Etikettarkiv: sexualitet

När kommer lagändringen?

Tecknad rödhårig yngling med bar överkroppEn mangaexpert och -översättare fälls först i tingsrätten och sedan i hovrätten för barnpornografiinnehav, för att han bland någon miljon bilder har ca 30 stycken föreställande nakna flickor som kan uppfattas som yngre än 18 år. Samtidigt rullar Utbildningsradion ut ett nytt sexualupplysningsprogram som innehåller – bilder på nakna flickor (och pojkar) som inte bara kan utan ska uppfattas som varande i högstadieålder. Det är inte svårt att se felet i denna bild.

Uppfattningen om att tecknade bilder som kan uppfattas som föreställande personer yngre än 18 i sexuellt utmanande eller upphetsande situationer, bygger på en underlig föreställning om att en tecknad bild av den arten är ett övergrepp mot alla barn på hela jorden. Samtidigt som en text av samma karaktär (jämför det berömda verket Lolita) inte alls betraktas på samma sätt utan istället kan ses som klassisk litteratur. Vari ligger skillnaden mellan text och bild?

Antagligen ligger förklaringen i att barnpornografi en gång ansågs vara främst fotografier och filmer som dokumenterade övergrepp på barn. Definitionen av barn i Sverige var under lång tid ”en individ som inte genomgått puberteten”. På så sätt skiljde vi oss från exempelvis USA, där det var en exakt ålder som avgjorde huruvida man var barn eller inte i denna mening. Den synen på juridik får den absurda effekten att du gärna får ha sex ena dagen, så länge ingen filmar det, men att det blir fullständigt lagligt att filma det dagen efter. På samma sätt är det givetvis med andra lagar som sätter rigida åldersgränser, men i det här fallet blir det extra absurt eftersom du får ha sex långt tidigare än det blir lagligt för dig eller någon annan att fotografera det hela. Tyvärr har den svenska lagstiftningen allt mer gått mot att anamma den amerikanska synen på barn, något som inte bidrar till mycket mer än att skapa moralpanik kring tonåringars sexualvanor. Den äldre synen på vad som är barnpornografi har också gjort att konstnärliga framställningar som gjort helt utan mänskliga förlagor numera kan bedömas som varande barnpornografi.

I förlängningen är risken att du inte kan ha några naken- eller sexbilder på din partner utan att också lagra bevis för att din partner var äldre än 18 när bilderna togs. Redan idag har USA infört regler som säger att erotiska och pornografiska bilder på nätet kräver att den som tillgängliggör dem också måste ha dokumenterade bevis på personernas ålder att visa upp om myndigheterna så kräver det. Hur det egentligen går till på sidor där människor delar med sig av bilder på sig själva, där det enda intyget om ålder är vad de själva uppgivit när de registrerat sig, är svårt att begripa.

Det alltmer pryda sättet att betrakta sexualitet slår allt mer igenom i politiken, framför allt för att politiker vill visa sig ”handlingskraftiga” och ”ta itu med problemen”. Det införs långtgående förbud mot allt som möjligen skulle kunna vara skadligt för någon. Då är det lätt att stifta stenhårda lagar och kräva en massa bevis på att man inte begått något brott, istället för tvärt om. Följden blir dock inte att problemen löses utan istället sopas de under mattan med ursäkten att det redan finns lagar och regler på området. Samtidigt drabbas oskyldiga, som tonåringar som skickar nakenbilder på sig själva till sina jämnåriga partners och därmed öppnar upp för åtal om barnpornografibrott. Inte heller begränsas det till den som fått bilden – även den som frivilligt delat med sig av en bild på sig kan åtalas för spridning av barnporr! Bara det faktumet borde få de flesta politiker att haja till och fundera på om inte lagstiftningen gått fruktansvärt fel någonstans på vägen.

Sexuella övergrepp, eller för den delen alla övergrepp, är fruktansvärda brott som ska bekämpas. Det görs däremot inte genom att förbjuda teckningar som kanske och kanske inte föreställer personer under 18 år. Inte heller görs det genom att åtala en 17-åring som skickar en nakenbild på sig själv till sin partner. Alla dessa effekter av sexualpaniken i samhället måste istället bekämpas och det viktiga måste åter bli att försvara dem som utsätts för saker mot sin vilja, inte att förfölja och åtala människor som lever ut sin sexualitet av egen fri vilja.

Mangaöversättarens mål kommer att överklagas till Högsta domstolen och utgången där blir avgörande. Lagstiftningen som den är utformad idag torde bryta mot yttrande- eller tryckfriheten och HD har möjligheten att slå fast detta. Om de inte gör det, utan fastställer tidigare domar, blir det än mer akut att göra om lagstiftningen. Dessutom kommer det att ha långtgående konsekvenser för Utbildningsradion. Deras informationsfilm måste då i konsekvensens namn dömas som barnpornografi och ansvariga producenter, distributörer och tittare måste ställas inför rätta. Filmen är redan anmäld. Frågan är om det var den utvecklingen Beatrice Ask och hennes kumpaner hade tänkt sig.

Fotnot: de japanska lagarna om förbud mot könshår i erotiska och pornografiska framställningar stammar ur ”västvärldens” gamla prydhet. Nu får samma västvärlds prydhet de nya framställningarna att dömas som barnpornografi. Vissa blir aldrig nöjda.

Intressant?


Dags för mer erotik, porr och nakenhet

Pornografi. Bara ordet kan få känslorna i svall hos många människor. Avbildningar och beskrivningar av erotiska och sexuella aktiviteter är något väldigt spännande, tabu och kontroversiellt. I många år har alla företag och organisationer som inte bojkottar hotell som erbjuder porr bland betalkanalerna blivit betraktade som suspekta och beskyllts för att motarbeta jämställdhet. Erotik, nakenhet och pornografi har blivit i princip omöjliga ämnen att vara positivt inställd till om man vill ha en framgångsrik karriär, inte minst i offentliga sammanhang som politik.

Canal plus är en av de kanaler som sänder pornografiskt material. De ägs sedan några år av TV4 och efter att det pyrt ett tag flammar nu konflikten upp. Ett par anställda på TV4 lämnar sina uppdrag i protest mot att Canal plus inte slutat sända porr på nätterna. Jytte Guteland säger att ”porren kan tvinga oss politiker att säga nej till TV4”. Jonas Björck, utrikesreporter på TV4, kallar det skamligt.

Inte ens de som försvarar det hela lyckas hålla sig riktigt lugna. Jan Scherman säger exempelvis att ”så länge det är betal-tv, mitt i natten, finns tekniska spärrar och inte sänds dygnet runt så tycker jag att porr är tillåtet”. Det är ju trevligt att du tycker så, Jan. Även svensk lagstiftning tycker att det är tillåtet att visa dessa filmer, annars hade Canal plus inte fått göra det, så det behöver du inte ens tycka. Det räcker att konstatera fakta.

Manskropp iklädd ett par boxershorts, liggande på en säng.Efter att under stora delar av 1900-talet varit väldigt frispråkiga och haft en liberal syn på sexualitet, börjar nu Sverige allt mer närma sig det pryda USA i synen på nakenhet, erotik och sex. Det faktum att sexindustrin frodas långt mer där verkar inte avskräcka dem som är emot fri sexualitet. Man får anta att de, precis som sina systrar och bröder på annat håll i världen, hyser en övertro till statens och opinionens förmåga att stoppa sex som i deras ögon inte är ok, trots att motsatsen torde vara väl bevisad vid det här laget.

Det skrämmande är att ingen någonsin protesterar mot våldsskildringar i filmer och TV. Underhållningsvåld på bästa sändningstid verkar enligt den moralkonservativa antisexmaffian vara helt ok, medan porr på en betalkanal mitt i natten inte är det. Borde det inte vara minst lika stora protester mot att visa misshandel, dessutom på tider när lättpåverkade barn kan titta, som att visa porr mitt i natten på svåråtkomliga kanaler?

I mina ögon är det inga problem att visa någonting som sker mellan samtyckande individer, oavsett vad andra tycker om det. Inte heller tror jag på censur av våldsskildringar. Däremot respekterar jag de anställda som väljer att inte arbeta kvar hos en arbetsgivare vars värderingar de inte delar – det står var och en fritt att göra så. Jag skulle själv välja att gå från en arbetsgivare som tyckte att censur var ok eller hycklade med moralistiska åsikter om sex medan de fritt visade våldsskildringar. Vad jag har problem med är hyckleri och inkonsekvens. Om sex är så livsfarligt och TV4 nu har en så familjevänlig profil, varför visar de då actionrullar och kriminalserier till höger och vänster? Borde inte samma människor som nu lämnar TV4 ha reagerat långt tidigare på det sprutande blodet och krävt ett stopp även för detta? Eller kan det vara så att de personligen gillar just blodiga filmer men inte sex? Är det så enkelt att det är deras egna tycke och smak som ska utgöra mall för vad alla andra ska gilla?

Jytte Gutelands uttalande är också högst olyckligt och vi får hoppas att hon står relativt ensam. TV4 har nämligen inte sänt porr mig veterligen, däremot har en kanal som ägs av samma koncern gjort det. Att då överreagera och kräva bojkott mot TV4 är helt enkelt vrickat och verklighetsfrånvänt. Alternativt får Jytte löpa linan ut och kräva bojkott även av produktioner som gjorts av samma produktionsbolag och av alla andra medier som är kopplade till TV4 och Canal plus. Med tanke på att TV4 ägs av Bonnier så vore det att tacka nej till ungefär hälften av Sveriges stora medier. Det är inte realistiskt att tro att ens Jytte Guteland har lust att bojkotta t.ex. DN Debatt, så hennes uttalande faller tämligen platt.

Det stora bakomliggande problemet är dock att vi fortfarande har väldigt starka föreställningar om sexualitet och vad som ska vara ok och inte. Varför två samtyckande individer som gör något ska vara föremål för granskning av utomstående är för mig obegripligt, men för moralismmaffian är det en självklarhet och nödvändighet. Resonemanget är, så vitt jag förstår det, att om aktiviteten kan vara ett problem om en eller flera av de inblandade parterna inte samtyckt till det, så ska hela företeelsen förbjudas. Det är ett resonemang som jag aldrig har kunnat förstå. Problemet måste väl ändå uppkomma först om man gör något mot någon mot dennes vilja? Huruvida Jytte Guteland gillar det jag gör i exempelvis sängen struntar jag fullständigt i, så länge den jag är med gillar det jag pysslar med. Ja, förresten föredrar jag om också jag gillar det förstås, helt osjälvisk är jag såklart inte.

Jag kan respektera åsikter om det allra mesta och människor har rätt att tycka och tänka vad de vill om saker och ting. När det kommer till förbud som ska omfatta alla kan jag dock inte acceptera förbud som bygger på att man ogillar att samtyckande individer håller på med något tillsammans. Det är då det blir moralism. Grunden ska vara att det är tillåtet att göra saker med varandra så länge alla inblandade är med på noterna. När saker sker mot någon inblandads vilja ska vi sätta stopp. Jag kan verkligen inte förstå, varken känslomässigt eller intellektuellt, hur människor kan ta illa upp för att människor gör saker som de gillar tillsammans. Det finns massor med saker jag inte för mitt liv skulle vilja göra själv, men jag har inga tankar på att förbjuda dem för alla andra.

Jytte Guteland får gärna säga nej till medier hon inte gillar, journalister kan välja att inte jobba på TV4 och konsumenter kan välja bort kanalen. Det är ett personligt val. Om det däremot förutsätts att alla andra ska göra likadant och att vi som inte kommer att göra det är onda, dåliga människor som borde skjutas, då är det inte ok längre. Personligen vill jag gärna ha mer erotik och nakenhet, ja varför inte mer porr också? Personligen förstår jag förstås inte upphetsningen med modern heterosexuell porr, men om det finns människor som gillar att titta på den och människor som gillar att spela i den finns det ingen anledning att stoppa den. Så länge det är ett fritt val att titta på eller medverka i så står det Jytte Guteland med flera fritt att välja bort den. På samma sätt är det självklart inte företags och organisationers uppgift att betala för anställdas porrkonsumtion när de befinner sig på tjänsteresa, men om de väljer att med sina privata pengar betala för det så kan ingen ha några synpunkter på det. Det är av den anledningen orimligt att kräva porrfria hotell – speciellt när de flesta har bärbara datorer med sig ändå.

Så fram för mer erotik, porr och nakenhet för alla som vill och låt de andra slippa.

Intressant?


En befriande dom

Nu har domen fallit mot den man som åtalats för att ha idkat BDSM-sex tillsammans med en samtyckande tjej. Den friande domen är glädjande för oss som tycker att staten inte har i sovrummet att göra, så länge alla som befinner sig i rummet är samtyckande mogna individer. Samtidigt finns det vissa som tycker att staten visst ska in där, när aktiviteterna inte passar deras bild av vad sex är. Den attityden måste vi arbeta bort.

En bunden man med munkavle och en annan man som kysser hans hudNerver är nerver. Det är därför inte konstigt att vissa människor gillar att kombinera sexuell stimulans med smärta för att förhöja njutningen. Rollspel med inslag av dominans, undergivenhet och förnedring är inte heller svåra att förstå, eftersom det kan vara eggande att göra något som är ovanligt eller rent av lite tabu. Så länge de inblandade har samtyckt till allt som händer ska det inte heller vara ett problem att praktisera den här typen av sexuella aktiviteter.

Därför är det befriande att läsa att tingsrätten friar den man som stått åtalad för att ha hållit en tjej inåst i en bur och bland annat satt klädnypor på olika delar av hennes kropp. De var båda samtyckande parter, vilket alltså ingen ska ha åsikter om. Tjejens ålder, 16, anfördes som ett argument för varför det inte skulle vara ok. Varför det skulle spela roll när den lagliga åldern för att ha sex är 15 är svårt att förstå och uppenbarligen resonerar domstolen likadant.

Tyvärr är inte alla sinnen likna öppna och domen är både överklagad till hovrätten och utskälld på debattplats i Aftonbladet. I båda fallen handlar det om oförståelse för fenomenet, i åtminstone debattartikeln uppblandat med sexualmoralism och underliga föreställningar om jämställdhet och könsroller. Hela debattfokus ligger på att det är kvinnor som blir utsatta offer för den här typen av sex. Hur är det med män som frivilligt väljer att låta sig bli dominerade av kvinnor, eller för den delen av andra män? BDSM-kulturen är stark inom gayvärlden men även vanliga heterosexuella svenssons ägnar sig åt olika former av BDSM-sex i långt större utsträckning än de flesta känner till eller vill tro på. Vill, eftersom mångas världsbild är att sex är mjukt och helst sker i skenet av mån- eller stearinljus, bland rosenblad på ett mjukt sidentäcke.

Förhoppningsvis inser även hovrätten det som tingsrätten konstaterat, nämligen att smärta och förnedring också kan vara en form av njutning, när det sker under rätt förhållanden och former och när alla parter samtycker till det. Sex är något som ska bejakas i alla dess former och ingen utomstående ska ha rätt att lägga sig i vad just du tycker är skönt. Det är egentligen bedrövligt att vi ska behöva ta saken till domstol för att få det fastslaget.

Intressant?

Rättsprövning av vad det är ok att tycka om

Ska det vara ok att njuta även om andra inte förstår hur man kan göra det? Det kommer i praktiken att prövas rättsligt inom kort.

En tjej får kontakt med en äldre kille på nätet via en sexsajt. De visar sig ha en hel del gemensamma intressen vad gäller sex och bestämmer sig för att ses. Tjejen låter sig bli inlåst i en bur och får klämmor fastsatta i brösten. Tillsammans leker de sadomasochistiska lekar som båda njuter av. Helt ok?

Kanske inte. Sexlekarna har anmälts, inte av någon av de inblandade utan av utomstående som inte gillade det. Därför ska nu domstol pröva vad som är ok att tycka om, vad det är ok att njuta av. Ska man få tycka om smärta i samband med sex eller ska sånt avvikande beteende förbjudas?

Återigen är vi tillbaka på stenåldern när det gäller värderingar om människors sexliv. Det är inte så hemskt länge sen som det var olagligt att vara homosexuell. De ”normala” kunde inte förstå hur någon man kunde njuta av sex med en annan man. Vad kvinnorna njöt av brydde man sig för övrigt inte speciellt mycket om och länge ansågs de inte ens kunna begå den typen av brott. I USA finns det många exempel på lagstiftning kring sexualitet och det har förekommit lagar på olika håll som exempelvis förbjudit alla sexställningar utom missionären. Alltid handlar det om att vissa människor verkar ha ett behov av att överföra sina föreställningar om sexualitet på alla andra.

Ett modernt samhälle borde inte lagstifta om vad människor får och inte får göra i sängen, så länge alla parter är villiga och väl införstådda med vad som sker. Utöver det ska det offentliga hålla sig så långt bort från människors sovrum, eller var de nu väljer att ha sex, som möjligt. Med andra ord ska lagstiftning hindra tvång, utnyttjande och våldtäkter. Lagstiftningen ska inte reglera hur långa, eller korta, rep någon får bli bunden med eller om han alls får bli bunden för den delen. Det är upp till samtyckande vuxna individer att komma överens om.

Exakt vad som ska prövas i det aktuella fallet vet jag inte, det enda artikeln nämner är att tjejen varit inlåst i en bur och att hon haft någon form av klämmor på brösten. Om det är det värsta som hände under dessa lekar, kommer en fällande dom att få allvarliga konsekvenser. Långt mer avancerade sexlekar bedrivs i var och varannan stuga runt om i det beskedliga Sverige och därmed skulle många människor få sin njutning kriminaliserad. Inte på grund av att de själva lider av det utan för att någon annan, som själv inte varit med om något liknande och som tycker att de verkar konstigt, har bestämt sig för att deras egen sexualitet ska vara norm för alla. Det vore inte bara olyckligt utan även farligt och därför är det bara att hoppas att domstolen kommer fram till att två samtyckande individer ska ha rätt att njuta tillsammans på de sätt de själva vill. Den gamla parollen att staten ska hålla sig utanför sovrummet visar sig med andra ord behövas även år 2010.

Intressant?

Rättssäkerhet, sex och rock’n’roll?

Beatrice Ask lämnar en del att önska när det gäller hennes känsla för rättssäkerhet. Nu visar det sig att EU-kommissionen också verkar ha missat något, eller i alla fall inte tänkt klart. Ledaren i lördagens DN uppmärksammar oss på några av problemen med kommissionens förslag att kriminalisera tittandet på barnpornografi. Redan tidigare i veckan har kritik riktats mot att kommissionen vill blockera vissa sidor på internet, något som bedöms som censur men som också väcker oroväckande  möjligheter till censur även av andra sidor. Dessutom kan det orsaka att andra sidor som råkar använda samma leverantör också blockeras genom internetoperatörernas filter. Ändamålet är ädelt, att skydda människor (i det här fallet extra utsatta personer på grund av deras ringa ålder), men precis som så många andra gånger (tänkt t.ex. sexköpslagen) blir medlen felriktade och skapar andra, stora problem.

DN riktar i ledaren in sig på en ny vinkel, nämligen kriminaliserandet av tittande på barnpornografi. De konstaterar att det antingen inte kommer fungera på grund av grundläggande rättssäkerhet, eller så måste rättssäkerheten åsidosättas. Resonemanget är enkelt. Det förslag som den svenska regeringen redan lämnat till riksdagen konstaterar att den som av misstag hamnat på en sajt med barnpornografiskt material inte ska kunna dömas. De ifrågasätter hur detta ska gå att bevisa. Historik sparas i datorn, men det är allt. Uppsåt kan inte bevisas med din webbläsarhistorik. Det kommer att leda till att det i de flesta fall kommer att finnas rimliga tvivel, något som då ska ligga till grund för friande domar. Alternativet är att i detta fall åsidosätta rimliga tvivel och därmed fortsätta Asks inslagna linje med en avskaffad rättssäkerhet när det gäller frågor som berör sexualitet.

Ytterligare ett problem som DN identifierar och som borde korrigeras oavsett vad kommissionen håller på med, är den svenska definitionen av barnpornografi. Jag har alltid tyckt att vi, till skillnad från USA, har haft en ganska sund inställning. Det är personernas mognadsålder som avgör vad som är brottsligt och inte, inte om de fyllde 18 dagen innan eller dagen efter att bilden togs. Genom DN har jag uppmärksammats på att det inte är riktigt så sunt som jag trodde. Tydligen är det att räkna som barnpornografi även om det är tecknade fantasibilder på personer som kan uppfattas som yngre än 18 år, trots att inga verkliga personer varit inblandade i framställningen och att inga övergrepp skett mot någon individ. Det kan också vara barnpornografi även om personerna på bilderna är väl över 18 år, om syftet är pornografiskt och personerna ser ut som eller framställs som underåriga.

Vad just denna sista klausul egentligen gör för bedömningen av stora delar av gayporren vill jag inte ens tänka på. I bögvärlden är det en dygd att vara, eller i brist på kronologisk ålder i alla fall se ut att vara, så ung som möjligt. Har man fyllt 20 är det rätt ofta man känner sig passé (något jag själv fått erfara när jag blivit äldre). Inom gayporren är en stor marknad den som fylls av twinks, unga snygga killar, ofta med lite eller ingen kroppsbehåring, normalt sett i sena tonåren eller i 20-årsåldern. Det är samma ideal som råder på de flesta gayklubbar. Idealet är att vara på gränsen och gärna utmana denna.

I praktiken innebär det alltså att pornografiskt material där alla personer är över 18 och väldigt villiga att delta i framställandet, kan anses olagligt enligt svensk lagstiftning. Det blir en godtycklig bedömning som, trots att alla inblandade trott sig gjort rätt enligt konstens alla regler, kan ge en fällande dom. Om man då ska kriminalisera tittandet på barnpornografi kommer det på sikt att kunna orsaka en hel del kaos om man inte omdefinierar vad som är barnpornografiskt material.

Ytterligare en sjuk detalj i vår lagstiftning är att en nakenbild som en t.ex. 16- eller 17-årig individ skickar till t.ex. sin flick- eller pojkvän kan anses vara barnpornografi och att personen som figurerar på bilden därmed kan dömas för brott trots att personen högst frivilligt både framställt och skickat bilden på sig själv. Offret för brottet är alltså i detta fall personen som själv begått brottet… Om det är logik och normal juridisk praxis, tror jag det är dags att skriva om alla texter om grundläggande logik och grundläggande juridik och rättssäkerhet.

Precis som vanligt så är ett gott uppsåt nog för att kritik antingen ska viftas bort eller misstänkliggöras. Sexköpslagen har ett gott syfte, att stoppa trafficking, men ställer till problem för individer som själva gjort valet att arbeta som prostituerade. Barnpornografilagstiftningen har det goda syftet att förhindra övergrepp på barn, men orsakar problem bland annat för frivilliga individer som i lagens mening är mogna nog att ha sex, men ändå inte får skicka en utmanande bild till sin partner. Kommissionens förslag har ett gott syfte, att ytterligare försvåra spridningen av barnpornografiskt material, men kommer i praktiken att ställa till stora problem vad gäller rättssäkerhet, bedömningar och dessutom öppna för potentiell censur av andra misshagliga sidor på internet.

Sex och vad som är kopplat till detta kommer alltid att locka fram moralpoliserna, som vill göra sina bedömningar av vad som är ”bra” och ”dåligt” sexuellt beteende. Själv lever jag efter devisen att människor ska få göra vad de vill, så länge alla inblandade har givit sitt medgivande till det. Trafficking måste självklart bekämpas, exempelvis genom ett internationellt polisiärt samarbete för att bekämpa organiserad brottslighet. Övergrepp mot barn måste bekämpas genom kraftfull lagstiftning och, förstås även här, internationellt polisiärt samarbete. Att däremot kriminalisera t.ex. prostitution eller bilder som skickas mellan frivilliga individer är däremot inte lösningen. Det är som att kriminalisera rökning för att det förekommer smuggling av cigaretter eller att kriminalisera alla former av pornografiskt/erotiskt material eftersom det förekommer att övergrepp även på äldre människor dokumenteras och sprids som pornografiskt material.

Det som alltid ska bekämpas är avarter där människor kommer till skada. Att i ett slag förbjuda alla företeelser som skulle kunna leda till missbruk är däremot inte lösningen. Alla friheter kan missbrukas. Lösningen är dock inte att ta bort friheten. Lösningen är, som det står på nödbromsarna i lokaltrafiken, att ”missbruk beivras”.

Läs också Victor Zetterman, Mikael Ståldal, Hanna Wagenius, Amanda Brihed (2), Andreas Froby, Liberati, Mattias Lönnqvist.

Intressant?

Debatt och svårigheterna att vara sexualliberal

Som utlovat så kommer här länken till gårdagens debattprogram producerat av studenter vid Gamleby Folkhögskola. Tyvärr drog första delen av programmet ut på tiden så jag hann knappt vara med. Däremot hade jag en mycket intressant diskussion med Tina Olby på vägen från Gamleby. Den diskussionen var trevlig och givande, med stor respekt för våra olika ingångar i problematiken kring porr och prostitution.

Den diskussionen, tillsammans med en massa andra erfarenheter från att debattera prostitution men också allmänna liberala inställningar till sexualitet, gör att jag allt mer förstår att en liberal inställning till sexualitet är en väldigt komplicerad sak i dagens samhälle. Vi har väldigt många värderingar, normalt sett baserade på olika moralläror, om vad som är ”bra” och ”dålig” sexualitet, vad man ska få göra och vad man inte ska få göra. Tills helt nyligen var det sjukdomsklassat med fetischer och då i synnerhet BDSM. Det är fortfarande förbjudet med ”sexuellt våld” på film, i praktiken innebär det (om jag förstått det rätt) att pornografiskt material med BDSM-innehåll är olagligt i Sverige. Ungdomars praktik att skicka mer eller mindre avklädda bilder på sig själva till varandra fördöms och verkar också kunna bli klassat som olagligt. Det finns många fler exempel.

Att i allt detta förespråka en sexualmoral som går ut på att allt ska vara ok så länge alla inblandade är villiga till det blir allt svårare. Att jag förespråkar att sexköpslagen ska avskaffas gör mig väldigt kontroversiell, speciellt inom Folkpartiet liberalerna men också till viss del inom Liberala ungdomsförbundet. Amanda Brihed och jag verkar vara inne på samma linje beträffande t.ex. ungdomars sexuella beteende och tycker att de ska få göra vad de vill med sina kroppar, men den inställningen har jag inte hört på andra håll inom Folkpartiet än så länge.

Sexualiteten verkar vara väldigt kontroversiell och något problematiskt, istället för något som är skönt, roligt och en del av livets goda. Många verkar livrädda för att ens komma i närheten av något som kan räknas som kontroversiellt eller tabu. Om detta gällde andra politikområden skulle samhället vara ganska dött, vi skulle till exempel inte ha någon debatt om LAS. Turligt nog är så inte fallet, men sexualiteten har tyvärr drabbats av detta och därmed händer det inte mycket radikalt inom sexualpolitiken. Det rådande är förbud, förbud, förbud. Jag anser att detta är ohållbart.

Alla friheter och rättigheter kan missbrukas på olika sätt. Missbruket uppstår när man inkräktar på andras rättigheter. Prostitution som sker mellan en villig säljare och en villig köpare inkräktar inte på någonderas rättigheter och bör därför vara tillåtet. En transaktion där säljaren är offer för trafficking eller säljer sex för att det är enda sättet att finansiera ett drogmissbruk, är däremot ett missbruk av de rättigheter man har och ska därför beivras av samhället. Lösningen är dock inte ett totalförbud utan kraftigare insatser mot trafficking och drogmissbruk. Rättsväsendet och de sociala myndigheterna bör ges resurser, kompetens och andra möjligheter att lösa de bakomliggande problemen. Att förbjuda allt är att göra det allt för lätt för sig.

Listan över sexualpolitiska områden där samma resonemang borde gälla kan göras lång. Det är onödigt att gå in på alla. Tyvärr är det få som vågar ens diskutera dessa frågor om de inte delar majoritetens uppfattning och jag känner mig ofta väldigt utsatt när jag vågar bryta mot normer i åsikter och praktik. Trots det har jag inte för avsikt att sluta utan jag tänker företräda de åsikter jag tycker är rätt. Mitt samvete gör det omöjligt för mig att agera på något annat sätt. Det är väldigt sannolikt att jag därmed aldrig kommer att arbeta som politisk tjänsteman för någon politiker, eftersom de flesta politiker inte vågar befatta sig med exempelvis prostitutionsfrågan. Vissa människor kommer att provoceras av mina åsikter och skälla ut mig (så som många gjort, av någon anledning framför allt för mina arbetsmarknadspolitiska åsikter). Det är bara att acceptera.

Jag kommer nog aldrig kunna bli mainstream, om inte samhället runt mig förändras radikalt. Men jag står för mina åsikter och kommer fortsätta göra så. Jag vet att jag har nära och kära, vänner och bekanta, som stödjer mig, ibland även när de själva har motsatt åsikt. De ger mig styrka att stå upp för mina åsikter och jag vill passa på att rikta ett varmt tack till er alla. Ni behövs för alla oss som vågar utmana normerna.

Intressant?

Intressant från Amanda Brihed

Läser ett långt och välskrivet inlägg hos Amanda Brihed om prostitution, sexköpslagen och människors rätt till sin sexualitet utan pekpinnar. Läs det gärna, kunde inte ha skrivit det bättre själv faktiskt.

Intressant?