Etikettarkiv: könstillhörighetsutredningen

Den otippade valfrågan tvångssteriliseringar

För ett halvår sedan var vi många som kämpade för att frågan ens skulle uppmärksammas. Idag har debatt i medier och aktiv kampanj från Folkpartiet liberalerna och Liberala ungdomsförbundet lyft fram frågan om den antika könstillhörighetslagstiftningen och de absurda tvångssteriliseringar som fortfarande pågår i Sverige. Det är lätt att undra hur det gick till, men ännu lättare att jubla över utvecklingen.

Den transsexuella modellen Isis från America's Next Top Model

Isis, deltagare i America's Next Top Model och transsexuell

Transpersoner har inte blivit accepterade av samhället på det sätt som homo- och bisexuella har blivit. Istället är attityderna avståndstagande, oförstående och till och med fientliga i många fall. För bara ett halvår sedan såg det ut som att det skulle fortsätta länge till. Utredningen om en ny könstillhörighetslagstiftning låg och samlade damm på socialdepartementet. Inget parti vågade lyfta frågan till ytan. De föreningar som arbetade aktivt med frågan ropade ut i ett mer eller mindre totalt mediemörker.

Så plötsligt kom Morsdagsupproret. I sorg och förtvivlan över att aldrig kunna bli firad som mamma på mors dag skrev Amanda Brihed ett starkt blogginlägg, följt av en debattartikel. Inom kort tid ledde detta till att frågan uppmärksammades, socialministern tvingades svara och allt fler tog bladet från munnen och konstaterade att något måste göras för att förändra transpersoners situation, samt att tvångssteriliseringar en gång för alla måste förpassas till historiens mörka kapitel.

Inte långt därefter blev Folkpartiet liberalerna första parti att aktivt ta ställning i frågan och nu har Liberala ungdomsförbundet anslutit sig med kraft. I det liberala Sverige har många vaknat upp och undrat varför de inte sett, eller inte vågat säga något om, detta tidigare. Det må ha tagit lång tid, men man är fortfarande först ut på banan bland de politiska partierna. När det gäller HBT-frågor är det givetvis inget ovanligt, liberaler har i alla tider varit pådrivande för reformer på HBT-området. Det nya är att även de på vänsterkanten plötsligt insett att det är liberalerna som har störst trovärdighet i dessa frågor. Det är spännande, men samtidigt är det underligt att vänstern så länge kunnat anse sig som ledande på dessa frågor utan att egentligen ta några egna initiativ.

Oavsett vilket så är det underbart att Lex Amanda äntligen är på väg. Det kommer förstås att krävas en ny utredning, eftersom den förra som tillsattes av socialdemokraterna för ett halvt decennium sedan var undermålig redan i sina instruktioner. Det viktiga är dock att något händer och med kravet på förändring från Folkpartiet liberalerna kommer det att krävas att en omvald alliansregering gör något. Kanske tar det alla mandatperiodens fyra år att slutligt driva igenom förändring, men det är det värt. Precis som med den könsneutrala äktenskapslagstiftningen kommer det att vara omöjligt för ett enda värdekonservativt parti att stå emot förändringens vindar.

Intressant?

Islossning på transfronten?

Läser i Expressen om en transsexuell tjej och hennes väg till att få sin identitet bekräftad även av samhället. Hennes berättelse är glädjande, eftersom det verkar som att det mesta gått bra för henne, under hela processen. Just detta är tyvärr få förunnade.

Många är de som varje år genomgår sin könskorrigerande process. Långt ifrån alla gör det problemfritt, snarast tvärt om. Inom vården känner sig många ifrågasatta och det finns fortfarande ett stort tabu inom samhället vad gäller transsexualism. Jag hade ingående och väldigt intressanta diskussioner om just detta i helgen och blev uppdaterad på nya fakta som jag inte kände till. Jag anser mig själv vara tämligen insatt i ämnet, men eftersom jag inte är personligen direkt berörd av det finns det saker jag inte har uppmärksammat.

En av dessa saker är att det, trots vår nya könsneutrala äktenskapslagstiftning, inte går att genomgå en könskorrigering utan att skilja sig från den man är gift med. Det går inte att omvandla äktenskapet om den ena parten byter kön. Hur kan det få vara så år 2010 i Sverige, världens modernaste land enligt många?

En annan är att man tydligen automatiskt utesluts ur Svenska kyrkan om man råkar vara medlem där, något som drabbat minst en bekant till mig. Själv är jag ateist och är inte medlem i kyrkan, men för henne som faktiskt är troende är det något att bry sig om. Det är också obegripligt att ett samfund som pratar om ett allomfattande kärleksbudskap undantar just transsexuella.

Den största konstigheten är att man som transsexuell inte kan frysa ner och spara könsceller för att någon gång i framtiden kunna skaffa sig ett biologiskt barn, genom exempelvis provrörsbefruktning. Till och med i USA, detta konservativa land med kristna fundamentalister som bränner abortkliniker, finns det en man som har behållit sin livmoder och äggledare för att kunna skaffa sig barn på helt biologiskt vis. Varför kan vi inte ens bevilja möjligheten att frysa ner könsceller? Tydligen är det inte heller tillåtet att som transsexuell adoptera, ens efter den könskorrigerande behandlingen (ytterligare en sak jag inte tidigare visste).

Jag måste helt enkelt undra: vad är det människor är rädda för? Varför kan man inte behandla transsexuella som individer, som människor? Det finns mycket i den här världen som jag inte kan identifiera mig med men som jag på något intellektuellt plan ändå förstår resonemanget bakom, hur fel jag än tycker att det är. Just detta, att man försöker behandla transsexuella som om de inte finns och som om de inte är människor, kan jag däremot inte ens förstå intellektuellt, hur mycket jag än försöker. Jag kan verkligen inte sätta mig in i hur någon kan tycka att en människa har förverkat sin mänsklighet och sina mänskliga rättigheter, bara för att individen i fråga har råkat födas i fel kön. Det är för mig helt obegripligt och ett totalt mysterium.

Expressens artikel hoppas jag kan inspirera till islossning i dessa frågor. Attityden i samhället måste förändras, sjukvården måste bli bättre på att hantera dessa människor med respekt, värdighet och med bästa möjliga behandling. Framför allt måste könstillhörighetsutredningen, som just nu samlar damm i en byrålåda på socialdepartementet eftersom de enda förslag KD kan tänka sig att lämna i proposition inte motsvarar något som skulle röstas igenom i riksdagen, plockas fram och genomföras på ett liberalt och människovärdigt sätt.

Jag kommer fortsätta att hoppa på glaciären, som trycker ner transfrågorna, med ishacka och hårtork. Jag hoppas att vi är fler som vågar stå upp och säga ifrån.

Idag skriver Sören Juvas också om transfrågorna, på Politikerbloggen.

Intressant?

Rädda transpersonerna från kristdemokraterna

Johannes Forssberg uppmärksammade igår på Expressens ledarsida att könstillhörighetsutredningen fortfarande ligger i en okänd byrålåda på socialdepartementet. Jag har redan tidigare frågat vad som händer med den, det är trevligt att fler gör det. Synd att det ska dröja till mellandagarna och lite nyhetstorka innan någon gör det. Tyvärr verkar Johan Ingerö hålla med så många andra om att frågan inte har något nyhetsvärde. Han hakar upp sig på att det är synd om männen för att de inte får föda barn (något jag har problematiserat på ett helt annat sätt tidigare här på bloggen). Hans attityd är inte unik, men det är trist att en duktig liberal debattör inte förstår problematiken bakom detta. Tur att Hanna Wagenius röt ifrån så han och alla ointresserade och okunniga med honom inte fick stå oemotsagda.

Jag har dejtat en transsexuell kille och jag är bekant med ännu fler transpersoner. Jag har hört skräckhistorierna, jag vet hur förlegad lagstiftningen är, för att inte tala om attityderna hos dem som ska handlägga ärenden om könskorrigering. Könstillhörighetsutredningen måste utmynna i lagstiftning snarast – egentligen borde lagstiftningen kommit på plats för länge sen. Problemet är att kristdemokraterna inte vill och eftersom de basar över socialdepartementet, får vi snällt vänta på att ansvaret för frågan på något sätt hamnar hos en annan minister. Jämställdhetsministern skulle ju kunna arbeta med frågan exempelvis. Att kristdemokraterna är direkt olämpliga att över huvud taget hantera frågan visar ett uttalande från Göran Hägglunds politiskt sakkunniga Joakim Pettersson i ”P1 Morgon” att ”man kan välja att inte byta kön om man prompt vill ha bestämmanderätt över sin reproduktivitet. Pettersson visar på sin totala okunskap kring könsbyten, att det inte handlar om något man gör för att det är trendigt utan för att personen i fråga faktiskt har fel kön och därmed vill korrigera det.

Jag jämförde i mitt tidigare inlägg situationen för transpersoner med den för cancersjuka. En cancersjuk man frös ner sin sperma inför sin cancerbehandling, för att ändå kunna bli pappa efter den trots att behandlingen lämnade honom steril. Samma möjlighet förvägras i lag transpersoner, de är förbjudna att frysa ner könsceller för att kunna bli föräldrar i ett senare skede. Med Joakim Petterssons logik skulle den cancersjuke mannen ha kunnat ”välja att inte genomgå sin cancerbehandling om han prompt vill ha bestämmanderätt över sin reproduktivitet”. I båda fallen handlar det nämligen om medicinska behandlingar för att korrigera något, för att ställa saker till rätta så individen kan leva ett friskt och lyckligt liv.

Kristdemokraterna har gång efter annan visat att de inte har de kunskaper som krävs för att hantera ärenden som handlar om transpersoner. De verkar inte heller ha intresse av att skaffa sig dem, eftersom den sakkunnige efter kristdemokraternas tre år på departementet fortfarande inte har förstått vad frågan handlar om. Det är dags att regeringen befriar dem från de frågor de inte är kompetenta att hantera och lämnar över dem till någon minister som faktiskt förstår vad saken handlar om. Det är alldeles för många individer som mår dåligt, som försöker och ibland lyckas ta livet av sig, för att frågan ska överlämnas i händerna på kristdemokraterna.

Intressant?