Etikettarkiv: kollektivtrafik

Gästblogg: Idag gratulerar vi en 60 åring i toppform – eller hur det nu var

Idag gästbloggar järnvägsingenjören Fredrik Thurfjell här på bloggen, med anledning av att tunnelbanan fyller 60 år.

Tunnelbana i Stockholm år 1960Det är idag 60 år sedan som första tåget rullade i Stockholms tunnelbanenät. Ett tåg till Hökarängen, på samma bana som det fram till för några år sedan kördes spårvagn på.

Vad har då hänt på dessa år. Tunnelbanan har naturligtvis byggts ut en hel del och har nu 100 stationer, den senaste invigd 1994. Driftformer och fordon har förändrats. Men en hel del av det äldre vagnarna rullar än och kapaciteten räcker inte till för de resandemängder man har. Det har talats om många vackra utbyggnadsplaner, men det senaste ett och ett halv decennierna har alltså ingen utbyggnad skett.

Man har dock bytt signalsystem på gröna linjen (som ju trafikeringsmässigt är tre linjer, bara SL som förstår den logiken) till ett system som nu ger nästintill sämre kapacitet än det man hade innan för att man vill vara på den säkra sidan att det inte kollapsar. Nu står röda linjen på tur att bytas, vad det blir för system är än så länge oklart men man kan ju hoppas att det blir ett bättre.

Man skulle ju också kunna bemöta trängseln med att köra tåg som är lika långa som plattformarna och inte kortare för att man inte vill/kan/har råd (välj valfri ursäkt) skaffar fler fordon.

Vad då gäller utbyggnader så är det närmast pinsamt att blåa linjens östra slutstation ligger mitt i innerstaden. Att antalet stationer där tunnelbanan möter det andra stora spårtrafiksystemet i Stockholm – pendeltågen – är hela 3 (!) är inte speciellt imponerande. Enkla anslutningar man kunde göra är exempelvis förlänga en av blåa linjens norra ändar till Barkarby station. I söder finns liknande korta sträckor som fattas. I Högdalen korsar Gröna linjen Pendeltågen men här har man inte byggt någon station för pendeltågen.

Men nu verkar hela SL och Stockholm drabbats av spårvagnssjuka efter att ha aktivt tillämpad filosofin att spårvagn är omodernt och nåt som bara småstäder och städer som inte kan bygga en fin tunnelbana (läs Göteborg) pysslar med. Så nu får vi kanske inte se någon utbyggnad alls av tunnelbana. Vissa politiker har ju hävdat i åratal att tunnelbanan är ”färdigbyggd”. Spårvagn är ett jättebra transportmedel det säger jag inte emot, exempelvis skulle det vara en oerhört välgärning om Sveriges mest belastade busslinje, Blåbuss/stombuss 4, konverterades till spårvagn. Tvärbanan har också fyllt ett stort behov och att den fortsätt byggas ut är mycket positivt. Men varför förstår man inte att man måste tänka helhet när man planerar trafik. Man kan inte satsa på ett trafikslag i taget.

Slutligen vill jag stämma upp i en skål för en sextioåring som är ungefär som en sextioåring ska vara, lite krämpor men full av minnen och hyfsat livsglad och lever förhoppningsvis många år till.

Men behövs det inte en höftledsoperation – eller är det hjärtproblem??

Fredrik Thurfjell, järnvägsingenjör

Intressant?

Rödgrönt totalhaveri i trafikfrågan

De rödgröna har löst Stockholms trafikproblem. Eftersom Förbifart Stockholm inte ska byggas, måste det bli svårare och dyrare än idag att köra bil privat i staden. Om det inte finns vägar att köra på och de få vägar som finns är svindyra att använda, så kommer ingen heller köra på dem. Problemet löst. Eller?

Snarare ökar problemen. Den som någon gång har försökt att ta sig från T-centralen till KTH eller Stockholms universitet på morgonen för att hinna till föreläsningarna som på KTH börjar 08.15 vet var problemet ligger: i kollektivtrafiken. Som det ser ut idag kan det dröja till tredje eller fjärde tunnelbanan innan man faktiskt kommer på ett tåg. Pendeltågen är likaså packade och i morgonens rusningstrafik krävs det när tåget närmar sig centralen, att pendlarna står så packade att flera riskerar att ramla handlöst ut på perrongen varje gång dörrarna öppnas. Ytterligare ett problem är förstås att SL byggt hela sitt trafiknät så att det liknar en stjärna; du kan resa från ytterområden in mot centralen och tvärtom, men att resa mellan stjärnans armar fortsätter vara problematiskt trots att blå stombussar satts in på vissa sträckor. Det kräver att den som ska från exempelvis Kungsängen till Upplands Väsby får en restid på en och en halv timme kollektivt, respektive 20 minuter med bil bilköerna till trots.

Såvida de rödgröna inte vill skapa totalhaveri i Stockholmarnas möjlighet till arbete måste de vänta med sina åtgärder tills dess att kollektivtrafiken är utbyggd och rullar. Det kan innebära en del problem, då de rödgröna vill finansiera utbyggnaden delvis med just trängselskatterna. Låt oss för tillfället anta att de hittar finansieringen ändå, kanske genom att använda trängselskatten till avbetalningar på lånen. Vad är det då som krävs för att det ska gå att stänga körfält på Essingeleden, införa trängselskatter och lägga kommunala avgifter på privata parkeringar?

En del är att skapa alternativa resvägar till knutpunkter, som exempelvis KTH och Östra Station är. Idag ska alla KTH-studenter och anställda – någonstans i storleksordningen 10 000 personer, möjligen mer – ta sig dit på morgonen. De som ska använda sig av bussterminalen och Roslagsbanan ska också ta sig till och från. Dessutom måste alla studenter vid Stockholms universitet passera stationen med tunnelbanan. Det går inte att köra fler tåg på befintliga spår. Lösningen är alltså att skapa alternativa, lika snabba, resvägar med kollektivtrafiken. Ny tunnelbana tar väl något decennium att bygga och att sätta in fler bussar kommer inte lösa problemen, då de tar för lång tid och dessutom inte tar tillnärmelsevis lika många människor som en tunnelbana.

En annan del är att skapa fler förbindelser från norr till söder och mellan stjärnans olika armar. För att köra fler förbindelser in och ut ur stan krävs fler spår. De tar ett antal år att projektera och för att det ska fungera kommer dessutom Citybanan att behöva stå klar. Det kommer inte heller att gå att köra från norr till söder med buss på ett effektivt sätt eftersom den förbindelse som skulle kunna skapa dessa förutsättningar, Förbifart Stockholm, inte ska byggas. Viss press skulle kunna lösas genom att direktbusslinjer infördes på vissa sträckor. Tyvärr har SL visat att man inte är intresserade, då direktbusslinjer har lagts ner med motiveringen att pendeltågen fått kvartstrafik – trots att bussarna gav resenärerna mycket kortare restider. Det visar sig att de flesta resenärer hellre tog bilen än gav en halvtimme extra i resa med kollektivtrafiken. Det är inget konstigt och det är ett beteende som ingen trängselskatt i världen kommer kunna lösa, om den inte läggs så högt att vanliga människor inte har råd med den. Det vore underligt om de rödgröna valde den vägen, då detta i samband med ett avskaffande av RUT-avdraget skulle omöjliggöra ett normalt familjeliv för en normalinkomsttagare och istället skulle privilegiet med fritid förbehållas de rika.

Den rödgröna rörans ”lösning” på trafikproblemet visar sig få deras övriga politiska röra att blekna i jämförelse. Deras förslag, om de driftsätts inom säg 20-25 år, kommer att skapa kaos i trafiken, haveri i arbetsmarknaden och avskaffa fritiden för många normalinkomsttagare. De enda som kommer att leva drägliga liv är höginkomsttagare. Inget av detta kan ha varit oppositionens mening, ja såvida de inte vill tvinga människor att flytta ut på landet och återgå till livet i självhushåll förstås.

Intressant?

Rödgrön röra om förbifarten

Karta över Förbifart Stockholms föreslagna sträckningÅterigen visar de rödgröna på sin splittring. För en gångs skull är det dock inte vänsterpartiet mot de andra två, den här gången har de sällskap av miljöpartiet och jobbar mot socialdemokraterna. Frågan det gäller är Förbifart Stockholm, där socialdemokraterna vill ha den byggd medan V och MP säger nej. De påstår att projektet är dåligt ur miljösynpunkt och vill istället satsa på kollektivtrafik. Det gör att väljarna, som vanligt, inte vet vad som kommer att hända om den rödgröna röran får makten.

Inom Alliansen är samtliga partier överens om att bygga förbifarten, för att säkra trafiksituationen i Stockholmsområdet och lösa upp alla knutar och problem som finns. En vinst av detta är att utsläppen kan minska och därmed görs miljövinster. Dessutom öppnar förbifarten för potentiella nya förbindelser med buss och på sikt spårvagn eller motsvarande.

Faktum är att argumentationen mot Förbifart Stockholm haltar betänkligt. Förvisso är det sant att trafiken ökar något för varje tillgänglig väg som finns, det ska inte förnekas. Däremot kommer det, om man bygger tillräckligt stor kapacitet i tid, att bli minskad trängsel och därmed mindre utsläpp totalt. Det är dock inte det viktiga felet i argumentationen. Det riktigt allvarliga är att MP argumenterar för att det ska komma till fler miljöbilar och mer kollektivtrafik. Med miljöbilar blir det inte alls samma mängd utsläpp, speciellt inte om man kör elbilar som laddas med el från förnyelsebara energikällor. Dessutom förutsätter en utbyggd kollektivtrafik att man antingen bygger nya spår eller så bygger man vägar som kan ta bussar. Att bygga ut spår är oerhört dyrt. Att köra mer trafik på befintliga spår är inte realistiskt, det är redan mer trafik än de kan hantera egentligen. Att köra bussar på befintliga vägar är inte heller möjligt, eftersom de skulle fastna i de proppar som alltid blir i rusningstrafik. Nuvarande vägar går inte att bygga om för att köra förbindelser effektivt från ena sidan staden till den andra.

Hållbara argument mot förbifarten kräver att man förutsätter att ingen kollektivtrafik kommer att gå på den och att vi inte kommer att gå mot en snabb omställning till miljöbilar för att ersätta vår nuvarande, ohållbara, fossilbrännande bilpark. Miljöpartiet brukar dock inte vara de som tror att det är fallet, utan agerar normalt sett med en framtidstro. Det innebär att de antingen inte har tänkt färdigt om förbifarten och insett hur framtiden för den ser ut, eller så agerar de enbart ur ett populistiskt perspektiv när de motsätter sig byggandet av miljöskäl. Oavsett vilket hoppas jag att de tar sitt förnuft till fånga och inser att det är bättre att ha vägen på plats för att lösa trafikpropparna redan nu, istället för att vänta med att börja bygga den tills miljöbilarna är på plats men inte har någon väg att åka på, tills vi har spårtaxi utan någonstans att köra. Stockholmstrafiken har väntat i snart fyrtio år på den här förbindelsen. Det är dags att stadens akuta trafikinfarkt får sin nödvändiga bypassoperation.

Läs också Folkpartiet liberalerna i Sollentuna, Per Ankersjö, Lotta Edholm, Robert Noord, Mark Klamberg, Seved Monke, Christoffer Fagerberg, Amanda Brihed, Maria Wallhager.

Intressant?

Det kyliga Stockholm

Sergels Torg

Sergels Torg

Stockholm är en fascinerande stad. Två kvällar i rad har jag varit ute och promenerat i centrala Stockholm, från Sergels torg till Gamla stan. Måndagskvällen var spektakulär med en dimma som lägrade sig över staden, vilket gjorde att man fick en illusion av att befinna sig i London när man passerade över Riksbron och såg ut över Riddarfjärden. Det var kyligt, men vackert. Tyvärr hade jag inte med mig kameran, hade jag haft det hade jag bifogat trolska bilder på vyerna.

Tisdagskvällen var bara kylig. Ingen drömsk dimma utan bara kyla och fukt i allmänhet, vilket klädde av Stockholm för mina ögon. Stockholm är en fantastisk stad, men det finns mycket att förbättra vad gäller stadsbilden. Låt oss ta Sergels torg som exempel.

Sergels torg har stor potential. En stor öppen plats, fri från bilar, som skulle kunna vara en människornas plats. Tyvärr är det istället en kylig och ofta vindpinad plats som bara lever upp ordentligt när det är stora torgmöten och manifestationer där. Annars är det mest en plats man passerar förbi på väg någonstans. Att det är så har flera anledningar. En är att det helt saknas bänkar och skyddade platser där man faktiskt kan ta det lite lugnt. Trappan är inte ett fullgott komplement, eftersom det är en genomfartsled såväl som en plats att sitta. Dessutom saknas det grönska – mänskliga och trivsamma platser har nästan utan undantag olika former av grönska, ibland kompletterat med vatten på olika sätt. Dessutom är materialen som använts olika former av betong istället för naturmaterial som trä eller natursten. Att ersätta dagens betongplattor med svart respektive vit sten av någon form skulle göra att känslan för hela platsen blev en helt annan.

På många andra ställen i stan har samma tankesätt varit rådande. Betong och billiga material är det som använts och många platser är planerade för att människor ska passera förbi snarare än stanna och umgås. Dessutom är staden sedan 1960-talet byggd mer för bilar än människor. Det är en tragedi. Därför är den största utmaningen för Stockholms politiker nu att planera om staden så att vi kan göra den till en stad för människor att leva och bo, träffas och umgås i. Inte en kylig stad som agerar som en pittoresk kuliss för bilarna som passerar genom den.

Självklart är det till stor del en fråga om pengar. Därför måste stadens egna medel för stadsbyggnad kompletteras med privata insatser. Genom att låta olika företag och organisationer delta i arbetet med att försköna staden, exempelvis genom att de tar ansvar för närområdet kring sina egna fastigheter, kan staden bli en snyggare och mänskligare plats. Då kan också medel från de gemensamma styras om för att minska trafiken i innerstaden på olika sätt; oavsett om det handlar om ökad kollektivtrafik eller nedgrävda trafikleder och ringleder. Privata-offentliga samarbeten är framtiden för stadsbyggnad och infrastrutursatsningar. Det är dags att på allvar börja använda dem för att driva ut kylan ur Stockholm.

Detta är en av de saker jag tänker driva om jag får chansen att sitta i stadsfullmäktige efter valet 2010.

Intressant?

Ge Stockholm en levande vattenspegel

Yvonne Ruwaida (MP) vill att Stockholm ska utnyttja vattenytorna för kollektivtrafik, läser jag på dagens Brännpunkt. Inget nytt i och för sig; miljöpartiet har velat det här länge vad jag vet. Vad som kanske är mer okänt är att vi är ganska många andra som också tycker att det är en bra idé.

Stockholms innerstad är ständigt igenkorkad av trafik känns det som. Tunnelbanan är överfull vissa tider och ibland kommer man på först det tredje tåget som passerar. Stockholm är också byggt på öar och vi kan inte bygga broar överallt där folk skulle vilja åka, om de skulle välja fågelvägen. Så varför inte strunta i dyra broprojekt och istället bygga bryggor med landburen kollektivtrafik som ansluter vid dessa? Vi har gott om broar i Stockholm för biltrafiken, dock behövs det fortfarande ett par till för att skapa en riktig ringled runt staden. Det är nödvändigt. Det utesluter däremot inte att också starta kollektivtrafik på vattnet.

Jag hoppas att miljöpartiet är öppna för att presentera sina idéer och förhandla med övriga partier, från båda sidor av blockgränsen, för att försöka få igång försöksverksamhet med vattenburen kollektivtrafik. Det vore en bra lösning för transporter och jag skulle få fler bra anledningar till att åka båt. Dessutom skulle Stockholms allmänna stadsbild förbättras genom att även vattenspeglarna blev mer levande tack vare båtarna som skulle färdas kors och tvärs. Alla skulle vinna helt enkelt.

Intressant?