Kategoriarkiv: Folkpartiet liberalerna

Lämna FP – Årets trend 2011?

I september 2010 tog jag beslutet att aktivt delta i bildandet av det nya partiet Liberaldemokraterna. Folkpartiet, de så kallade liberalerna, hade under en längre tid gjort mig allt mer besviken. De ideal som drev mig att gå med i Liberala ungdomsförbundet såg jag inte längre skymten av i moderpartiet. När min blogg fylldes till bredden med angrepp på mitt eget parti från liberalt håll kände jag att jag var tvungen att göra något och när jag blev erbjuden att hoppa på projektet kände jag att det var självklart. Jag har inte ångrat beslutet en sekund och under 2011 kommer jag att slutgiltigt lämna FP bakom mig.

2011 har knappt hunnit vakna förrän en av mina gamla bekanta från LUF, Jessica Presits, också aviserar sitt utträde ur FP. Hon känner att hennes värderingar inte stämmer överens med de liberala och hon går därför nu över till Kristdemokraterna. Det är inget som förvånar mig, jag har hängt med i hennes resonemang under en längre tid och jag vet att hon är mer konservativ än vad Folkpartiet är, de ärkekonservativa herrarna Björklund och Pehrson till trots.

Jessica hänvisar till att hon inte kan gå med på värderingar som att vara emot sexköpslagen eller att förespråka en liberalare syn på droger. Däremot gillar hon skolpolitiken och försvarspolitiken, men är rädd att FP kommer att falla till föga för de krafter som tycker att den så kallade kravliberalismen nått vägs ände och utvecklas till ett tokliberalt parti.

Mitt beslut att lämna FP grundas på många saker, men ett par av dem är att jag vill avskaffa sexköpslagen och att jag vill ha en liberalare syn på droger. Det kommer aldrig att hända i FP, istället driver partiet på en export av sexköpslagen till fler länder och Johan Pehrson jobbar hårt på att få drogtesta barn i jakten på oönskade substanser. Den så kallade kravliberalismen är rent allmänt en illa dold rörelse för att föra Folkpartiet in på ett klassiskt konservativt spår. Det är nära på garanterat att Folkpartiet kommer att fortsätta på den inslagna vägen och inom kort bli ett klassiskt konservativt parti. Utvecklingen är inte underlig, med tanke på att partiet kommer ur frisinnade värderingar, där religion och nykterhet varit ledord. Jag önskar partiet lycka till och med den utvecklingen kanske Jessica också kommer att återvända till FP, när de lämnar liberalismen bakom sig. Jag kommer däremot aldrig att känna mig hemma i ett konservativt parti och därför måste jag i år ta farväl av det parti jag har varit medlem i sedan 2002.

Frågan är vilka som blir kvar i partiet. Om de konservativa lämnar tillsammans med Jessica och liberalerna lämnar tillsammans med oss i Liberaldemokraterna, vilka blir då kvar att driva partiet framåt? Trenden verkar ju vara att lämna partiet, genom båda de ideologiska utgångarna. Partiet kommer sannolikt inte att kollapsa, till skillnad från andra partier som ligger i farozonen, men framtiden är fylld av frågetecken. Om årets trend är att lämna Folkpartiet bakom sig, vilka fyller då hålen i medlemsmatrikeln? Svaret på den frågan kommer att vara riktigt intressant.


Staten och prästerskapet sitter ännu i samma båt?

Skolverket föreslår att alla världsreligioner ska ha samma ställning i skolans religionsundervisning. Det tycker inte den svenska regeringen och ansvarig minister Jan Björklund (FP). Därför kommer de nu att köra över skolverket och ge kristendomen en särställning i undervisningen.

Symboler för de stora världsreligionerna, placerade runt en bild av jordklotet.Religionsfrihet. En kyrka skild från staten. Neutralitet gentemot livsåskådningar. Ingen diskriminering på grund av religion eller annan trosuppfattning.

Låter orden och fraserna bekanta? De har varit vägledande för sekulariseringen och demokratiseringen av samhället i många år nu. De stammar ur den liberala idétraditionen och liberalerna i Sverige har varit bland de pådrivande i dessa frågor. Nu är det dags att ta steget ut tycker Skolverket och vill ge alla världsreligionerna samma ställning i religionsundervisningen. Då tar det plötsligt stopp.

– På lågstadiet berättar man i december för barnen varför vi firar jul, alla traditioner kring det och hur det gick till i Betlehem. Vid påsk gör man samma sak. Att vi skulle ägna samma uppmärksamhet åt de buddhistiska helgerna, det är inte möjligt, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP).

Frågan är varför vi inte kan det? Vi behöver inte ägna flera heldagar varje läsår till att besöka kyrkor och lära barnen om kristna traditioner och kristen mytologi. Om vi slutar att göra det finns det gott om tid att även lära sig om andra världsreligioners viktigaste helgdagar. Det ingår inte i läroplanen att lära sig om alla kristendomens små helgdagar, då behöver vi inte heller lära oss om varje helgdag i de andra religiösa traditionerna. Däremot är det rimligt att elever lär sig lika mycket om exempelvis Ramadan och Chanukka som om julen. Dessutom är Påsken och judiska Pesach samma högtid i grunden, något som därmed borde läras ut samtidigt.

Argumentationen att kristendomen skulle haft ett så pass stort inflytande historiskt att vi måste fortsätta att ge den ett stort inflytande håller inte heller. Det är rimligt att lära sig vilket inflytande religionen haft historiskt förstås, men det hör historieundervisningen till. I religionsundervisningen är det just religionen som ska behandlas och där ska ingen religion ha särställning som viktigare än någon annan. Undervisningen ska vara neutral. Allt annat vore i praktiken diskriminering.

Jan Björklund borde som förmodat liberal utbildningsminister ha hållit hårt på principen om en sekulär skola och att kyrkan och staten genomlidit sin skilsmässa för flera år sedan. Istället säger Björklund att ”Skolverkets uppfattning är fortfarande att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika, och därför kör regeringen nu över myndigheten”. Själva formuleringen i det uttalandet är beklämmande, eftersom det antyder att myndigheter förväntas byta uppfattning när regeringen säger till dem att göra så, något som i mina öron låter som det förbjudna ministerstyret. Dessutom är det skrämmande att en myndighet ska köras över med hänvisning till att de tycker att saker ska behandlas lika istället för att särbehandlas. Det är ovärdigt en minister i allmänhet och en liberal minister i synnerhet att uttala sig på det sättet.

Antingen tror inte Björklund på grundläggande liberala ideal, eller så har Kristdemokraterna på något sätt fått orimligt stort inflytande över läroplanen, förhoppningsvis i utbyte mot att de ger upp en massa andra principer. Oavsett vilket så är regeringen ute på tunn is genom sin inställning. Inte heller går det att hoppas på att riksdagen ska kunna fälla förslaget, för trots att regeringen numera regerar i minoritet så är förslaget precis ett sådant som tilltalar Sverigedemokraterna. Deras vurm för obsoleta traditioner är välkänd. När Björklund kör över Skolverket i denna fråga attraherar han stöd från de väljargrupper som röstar på SD och KD, dvs klassiskt värdekonservativa väljare – i praktiken livsstilsliberalismens värsta fiender. På så sätt fortsätter den trend som pågått länge med en Folkpartiledning som går längre och längre bort från liberala värderingar och istället blir mer och mer konservativt.

Antagligen har regeringen, ivrigt påhejade av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, redan slagit fast sin åsikt i frågan. Det är högst olyckligt och det är bara att hålla tummarna för att kritiken får dem att ändra sig. Alternativet är att det blir en ny läroplan vid nästa maktskifte, något som inte är lämpligt för kontinuiteten i skolan men helt nödvändigt om inte skolan en gång för alla sekulariseras på det sätt som vi har rätt att förvänta oss av en sekulär stat där religion och trosuppfattning är en privatsak. Staten och prästerskapet skaffade sig olika båtar för flera år sedan. Det är dags att de kapar ytterligare en av de sista trossarna som fortfarande håller dem samman.

Intressant?

Nakenhet är inte onaturligt

Läser i tidningen Nu att folkpartisten Leif Avlskarl lämnar sina politiska uppdrag, i protest mot att den folkpartistiske idrottslärare som visade sig framför sina elever i ett omklädningsrum med ”bara” en hink för att skyla sig är välkommen tillbaka i partiet.

Ett bra beslut. Om man tror att ungdomar får men för livet av att veta att även deras lärare kan vara utan kläder ibland, bör man nog lämna ett liberalt parti.


Liberati lägger ner

På söndagen nåddes bloggosfären av nyheten att nätverket Liberati lägger ner. Hälften av nätverket bildar en ny gruppering inom Folkpartiet, den andra halvan överväger att starta ett nytt parti. Liberalismen i Sverige går därmed en spännande framtid till mötes.

Liberati-loggaNätverket Liberati bildades för två år sedan som en reaktion mot Alliansens svek i FRA-frågan. Tanken var då att påverka Folkpartiet inifrån och driva på för mer klassiskt liberala åsikter i partiet. Två år senare har nätverket nått vägs ände och på söndagen meddelades att nätverket lägger ner sin verksamhet. Ena halvan av nätverket kommer att fortsätta sin verksamhet inom FP, den andra halvan kommer att sluta sitt engagemang och se över möjligheterna att bilda ett nytt liberalt parti, kallat Liberaldemokraterna.

Som Liberati-hangaround utan egentligt medlemskap, följer jag utvecklingen intresserat. Även jag har ju, som alla läsare av bloggen lär ha noterat, kritiserat Folkpartiet för att överge allt fler liberala ideal. Batongerna har enligt min mening fått ta allt större plats i partiet, en utveckling som drivits på av framför allt Jan Björklund och Johan Pehrsson. Liberatis splittring tyder på att kampen mot den utvecklingen inte går åt rätt håll, vilket är oroande.

Nu väntar en spännande tid och det ska bli väldigt intressant att se om den halvan av Liberati som valt att lämna Folkpartiet också lyckas med konststycket att grunda ett nytt, livskraftigt parti. Skådar vi över Öresund vet vi att Liberal Alliance lyckades relativt bra med ett liknande konststycke för några år sedan. Kanske kan Liberaldemokraterna bli en liknande framgångssaga? Samtidigt tyder kommentarerna på Twitter på att många är skeptiska till detta. Det gör det ännu mer spännande – vilken halva av Liberati kommer stå med flaggan högst om ett eller två år? Idag vet vi inte svaret, men vi är många som kommer att följa utvecklingen noggrant.

Intressant?

Bort med batongerna

Följande debattartikel publicerades i Tidningen Nu denna vecka.

Folkpartiets logotyp på en orange "knapp", utan tillägget "liberalerna"

Vad hände med "liberalerna"?

Värderingar vinner val, brukar Birgitta Ohlsson säga. Sanningen i det påståendet går inte att underskatta. Kortsiktig populism eller inkonsekventa åsikter lockat inte väljare i längden. Den som vill skapa sig och behålla en stabil väljarbas måste kommunicera sina värderingar och sedan hålla sig till dem.

Därför är det beklämmande att se hur Folkpartiet för tillfället utvecklas. För att vara ett liberalt parti är det en skrämmande brist på liberaler i framför allt partiets topp. Istället för liberalism har en ny agenda tagit över, vad vissa försöker legitimera genom att kalla den kravliberalism. Om det bara hade handlat om att tydliggöra de krav som ställs på individer när det utövar sina fri- och rättigheter hade det varit en sak. Istället har det allt mer handlat om batonger och tvång.

På kort tid har två orimliga förslag kommit ur denna batongströdda mylla.

Det ena är det första svenska burkaförbudet som föreslås av ett riksdagsparti. Förslaget är oroande. Dels för att det pekar ut en specifik grupp och ett specifikt klädesplagg, en retorik som inte för tankarna till just liberalismen. Dels för att det tydligt pekar ut i vilken riktning man vill att skolledare och rektorer ska resonera i sin yrkesutövning, att det saknas förtroende för deras förmåga att göra egna bedömningar av vad som fungerar i undervisningssituationen. För ett parti som vill stärka dessa yrkens ställning, går det stick i stäv med den övriga politiken.

Det andra är tvångskommenderingen av föräldrar till skolan när deras barn är stökiga. Om meningen är att straffa föräldrarna för att de anses ha misslyckats med barnets uppfostran, är det ett bra förslag. Är tanken istället att skapa engagemang för barnet, är det helt fel väg att gå. Tvång föder inte välvilja och engagemang. Inte ens inom det militära tror man på detta längre. Varför skulle det då fungera i skolan?

Detta är bara de två senaste exemplen på batongernas inflytande över vår politik. Det finns många fler.

Efter ett landsmötesbeslut för några år sedan gjordes det klart att vårt namn i alla sammanhang skulle anges som ”Folkpartiet liberalerna”. Trots det är saknas tillägget på valmaterial och en rad andra ställen. I början irriterade jag mig på det. På senare tid har jag allt mer undrat om det inte är en medveten strategi för att försiktigt skölja bort liberalismen ur partiet. Med de förslag som läggs från partitoppen just nu är det den rimligaste förklaringen.

Jag är och kommer alltid att vara i första hand liberal. Det gör att jag känner mig obekväm i det folkparti som just nu håller på att växa fram. På många håll, exempelvis i EU-politiken, känner jag mig fortfarande hemma. När det gäller exempelvis skolpolitik och integritet är jag däremot allt mer undrande och ifrågasättande. Gräsrötter och partiledning är i allt större utsträckning på väg åt olika håll. Eftersom partiledningar kommer och går men gräsrötter består är det uppenbart att det är dags att rensa ut batongerna ur partiledningen och ersätta dem med äkta värdetrogna liberaler. Det här valet är antagligen redan förlorat, men om vi ska kunna vinna nästa måste vi se till att återta våra liberala värderingar redan på nästa landsmöte. Det kommer åtminstone jag att verka för.

Per Pettersson

Vice ordförande, Folkpartiet Liberalerna i Rinkeby-Kista

Intressant?

Kryssa kandidater, inte affischer

För några dagar sedan var jag i Globen på en karriärmässa. På vägen dit passerade jag lite valaffischer från Folkpartiet liberalerna och som vanligt var det läge att ge ifrån sig en djup suck. Affischerna var nämligen vandaliserade, som vanligt. Vissa av dem hade bara fått sina budskap överkryssade, men en av dem hade blivit överaffischerad av Kommunistiska partiet.

Efter att alliansens affischer blivit kliniskt utrensade både i Husby och vid Slussen så är det här inget som överraskar. Däremot blir jag fortfarande lika trött varje gång jag ser det. Vad finns det för mening med att rensa ut andra partiers affischer eller förstöra dem? Vad är det som är så svårt med att respektera att människor har olika åsikter? Det finns många vars åsikter jag inte ger mycket för, men jag skulle aldrig få för mig att försöka hindra dem från att uttrycka dem. Däremot argumenterar jag gärna emot dem. Det avspeglas också här på bloggen; jag har under alla de år jag bloggat bara varit tvungen att ta bort en enda kommentar på något av mina inlägg, på grund av att den gick över gränsen för det som kunde anses vara lagligt. Den principen håller jag fast vid och jag önskar att fler gjorde det.

Det finns många sätt att ge uttryck för sina åsikter utan att förstöra för andra. När det gäller valet så har alla sin chans att lägga en röst i lådan idag och att kryssa den kandidat på listorna som man tycker bäst om. Det är bättre att göra så än att kryssa över andra partiers budskap. Utan respekt för åsiktsfriheten saknas förutsättning för demokrati.

Intressant?

Utrensade åsikter

Ung vänster i Kristianstad med FP-affischer som "någon råkat" riva ner

Inte bara ung vänster river affischer - eller?

Var nere i Husby centrum för en stund sedan. I söndags var jag där och affischerade, tillsammans med många andra partier. Både moderaterna och kristdemokraterna hade satt upp ett gäng affischer, precis som vi i folkpartiet, även om vi också tänkt att komplettera lite med fler inom kort. Nu visar det sig att vi nog kommer att behöva fler affischer än vi först tänkt. Idag var nämligen alla allianspartiers affischer helt borta. En moderataffisch hade klarat sig kvar på sin plats. En folkpartiaffisch låg kvar på marken, med snyggt avskurna eller avklippta buntband. Alla andra affischer var helt borta. Vad som fanns kvar var samtliga affischer från vänsterpartiet, socialdemokraterna och rättvisepartiet socialisterna. Om miljöpartiet satt upp några affischer, vilket jag inte vet, fanns inte heller dessa kvar.

Vi kommer givetvis att sätta upp nya affischer, eventuellt är det läge att använda slangklämmor eller något annat som inte går att kapa. Det här var nämligen inte någon vanlig vandalism, där någon river ner affischer. Det här var planerad utrensning av åsikter, ett oacceptabelt beteende i ett demokratiskt samhälle. Förhoppningsvis får våra nästa affischer sitta uppe, för även om val inte vinns på valaffischer är det sorgligt att se att människor är så rädda för åsikter att de försöker utrota dem. Det beteendet är dessutom ett hot mot demokratin om det inte beivras och kvävs i sin linda.

Det här gjorde också att min inspiration för visioner gick lite förlorad, så idag blir det ingen visionär torsdag. Ska se till att få upp två visioner nästa vecka istället.

Intressant?