Kategoriarkiv: Socialpolitik

Godtemplarmaffian i riksdagen

Blandade flaskor och burkar med alkoholDet är hårda tider i landet min vän – en bag-in-box vin upp 180 spänn. Och lakritsshotsen fick dödsstöten av godtemplarmaffian i riksdagen.

Magnus Härenstams kuplett fungerar lika bra 2011 som den gjorde 1978 i ”Det är serverat”. På 1970-talet var det mellanölet som fick sin dödsstöt av godtemplarmaffian i riksdagen, 2011 är det lakritsshots och gårdsförsäljning som får underkänt av densamma. Dessutom hotar skattehöjningar på vissa förpackningar som ett led i den så kallade sunda alkoholpolitiken.

Svensk alkoholpolitik har i ungefär ett sekel handlat om att förbjuda olika former av alkoholkonsumtion och försvåra inköpet av den, åtminstone i förseglad förpackning. Tillgången på serverad alkohol har fortsatt vara förhållandevis stor och det är få krogar som inte serverar alkohol till kunder som är märkbart berusade. Förbuden och propagandan gör också att alkoholen romantiseras och blir något spännande bland ungdomar, vilket gör att de blir ännu mer nyfikna på att prova. Min egen erfarenhet är att de ungdomar som fått prova alkohol hemma under kontrollerade former, dvs som måltidsdryck eller liknande, får ett sundare förhållande till alkoholen och är mindre benägna att dricka sig redlöst berusade, hamna i trubbel på grund av alkoholen eller för den delen bli inlagda på sjukhus med alkoholförgiftning. Det är dock baserat enbart på min egen – förhållandevis stora – umgängeskrets, men hade vi utgjort urvalsgruppen i en vetenskaplig studie hade denna trend varit statistiskt säkerställd.

Sund politik utgår från att människor i allmänhet är kapabla att göra egna val. Ibland kan de göra vad majoriteten uppfattar som ”fel” val, ibland kan de göra val som i efterhand uppfattas som fel av dem själva. Att ha frihet innebär dock att man måste ha möjlighet att göra fel val ibland. Allt annat innebär inskränkningar i personlig frihet. Det är inte statens uppgift att inskränka denna frihet för alla människor, när några av dem inte kan hantera friheten. Statens uppgift är att fånga upp dem som råkar illa ut på grund av dåliga val, samt stödja och hjälpa dem som har missbruksproblematik. Det är inte alls lika lätt som att förbjuda saker för alla, det kanske inte ger omedelbara effekter i nästa opinionsmätning, men det är det enda rimliga sättet att bedriva politik.

Tyvärr är det många moraliserande politiker som inte håller med. Det ser vi tydligt när vi får lagstiftning som förbjuder lakritsshots blandade på plats i baren, eller när såväl konservativa som de som kallar sig socialliberaler högljutt propagerar mot gårdsförsäljningen. Det är ett tecken i tiden att det diskuteras en skattehöjning på vissa alkoholförpackningar (!) när det efter ett decennium går upp för vissa politiker att storpack i kombination med billigt förpackningsmaterial gör att priset per volymenhet blir lägre. Hade dessa politiker någonsin varit studenter och tittat efter just denna typ av förpackningar på stormarknaden för att hushålla med det snålt tilltagna studiemedlet, borde de känt till detta redan.

Allt är såklart inte mörker. Vi har till exempel fått rätt att jäsa eget vin, något som Härenstam & Co inte fick göra för godtemplarmaffian på det ”glada” sjuttiotalet. Tyvärr har utvecklingen inte fortsatt i samma goda riktning och verkar nu vara på väg tillbaka åt det repressiva hållet. Det är inte utan att man tittar trånande på EU och önskar att de kunde harmonisera stora delar av alkohollagstiftningen i unionen efter något slags irländsk eller dansk modell.

Intressant?


Tänk om alkoholpolitiken

Vinglas och en väska för bag-in-box-vinVi måste höja skatten på lådvin, så det inte ger mängdrabatt!” Det skriker nu Systembolagets företagsledning, när de efter 10-15 år kommit på att alkohol, precis som alla varor, blir billigare per liter när man gör större förpackningar.

Förslaget har ännu inte behandlats i bolagets styrelse utan kommer enbart från företagsledningen. Förhoppningsvis stannar förslaget också där. Carl B. Hamilton (FP), som sitter i styrelsen, säger att han tycker att prispolitiken är bra som den är och att ”[m]in förhoppning är att detta bara är en storm i ett vinglas”.

Tanken om att höja skatten, inte bara på alkohol i allmänhet utan på specifika förpackningar i synnerhet, grundar sig dels i gamla sanningar som nu börjar motbevisas (se exempelvis Brås rapport om dödligt våld, 2011:5), dels i ett felaktigt tankesätt att alla människors frihet måste inskränkas om några få inte kan hantera den.

Den totala alkoholkonsumtionen i samhället säger i sig väldigt lite om dess skadeverkningar. Långt viktigare är hur alkoholen konsumeras och av vem. Dagens alkoholpolitik stammar ur nykterhetsrörelsen och de problem alkoholen orsakade på 1700- och 1800-talen, där alkoholen var ett billigt och i många fall det enda sättet för fattigt folk att fly tristessen, döva smärta och få enkel underhållning. Brås rapport visar ju nu exempelvis att den ökade alkoholkonsumtionen i samhället inte leder till fler fall av dödligt våld, snarast tvärt om – ett brott med tidigare trender. De förklarar det dels med bättre sjukvård, men också med att våra alkoholvanor ändrats. Vi dricker på andra sätt än tidigare, vilket minskar alkoholens skadeverkningar.

Systembolagets monopol är också på de flesta relevanta sätt upphävt. Visst, de är de enda som får driva butiker i Sverige. Serveringen drivs dock av många olika aktörer, resorna till andra länder för att handla billig alkohol ökar varje gång Systembolagets priser gör det och privatimporten av alkohol från EU har blivit legal, om än fortfarande omgärdad av onödigt krånglig byråkrati. Systembolagets påverkan på tillgången till akohol är därmed begränsad och de som har ett skadligt bruk av alkohol eller ligger i riskzonen för det, ser alltid till att få tag på alkohol på något sätt. De som drabbas av enkelspårigheten är därmed i första hand de människor som faktiskt kan hantera sitt alkoholintag.

Det är inte bara skattehöjningarna som är ett tecken på politikernas felriktade ”välvilja”. Gårdsförsäljningens vara eller icke är ett annat, som aktualiserats i dagarna av Miljöpartiets nej till det. Propagandan från Systembolaget om att en fri marknad skulle döda utbudet och bara ge oss snabbköpsbutiker med begränsat undermåligt utbud, när verkligheten i resten av världen tydligt visar på motsatsen, är en annan. Listan kan göras lång.

Det är dags att tänka om alkoholpolitiken. Målet med politiken kan inte vara att i första hand minska konsumtionen. Istället måste målet vara att minska skadlig konsumtion och att rikta in sig på människor med ett skadligt eller riskbeteende. Feltänket i alkoholpolitiken, liksom på så många andra områden, är att alla människors frihet måste inskränkas om en minoritet inte kan hantera friheten. Angreppssättet måste istället vändas till att låta alla människor ha frihet och inskränka den för enskilda människor först när de visat att de inte kan hantera den. Det är mycket svårare, det kräver att politiker läser in sig på forskning istället för att reagera med ryggmärg och intressegrupper och det vinner inga snabba politiska poänger i stora väljargrupper. Det är dock den enda rimliga inställningen för den som faktiskt värnar samhället och enskilda människor mer än opinionsundersökningar.

Intressant?


Alkoholkonsumtionen går upp och våldet minskar

Blandade flaskor och burkar med alkohol

IOGT-NTO, Ungdomens nykterhetsförbund, politiker som vill värna försäljningsmonopolet på alkohol – alla är de överens; om alkoholkonsumtionen ökar så ökar också våldet i samhället. Denna sanning anses vara så självklar att den som ifrågasätter det får utstå allsköns spott och spe. Det är därför inte så konstigt att det talas väldigt tyst om att de numera har statistiken emot sig.

Mattias Svensson uppmärksammar i senaste numret av Magasinet Neo att rapport 2011:5 från Brå visar att det dödliga våldet de senaste åren minskat med ungefär 25% gentemot befolkningsutvecklingen, samtidigt som alkoholkonsumtionen ökat med 30%.Det är förvisso bara en rapport, men den täcker statistik från 1989 till 2008, med andra ord 20 år. När statistiken tydligt visar att våld med dödlig utgång minskar samtidigt som alkoholkonsumtionen ökar, måste nykterhetsrörelsen och andra alkoholmonopolsivrare börja se sig om efter nya argument – om de värdesätter ärlighet i argumentationen, vill säga. Sanningen är ju förstås den att staten tycker om Systembolaget eftersom det genererar vinst till statskassan och nykterhetsivrarna vill egentligen se totalförbud av alkohol. Hittills har de kunnat samla sig kring saker som minskat våld. Frågan är vad de ska samla sig kring när deras ”bästa” argument blivit motbevisat av verkligheten.

Intressant?


Sälj Systembolaget och avskaffa monopolet

Carl B Hamilton (FP) och Johan Gernandt (M) skriver med upprörda känslor att Systembolagets monopol inte får hotas och att utredningen om gårdsförsäljning är förkastlig. De har rätt i att utredningen är fel ute, men av diametralt motsatt anledning till vad de anför.

Blandade flaskor och burkar med alkohol”Alkoholkonsumtionen i Sverige är numera lägst bland länderna i EU”. Så skriver Carl B Hamilton och Johan Gernandt i en debattartikel där de förklarar varför Systembolagets monopol måste värnas till varje pris. En låg alkoholkonsumtion är i deras ögon liktydig med att alkoholproblemen minimeras och därför har också den svenska alkoholpolitiken varit framgångsrik i deras ögon.

Deras resonemang brister dock på flera sätt. Framför allt är det inte så att låg alkoholkonsumtion är liktydigt med få alkoholproblem. Den som har ett missbruksproblem ser nämligen till att få tag på sin drog, oavsett hur tillgängligheten inskränks. Det enda som verkligen fungerar för att minska missbruk är ett totalförbud. Begränsas tillgången på en vara kommer vanliga konsumenter att skära ner, inte missbrukarna. Dessutom kommer många att se sig om efter alternativ, exempelvis privatimport, när en vara är svår eller dyr att få tag på inom landets gränser.

Vad herrar Hamilton och Gernandt vänder sig mot i just denna artikel är utredningen om gårdsförsäljning som de menar de facto bryter Systembolagets monopol. De beklagar sig över att affärerna inte heller kommer ha koppling till gårdar utan kan startas av vem som helst och att de mot en inträdesavgift kan sälja alkohol, förvisso i begränsad mängd per köptillfälle, till alla betalande besökare som har uppnått legal ålder.

Läs om den sista meningen. En butik ska få sälja alkohol – till kunder som har betalat inträde! Dessutom i kraftigt reglerade mängder. Hamilton och Gernandt har fullständigt rätt i att utredningen är ute och cyklar, men av fel anledning. Butiker för försäljning av alkohol ska definitivt tillåtas, men utan regleringar av inträdesavgifter och inköpskvoter. Förslaget låter som hämtat på motbokens dagar och att en statlig utredning år 2010 ens överväger denna typ av förmynderi är barockt. Den moderna tiden handlar om färre regleringar, inte fler.

En framgångsrik alkoholpolitik ser till att minimera missbruk, inte konsumtion i sig. Precis som så mycket annat så är det just missbruk av varor, tjänster, rättigheter och friheter som ska beivras, inte företeelserna i sig. Yttrandefriheten är grundlagsfäst, men uppvigling är ändå ett brott eftersom det innebär att friheten missbrukas. Sexköp är däremot dumt nog förbjudet, trots att friheten att köpa en tjänst missbrukas först när tjänsten köps av en ofrivillig säljare, t.ex traffickingoffer. Alkohol intar en ställning däremellan, där det är fullt tillåtet att köpa varan, men samtidigt vill staten ha hård kontroll av hur du köper och i viss mån konsumerar den. Tobak, som orsakar nästan lika kostsamma skador för samhället, får du däremot köpa och konsumera hur mycket du vill så länge du betalar lite extra skatt. Logiken och konsekvensen är totalt frånvarande med andra ord.

Det är dags att vi gör upp med gamla föreställningar och framför allt avskaffar förmynderi- och morallagar. Vill vi förbjuda något? Bra, förbjud det totalt och gör det brottsligt att beskaffa sig med det över huvud taget. Ska vi tillåta något, oavsett om det är en tjänst, vara eller en grundläggande fri- eller rättighet? Bra, då tillåter vi den, utan omsvep. Handel med den och utnyttjande av den ska inte vara föremål för statlig inspektion. När utnyttjandet går över i missbruk kan det offentliga däremot kliva in och sätta stopp. I de flesta fall handlar det då inte om kriminalisering utan om vård, undantaget är givetvis när någon direkt åsamkat en annan människa skada som i fallet trafficking. Det ger en logik och konsekvens åt lagstiftningen.

Systembolagets logotypOch vad gäller Systembolaget, så sälj det. Statlig verksamhet ska bedrivas i myndighetsform, inte som bolag. Systembolaget är ett sunt företag som skulle må bra i privata händer och utan moralistiska verksamhetsmål och regleringar. Kvalitativa vin- och spritbutiker med brett sortiment kommer alltid att behövas. För herrar Hamilton och Gernandt, som båda två sitter i Systembolagets styrelse, borde inte motsätta sig en försäljning om de uppfyller sina plikter som ledamöter med bolagets bästa för ögonen.

Intressant?


Vård för papperslösa – medmänsklighet eller omänsklighet

I Sverige är det svårt att få vård utan korrekta papper i handen. Sverige och Österrike är de länder som placerar sig i botten vad gäller vård av papperslösa. Det är en skam och det är på tiden att det förändras.

Två händer som omger en mörkyad människa och ett rött kors

Illustration: Annika Huett

Föreställ dig att du befinner dig utomlands. Du kanske är där på semester eller av annan anledning. På något sätt har du vandrat över gränsen till grannlandet utan att ha med dig ditt pass och i snårskogen där, kanske bland templen i gränslandet mellan Thailand och Kambodia, ramlar du och bryter benet. Kommer du vilja ha vård i det landet där du faktiskt fallit och blivit hittad av en guide? Antagligen. Du kommer leva rövare om de vägrar ge dig vård på grund av att du inte har pass och visa med dig i fickan. Om de får för sig att det är viktigare att utreda huruvida du ska utvisas än att du får benet gipsat kommer du att hota läkarna, tjänstemännen och nästan hela landet med västvärldens vrede. Inte sant?

Föreställ dig nu att du vistas utan papper i Sverige. Du kanske har fått avslag på din ansökan om uppehållstillstånd och därför har valt att gömma dig, eftersom du kommer att torteras och kanske avrättas om du skickas hem igen, oavsett vad migrationsverkets experter tror sig veta om ditt hemland, det land du växt upp i och de antagligen aldrig ens satt sin fot i – om de alls vet var det ligger. Din dotter ramlar ur trädet som hon klättrat upp i och bryter armen. Skulle du då förvänta dig att få hjälp från vården?

Idag kan papperslösa inte få vård på många håll i Sverige. Dels handlar det om en ständig rädsla för att de ska bli tagna av polisen och utvisas om de söker sig till det offentliga Sverige. Dels handlar det om att de vårdkostnader som vi tar för givna inte gäller för dem som inte har papper på att de får befinna sig i landet. De kostnader för vården som tas ut av papperslösa, ofta människor med små eller inga ekonomiska medel, gör det i praktiken omöjligt att uppsöka vård. Hippokrates ed har plötsligt fått förbehåll om att du måste ha rätt härkomst eller papper för att få hjälp, istället för att vara ett universellt löfte om att vårda de sjuka.

Region Skåne har redan tagit steget att erbjuda papperslösa flyktingar vård på samma villkor som svenska medborgare. Kostnaden är en miljon kronor om året. I en vårdbudget på nästan 25 miljarder kronor betyder det att den posten utgör 0,004 % av totalen. Det är ett litet pris att betala för medmänsklighet – något som till och med Sverigedemokraternas representant i vårdnämnden höll med om när beslutet togs i mars 2008.

– Det de sa var just det att de här människorna är redan här. Om de ska avvisas eller inte avvisas är inte en fråga för oss, vi sysslar med vård. Det tycker jag var hedervärt.

Gilbert Tribo (FP) i ett uttalande till DN när det begav sig

Det kan inte råda några tvivel om att det enda rätta och medmänskliga att göra är att ge vård till den som behöver det, oavsett deras juridiska status. Det måste gälla papperslösa flyktingar lika mycket som alla människor som vistas legalt i landet, oavsett åkomma eller diagnos. Vården är en av det offentligas kärnverksamheter och den måste vara universell och ges på lika villkor. Oavsett vissa kommentarer från sverigedemokratiskt håll visar exemplet Skåne att den enda vägen att gå i vårdfrågor är att visa medmänsklighet och medkänsla. Vem vill ha ett kallt, omänskligt samhälle där dina papper avgör hur du behandlas? Inte jag i alla fall.

Intressant?

Cwejman avslöjar nykterhetsrörelsens lögner

Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman drar ner byxorna på nykterhetsrörelsens företrädare och avslöjar deras okunnighet alternativt lögnaktighet när det gäller sprutbytesprogrammen. Nykterhetsrörelsens företrädare har påstått att det inte finns någon forskning som visar att sprutbytesprogram minskar smittspridning bland missbrukare. Felaktigheterna i detta har påpekats av många, inklusive jag själv här på bloggen.

Det är dags att avslöja lögnerna om sprutbytesprogrammen. Visst är det så att programmen inte löser alla problem, men de sparar sjukvårdskostnader och minskar det mänskliga lidandet. Den minskade smittspridningen är något som visats i ett flertal studier och det råder ingen tvekan om att programmen hjälper. Precis som Adam påpekar minskar programmen också avståndet mellan missbrukare och de sociala myndigheterna.

Sprutbytesprogrammen innebär mycket positivt och borde vara en självklarhet överallt där det finns problem med den typen av missbruk där sprutor används. Det är därför bra att Stockholms läns landsting vågat stå upp mot nykterhetsrörelsens propaganda och istället ta till sig av vetenskapen. Det innebär stora vinster för såväl de människor som är fast i missbruket som för den offentliga ekonomin. Hur detta skulle kunna vara dåligt är en gåta.

Intressant?

Inte en dag för tidigt

Under måndagens landstingsfullmäktige i Stockholm kom det efterlängtade beslutet att sprutbyten för narkomaner ska införas, som ett led i att motverka spridningen av HIV. Den försenade reformen är välkommen och kommer på sikt att leda till en mer human och människovärdig behandling av intravenösa missbrukare.

Moderaterna har förhalat beslutet. Nykterhetsrörelsen har kritiserat det och gjort vad de kunnat för att stoppa det. Förnuftet och humanismen vann dock till slut och på måndagen klubbades det igenom: beslutet att inleda ett sprutbytesprogram för narkomaner även i Stockholms läns landsting. Ett dylikt program finns sedan flera år i Skåne och även på andra håll i världen. Internationell forskning visar att den typen av program har positiva effekter och det är på tiden att Sveriges huvudstads landsting äntligen ansluter sig till den vetenskapliga linjen.

Fördelarna med sprutbytesprogram är många. Den mest uppenbara är att minskad återanvändning av sprutor och delning av dem mellan flera personer också, naturligtvis, minskar risken bland missbrukare att smittas av olika sjukdomar. HIV är den sjukdom som oftast nämns men också hepatit av alla de slag ingår i den uppsjö av mer eller mindre allvarliga sjukdomar som kan spridas på detta sätt. Vad som också är positivt med programmen är att missbrukare får en naturlig och mindre laddad kontakt med sjukvården. På så sätt ökar den ömsesidiga kommunikationen och även tilliten mellan narkomaner och sjukvård. Dessutom ges möjligheten att informera om smittspridning, vilket kan påverka beteendet positivt. I förlängningen är det också möjligt att hjälpa narkomaner att hitta vägar ur sitt missbruk genom denna kontakt.

Trots de positiva effekterna har många varit emot programmet, i många fall antagligen av rädsla för att framstå som drogliberal. Sannolikt har detta varit den drivande kraften bakom moderaternas ovilja. För nykterhetsrörelsen är saken däremot annorlunda. I deras fall verkar det vara en direkt ovilja att erkänna fakta och att ignorera eller förvränga vetenskapliga resultat för att få forskningen att passa in i föreställningen att allt som möjliggör droganvändning av något slag är av ondo. Den naiva föreställningen att ingen kommer att missbruka om det inte finns några legala sätt att få tag på droger eller sprutor härskar inom nykterhetsrörelsen och kommer säkert inte försvinna i första taget. Det är därför skönt att de denna gång skrikit för döva öron.

Med en mer modern syn på narkotikaprevention går det att nå långt. Den svenska preventionspolitiken har hittills lett till en syn på narkomaner som skadat möjligheterna att nå ut till dem som fastnat i tungt missbruk och har egentligen bara fungerat bra för att nå ut till dem som bara börjat experimentera med droger. Sprutbytesprogrammen är ett första steg mot en mer modern och fungerande narkotikapolitik. Förhoppningsvis är det inte det sista.

Intressant?