Etikettarkiv: könskorrigering

Islossning på transfronten?

Läser i Expressen om en transsexuell tjej och hennes väg till att få sin identitet bekräftad även av samhället. Hennes berättelse är glädjande, eftersom det verkar som att det mesta gått bra för henne, under hela processen. Just detta är tyvärr få förunnade.

Många är de som varje år genomgår sin könskorrigerande process. Långt ifrån alla gör det problemfritt, snarast tvärt om. Inom vården känner sig många ifrågasatta och det finns fortfarande ett stort tabu inom samhället vad gäller transsexualism. Jag hade ingående och väldigt intressanta diskussioner om just detta i helgen och blev uppdaterad på nya fakta som jag inte kände till. Jag anser mig själv vara tämligen insatt i ämnet, men eftersom jag inte är personligen direkt berörd av det finns det saker jag inte har uppmärksammat.

En av dessa saker är att det, trots vår nya könsneutrala äktenskapslagstiftning, inte går att genomgå en könskorrigering utan att skilja sig från den man är gift med. Det går inte att omvandla äktenskapet om den ena parten byter kön. Hur kan det få vara så år 2010 i Sverige, världens modernaste land enligt många?

En annan är att man tydligen automatiskt utesluts ur Svenska kyrkan om man råkar vara medlem där, något som drabbat minst en bekant till mig. Själv är jag ateist och är inte medlem i kyrkan, men för henne som faktiskt är troende är det något att bry sig om. Det är också obegripligt att ett samfund som pratar om ett allomfattande kärleksbudskap undantar just transsexuella.

Den största konstigheten är att man som transsexuell inte kan frysa ner och spara könsceller för att någon gång i framtiden kunna skaffa sig ett biologiskt barn, genom exempelvis provrörsbefruktning. Till och med i USA, detta konservativa land med kristna fundamentalister som bränner abortkliniker, finns det en man som har behållit sin livmoder och äggledare för att kunna skaffa sig barn på helt biologiskt vis. Varför kan vi inte ens bevilja möjligheten att frysa ner könsceller? Tydligen är det inte heller tillåtet att som transsexuell adoptera, ens efter den könskorrigerande behandlingen (ytterligare en sak jag inte tidigare visste).

Jag måste helt enkelt undra: vad är det människor är rädda för? Varför kan man inte behandla transsexuella som individer, som människor? Det finns mycket i den här världen som jag inte kan identifiera mig med men som jag på något intellektuellt plan ändå förstår resonemanget bakom, hur fel jag än tycker att det är. Just detta, att man försöker behandla transsexuella som om de inte finns och som om de inte är människor, kan jag däremot inte ens förstå intellektuellt, hur mycket jag än försöker. Jag kan verkligen inte sätta mig in i hur någon kan tycka att en människa har förverkat sin mänsklighet och sina mänskliga rättigheter, bara för att individen i fråga har råkat födas i fel kön. Det är för mig helt obegripligt och ett totalt mysterium.

Expressens artikel hoppas jag kan inspirera till islossning i dessa frågor. Attityden i samhället måste förändras, sjukvården måste bli bättre på att hantera dessa människor med respekt, värdighet och med bästa möjliga behandling. Framför allt måste könstillhörighetsutredningen, som just nu samlar damm i en byrålåda på socialdepartementet eftersom de enda förslag KD kan tänka sig att lämna i proposition inte motsvarar något som skulle röstas igenom i riksdagen, plockas fram och genomföras på ett liberalt och människovärdigt sätt.

Jag kommer fortsätta att hoppa på glaciären, som trycker ner transfrågorna, med ishacka och hårtork. Jag hoppas att vi är fler som vågar stå upp och säga ifrån.

Idag skriver Sören Juvas också om transfrågorna, på Politikerbloggen.

Intressant?

Rädda transpersonerna från kristdemokraterna

Johannes Forssberg uppmärksammade igår på Expressens ledarsida att könstillhörighetsutredningen fortfarande ligger i en okänd byrålåda på socialdepartementet. Jag har redan tidigare frågat vad som händer med den, det är trevligt att fler gör det. Synd att det ska dröja till mellandagarna och lite nyhetstorka innan någon gör det. Tyvärr verkar Johan Ingerö hålla med så många andra om att frågan inte har något nyhetsvärde. Han hakar upp sig på att det är synd om männen för att de inte får föda barn (något jag har problematiserat på ett helt annat sätt tidigare här på bloggen). Hans attityd är inte unik, men det är trist att en duktig liberal debattör inte förstår problematiken bakom detta. Tur att Hanna Wagenius röt ifrån så han och alla ointresserade och okunniga med honom inte fick stå oemotsagda.

Jag har dejtat en transsexuell kille och jag är bekant med ännu fler transpersoner. Jag har hört skräckhistorierna, jag vet hur förlegad lagstiftningen är, för att inte tala om attityderna hos dem som ska handlägga ärenden om könskorrigering. Könstillhörighetsutredningen måste utmynna i lagstiftning snarast – egentligen borde lagstiftningen kommit på plats för länge sen. Problemet är att kristdemokraterna inte vill och eftersom de basar över socialdepartementet, får vi snällt vänta på att ansvaret för frågan på något sätt hamnar hos en annan minister. Jämställdhetsministern skulle ju kunna arbeta med frågan exempelvis. Att kristdemokraterna är direkt olämpliga att över huvud taget hantera frågan visar ett uttalande från Göran Hägglunds politiskt sakkunniga Joakim Pettersson i ”P1 Morgon” att ”man kan välja att inte byta kön om man prompt vill ha bestämmanderätt över sin reproduktivitet. Pettersson visar på sin totala okunskap kring könsbyten, att det inte handlar om något man gör för att det är trendigt utan för att personen i fråga faktiskt har fel kön och därmed vill korrigera det.

Jag jämförde i mitt tidigare inlägg situationen för transpersoner med den för cancersjuka. En cancersjuk man frös ner sin sperma inför sin cancerbehandling, för att ändå kunna bli pappa efter den trots att behandlingen lämnade honom steril. Samma möjlighet förvägras i lag transpersoner, de är förbjudna att frysa ner könsceller för att kunna bli föräldrar i ett senare skede. Med Joakim Petterssons logik skulle den cancersjuke mannen ha kunnat ”välja att inte genomgå sin cancerbehandling om han prompt vill ha bestämmanderätt över sin reproduktivitet”. I båda fallen handlar det nämligen om medicinska behandlingar för att korrigera något, för att ställa saker till rätta så individen kan leva ett friskt och lyckligt liv.

Kristdemokraterna har gång efter annan visat att de inte har de kunskaper som krävs för att hantera ärenden som handlar om transpersoner. De verkar inte heller ha intresse av att skaffa sig dem, eftersom den sakkunnige efter kristdemokraternas tre år på departementet fortfarande inte har förstått vad frågan handlar om. Det är dags att regeringen befriar dem från de frågor de inte är kompetenta att hantera och lämnar över dem till någon minister som faktiskt förstår vad saken handlar om. Det är alldeles för många individer som mår dåligt, som försöker och ibland lyckas ta livet av sig, för att frågan ska överlämnas i händerna på kristdemokraterna.

Intressant?

Vad händer med könstillhörighetsutredningen?

Den 19 mars 2007 överlämnade könstillhörighetsutredningen sitt betänkande till socialminister Göran Hägglund. Utredningen föreslog att lagen skulle träda i kraft 1 juli 2008. Innan dess skulle det finnas tid för remissinstanser att lämna sina åsikter om utredningen. Remisstiden har för länge sedan gått ut och jag har själv, genom att jag sitter i styrelsen för HBT-liberaler, varit med och lämnat ett remissvar. I vårt svar uttryckte vi bland annat åsikten att det var viktigt att transsexuella skulle ha möjlighet att frysa ned könsceller innan de genomgick den könskorrigerande operationer, samt klargjorde att vi tyckte det var fel att transsexuella inte tillåts behålla några könskörtlar vid operationen.

Utredningen presenterades för snart två år sedan. Efter remisstidens slut har det hänt – ingenting. Sedan ungefär ett år har vi inte hört ett ljud från socialdepartementet och socialminister Göran Hägglund i frågan.

Varför?

Det finns ingen anledning att dra ut på tiden på detta sätt. Utredningen val välgjord som utredning betraktat (även om intersexuella kritiserade den för okunnighet) och det lär ha kommit in många välinformerade och kunniga remissvar. Så vad är det som drar ut på tiden?

Tyvärr är jag rädd att den enda anledningen till att propositionen drar ut på tiden är att kristdemokratin känner sig obekväm med frågan. Det är kanske inte så illa att det är en mardröm för Göran Hägglund att behöva ansvara för den här frågan, men jag tror inte direkt att han jublar. Att det inte händer något med frågan gör att kristdemokraterna än mer framstår som en konservativ bromskloss för frågor som resten av alliansen och även oppositionen är relativt överens om.

Göran Hägglund måste snarast ta tag i frågan och presentera en proposition. Om inte, bör alla frågor som rör HBT-rättigheter flyttas från kristdemokratiskt kontrollerade departement till departement som kontrolleras av andra allianspartier, alternativt så får kristdemokraterna flytta till ett departement som inte handhar HBT-frågor. Nuvarande ordning är inte hållbar om inte Göran Hägglund snart visar att även kristdemokratin är beredda att ta ansvar för HBT-rättigheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Friheten att välja att bli förälder

Nyligen uppmärksammades en man som, trots att han är steril efter cancerbehandling blivit pappa. Hur han gjorde? Enkelt. Innan behandlingen frös han ner sperma som senare användes för att befrukta hans partner.

Denna möjlighet finns dock inte för alla medicinska behandlingar. Framför allt nekas alla transsexuella denna enkla möjlighet. Enligt gällande lagstiftning är det förbjudet för transsexuella att frysa ner könsceller innan de genomgår sin könskorrigerande operation. Ja, för hur skulle det se ut om en kvinna blev pappa, eller en man blev mamma?

Tja, jag skulle tycka att det skulle se ganska bra ut faktiskt. Varför ska man neka en person att bli förälder bara för att hen har råkat födas till fel kön? För mig är det självklart att om man erbjuder människor att frysa ner könsceller inför en cancerbehandling, så ska man även erbjuda samma möjlighet för individer som ska genomgå en könskorrigerande behandling.

På socialdepartementet ligger just nu en utredning om könstillhörighetslagstiftningen och väntar på behandling. Det har inte hänt mycket på den fronten på ett år nu, men förhoppningsvis sätter departementskvarnarna snart igång att mala. Förhoppningsvis blir det propositionsmjöl som kommer ut på andra sidan rent, helt utan smutsiga inskränkningar i individernas rättigheter att själva bestämma över sina liv och kroppar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,