Lämna FP – Årets trend 2011?

I september 2010 tog jag beslutet att aktivt delta i bildandet av det nya partiet Liberaldemokraterna. Folkpartiet, de så kallade liberalerna, hade under en längre tid gjort mig allt mer besviken. De ideal som drev mig att gå med i Liberala ungdomsförbundet såg jag inte längre skymten av i moderpartiet. När min blogg fylldes till bredden med angrepp på mitt eget parti från liberalt håll kände jag att jag var tvungen att göra något och när jag blev erbjuden att hoppa på projektet kände jag att det var självklart. Jag har inte ångrat beslutet en sekund och under 2011 kommer jag att slutgiltigt lämna FP bakom mig.

2011 har knappt hunnit vakna förrän en av mina gamla bekanta från LUF, Jessica Presits, också aviserar sitt utträde ur FP. Hon känner att hennes värderingar inte stämmer överens med de liberala och hon går därför nu över till Kristdemokraterna. Det är inget som förvånar mig, jag har hängt med i hennes resonemang under en längre tid och jag vet att hon är mer konservativ än vad Folkpartiet är, de ärkekonservativa herrarna Björklund och Pehrson till trots.

Jessica hänvisar till att hon inte kan gå med på värderingar som att vara emot sexköpslagen eller att förespråka en liberalare syn på droger. Däremot gillar hon skolpolitiken och försvarspolitiken, men är rädd att FP kommer att falla till föga för de krafter som tycker att den så kallade kravliberalismen nått vägs ände och utvecklas till ett tokliberalt parti.

Mitt beslut att lämna FP grundas på många saker, men ett par av dem är att jag vill avskaffa sexköpslagen och att jag vill ha en liberalare syn på droger. Det kommer aldrig att hända i FP, istället driver partiet på en export av sexköpslagen till fler länder och Johan Pehrson jobbar hårt på att få drogtesta barn i jakten på oönskade substanser. Den så kallade kravliberalismen är rent allmänt en illa dold rörelse för att föra Folkpartiet in på ett klassiskt konservativt spår. Det är nära på garanterat att Folkpartiet kommer att fortsätta på den inslagna vägen och inom kort bli ett klassiskt konservativt parti. Utvecklingen är inte underlig, med tanke på att partiet kommer ur frisinnade värderingar, där religion och nykterhet varit ledord. Jag önskar partiet lycka till och med den utvecklingen kanske Jessica också kommer att återvända till FP, när de lämnar liberalismen bakom sig. Jag kommer däremot aldrig att känna mig hemma i ett konservativt parti och därför måste jag i år ta farväl av det parti jag har varit medlem i sedan 2002.

Frågan är vilka som blir kvar i partiet. Om de konservativa lämnar tillsammans med Jessica och liberalerna lämnar tillsammans med oss i Liberaldemokraterna, vilka blir då kvar att driva partiet framåt? Trenden verkar ju vara att lämna partiet, genom båda de ideologiska utgångarna. Partiet kommer sannolikt inte att kollapsa, till skillnad från andra partier som ligger i farozonen, men framtiden är fylld av frågetecken. Om årets trend är att lämna Folkpartiet bakom sig, vilka fyller då hålen i medlemsmatrikeln? Svaret på den frågan kommer att vara riktigt intressant.

Utan kärnkraft stannar Sverige

En av de snyggaste politiska kampanjerna på länge. Jag gillar flashmobs, speciellt när de har ett budskap jag också gillar.

Prostitutionsprat hos LUF Lund

Har idag varit nere i Lund och pratat om prostitution och sexköpslagen för Liberala ungdomsförbundet där. Övriga ämnen under dagen var BDSM och transfrågor. Det var en mycket intressant dag sammantaget och min presentation blev mycket väl mottagen. Läs den här.

När jag gjorde presentationen slog det mig hur extremt udda statistiken ter sig. Följande siffror på hur många prostituerade som finns i våra nordiska länder publicerades i tidskriften Socialpolitik i mars 2009.

Danmark 5 567

Finland 8 000

Norge 2 564

Sverige 600 (300 gatuprostitution, ca 250 kvinnor och 50 män på Internet)

Vad som stört mig är att 600 prostituerade i hela Sverige låter alldeles för lite. Att det skulle vara 50 män som säljer sexuella tjänster på internet är t.ex. skrattretande – något som alla de, som har minsta inblick i de gaycommunities som finns, håller med om. Men jag har också lyckats motbevisa det med egen statistik enligt följande.

Ungdomsstyrelsen lämnade en rapport till regeringen tidigare i år, om attityder till sex bland unga. I den kan man bland annat läsa att 1,2 % av tjejerna och 1,7% av killarna i gymnasiets årskurs 3 har erbjudit sex mot någon form av ersättning. Det går 396 000 elever i gymnasiet (läsåret 2008-2009). Uppskatta därmed att det går drygt 100 000 elever i åk 3. 1,5 % (någon slags genomsnitt av killar och tjejer som sålt sexuella tjänster) av 100 000 blir 1 500 personer. Alltså skulle vi bara i gymnasiets årskurs 3 ha minst 1 500 prostituerade. Det betyder att de som tagit fram statistiken inte har någon som helst koll på verkliga förhållanden, eller så definierar de prostituerade på ett väldigt underligt sätt.

Antalet killar som sålt sex till andra killar är också mycket större än den officiella statistiken gör gällande. Många av dem har inte heller aktivt erbjudit sexuella tjänster utan helt enkelt tackat ja när någon erbjudit dem pengar exempelvis i utbyte mot att få suga av dem (ja, i hbt-världen kan många faktiskt vara villiga att betala för att själva få suga, tro det eller ej). Men det kanske inte räknas som prostitution det heller?

Det finns mycket att vara upprörd över när det kommer till det som förespråkarna för sexköpslagen åberopar i sin argumentation, den här statistiken är bara ett exempel. Därför kommer jag att fortsätta argumentera mot dem, tills den dagen då de kan presentera sammanhållen, vetenskaplig bevisning för att sexköpslagen är det bästa sättet att t.ex. stoppa all trafficking för sexuella ändamål. Jag är villig att sätta rätt mycket pengar på att den dagen aldrig kommer.

Intressant?

Var är de unga?

Som så många andra partier håller Folkpartiet liberalerna på att sätta sina listor till 2010. Länets valkrets satte sin för ett par veckor sen och där kunde man glädja sig åt att partiet förstått att förstagångsväljare bland annat attraheras av att ha någotsånär jämnåriga att kryssa i valet. Därför fanns på topp 15 två starka namn från Liberala ungdomsförbundet som båda är under 30; en av dem är till och med under 20. Listan avslutades med ytterligare några unga kandidater.

Häromdagen kom stadens nomineringskommittés förslag till lista. På den återfinns endast 24 namn, inte en enda kandidat är under 30. Hur tänkte nomineringskommittén? Folkpartiet förlorade förstagångsväljarna i EU-valet. Det beror dels på att vi inte drivit ungdomsfrågor som integritet, men att vi inte hade så många framträdande unga kandidater spelade också in. Nu föreslår man att listan till riksdagsvalet ska ha ännu färre unga kandidater. Vem ska då en 18-årig förstagångsväljare identifiera sig med? Med tanke på att många av de liberala storstadsväljarna attraheras av miljöpartiet, ett parti som är bäst i klassen på att föra fram unga kandidater, borde vi ha fler, inte färre, unga på vår egen lista. Dessutom fanns det i provvalet två kandidater som är välkända inom ungdomsförbundet och som har stort förtroende i LUF; Eric Wahlberg och jag själv. Att man inte i samråd med LUF lyft fram åtminstone någon av oss på förslaget är obegripligt.

Som tur är så är kommitténs förslag just det; ett förslag. Representantskapet sätter listan den 2 december och då kommer bland annat LUF att vara på plats för att rösta för en föryngring och förlängning av listan. Det liggande förslaget kommer innebära att vi förlorar ännu fler unga väljare, något vi unga i LUF och i partiet inte vill vara med om.

Andra som bloggar om den korta listan är Liberati genom Alexander Bard, Mark Klamberg, Seved Monke och Sebastian Hallén.

Intressant?

Sprutbyte

Idag skriver jag om sprutbytesprogram på LUF Storstockholms blogg, läs gärna inlägget där.

Andra som skrivit om sprutbyte i Stockholm är Gulan Avci, Seved Monke, Mark Klamberg, Andreas Bergström, Liberati, Linnéa Darell och Amanda Brihed.

Intressant?

LUF är inte emot, men inte heller för, sexköpslagen

Det blev en halvmesyr. LUF-kongressen hade inte modet att vara visionära och att stå upp för de mest utsatta prostituerade. LUF-kongressen valde helt enkelt att inte bifalla motionen om att avskaffa sexköpslagen. Jag jobbar på en reservation på detta just nu.

Trots det kom vi ett litet, litet steg på vägen. Kongressen valde nämligen att bifalla förbundsstyrelsens linje som avskaffar den gamla skrivelsen som påstår att ”prostitution är en form av förtryck som ytterst handlar om tanken att kvinnors och mäns sexualitet kan köpas och ägas” men utan att säga att man istället bör avskaffa den. Den nya punkten innebär istället ett resonemang om vilka förutsättningar som ska gälla om man ska ta principiell ställning mot sexköpslagen. Det är absolut inte nog, men allt som innebär att den gamla – faktiskt helt idiotiska – formuleringen försvinner är bra.

Jag kommer att fortsätta att argumentera för ett avskaffande av sexköpslagen. Utilitarismens argument är inte giltiga utifrån min ideologiska syn. Andra liberaler håller inte med mig. Förhoppningsvis kommer dock fler och fler liberaler att ansluta sig till den visionära linjen, den som innebär att man inser att kriminalisering inte leder till frigörelse. Homosexualitet var kriminaliserat fram till 1944. Sen avkriminaliseringen har stigmatiseringen av homosexuella minskats så till den grad att den snart kommer sluta finnas. Nu är det dags att avkriminalisera prostitution och få bort stigmatiseringen av människor som blandar in pengar i sin utlevda sexualitet. På så sätt kan man i förlängningen också bekämpa trafficking och andra former av ofrivillig prostitution.

Jag ser fram emot nästa handlingsprogramskongress om två år.

Intressant?