Etikettarkiv: yttrandefrihet

Brev från Nevin Bertas

Ett par händer som sticker ut mellan gallren till en fängelsecellNevin Bertas är författare. Hon är 52 år gammal. 21 av dessa har hon spenderat i Turkiskt fängelse, eftersom hon varit medlem i ”olagliga organisationer”. Av dem har sex år spenderats i onödan, eftersom hon suttit för länge på grund av ”ett misstag”. Trots det verkar det inte som att hennes nästa fängelsedom, på tio månader, kommer att dras från denna tid. Denna gång ska hon sättas i fängelse för att hon hade mage att skriva en bok om de självupplevda händelserna i fängelset, inklusive massakrerna i fängelserna år 2000.

Nedan är brevet från Nevin Bertas i sin helhet, översatt från kurdiska. Det demonstrerar med all önskvärd tydlighet varför Turkiet har lång väg kvar innan de når full demokrati, tyvärr.

Hej,

Mitt namn är Nevin Bertas, och jag skriver till er från Istanbul Bakirköy fängelset. Jag är författare till boken ”Inancin Sinandigi Zor Mekanlar: Hücreler”. För detta dömdes jag till 10 månaders fängelse och intagen den 2 november 2010.

Boken skrev jag i början av år 2000 under min tid i Gebze fängelset. Det har gått över nästan 11 år sedan dess. Denna bok trycktes i april år 2000 och blev censurerad en vecka senare. Åtal väcktes på 4 punkter, mot mig som författare. Sedan väcktes även åtal mot ansvarig utgivare på bokförlaget, Elif Çamyar, och ägaren för bokhandeln som sålde boken. Jag frikändes eller fick penningböter för 3 av 4 åtalspunkter. Den kvarvarande punkten, ?Stöd till olaglig organisation?, fortsatte dock. Jag blev dömd till 4 års fängelse för detta. Sedan skedde en lagförändring vilket gjorde att min advokat begärde att mitt fall skulle omprövas. Detta ledde att processen tillfälligt stoppades.

Februari 2007 blev jag frisläppt från Gebze fängelset. Under den tiden min advokat hade försökt att få mig frikänd genom överklagan kom det fram att jag hade suttit 6 år för länge i fängelset. Vi fick veta var på grund av ett misstag!

I 13 år, mellan åren 1995-2007, satt jag fängslad då jag blev dömd för ?Medlemskap i olaglig organisation? och några andra relaterade domar. Tidigare, mellan 1983-1991, var jag fängslad i 8 år. Jag är nu 52 år och har suttit mer än 21 år i fängelse totalt.

Åtalet som involverar författandet av boken väcktes åter efter att jag blivit frisläppt 2007. Domen blev 10 månaders fängelse. Min advokat ansökte till åklagaren att denna dom skulle dras av de 6 år som jag tidigare felaktigt varit fängslad. Åklagaren undersökte ärende och inväntade några dokument som saknades.

Medan denna process var under bearbetning bestämde sig åklagaren för att utfärda en arresteringsorder på mig varav jag blev arresterad i mitt hem.

Massakrerarna i fängelserna 19 december 2000 och flytten av interner till isolerade celler motiverade mig, som själv upplevt den värsta sortens tortyr och omänsklig behandling i samband med händelserna efter militärkuppen 12 september 1980, att skriva boken som beskrev min och mina medfångars kamp och motstånd mot tortyr, händelserna runt militärkuppen och placeringen av fångar i isoleringsceller. Vad kan vara mer naturligt att skriva en bok till stöd för människor som upplever samma saker som jag har upplevt? En bok om mina upplevelser från tortyr och den omänskliga behandlingen men hur jag trots det har fortsatt att kämpa emot orättvisor och för de som blir orättvist behandlade.

Under en tid där det diskuteras flitigt medialt och politiskt om uttrycksfrihet och vilka orättvisor i form av omänsklig behandlande, tortyr etc. som drabbat åtskilliga människor i samband med militärkuppen 12 september, anser jag att det är politiskt hyckleri att sedan anhålla mig för jag har författat att en bok som beskriver dessa händelser.

I förhoppningar om att ni intresserar er i mitt fall.

Med Vänliga Hälsningar,

Den 22 November 2010

Nevin Bertas

PS. Om ni är intresserade av mer information om mitt fall kan ni finna det här:

Cagdas Büyükbas (Bokförlaget Yediveren Yayinlari),: 0538 777 99 01

Inayet Aksu (Advokat): 0532 354 50 84

Andra som skriver: Beyan, Gurgîn, Ekim Çağlar. Se även Bianet.org.


Kryssa kandidater, inte affischer

För några dagar sedan var jag i Globen på en karriärmässa. På vägen dit passerade jag lite valaffischer från Folkpartiet liberalerna och som vanligt var det läge att ge ifrån sig en djup suck. Affischerna var nämligen vandaliserade, som vanligt. Vissa av dem hade bara fått sina budskap överkryssade, men en av dem hade blivit överaffischerad av Kommunistiska partiet.

Efter att alliansens affischer blivit kliniskt utrensade både i Husby och vid Slussen så är det här inget som överraskar. Däremot blir jag fortfarande lika trött varje gång jag ser det. Vad finns det för mening med att rensa ut andra partiers affischer eller förstöra dem? Vad är det som är så svårt med att respektera att människor har olika åsikter? Det finns många vars åsikter jag inte ger mycket för, men jag skulle aldrig få för mig att försöka hindra dem från att uttrycka dem. Däremot argumenterar jag gärna emot dem. Det avspeglas också här på bloggen; jag har under alla de år jag bloggat bara varit tvungen att ta bort en enda kommentar på något av mina inlägg, på grund av att den gick över gränsen för det som kunde anses vara lagligt. Den principen håller jag fast vid och jag önskar att fler gjorde det.

Det finns många sätt att ge uttryck för sina åsikter utan att förstöra för andra. När det gäller valet så har alla sin chans att lägga en röst i lådan idag och att kryssa den kandidat på listorna som man tycker bäst om. Det är bättre att göra så än att kryssa över andra partiers budskap. Utan respekt för åsiktsfriheten saknas förutsättning för demokrati.

Intressant?

Sverige som fristad för frispråkiga och fritänkare

Wikileaks logo - hourglassWikileaks grundare, Julian Assange, är på besök i Sverige och berättar i en intervju att det på senare tid vuxit upp en mindre industri här, bestående av publicister, journalister och andra som är beroende av yttrandefrihet och pressfrihet. För mig som liberal värmer det att veta att vi lever i ett av de bästa länderna när det gäller dessa saker.

Förhoppningsvis får förhållandena fortsätta vara lika fria här i Sverige. De initiativ till övervakning är oroväckande, men också förslag om fotograferingsförbud på vissa platser och andra initiativ riskerar att rasera den frihet vi har. Därför är det av yttersta vikt att motarbeta varje tendens till minskad frihet för åsiktsyttringar, speciellt när de riktar sig mot publicistiska initiativ.

Min dröm är att Sverige blir det naturliga landet för fritänkare och frispråkiga journalister att verka från. Vi har ett gott rykte i världen när det gäller fri- och rättigheter. Spelar vi våra kort rätt kan vi få hit många människor, publicister och andra, som är intelligenta och driftiga. Deras verksamheter kommer inte bara att öka friheten i världen. De kommer dessutom att skapa fler arbeten.

Ett öppet Sverige som agerar fristad för dessa människor kommer alltså inte bara att hjälpa världen, utan också öka både det intellektuella och ekonomiska välståndet i landet.

Kan det bli bättre?

Intressant?

Please don’t take a picture

Fotoförbud är motiverat när det gäller militära skyddsobjekt. Däremot är det ett intrång i människors frihet när poliser eller kollektivtrafikoperatörer försöker hindra människor från att ta bilder. Dessutom kan det vara ett försök att hindra avslöjanden. Friheten att ta en bild måste vara regel, inte undantag.

Fotograf på en refug mitt i en gatukorsningI USA och Storbritannien har på kort tid fotografer av ordningsmakten hindrats att ta bilder. Trots laglig rätt att fotografera fritt har de blivit stoppade, hotade och trakasserade. Utvecklingen liknar den vi haft i Sverige, där poliser hotat civila som filmat händelseförlopp där poliser agerat klandervärt, något som gått under namnet Gategate.

Hos våra brittiska grannar handlar det om Jules Mattsson, en 16-årig kille som frilansar som fotograf på sin fritid. När han fotograferade en parad blev han stoppad av polis, som hävdade att han inte fick fotografera vare sig barn, militärer eller poliser och att han därmed bröt mot lagen. Dessutom påstod de att han ansågs vara ett hot med hänvisning till antiterrorlagarna. Inget av påståendena stämmer och det har utvecklats till en infekterad debatt, eftersom Mattsson filmade stora delar av diskussionen med sin mobilkamera. I diskussionen hävdar poliserna bland annat att de inte behöver en lag för att hindra honom från att fotografera eller ens för att omhänderta honom.

I USA har fotografen Carlos Miller, som även driver bloggen Photography Is Not A Crime, blivit portad från tunnelbanan i Miami på livstid efter att han fotograferat utanför den. På hans blogg finns fler exempel på den galna utvecklingen i USA där polis och andra intressen försöker inskränka rätten att fotografera, något som Miller med flera anser bryter mot konstitutionens första tillägg.

Hittills har utvecklingen i Sverige inte tagit samma riktning. De fall där poliser har skrämt eller hotat människor för att de inte ska filma eller fotografera har uppmärksammats och det har mestadels varit poliserna som klandrats. Tendenserna finns dock i attityden och det är inte alls otroligt att vi kan få en utveckling där allas rätt att fotografera på allmänna platser ifrågasätts av särintressen som av en eller annan anledning inte gillar att det finns bildbevis, oavsett om det gäller lagbrott eller bara generellt ofördelaktiga motiv. En sådan utveckling är livsfarlig och hotar rättssäkerhet, demokrati och yttrandefrihet. Den kan dessutom leda till att korruption får fäste.

Då jag själv är amatörfotograf ser jag tydligt riskerna med att inskränka fotografers frihet. En fotograf kan arbeta journalistiskt eller dokumentärt för att avslöja och granska. En fotograf kan också arbeta konstnärligt eller för den delen tekniskt, medicinskt eller på många andra sätt. Oavsett anledningen är det viktigt att låta den fotografiska bilden vara fri, utom i vissa extrema fall. Om för många restriktioner sätts på den fotografiska bilden är det risk att missförhållanden inte avslöjas eller att konstens frihet begränsas. Det vore att förgripa sig på trycks- och yttrandefriheterna.

Säkert försöker förbudsivrarna använda argument som handlar om säkerhet eller liknande. Det finns bara ett svar på det, men det svaret lämnar inget utrymme för motargument för en modern, liberalt sinnad människa:

”Any society that would give up a little liberty to gain a little security will deserve neither and lose both.”

–Benjamin Franklin

Intressant?

Skydda sanningssägarna

Wikileaks logo - hourglassDen oberoende sajten Wikileaks sprider information som världens ledare helst av allt inte vill att någon ska se. Det rör allt från dokument om förhandlingarna kring ACTA till underrättelseuppgifter och filmer som visar missförhållanden inom militära operationer. Nu vill Pentagon en gång för allt utplåna denna vagel i ögat på statens sanningsmonopol.

För en tid sedan satte EU-parlamentet ner foten och krävde att hemlighetsmakeriet kring ACTA-förhandlingarna stoppades. Parlamentet krävde insyn i förhandlingarna och ställde även en del krav på innehållet. Varken EU-kommissionen eller förhandlingspartnern USA var speciellt intresserade av dessa krav och gör fortfarande vad de kan för att hålla allting hemligt. Samtidigt lyckas sajten Wikileaks komma över några av de dokument som förhandlas om, något som kan ge parlamentet nya trumfkort i kampen mot hemligstämplarna.

Inte långt därefter publicerades på Wikileaks en film som visar hur amerikanska soldater, uppslukade av kriget till den grad att de ser på det som ett videospel med poäng för varje dödad ”fiende”, skjuter ner oskyldiga människor på ett torg från en helikopter. Filmen väckte ramaskri och saken blev inte bättre av att det visade sig att den amerikanska krigsmakten mycket väl känt till saken redan innan publiceringen.

Listan på avslöjanden kan göras lång. Det är inte alltid USA som är den ”drabbade” parten, även om de mest spektakulära avslöjandena på senare tid har berört amerikanska förehavanden. Nu vill USA stoppa sajten till varje pris och grundaren Julian Assange lever på flykt undan Pentagon. Hans ”brott” är att han avslöjat osanningar och missförhållanden. Han har vågat agera som journalister gjorde förr i tiden när allt gick att publicera, speciellt när det gällde kampen för demokrati och yttrandefrihet. Tryckfriheten är omfattande tack vare denna kamp i större delen av västvärlden, inklusive USA och Sverige. Trots det kommer amerikanska intressen sannolikt att göra allt som står i deras makt för att tvinga svenska myndigheter att stänga ner de av Wikileaks servrar som står i Sverige. Huruvida det kommer att lyckas är oklart, med tanke på de politiska skandaler som rullades upp på löpsedlarna senast USA utövade påtryckningar på den svenska regeringen att agera mot servrar de inte gillade. Antingen blir det ny politisk skandal med efterföljande avgångar bland ministrar, eller så blir det frostiga relationer mellan USA och Sverige.

Det naturliga för Sverige vore att försvara tryckfriheten och bevilja Wikileaks det utgivningsbevis som krävs för att sajten fullt ut ska kunna omfattas av tryckfrihetsförordningen, en av våra grundlagar. Samtidigt är det problematiskt att tryckfrihetsförordningen har undantag som potentiellt kan missbrukas. I 7 kap. 3 § står nämligen att läsa följande:

3 § Om någon lämnar meddelande, som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket, eller, utan att svara enligt 8 kap., medverkar till framställning, som är avsedd att införas i tryckt skrift, såsom författare eller annan upphovsman eller såsom utgivare och därigenom gör sig skyldig till

1. högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott;

2. oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig; eller

3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som angivas i särskild lag,

gäller om ansvar för sådant brott vad i lag är stadgat.

Om någon anskaffar uppgift eller underrättelse i sådant syfte som avses i 1 kap. 1 § fjärde stycket och därigenom gör sig skyldig till brott som angives i förevarande paragrafs första stycke 1, gäller om ansvar härför vad i lag är stadgat.

Det som sägs i 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen skall gälla också i fråga om förslag till föreskrifter som avses i första stycket 3. Lag (1988:1448).

De hemliga uppgifter som Wikileaks lämnar ut för att avslöja sanningen kan säkert av vissa betraktas som obehörig befattning med hemlig uppgift. Förvisso är det inte Sverige som hemligstämplat uppgifterna, men vill man upprätthålla goda relationer med USA är vissa sannolikt beredda att välja att se hemligstämplingen som giltig, oavsett vem som satt den där. I förlängningen skulle givetvis en sådan syn förhindra avslöjanden om exempelvis missförhållanden i Iran, men vi kan inte alltid lita på att man vid politiska hänsynstaganden tänker så långt i förväg. Om tryckfriheten däremot är så pass stark som det alltid hävdas, borde Wikileaks och dess grundare få en permanent fristad i Sverige och en grundlagsskyddad rätt att publicera de uppgifter som finns om såväl diktaturers som demokratiers övergrepp mot mänskliga rättigheter. Om man kliver över gränsen för det rimliga kan Wikileaks också åtalas, precis som alla medier, och få ett straff i form av böter eller fängelse för den ansvariga utgivaren. Om tryckfrihetsförordningen följs garanteras rättssäkerhet och det är också en garant för att sajten inte stängs ner – lagstiftningen medger sanktioner men frånsett konfiskering av enskilda upplagor finns inget som medger total censur.

7 kap.

7 § Tryckt skrift, som innefattar tryckfrihetsbrott, må konfiskeras.

Konfiskering av tryckt skrift innebär att alla för spridning avsedda exemplar av skriften skola förstöras samt att med formar, stenar, stereotyper, plåtar och andra dylika, uteslutande för tryckningen av skriften användbara materialier skall så förfaras att missbruk därmed ej kan ske. Lag (1998:1438).

8 § I samband med konfiskering av periodisk skrift må, då fråga är om något av de brott som avses i 4 § 1-3, 4 såvida det brottet är att anse som grovt, samt 6 och 7, meddelas förbud att utgiva skriften under viss, av rätten bestämd tid, högst sex månader från det domen i tryckfrihetsmålet vinner laga kraft. Förbud som nu sagts må dock meddelas allenast då riket befinner sig i krig.

Angående konfiskering av periodisk skrift, som sprides i strid mot utgivningsförbud eller uppenbart utgör fortsättning av skrift som avses med sådant förbud, gälle vad i allmänhet är stadgat om förverkande av föremål på grund av brott. Lag (1988:1448).

Sverige borde med andra ord ta sitt ansvar som en demokratins förkämpe i världen och garantera Wikileaks och Julian Assange fristad i landet. Sanningen och demokratin är viktigare än att president Obama hälsar på i Sagerska palatset.

Intressant?

Yttrandefriheten måste gälla också i skolan

I år är förstagångsväljarna rekordmånga. Nästan en halv miljon unga kommer i september att lägga sin röst i en valurna för första gången, 15 procent fler än i valet 2006. Dessa unga människor behöver få tillgång till information om de politiska partierna och de olika alternativ de ställs inför. För många unga är den naturligaste platsen för detta skolan. Där kan de politiska budskapen presenteras, debatteras, granskas och kritiseras i sällskap av jämnåriga.

Samtidigt har många skolor blivit försiktigare med, ibland direkt rädda, för att släppa in de politiska partierna. Det främsta skälet stavas främlingsfientlighet och Sverigedemokraterna. I rädslan för dessa är det alltför lätt att helt stänga skolans portar för politisk diskussion.

För att möta problemet presenterade Skolverket på fredagen ett stödmaterial om opinionsbildning i skolorna. Materialet ska hjälpa skolorna att främja demokratiska värderingar och öppna för fri debatt om värderingar. För skolor är inte egna universum, avskilda från resten av samhället. Tvärtom är det där morgondagens medborgare fostras och det är där våra ungdomar ska lära sig kritiskt tänkande. Trots det försöker många skolor skydda unga från de idéer som de inte anser förenliga med skolornas egna värdegrunder. Det är fel väg att gå.

I Eskilstuna har Sverigedemokraterna anmält samtliga gymnasieskolor till Justitieombudsmannen, JO, med anledning av att de inte släppts in på stadens gymnasieskolor. Att på detta sätt bjuda dem på ett martyrskap hindrar inte deras värderingar från att spridas, tvärtom kan de lätt vinna sympatiröster på att framstå som motarbetade av etablissemanget.

Stängs partierna ute från skolorna lämnas ungdomarna till att själva söka information. Många gånger handlar det om internetsidor eller valmaterial som presenterar en svart-vit bild av världen, källor som i sig själva ofta får stå oemotsagda. Då är det lätt att förledas av förenklade budskap, som skyller alla problem på någon annan. Låter man istället de olika budskapen belysas öppet och debatteras, blir det lättare att genomskåda osanningar och dolda budskap. Att tiga ihjäl främlingsfientlighet och intolerans fungerar inte.

Genom att tillåta politiska partier i skolorna öppnar man för att det blåser upp till proteststorm när Sverigedemokraterna kommer på besök. Yttrandefriheten måste dock gälla även i skolan. En fri debatt främjar elevernas kritiska tänkande och hjälper dem att granska budskapen. Att neka dem detta är att gå de främlingsfientligas ärenden.

Fotnot: ovanstående text är skriven som en övning inom Liberal Press, Liberala Nyhetsbyråns och Eskilstunakurirens ledarksribentkurs.


Skolorna måste vara öppna demokratiska fora

Sverigedemokraterna påverkar vårt samhälle långt mer än vad deras opinionssiffror berättigar. Ett parti som ligger under riksdagsspärren lyckas ändå få alla andra partier att ständigt förhålla sig till dem, prata om huruvida man ska ”ta debatten” eller inte och hur man ska agera mot dem i de lokala fullmäktigen där de lyckats ta sig in.

Även resten av samhället funderar ständigt på hur man ska förhålla sig till partiet. Många skolor har tvingats ta ställning nu när det är valår och tyvärr har deras beslut ofta blivit att stänga skolan för alla politiska partier, då man inte vill ha Sverigedemokrater på besök.

Problemet med att stänga skolorna är, precis som alliansens ungdomsförbund belyste på Brännpunkt för en tid sedan, att förbudet effektivt sätter stopp för en vettig debatt mellan de politiska alternativen och på längre sikt även gynnar extremismen. Om Sverigedemokraterna får stå helt oemotsagda och dessutom kan använda sig av martyrkortet tack vare de hinder samhället sätter upp för dem, gynnas de snarare än motarbetas. Många gymnasieungdomar får sin första riktiga kontakt med politiken inte genom samhällskunskapen, utan genom debatter och bokbord där de politiska partierna och deras ungdomsförbund deltar. Att hindra ungdomar från att utvecklas och börja fundera över sina egna åsikter är kontraproduktivt om man vill skapa tänkande individer som själva inser problemen med Sverigedemokraternas politik och därmed förkastar dem som alternativ.

Glädjande nog har nu Skolverket tagit fram riktlinjer för hur skolorna ska agera när det gäller politiska partier och ungdomsförbund. I riktlinjerna står det bland annat att ”det är viktigt att skolorna arbetar aktivt och medvetet med politiska partiers medverkan i skolan”, samtidigt som de också konstaterar att det ”av allmänna ordningsskäl kan det vara motiverat att dela upp tillfällena och begränsa den tid de politiska partierna får vara i skolan”. Att stänga skolorna helt är dock inte rekommenderat, i riktlinjerna står klart och tydligt ”att utestänga alla politiska partier är förenligt med grundlagen men tveksamt utifrån skolans demokratiuppdrag”.

Jag är glad att Skolverket har tagit sitt ansvar och utarbetat riktlinjer baserade på att skolan ska vara ett öppet, demokratiskt forum. Genom öppen samhällsdebatt och genom att låta åsikter luftas, bemötas och debatteras öppet, skapar vi tänkande, medvetna och engagerade samhällsmedborgare. Det är extra viktigt när det gäller ungdomar. En del av skolans uppdrag är också att lära ut källkritik, kritiskt tänkande och granskande samt ifrågasättande. Tack vare Skolverkets riktlinjer kan dessa saker nu också appliceras på politiken.

Intressant?