Etikettarkiv: förbifart stockholm

Rödgrönt totalhaveri i trafikfrågan

De rödgröna har löst Stockholms trafikproblem. Eftersom Förbifart Stockholm inte ska byggas, måste det bli svårare och dyrare än idag att köra bil privat i staden. Om det inte finns vägar att köra på och de få vägar som finns är svindyra att använda, så kommer ingen heller köra på dem. Problemet löst. Eller?

Snarare ökar problemen. Den som någon gång har försökt att ta sig från T-centralen till KTH eller Stockholms universitet på morgonen för att hinna till föreläsningarna som på KTH börjar 08.15 vet var problemet ligger: i kollektivtrafiken. Som det ser ut idag kan det dröja till tredje eller fjärde tunnelbanan innan man faktiskt kommer på ett tåg. Pendeltågen är likaså packade och i morgonens rusningstrafik krävs det när tåget närmar sig centralen, att pendlarna står så packade att flera riskerar att ramla handlöst ut på perrongen varje gång dörrarna öppnas. Ytterligare ett problem är förstås att SL byggt hela sitt trafiknät så att det liknar en stjärna; du kan resa från ytterområden in mot centralen och tvärtom, men att resa mellan stjärnans armar fortsätter vara problematiskt trots att blå stombussar satts in på vissa sträckor. Det kräver att den som ska från exempelvis Kungsängen till Upplands Väsby får en restid på en och en halv timme kollektivt, respektive 20 minuter med bil bilköerna till trots.

Såvida de rödgröna inte vill skapa totalhaveri i Stockholmarnas möjlighet till arbete måste de vänta med sina åtgärder tills dess att kollektivtrafiken är utbyggd och rullar. Det kan innebära en del problem, då de rödgröna vill finansiera utbyggnaden delvis med just trängselskatterna. Låt oss för tillfället anta att de hittar finansieringen ändå, kanske genom att använda trängselskatten till avbetalningar på lånen. Vad är det då som krävs för att det ska gå att stänga körfält på Essingeleden, införa trängselskatter och lägga kommunala avgifter på privata parkeringar?

En del är att skapa alternativa resvägar till knutpunkter, som exempelvis KTH och Östra Station är. Idag ska alla KTH-studenter och anställda – någonstans i storleksordningen 10 000 personer, möjligen mer – ta sig dit på morgonen. De som ska använda sig av bussterminalen och Roslagsbanan ska också ta sig till och från. Dessutom måste alla studenter vid Stockholms universitet passera stationen med tunnelbanan. Det går inte att köra fler tåg på befintliga spår. Lösningen är alltså att skapa alternativa, lika snabba, resvägar med kollektivtrafiken. Ny tunnelbana tar väl något decennium att bygga och att sätta in fler bussar kommer inte lösa problemen, då de tar för lång tid och dessutom inte tar tillnärmelsevis lika många människor som en tunnelbana.

En annan del är att skapa fler förbindelser från norr till söder och mellan stjärnans olika armar. För att köra fler förbindelser in och ut ur stan krävs fler spår. De tar ett antal år att projektera och för att det ska fungera kommer dessutom Citybanan att behöva stå klar. Det kommer inte heller att gå att köra från norr till söder med buss på ett effektivt sätt eftersom den förbindelse som skulle kunna skapa dessa förutsättningar, Förbifart Stockholm, inte ska byggas. Viss press skulle kunna lösas genom att direktbusslinjer infördes på vissa sträckor. Tyvärr har SL visat att man inte är intresserade, då direktbusslinjer har lagts ner med motiveringen att pendeltågen fått kvartstrafik – trots att bussarna gav resenärerna mycket kortare restider. Det visar sig att de flesta resenärer hellre tog bilen än gav en halvtimme extra i resa med kollektivtrafiken. Det är inget konstigt och det är ett beteende som ingen trängselskatt i världen kommer kunna lösa, om den inte läggs så högt att vanliga människor inte har råd med den. Det vore underligt om de rödgröna valde den vägen, då detta i samband med ett avskaffande av RUT-avdraget skulle omöjliggöra ett normalt familjeliv för en normalinkomsttagare och istället skulle privilegiet med fritid förbehållas de rika.

Den rödgröna rörans ”lösning” på trafikproblemet visar sig få deras övriga politiska röra att blekna i jämförelse. Deras förslag, om de driftsätts inom säg 20-25 år, kommer att skapa kaos i trafiken, haveri i arbetsmarknaden och avskaffa fritiden för många normalinkomsttagare. De enda som kommer att leva drägliga liv är höginkomsttagare. Inget av detta kan ha varit oppositionens mening, ja såvida de inte vill tvinga människor att flytta ut på landet och återgå till livet i självhushåll förstås.

Intressant?

Att döda en storstadsväljare

Socialdemokraterna gjorde ett katastrofval 2006. I valanalysen konstaterades att en av orsakerna var att partiet tappat väljare i de mest befolkningstäta områdena, speciellt stockholmsområdet. Därför bestämde partiet att storstadsväljarna är en prioriterad grupp inför valet 2010. Våren har nu visat hur socialdemokraterna tänker vinna dem åter.

För att vinna röster i Stockholm blev förbifarten prioriterad. Därför vill socialdemokraterna bygga den. Fast inte förrän det har folkomröstats om det förstås. Dessutom ska folkomröstningen ske oavsett vem som vinner valet i Stockholm – vinner Alliansen kommer det att komma lagstiftning från riksdagen om att det ändå ska ske en folkomröstning. Förutsatt att de rödgröna vinner riksdagsvalet alltså, men där räknar man ju med alla Stockholmsröster man tjänar på att sätta det kommunala självstyret i Stockholm ur spel.

Inget tilltalar ju väljare mer än att omyndigförklara dem och överpröva deras val.

En annan prioriterad fråga är att avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster, det så kallade RUT-avdraget. Det är modigt av socialdemokraterna att vilja ta bort det, speciellt eftersom två tredjedelar av väljarna vill behålla det. Avdraget används av alla inkomstgrupper och den största användargruppen är medelinkomsttagare, i första hand i större städer. Genom avdraget kan vanliga människor i större städer få mer tid över till familj och fritid. Avdraget har också skapat jobb och människor som tidigare jobbade svart eller inte jobbade alls, kan nu få sysselsättning och en pensionsgrundande inkomst. Genom att ha modet att kräva avskaffandet av ett avdrag som gynnar och tilltalar de väljargrupper som är viktigast att vinna i höstens val, tänker socialdemokraterna vinna dessa väljargrupper.

Inget tilltalar ju väljare mer än modet att avskaffa de reformer de helst av allt vill ha kvar.

Alliansen har under mandatperioden sänkt skatterna för alla och störst procentuell skillnad har avdraget gjort för låg- och medelinkomsttagare. De rödgröna har slutligen bestämt sig för att behålla stora delar av jobbskatteavdragen, men att de inte längre ska omfatta dem med högst inkomster. För att ha råd med alla föreslagna utgifter måste de rödgröna också göra om fastighetsskatten och återinföra förmögenhetsskattenSnabbtåg till Borås och Linköping måste exempelvis finansieras på något sätt och var finns pengarna om inte i de feta plånböcker som alla storstadsbor har i fickorna? Förmögenhetsskatten slår till hos människor som äger dyra fastigheter, ja dyra enligt taxeringsvärdet alltså. Exempelvis pensionärer som bor i det egenhändigt byggda egnahemmet från 1940-talet, som har betalat av sina lån och nu ser fram emot en lugn åldershöst. Klart att de måste betala en höjd fastighetsskatt och en förmögenhetsskatt, de kommer ju när som helst att göra ett jätteklipp på att sälja huset de bott i hela livet. En dyr fastighet kan ju inte vara ett hem, det är alltid bara en investering, även om vissa försöker dölja det genom att bo i den oförskämt länge.

Inget tilltalar ju väljare mer än att höja deras skatt och att tala om för dem att deras pengar behövs till saker de inte bryr sig det minsta om.

Socialdemokraternas valanalys var tydlig: medelklassväljarna i storstäderna måste vinnas om valet 2010 inte ska bli ytterligare ett katastrofval. Strategerna i den rödgröna Ohlyansen har nu bestämt sig för hur man gör det bäst: ta ifrån dem deras pengar och deras favoritreformer och se till att de får den rödgröna politiken oavsett vilket parti de röstar på i de lokala valen. Vänsterröran är övertygade om att människor mår bäst om de inte själva får bestämma och att människor håller med dem om detta. De storstadsväljare de så gärna vill vinna är dock individualister som vill göra egna val. De vill inte ha en överförmyndare som säger sig veta bäst.

Istället för att vinna storstadsväljarna tar den nu presenterade politiken effektivt död på deras vilja att rösta på de rödgröna partierna. Uttrycket kill your darlings får plötsligt en helt ny innebörd.

Intressant?

En förbifart runt självstyret

Först är beskedet klart från socialdemokraterna: Förbifart Stockholm ska byggas. Detta trots att vänsterpartiet och miljöpartiet är emot bygget. Att socialdemokraterna skulle få sin vilja igenom var dock, som vanligt, en önskedröm från deras och befolkningens sida. Det dröjde inte många dagar förrän en ny uppgörelse presenterades, där stockholmarna ska folkomrösta om bygget. Uppgörelsen kommer dock inte från vare sig kommun eller landsting. Istället är det, precis som med trängselskatten på sin tid, riksdagen som ska besluta. Genom lag ska stockholmarna tvingas att folkomrösta om bygget och därmed tänker riksdagen sätta det kommunala självstyret ur spel.

Det är inte underligt att jurister protesterar och blir både överraskade och bestörta. Det kommunala självstyret är en del av grundlagen och att inskränka det kommunala självstyret för en enskild del av landet är sannolikt inte möjligt, även om Mona Sahlin hävdar motsatsen. Det enda möjliga sättet vore att formulera en lag som är allmängiltig för alla liknande projekt i hela landet och påtvingar samtliga kommuner och landsting folkomröstningar när det gäller dyra eller på annat sätt omfattande infrastrukturprojekt. Med tanke på miljöpartiets vurm för lokalsamhället och att de driver på för många regionalprojekt som exempelvis Norrbotniabanan, är sannolikheten liten för att en sådan lag läggs på riksdagens bord.

Exakt vad som ska uppnås genom en folkomröstning är oklart. En majoritet både i Stadshuset och bland invånarna i staden är för att bygga Förbifart Stockholm. Miljöpartiet och Vänsterpartiet ser det möjligen som en seger att få igenom ett krav på folkomröstning, men det är svårt att förstå varför när de har opinionen mot sig. Det enda möjliga är att de räknar med att bygget försenas när lagrådet skickar tillbaka lagförslaget till regeringen, riksdagens utskott skjuter sönder det och domstolar behandlar överklaganden. Oavsett varför de själva ser sig som segrare är dock en sak klar: det är stockholmarna som är uppgörelsens förlorare och på sikt hotas även det kommunala självstyret. Att godtyckligt frånta en region sitt självstyre enbart på grund av att de beslut som fattas där inte faller riksdagsmajoriteten i smaken öppnar för minst sagt tveksam lagstiftning. Den utvecklingen är farlig och måste stoppas innan den får chans att slå rot. Risken är annars att riksdagsmajoriteten sätter sig över det lokala valresultatet och genom lag hindrar sin opposition från att genomdriva sin egen politik i de kommuner och landsting där de vunnit en majoritet. Att på det sättet kringgå lokala väljare är farligt och odemokratiskt. Det kommunala självstyret är inskrivet i grundlagen just för att det inte ska gå att bygga förbifarter runt det.

Läs också: Hans ÅbergKent Persson (2), Magnus AnderssonMaria WallhagerPer AltenbergSeved MonkeAndreas FrobyAnnika BeijbomGulan AvciPeter FribergChrister Sörliden, Runo Johansson, Joakim Hofvander, Johan Hedin, Tomas Agdalen. Måns Back Nilsson håller inte med.

Intressant?

Rödgrön röra om förbifarten

Karta över Förbifart Stockholms föreslagna sträckningÅterigen visar de rödgröna på sin splittring. För en gångs skull är det dock inte vänsterpartiet mot de andra två, den här gången har de sällskap av miljöpartiet och jobbar mot socialdemokraterna. Frågan det gäller är Förbifart Stockholm, där socialdemokraterna vill ha den byggd medan V och MP säger nej. De påstår att projektet är dåligt ur miljösynpunkt och vill istället satsa på kollektivtrafik. Det gör att väljarna, som vanligt, inte vet vad som kommer att hända om den rödgröna röran får makten.

Inom Alliansen är samtliga partier överens om att bygga förbifarten, för att säkra trafiksituationen i Stockholmsområdet och lösa upp alla knutar och problem som finns. En vinst av detta är att utsläppen kan minska och därmed görs miljövinster. Dessutom öppnar förbifarten för potentiella nya förbindelser med buss och på sikt spårvagn eller motsvarande.

Faktum är att argumentationen mot Förbifart Stockholm haltar betänkligt. Förvisso är det sant att trafiken ökar något för varje tillgänglig väg som finns, det ska inte förnekas. Däremot kommer det, om man bygger tillräckligt stor kapacitet i tid, att bli minskad trängsel och därmed mindre utsläpp totalt. Det är dock inte det viktiga felet i argumentationen. Det riktigt allvarliga är att MP argumenterar för att det ska komma till fler miljöbilar och mer kollektivtrafik. Med miljöbilar blir det inte alls samma mängd utsläpp, speciellt inte om man kör elbilar som laddas med el från förnyelsebara energikällor. Dessutom förutsätter en utbyggd kollektivtrafik att man antingen bygger nya spår eller så bygger man vägar som kan ta bussar. Att bygga ut spår är oerhört dyrt. Att köra mer trafik på befintliga spår är inte realistiskt, det är redan mer trafik än de kan hantera egentligen. Att köra bussar på befintliga vägar är inte heller möjligt, eftersom de skulle fastna i de proppar som alltid blir i rusningstrafik. Nuvarande vägar går inte att bygga om för att köra förbindelser effektivt från ena sidan staden till den andra.

Hållbara argument mot förbifarten kräver att man förutsätter att ingen kollektivtrafik kommer att gå på den och att vi inte kommer att gå mot en snabb omställning till miljöbilar för att ersätta vår nuvarande, ohållbara, fossilbrännande bilpark. Miljöpartiet brukar dock inte vara de som tror att det är fallet, utan agerar normalt sett med en framtidstro. Det innebär att de antingen inte har tänkt färdigt om förbifarten och insett hur framtiden för den ser ut, eller så agerar de enbart ur ett populistiskt perspektiv när de motsätter sig byggandet av miljöskäl. Oavsett vilket hoppas jag att de tar sitt förnuft till fånga och inser att det är bättre att ha vägen på plats för att lösa trafikpropparna redan nu, istället för att vänta med att börja bygga den tills miljöbilarna är på plats men inte har någon väg att åka på, tills vi har spårtaxi utan någonstans att köra. Stockholmstrafiken har väntat i snart fyrtio år på den här förbindelsen. Det är dags att stadens akuta trafikinfarkt får sin nödvändiga bypassoperation.

Läs också Folkpartiet liberalerna i Sollentuna, Per Ankersjö, Lotta Edholm, Robert Noord, Mark Klamberg, Seved Monke, Christoffer Fagerberg, Amanda Brihed, Maria Wallhager.

Intressant?

Tunnlar och överdäckningar är en fråga om pengar och ingrepp

Igår kväll var det kommunfullmäktigemöte i Stockholms stad. Jag satt och lyssnade delar av tiden och hörde bland annat debatter om flera olika exploateringsprojekt.

Något som slog mig var den väldigt olika världsbild som majoriteten respektive vänsteroppositionen har. När det disktuerades bostäder var vänstern upprörd över att det ”bara” byggdes 30% hyresrätter istället för att man gladdes åt att det satsas uttryckligt på olika upplåtelseformer. Vad gällde utvecklingen av Bromstens industriområde till ett nytt bostadsområde var den stora debatten huruvida en muralmålning på en av industrilokalerna skulle kunna bli kvar eller inte. Beträffande överdäckningen av E18 vid Järva var oppositionen upprörd över att man inte lade ner mer pengar på att gräva ned vägen istället.

Just överdäckningen av E18 har fått väldigt konstiga undertoner. Ann-Margrethe Livh går så långt att hon frågar om tunnlar är en klassfråga eller en fråga om rasism. Nu är ju inte jag fullmäktigeledamot, men mitt svar skulle nog vara ”nej” på båda frågorna.

Tunnlar handlar dels om vad som är kostnadseffektivt. Att gräva ned vägen skulle enligt miljöpartiet inte göra någon större skillnad eftersom det ”bara” skulle kosta 500 miljoner. Andra beräkningar säger högre siffror. Att man tycker att en halv miljard kronor inte spelar någon större roll är skrämmande, varje krona av skattebetalarnas pengar ska ifrågasättas om den inte gjorde sig bättre i individens ficka.

Något som är än viktigare är nuvarande exploatering, vilket påverkar väldigt mycket. Vänsterns argument är att det byggs tunnlar i områden där det bor ”rika” människor medan de ”fattiga” i Rinkeby får nöja sig med en överdäckning. Tyvärr för vänstern så håller inte det argumentet. Att en överdäckning förordas här är del för att det är billigare men också för att vi redan har en exploaterad mark här med motorväg och miljonprojekt. Att man väljer tunnel t.ex. på Ekerö (som jag antar definieras som rikemansområde av vänstern) när det gäller Förbifart Stockholm handlar helt enkelt om att man vill skydda naturvärdena där ute. Marken är ännu oexploaterad och att då lägga en motorväg i marknivå eller göra en överdäckning skulle förstöra stora naturvärden, naturvärden som mijöpartiet är extremt måna om att värna.

Det är beklämmande att oppositionen försöker att hitta på egna förklaringar och på så sätt vilseleda medborgarna, när det faktiskt är ganska enkelt att på ett sakligt sätt förklara varför man väljer tunnlar på ett ställe och överdäckningar på ett annat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 029 andra följare