FP bankar in bevarandementaliteten

I Stockholmsliberalen (Folkpartiet Stockholms interna organ) skriver Bonnie Bernström, Gabriel Romanus och Björn Rydberg om hur viktigt det är att Folkpartiet nu även står upp för de rigida krav på icke-förändring i Stockholms siluett som partiet gick till val på. Abit Dundar skriver i veckans nummer av tidningen Nu (Folkpartiets riksorgan) om hur viktigt det är att vi inte låter något av det som byggs nytt ”slåss om uppmärksamheten” med det som redan är byggt i staden. Mönstret går igen på flera håll och just motståndet mot ”skyskrapor” var Folkpartiet Stockholms viktigaste fråga i valet och den fråga som man använde för att lansera valrörelsen redan under sommaren.

Skribenterna i Stockholmsliberalen anser att Folkpartiet blev framgångsrika i Stockholms stad just tack vare det klara budskapet om nej till förändringar i siluetten. 0,38 procentenheters ökning gentemot förra valet anses alltså vara en framgång i detta fall.

Samtidigt går det inte att ta miste på vilka väljare det är som har vunnits genom den förda politiken. Det är företrädesvis, för att inte säga uteslutande, de äldre. Människor som tycker att Stockholm är bra nu, människor som var unga och fick vara med och påverka när Globen byggdes, en byggnad de nu tycker gjorde Stockholms siluett fulländad. De ungdomar, som många andra partier kämpar för att vinna när deras egen väljarbas blir allt äldre, underkänner däremot politiken. Många liberala väljare under 30 röstade glatt på FP i alla val utom i kommunfullmäktige. Där valde man istället Centern, som med gruppledaren Per Ankersjö i spetsen driver på för högre hus med en sällan skådad glöd. Uppgivenheten och oförståelsen för folkpartisternas udda hållning när det gäller höga hus i Stockholms innerstad var stor i denna väljargrupp.

Det kanske i sammanhanget kan vara intressant att notera att skribenterna i Stockholmsliberalen samtliga har passerat 60 medan Abit Dundar har färre än 10 år kvar tills han kliver över samma tröskel.

Folkpartiet har dock valt sin profilfråga och nu gäller det att på alla sätt banka in den åsikten och få fler medlemmar att tycka att den är den enda rätta. Framför allt används argumentet att de som inte tycker som FP vill bygga skyskrapor överallt där det går, utan urskillning. Nu är de flesta så pass luttrade att de inser att så inte är fallet, även om det ibland retoriskt kan låta så även från skyskrapsförespråkarna.

Sanningen är dock att de flesta yimbyiter och centerpartister inte alls vill bygga skyskrapor i hela staden. Däremot ser de inget självändamål i att säga blankt nej till alla byggnader som möjligen kan synas, till alla byggnader som sticker upp ovanför någon annan byggnad eller, om uttrycket ursäktas, gud förbjude skulle kunna vara lika högt eller högre än ett kyrktorn. De ser istället att vi måste bygga mer bostäder på en allt mer begränsad yta, bostäder som måste byggas på höjden om vi ska kunna bevara grönområden och om vi ska få plats med den växande befolkningen i Stockholm. Redan idag är det näst intill omöjligt att få tag på studentlägenheter. Andrahandsboenden eller att stanna hos föräldrarna är något som ungdomar tvingas till i flera år, om de ska ha en chans att bo i Stockholm. Då duger det inte att säga nej till att bygga högre och effektivare i Stockholms innerstad, då måste man börja tänka nytt.

Därmed inte sagt att det ska byggas höghus för deras egen skull eller att de ska fylla hela staden. Däremot är det motiverat att höja den genomsnittliga höjden på husen i staden och gärna bygga på ett par-tre våningar på de befintliga husen. Där så passar, kan man sen komplettera med ännu högre hus. Redan på 1930-talet byggdes det skyskrapor, de så kallade Kungstornen. Sedan tillkom de med Stockholmska mått sett gigantiska Hötorgsskraporna på 1950-talet.

Samtidigt skulle varje annan stad i världen skratta åt oss om de insåg att vi benämner dessa byggnader med termen ”skrapor”; de stackars husen har ju knappt ens skrapat på ytan när det gäller att vara höga.

Tyvärr kommer FP inte att byta åsikt än på länge. Inte heller kommer Per Ankersjö och hans centerpartister att få det lätt i förhandlingarna; även om C numera är flera gånger större än KD i stadsfullmäktige, så är FP större och kommer antagligen inte att vika en tum i denna profilfråga. Exakt var det lämnar stadsbyggnadsfrågorna i Stockholm de närmaste fyra åren vet vi inte, men antagligen i något bortglömt hörn för så speciellt spännande och nytänkande lär det inte bli.

Samtidigt tappar FP fler och fler unga väljare på en politik som är som klippt och skuren för att medvetet skrämma bort unga liberaler, ja för den delen alla unga. Frågan är vilken framtid partiets strateger egentligen har sett i sina kristallkulor, när de bestämde sig för att banka in bevarandet så djupt att det antagligen aldrig kommer att gå att dra ut igen.

Intressant?

Rödgrön röra om förbifarten

Återigen visar de rödgröna på sin splittring. För en gångs skull är det dock inte vänsterpartiet mot de andra två, den här gången har de sällskap av miljöpartiet och jobbar mot socialdemokraterna. Frågan det gäller är Förbifart Stockholm, där socialdemokraterna vill ha den byggd medan V och MP säger nej. De påstår att projektet är dåligt ur miljösynpunkt och vill istället satsa på kollektivtrafik. Det gör att väljarna, som vanligt, inte vet vad som kommer att hända om den rödgröna röran får makten.

Inom Alliansen är samtliga partier överens om att bygga förbifarten, för att säkra trafiksituationen i Stockholmsområdet och lösa upp alla knutar och problem som finns. En vinst av detta är att utsläppen kan minska och därmed görs miljövinster. Dessutom öppnar förbifarten för potentiella nya förbindelser med buss och på sikt spårvagn eller motsvarande.

Faktum är att argumentationen mot Förbifart Stockholm haltar betänkligt. Förvisso är det sant att trafiken ökar något för varje tillgänglig väg som finns, det ska inte förnekas. Däremot kommer det, om man bygger tillräckligt stor kapacitet i tid, att bli minskad trängsel och därmed mindre utsläpp totalt. Det är dock inte det viktiga felet i argumentationen. Det riktigt allvarliga är att MP argumenterar för att det ska komma till fler miljöbilar och mer kollektivtrafik. Med miljöbilar blir det inte alls samma mängd utsläpp, speciellt inte om man kör elbilar som laddas med el från förnyelsebara energikällor. Dessutom förutsätter en utbyggd kollektivtrafik att man antingen bygger nya spår eller så bygger man vägar som kan ta bussar. Att bygga ut spår är oerhört dyrt. Att köra mer trafik på befintliga spår är inte realistiskt, det är redan mer trafik än de kan hantera egentligen. Att köra bussar på befintliga vägar är inte heller möjligt, eftersom de skulle fastna i de proppar som alltid blir i rusningstrafik. Nuvarande vägar går inte att bygga om för att köra förbindelser effektivt från ena sidan staden till den andra.

Hållbara argument mot förbifarten kräver att man förutsätter att ingen kollektivtrafik kommer att gå på den och att vi inte kommer att gå mot en snabb omställning till miljöbilar för att ersätta vår nuvarande, ohållbara, fossilbrännande bilpark. Miljöpartiet brukar dock inte vara de som tror att det är fallet, utan agerar normalt sett med en framtidstro. Det innebär att de antingen inte har tänkt färdigt om förbifarten och insett hur framtiden för den ser ut, eller så agerar de enbart ur ett populistiskt perspektiv när de motsätter sig byggandet av miljöskäl. Oavsett vilket hoppas jag att de tar sitt förnuft till fånga och inser att det är bättre att ha vägen på plats för att lösa trafikpropparna redan nu, istället för att vänta med att börja bygga den tills miljöbilarna är på plats men inte har någon väg att åka på, tills vi har spårtaxi utan någonstans att köra. Stockholmstrafiken har väntat i snart fyrtio år på den här förbindelsen. Det är dags att stadens akuta trafikinfarkt får sin nödvändiga bypassoperation.

Läs också Folkpartiet liberalerna i Sollentuna, Per Ankersjö, Lotta Edholm, Robert Noord, Mark Klamberg, Seved Monke, Christoffer Fagerberg, Amanda Brihed, Maria Wallhager.

Intressant?

Stockholm som grön liberal metropol

Folkpartiet liberalerna har sedan ett tag tillbaka profilerat sig som det ledande konservativa partiet. Konservativt i den meningen att man inte vill förändra någonting av Stockholms utseende. På julafton publicerades en debattartikel av ledande folkpartister som dömde ut förändringarna av Stockholm, snabbt replikerad av centerpartiet som tar varje chans att argumentera för fler skyskrapor i Stockholm. Att jag är en stor anhängare av fler höga hus i Stockholm är ingen hemlighet för dem som läst min blogg ett tag och självklart är jag inne på Centerpartiets linje i denna fråga. Mina kolleger i Folkpartiet liberalerna är inte lika liberalt sinnade vad gäller stadsbyggnad och vill ta strid för ”Stockholms skönhet”, en tämligen odefinierbar enhet.

Även FP:s gruppledare i Stockholms stadshus Lotta Edholm har, med sina kolleger, tagit ställning mot höga hus genom en artikel på Newsmill. Gruppledaren i stadsbyggnadsnämnden Abit Dundar är också inne på samma linje. Det ska förstås konstateras att linjen är antagen av representantskapet i staden, men sådana beslut hindrar ju inte enskilda politiker från att vara av avvikande mening. Så är inte fallet med någon av de framträdande liberalerna i Stadshuset i denna fråga utan de skriver under på denna åsikt fullt ut. Det är troligen den fråga där jag går mest i opposition mot det parti jag är medlem i, en fråga där jag däremot står på stadig grund inom ungdomsförbundet.

Centerpartiet med gruppledaren Per Ankersjö i spetsen har dock fortsatt att visa framfötterna och profilerar sig allt mer som ett ledande liberalt parti med känsla för Stockholm som världsmetropol. Nu senast har de lämnat en skrivelse till stadsbyggnadsnämnden om att åter ljussätta Stockholm med neonskyltar. En idé som jag häromdagen, utan att känna till centerns skrivelse, diskuterade med min sambo och vi var båda rörande överens om att det är alldeles för lite neonskyltar i Stockholm. Tanken fick vi när vi gick nedför Kungsgatan mot Stureplan, där kontrasten mellan den mörka Kungsgatan och det upplysta och urbana Stureplan knappast kunde vara större.

Kontrasten mellan partierna kunde knappast vara större och i just stadsbyggnadsfrågan måste jag säga att Centerpartiet vinner på walk-over för liberala storstadsväljare. Med sina förslag om gröna städer och gröna tak visar de hur Stockholm kan utvecklas till en grön metropol. Med Stureplanscenterns övriga politik kan detta förenas till att bli en liberal metropol som städer världen över kan avundas. En grön, liberal metropol som jag definitivt skulle vilja leva i.

Varför kan inte Sveriges ledande liberala parti (jo, jag menar FP) ha samma vision?

Intressant?

Var är de unga?

Som så många andra partier håller Folkpartiet liberalerna på att sätta sina listor till 2010. Länets valkrets satte sin för ett par veckor sen och där kunde man glädja sig åt att partiet förstått att förstagångsväljare bland annat attraheras av att ha någotsånär jämnåriga att kryssa i valet. Därför fanns på topp 15 två starka namn från Liberala ungdomsförbundet som båda är under 30; en av dem är till och med under 20. Listan avslutades med ytterligare några unga kandidater.

Häromdagen kom stadens nomineringskommittés förslag till lista. På den återfinns endast 24 namn, inte en enda kandidat är under 30. Hur tänkte nomineringskommittén? Folkpartiet förlorade förstagångsväljarna i EU-valet. Det beror dels på att vi inte drivit ungdomsfrågor som integritet, men att vi inte hade så många framträdande unga kandidater spelade också in. Nu föreslår man att listan till riksdagsvalet ska ha ännu färre unga kandidater. Vem ska då en 18-årig förstagångsväljare identifiera sig med? Med tanke på att många av de liberala storstadsväljarna attraheras av miljöpartiet, ett parti som är bäst i klassen på att föra fram unga kandidater, borde vi ha fler, inte färre, unga på vår egen lista. Dessutom fanns det i provvalet två kandidater som är välkända inom ungdomsförbundet och som har stort förtroende i LUF; Eric Wahlberg och jag själv. Att man inte i samråd med LUF lyft fram åtminstone någon av oss på förslaget är obegripligt.

Som tur är så är kommitténs förslag just det; ett förslag. Representantskapet sätter listan den 2 december och då kommer bland annat LUF att vara på plats för att rösta för en föryngring och förlängning av listan. Det liggande förslaget kommer innebära att vi förlorar ännu fler unga väljare, något vi unga i LUF och i partiet inte vill vara med om.

Andra som bloggar om den korta listan är Liberati genom Alexander Bard, Mark Klamberg, Seved Monke och Sebastian Hallén.

Intressant?

Provvalsdags

Idag börjar provvalet till Folkpartiet liberalernas listor till stadsfullmäktige och landstingsfullmäktige i Stockholm 2010. Jag är en av kandidaterna. Jag ställer upp i 6:e kretsen, vilken ungefärligt omfattar stadsdelarna Hässelby-Vällingby, Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista.

Mina huvudsakliga intresseområden är kultur, integration, likabehandling, stadsbyggnad och trafikplanering. Det är med frågor som rör detta som jag vill jobba om jag kommer in i stads- eller landstingsfullmäktige.

Jag vill rent allmänt arbeta för att föra fram den liberala ideologin även på lokal nivå. Alltför ofta glömmer vi bort ideologin när det kommer till lokala frågor och utan att tänka vidare antar man en pragmatisk lösning. I många fall stämmer dessa lösningar bra överens med en allmänliberal ideologi, men genom att tänka ett steg längre och titta på frågorna också med ideologiska glasögon, kan man faktiskt skapa en ännu bättre politik som dessutom håller samma linje genom alla verksamheter.

För mig är människans valfrihet och frihet grundläggande. Det offentligas uppgift är att se till att alla människor får möjlighet att leva sina liv som de själva vill, men utan att styra dem och begränsa deras val. Därför är mångfald viktigt, därför ska det finnas olika alternativ att välja på och därför ska regler hållas så allmänt som möjligt för att passa alla individer.

Är du medlem i Folkpartiet liberalerna i Stockholms stad så har du under perioden 9 – 23 november möjlighet att lägga din röst på mig. Vill du veta mer om mina åsikter kan du läsa mitt valmanifest 2010.

Intressant?

Sprutbyte

Idag skriver jag om sprutbytesprogram på LUF Storstockholms blogg, läs gärna inlägget där.

Andra som skrivit om sprutbyte i Stockholm är Gulan Avci, Seved Monke, Mark Klamberg, Andreas Bergström, Liberati, Linnéa Darell och Amanda Brihed.

Intressant?