Etikettarkiv: censur

Kampen mot ACTA har bara börjat

I torsdags skickade vi i Liberaldemokraterna in en JO-anmälan mot regeringskansliet med anledning av ACTA-avtalet, med fokus på att det obegripliga språket innebär ett brott mot den svenska språklagen. Förhoppningsvis ska detta leda till att regeringen tvingas släppa en begriplig förklaring av alla paragrafer i avtalet när det är dags att sända det på remiss, en förklaring som alla medborgare kan förstå.

Eftersom det finns tillräcklig kompetens där ute för att avgöra om denna förklaring är med sanningen överensstämmande eller inte, betyder detta att vi förhoppningsvis under våren kommer att förstå alla effekter av avtalet och hur alla paragrafer kan tolkas.

Idag har också Markus ”Lake” Berglund en lista över olika initiativ som är ämnade att stoppa och kritisera ACTA-avtalet. Till denna lista bör läggas att Nordisk Centerungdom under sitt möte nu i helgen antagit en resolution på förslag från svenska CUF som innebär att de nordiska centerungdomsförbunden ska arbeta för att stoppa avtalet.

Kampen mot ACTA har bara börjat, men den har ganska snabbt fått momentum. Nu väntar en spännande vår.


Visionär söndag

Efter att ha varit ute och rest i Europa har jag blivit inspirerad att skriva en vision för framtiden, en vision om ett Europa och på sikt en värld utan gränser.

EU-flagga och svensk flaggaDen Europeiska Unionen är en fantastisk skapelse, trots sina många praktiska fel och brister. Idag kan vi resa i större delen av vår kontinent utan pass tack vare Schengen. Vi kan betala med samma valuta i många länder tack vare EMU. Vi har rätt att bosätta oss och arbeta i vilket som helst av unionens medlemsländer. Listan över fördelar kan göras lång.

Den som reser utanför de länder som ingår i alla dessa samarbeten påminns dock snabbt om att inget är perfekt ännu. Efter att själv ha rest från Sverige – medlem i EU och Schengen men inte i EMU – till Skottland – medlem i EU men varken i Schengen eller EMU – via ett land som är medlem i allting, visas kontrasterna tydligt. Passkontrollen mellan Stockholm och Amsterdam var högst begränsad och i praktiken hade det för min del räckt med mitt ID-kort, eftersom det är giltigt inom hela Schengenområdet. När vi reste vidare till Storbritannien var det däremot passkontroller på flera ställen och längst kö var det i kontrollen när vi kom till Glasgow. I Amsterdam kunde man också betala med den gemensamma valutan Euron, något som inte är vare sig svenskar eller britter förunnat.

Allting blir så mycket lättare med samarbeten och gemensamma lösningar, det har visats gång efter annan i exempelvis näringslivet. Internationella standarder sätts för att underlätta för vanliga människor, oavsett om det gäller pappersstorlekar, måttsystem eller frihandelszoner. Vore det inte bra om vi kunde sätta fler internationella standarder, så det blev lättare inte bara att samarbeta med andra länder utan också att resa till och från dem?

Jag ser framför mig ett Europa och på sikt en värld, där gränser allt mer suddas ut för att på sikt försvinna. Gränser är linjer ritade på ett papper eller möjligen, numera, i ett kartprogram på en dator. Ofta är de inte ens speciellt bra ritade och skiljer mellan folk som delar kultur och språk, medan andra inkluderas utan att egentligen förstå vad de gör där.En gräns mellan Indien och Kina ritades med en alldeles för tjock penna för en massa år sedan, vilket gör att det fortfarande tvistas om exakt var gränsen går. Felmarginalen är någon mil eller två åt endera hållet. Den som tittat på en karta över Afrika inser rätt snart att någon tröttnade rätt snabbt på att dra naturliga linjer och istället plockade fram linjalen.

Låter dessa linjer som tillförlitliga källor att grunda viktiga beslut på, så som vem som har rätt att resa vart eller vem som har rätt att arbeta i en viss stad?

Gränser mellan kulturer är i bästa fall suddiga blyertsstreck. Varför skulle då våra konstruerade gränser ha betydelse? I min vision av världen avspeglas det i kartorna. Gränser är indelningar efter administrativa områden, inte efter länder som kan sluta sig mot omvärlden. Kulturer och språk är mer naturliga baser för kartor än de gamla nationerna, som istället ses som kuriösa inslag från en mer primitiv historia. Människor, varor, tjänster och information färdas fritt över hela världen utan att riskera strafftullar, censur, avlyssning eller handelshinder. Människor lever fria och utan inskränkningar baserade på geopolitik, eller att för den delen på att franska bönder känner sig hotade av bättre och billigare spannmål från utvecklingsländer.

Min vision är en värld med öppna gränser och fri rörlighet för alla människor. Jag hoppas att jag hinner få uppleva den världen, åtminstone embryot till den, inom min livstid.

Intressant?


Idag serierna, imorgon världslitteraturen?

Lagstiftningen när det gäller barnpornografiskt material har successivt blivit allt hårdare, i sig en utveckling som självklart är bra. Sexuella övergrepp är alltid förkastliga och i synnerhet när offren är extra utsatta och försvarslösa. Samtidigt har detta inneburit en större godtycklighet i bedömningen av vad som kan räknas som barnpornografi, ivrigt påhejat av moralister. Den utvecklingen måste stoppas om den viktiga kampen mot sexuella övergrepp ska behålla all den trovärdighet den borde göra sig förtjänt av.

Mycket har hänt på ett halvt sekel. För många år sedan var barnpornografiskt material relativt vanligt förekommande och var heller inte olagligt. Successivt har lagstiftningen kommit ikapp och förbjudit denna typ av material, i sak något väldigt positivt. Sexuella övergrepp är allvarliga saker som lämnar men för livet och som alltid är förkastliga. Pornografiskt material som dokumenterar övergrepp bör därför alltid vara olagligt men i synnerhet när det gäller barn, eftersom de befinner sig i en extra utsatt situation med få möjligheter att försvara sig. Därutöver måste givetvis de människor som ligger bakom produktionen av detta material eftersökas och stoppas. Sexuella övergrepp är lika illa oavsett om de dokumenteras eller inte.

Tyvärr får denna viktiga kamp ofta sällskap av moralister som försöker att lägga på extra föreställningar om vad som ska räknas som barnpornografiskt eller på annat sätt förkastligt material. Det gör också att kampen kan få ett löjets skimmer över sig när dessa moralister får härja fritt. I raden av exempel har nu en översättare av tecknade serier fällts för innehav av barnpornografiskt material, då det förekommer nakna personer av ung ålder, obestämt vilken, i material han har laddat ner från internet för att följa utvecklingen inom sitt område. Detta material är helt fiktivt och föreställer på intet sätt verkliga övergrepp eller ens verkliga människor. Det enda som skiljer den typen av material från det som förekommer i böcker som Lolita eller för den delen Bibeln, är att det är bilder och inte text. Det är dock – än så länge – inte förbjudet att läsa någondera av böckerna, men skulle de illustreras skulle det materialet enligt svensk lag vara brottsligt att inneha. Utvecklingen pekar också på att det kommer att bli olagligt att ens se den typen av material, även om man själv inte innehar det. Hur det kan vara motiverat eller ens förenligt med tryck- och yttrandefriheterna är en gåta för mig som en liberalt sinnad människa.

Idag öppnar lagstiftningen för många tolkningar eftersom den förbjuder allt material, oavsett om det är faktiska fotografier eller filmer som visar övergrepp, eller helt fiktiva scener. Dessutom är den exakta åldern inte det viktiga utan material där personen kan antas vara yngre än 18, eller medvetet framställs som ung även om personen i fråga bevisligen är långt över 18, räknas som barnpornografiskt. Lagstiftningens utformning har även lett till det absurda att en tjej som visat sina bröst i en bild på sin blogg åtalats för barnpornografibrott. Hon har sällskap av många pojk- och flickvänner som skickat bilder på sig själva eller mottagit bilder från sin partner där den avbildade personen ännu inte fyllt 18. Där är regeln tydligen att man får göra vad man vill med varandra sexuellt, så länge det inte avbildas på något sätt.

Skarp lagstiftning på området är bra, men någonstans måste det finnas rim och reson om den ska få en hållbar styrka. En lagstiftning som ifrågasätts för att den lämnar för stort tolkningsutrymme och ständigt drabbar oskyldiga tappar snart sin trovärdighet. Därför borde översynen av lagstiftningen på området inte bara handla om en skärpning från innehav till tittande, utan också en lindring av vad som räknas som straffbart material. Annars är risken att moralpaniken sprider sig till andra områden och att återgången till viktorianska värderingar inleds på allvar.

Jag överger idag min nya princip om att försöka ha med en illustration i varje inlägg. Risken är att både jag och alla mina läsare åtalas om jag väljer fel serieteckning från det material som finns på nätet.

Intressant?

Uppdatering: Läs gärna intervjun med översättaren hos Oscar Swartz.


Rättssäkerhet, sex och rock’n’roll?

Beatrice Ask lämnar en del att önska när det gäller hennes känsla för rättssäkerhet. Nu visar det sig att EU-kommissionen också verkar ha missat något, eller i alla fall inte tänkt klart. Ledaren i lördagens DN uppmärksammar oss på några av problemen med kommissionens förslag att kriminalisera tittandet på barnpornografi. Redan tidigare i veckan har kritik riktats mot att kommissionen vill blockera vissa sidor på internet, något som bedöms som censur men som också väcker oroväckande  möjligheter till censur även av andra sidor. Dessutom kan det orsaka att andra sidor som råkar använda samma leverantör också blockeras genom internetoperatörernas filter. Ändamålet är ädelt, att skydda människor (i det här fallet extra utsatta personer på grund av deras ringa ålder), men precis som så många andra gånger (tänkt t.ex. sexköpslagen) blir medlen felriktade och skapar andra, stora problem.

DN riktar i ledaren in sig på en ny vinkel, nämligen kriminaliserandet av tittande på barnpornografi. De konstaterar att det antingen inte kommer fungera på grund av grundläggande rättssäkerhet, eller så måste rättssäkerheten åsidosättas. Resonemanget är enkelt. Det förslag som den svenska regeringen redan lämnat till riksdagen konstaterar att den som av misstag hamnat på en sajt med barnpornografiskt material inte ska kunna dömas. De ifrågasätter hur detta ska gå att bevisa. Historik sparas i datorn, men det är allt. Uppsåt kan inte bevisas med din webbläsarhistorik. Det kommer att leda till att det i de flesta fall kommer att finnas rimliga tvivel, något som då ska ligga till grund för friande domar. Alternativet är att i detta fall åsidosätta rimliga tvivel och därmed fortsätta Asks inslagna linje med en avskaffad rättssäkerhet när det gäller frågor som berör sexualitet.

Ytterligare ett problem som DN identifierar och som borde korrigeras oavsett vad kommissionen håller på med, är den svenska definitionen av barnpornografi. Jag har alltid tyckt att vi, till skillnad från USA, har haft en ganska sund inställning. Det är personernas mognadsålder som avgör vad som är brottsligt och inte, inte om de fyllde 18 dagen innan eller dagen efter att bilden togs. Genom DN har jag uppmärksammats på att det inte är riktigt så sunt som jag trodde. Tydligen är det att räkna som barnpornografi även om det är tecknade fantasibilder på personer som kan uppfattas som yngre än 18 år, trots att inga verkliga personer varit inblandade i framställningen och att inga övergrepp skett mot någon individ. Det kan också vara barnpornografi även om personerna på bilderna är väl över 18 år, om syftet är pornografiskt och personerna ser ut som eller framställs som underåriga.

Vad just denna sista klausul egentligen gör för bedömningen av stora delar av gayporren vill jag inte ens tänka på. I bögvärlden är det en dygd att vara, eller i brist på kronologisk ålder i alla fall se ut att vara, så ung som möjligt. Har man fyllt 20 är det rätt ofta man känner sig passé (något jag själv fått erfara när jag blivit äldre). Inom gayporren är en stor marknad den som fylls av twinks, unga snygga killar, ofta med lite eller ingen kroppsbehåring, normalt sett i sena tonåren eller i 20-årsåldern. Det är samma ideal som råder på de flesta gayklubbar. Idealet är att vara på gränsen och gärna utmana denna.

I praktiken innebär det alltså att pornografiskt material där alla personer är över 18 och väldigt villiga att delta i framställandet, kan anses olagligt enligt svensk lagstiftning. Det blir en godtycklig bedömning som, trots att alla inblandade trott sig gjort rätt enligt konstens alla regler, kan ge en fällande dom. Om man då ska kriminalisera tittandet på barnpornografi kommer det på sikt att kunna orsaka en hel del kaos om man inte omdefinierar vad som är barnpornografiskt material.

Ytterligare en sjuk detalj i vår lagstiftning är att en nakenbild som en t.ex. 16- eller 17-årig individ skickar till t.ex. sin flick- eller pojkvän kan anses vara barnpornografi och att personen som figurerar på bilden därmed kan dömas för brott trots att personen högst frivilligt både framställt och skickat bilden på sig själv. Offret för brottet är alltså i detta fall personen som själv begått brottet… Om det är logik och normal juridisk praxis, tror jag det är dags att skriva om alla texter om grundläggande logik och grundläggande juridik och rättssäkerhet.

Precis som vanligt så är ett gott uppsåt nog för att kritik antingen ska viftas bort eller misstänkliggöras. Sexköpslagen har ett gott syfte, att stoppa trafficking, men ställer till problem för individer som själva gjort valet att arbeta som prostituerade. Barnpornografilagstiftningen har det goda syftet att förhindra övergrepp på barn, men orsakar problem bland annat för frivilliga individer som i lagens mening är mogna nog att ha sex, men ändå inte får skicka en utmanande bild till sin partner. Kommissionens förslag har ett gott syfte, att ytterligare försvåra spridningen av barnpornografiskt material, men kommer i praktiken att ställa till stora problem vad gäller rättssäkerhet, bedömningar och dessutom öppna för potentiell censur av andra misshagliga sidor på internet.

Sex och vad som är kopplat till detta kommer alltid att locka fram moralpoliserna, som vill göra sina bedömningar av vad som är ”bra” och ”dåligt” sexuellt beteende. Själv lever jag efter devisen att människor ska få göra vad de vill, så länge alla inblandade har givit sitt medgivande till det. Trafficking måste självklart bekämpas, exempelvis genom ett internationellt polisiärt samarbete för att bekämpa organiserad brottslighet. Övergrepp mot barn måste bekämpas genom kraftfull lagstiftning och, förstås även här, internationellt polisiärt samarbete. Att däremot kriminalisera t.ex. prostitution eller bilder som skickas mellan frivilliga individer är däremot inte lösningen. Det är som att kriminalisera rökning för att det förekommer smuggling av cigaretter eller att kriminalisera alla former av pornografiskt/erotiskt material eftersom det förekommer att övergrepp även på äldre människor dokumenteras och sprids som pornografiskt material.

Det som alltid ska bekämpas är avarter där människor kommer till skada. Att i ett slag förbjuda alla företeelser som skulle kunna leda till missbruk är däremot inte lösningen. Alla friheter kan missbrukas. Lösningen är dock inte att ta bort friheten. Lösningen är, som det står på nödbromsarna i lokaltrafiken, att ”missbruk beivras”.

Läs också Victor Zetterman, Mikael Ståldal, Hanna Wagenius, Amanda Brihed (2), Andreas Froby, Liberati, Mattias Lönnqvist.

Intressant?

Vänd blicken bort och blunda, men skrik inte på censur

SvD rapporterar att regeringen i en lagrådsremiss föreslår att möjligheten att klippa i vuxenfilmer ska avskaffas. Däremot kommer åldersgränserna att finnas kvar för filmer. Statens biografbyrå avskaffas därmed och fastställandet av åldersgränser läggs på en ny myndighet med ansvar för mediefrågor relaterade till barn och ungdomar. Som SvD skriver så kommer filmcensuren kunna avskaffas 2011, 100 år efter att den infördes i Sverige.

Eftersom censur är dåligt i en demokrati, så är beslutet bra. Yttrandefrihet kräver ju också att censur inte förekommer, om man vill att yttrandefriheten ska vara helt äkta rakt igenom. Visst, vi kommer att få se och höra sånt vi inte vill, men det är priset vi betalar för att själva ha rätt att säga sådant som andra inte vill höra. Nu är det bara att hoppas att integritetskränkande övervakning stoppas i så stor utsträckning som möjligt, så vi inte belägger oss själva med självcensur av rädsla för vad FRA med flera kan tänkas lyssna på.

En annan som inte gillade censur var Cornelis Vreeswijk.

Intressant?

Nya medier främjar demokratin!

Efter diskussionerna om Carl Bildts bloggande kunde man ha trott att diskussionen om politikers direktkanaler till medborgarna hade lagt sig.

Ingalunda.

Efter att Madeleine Sjöstedt på sin blogg presenterat nyheten om att det inte blir någon tillbyggnad till Stockholms Stadsbibliotek, har det blåst upp till orkan i ankdammen. Roger Mogert (S) är ”chockad och bestört” över att det presenterats på hennes blogg innan det hunnit bli ett enhälligt beslut i fullmäktige om det. I det fallet är det den vanliga politiska avundsjukan över att ett annat parti får uppmärksamhet förstås. Dessutom är det inte speciellt politiskt kontroversiellt att stoppa bygget; det inser man rätt snabbt när man läser medierapporteringen.

Journalisterna är värre ute i sina kommentarer.

Fortsätt läs


Kommer parlamentet att öppna för nätcensur?

På måndagen inleddes förhandlingarna om telekompaketet mellan europaparlamentet och ministerrådet. Telekompaketet har redan behandlats två gånger i parlamentet och båda gångerna lade parlamentet till en klausul om att ingen ska kunna stängas av från sin internetaccess utan tidigare domstolsbeslut, en klausul som ministerrådet båda gångerna vägrade godkänna. Parlamentet förde dessutom in synpunkter om vem som ska kunna begränsa access till olika sidor på internet och hur detta får göras.

När de nya förhandlingarna kommit igång står det klart att parlamentets förhandlingsgrupp bara kommer att driva frågan om den så kallade paragraf 138, som handlar om domstolsbeslut innan avstängning från internet. Därmed släpper parlamentet den viktiga frågan om vem som i praktiken får censurera internetsidor. Det handlar inte bara om att internetoperatörer skulle kunna spärra access till sidor med information som de själva eller andra med inflytande ogillar (det kan alltså i praktiken inkludera allt från konkurrenters sidor eller nättidningar som går emot regeringen, till information som skulle kunna innebära lagbrott), utan också att vissa tjänster som Skype skulle kunna stängas av om internetoperatören försöker att lansera en egen IP-telefonitjänst.

När telekompaketet har förhandlats fram har det behandlats som att det enbart berör den inre marknaden. Det är det som varit rådets motstånd mot paragraf 138, eftersom det plötsligt skulle föra in något så obehagligt som demokrati och mänskliga rättigheter i paketet. Eftersom paragrafen aldrig skulle komma till stånd i ett eget lagförslag är det dock den väg som man får gå. Men när man diskuterar den eventuella censuren, något som i praktiken skulle kunna användas även för att snedvrida konkurrensen, då håller inte detta argument. Varför parlamentets förhandlare då släpper den frågan är för mig obegripligt. Visst, möjligen skulle man kunna hänvisa till den allmänna konkurrenslagstiftningen som gäller inom EU, men det kommer krävas långdragna rättsliga processer för att få ett svar på det. Dessutom skulle det enbart gälla just konkurrens, inte information som helt enkelt är misshaglig för inflytelserika personer. I Italien har sittande premiärminister stor kontroll över majoriteten av etermedia, det är inte långsökt att tänka sig att något europeiskt lands ledare skulle kunna ha liknande kontroll över telekomsektorn.

Piratpartiets företrädare Christian Engström i förhandlingsgruppen har protesterat och vill driva båda frågorna i förhandlingarna. Det är bra. Eftersom Folkpartiet liberalerna inte har en representant i gruppen (däremot finns centerns Lena Ek med) och jag inte har hunnit fråga våra parlamentariker om deras åsikt, vet jag inte hur de ställer sig. Det jag vet är att Olle Schmidt tidigare i parlamentet med all tydlighet markerat att varken avstängning eller censur är acceptabla. Jag hoppas att han, Marit Paulsen och Cecilia Wikström fortsätter att företräda den linjen.

Läs också Henrik Alexandersson om förhandlingarna och Piratpartiets pressmeddelande. Relaterat är också DN och SvD om Frankrikes utfrågning av Camilla Lindberg (FP).

Intressant?