya domen säger ”inte”, vilket ändrar hur detta tolkats tidigare av hovrätten.

Läser också att Ephone kräver att en ipred-dom ska skickas för prövning i EU-domstolen. Argumenten är två. Dels att datalagringsdirektivet kräver att information om användare bara lämnas till en myndighet och alltså inte direkt till en upphovsrättsorganisation eller ett förlag. Dels att utlämnande av informationen kan strida mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (vilket iofs prövas av Europadomstolen, inte EU-domstolen).

Om EU-domstolen efter några års fundering beslutar till fördel för Ephone har vi två rätt intressanta händelser idag. En som innebär att upphovsrätten ska tolkas mycket hårdare än tidigare, en som innebär att de enda metoder man kommit på för att beivra upphovsrättsintrången inte är lagliga.

Är det kanske dags att börja prata om att förändra upphovsrätten i grunden snart?

Intressant?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 029 andra följare