Etikettarkiv: debatt

Idag lanserar vi Frihetssmedjan

FrihetssmedjanJag har länge varit lite avundsjuk på Alliansfritt Sverige. De har varit flera skribenter som tillsammans kunnat leta fram ämnen, göre research och dessutom genom sin storlek haft lättare att få uppmärksamhet för sina avslöjanden än en enskild bloggare har. I våras började jag därför på allvar att planera för en liberal portal för nyheter, kommentarer, avslöjanden och debatt. Inspirationen hämtade jag från Alliansfritt Sverige, men utformningen av uppdraget blev delvis annorlunda. Under försommaren började jag rekrytera andra liberaler till projektet och under sommaren har vi jobbat med att mejsla fram något skarpt ur det råmaterial jag funderat fram.

Resultatet blev Frihetssmedjan.

Frihetssmedjans uppdrag är att granska makthavare, oavsett om de befinner sig i den offentliga eller privata sfären. Syftet är att kritisera alla antiliberala strömningar, oavsett i vilken politisk strömning de finns. Goda liberala initiativ ska samtidigt hyllas, även när dessa initiativ kommer från håll som inte brukar förknippas med liberalism. Det viktiga är vad som sägs och görs. På så vis kan det hända att de rödgröna partierna hyllas för initiativ medan Alliansen kritiseras hårt. Syftet är inte, till skillnad från Alliansfritt Sverige, att stödja ett visst block i politiken. Syftet är att på alla sätt agera för en liberalare värld och i synnerhet ett liberalare Sverige.

Idag är jag glad att tillsammans med alla andra inblandade kunna lansera Frihetssmedjan och hoppas att vi ska bli en starkt lysande liberal flamma, en kraft att räkna med i den politiska debatten och att det är många som vill följa oss i vårt arbete.


Alla är beroende av SD

Allt större del av den politiska debatten i Sverige handlar om vem som samarbetat med, gjort sig beroende av eller näst intill vågat titta på Sverigedemokraterna. Såväl regering som opposition beskyller den andra sidan för än det ena, än det andra.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i riksdagens kammareDet senaste exemplet kom i veckan, där en av alliansens ledamöter twittrade om att S, V, MP och SD gått iväg för att ha överläggningar om a-kassan. Genast gick debattvågorna höga, men inte bara om huruvida S och SD samarbetade. Nej, S blånekade att händelsen ens hade ägt rum, men passade samtidigt på att kräva ett förbud mot att twittra från riksdagens sammanträden. Den detaljen gör att det ser ut som att S ljugit om sitt möte med någon från SD och förbud mot rapporter från möten som inte är sekretessbelagda är i sig förkastligt. Det är dock ett ämne för en helt egen artikel. Poängen är istället de kraftiga reaktionerna från alla inblandade att någon över huvud taget velat prata med en sverigedemokrat.

Sverigedemokraternas egendomliga ställning visas enkelt med en fråga och ett svar, hämtat från Twitter tidigare idag.

@AnnikaBeijbom: Har sd blivit en salongsfähig samarbetspartner för @Socialdemokrat? Undrar på allvar, inte raljerande. #Svpol

@Socialdemokrat: Nej. Faktum är att SD röstar med regeringen i 9 av 10 gånger.

Tack för statistiken, men vad sägs om att svara på frågan? Samarbete handlar inte om hur någon röstar, även om det är slutprodukten av ett framgångsrikt samarbete. Samarbete handlar om att ha överläggningar, lägga gemensamma förslag eller i alla fall i förhand söka stöd för sina förslag hos någon och i allmänhet ha en faktisk dialog. Det finns idag inget riksdagsparti som har ett sådant samarbete med SD, men frågan var ju om det eventuella samtalet i enskilt rum mellan S och SD skulle kunna vara ett tecken på att det i alla fall skulle vara en möjlighet.

Den andra anklagelsen som kastas fram och tillbaka är beroendet av SD. Oppositionen försöker, precis som S i twitter-svaret ovan, beskylla regeringen för att vara beroende av SD för att få igenom sina förslag. Det är givetvis sant, till viss del, på samma sätt som det är sant att oppositionen är beroende av SD för att fälla regeringens förslag. Oppositionens beroende är till och med större; regeringen kan komma överens med enskilda oppositionspartier, så som man exempelvis gjort med Miljöpartiet i migrationsfrågorna. Oppositionen har dock ingen annan att vända sig till än SD om de vill få igenom sina förslag.

Oavsett så är samtliga partier i riksdagen nu beroende av hur SD väljer att rösta i olika frågor. Det gäller såväl beroende i formen att få dem att rösta för det egna förslaget, som beroende att hitta andra samarbetspartners för att neutralisera SD eller för att veta i förväg hur frågan kommer landa. SD har ju som bekant valt att inte berätta i förväg hur de kommer att rösta i kammaren.

Så länge ingen sätter sig i överläggningar med SD eller skriver motioner tillsammans med dem, så finns det inga samarbeten att beskylla varandra för. Så länge inte de rödgröna eller alliansen får förändrad partisammansättning eller lyckas locka över politiska vildar, så kommer de båda vara ungefär lika beroende av SD.

Med andra ord är det meningslöst att fortsätta låta den politiska debatten handla om dessa saker. Det är dags att bedriva politik som vanligt och leta stöd för sina förslag där det går. Framför allt är det dags att inse vad stora delar av Europa också brottas med, nämligen att stabila majoritetsregeringar är allt mer sällsynta. Kanske är det också mer demokratiskt och önskvärt att det är så.

De enda SD-frågor som samtliga andra partier går emot gäller migration och svensk monokultur. I övriga frågor finns det mycket där SD delar samsyn med flera andra partier. Så länge SD inte får inflytande på invandringspolitiken finns det egentligen inget som hindrar samarbete på andra områden. I Danmark har utvecklingen varit att de andra partier antagit Dansk Folkepartis politik. Våra svenska partier bör inte gå i samma riktning, men då kan överläggningar eller åtminstone dialog med SD i övriga frågor vara en bra idé snarare än en dålig. Om den sverigedemokratiska politiken på bland annat detta sätt granskas på fler områden finns också chansen att deras brister blir allt mer uppenbara. Alternativt får vi ett parti som faktiskt företräder en minoritet, något de enligt demokratiska principer måste få göra.

Oavsett vilket resultatet blir, är det ingen utom SD som vinner på att debatten fortsätter att handla om vem som är mest ovillig att ens prata med dem. Det bästa sättet att hantera partiet är att behandla dem som alla andra – ta emot deras röster i de frågor där man är överens och låta dem bedriva sina extremare åsikter i ensamt majestät. Om det fungerade med kommunister borde det fungera med främlingsfientliga.

Intressant?


Bort med batongerna

Följande debattartikel publicerades i Tidningen Nu denna vecka.

Folkpartiets logotyp på en orange "knapp", utan tillägget "liberalerna"

Vad hände med "liberalerna"?

Värderingar vinner val, brukar Birgitta Ohlsson säga. Sanningen i det påståendet går inte att underskatta. Kortsiktig populism eller inkonsekventa åsikter lockat inte väljare i längden. Den som vill skapa sig och behålla en stabil väljarbas måste kommunicera sina värderingar och sedan hålla sig till dem.

Därför är det beklämmande att se hur Folkpartiet för tillfället utvecklas. För att vara ett liberalt parti är det en skrämmande brist på liberaler i framför allt partiets topp. Istället för liberalism har en ny agenda tagit över, vad vissa försöker legitimera genom att kalla den kravliberalism. Om det bara hade handlat om att tydliggöra de krav som ställs på individer när det utövar sina fri- och rättigheter hade det varit en sak. Istället har det allt mer handlat om batonger och tvång.

På kort tid har två orimliga förslag kommit ur denna batongströdda mylla.

Det ena är det första svenska burkaförbudet som föreslås av ett riksdagsparti. Förslaget är oroande. Dels för att det pekar ut en specifik grupp och ett specifikt klädesplagg, en retorik som inte för tankarna till just liberalismen. Dels för att det tydligt pekar ut i vilken riktning man vill att skolledare och rektorer ska resonera i sin yrkesutövning, att det saknas förtroende för deras förmåga att göra egna bedömningar av vad som fungerar i undervisningssituationen. För ett parti som vill stärka dessa yrkens ställning, går det stick i stäv med den övriga politiken.

Det andra är tvångskommenderingen av föräldrar till skolan när deras barn är stökiga. Om meningen är att straffa föräldrarna för att de anses ha misslyckats med barnets uppfostran, är det ett bra förslag. Är tanken istället att skapa engagemang för barnet, är det helt fel väg att gå. Tvång föder inte välvilja och engagemang. Inte ens inom det militära tror man på detta längre. Varför skulle det då fungera i skolan?

Detta är bara de två senaste exemplen på batongernas inflytande över vår politik. Det finns många fler.

Efter ett landsmötesbeslut för några år sedan gjordes det klart att vårt namn i alla sammanhang skulle anges som ”Folkpartiet liberalerna”. Trots det är saknas tillägget på valmaterial och en rad andra ställen. I början irriterade jag mig på det. På senare tid har jag allt mer undrat om det inte är en medveten strategi för att försiktigt skölja bort liberalismen ur partiet. Med de förslag som läggs från partitoppen just nu är det den rimligaste förklaringen.

Jag är och kommer alltid att vara i första hand liberal. Det gör att jag känner mig obekväm i det folkparti som just nu håller på att växa fram. På många håll, exempelvis i EU-politiken, känner jag mig fortfarande hemma. När det gäller exempelvis skolpolitik och integritet är jag däremot allt mer undrande och ifrågasättande. Gräsrötter och partiledning är i allt större utsträckning på väg åt olika håll. Eftersom partiledningar kommer och går men gräsrötter består är det uppenbart att det är dags att rensa ut batongerna ur partiledningen och ersätta dem med äkta värdetrogna liberaler. Det här valet är antagligen redan förlorat, men om vi ska kunna vinna nästa måste vi se till att återta våra liberala värderingar redan på nästa landsmöte. Det kommer åtminstone jag att verka för.

Per Pettersson

Vice ordförande, Folkpartiet Liberalerna i Rinkeby-Kista

Intressant?

Yttrandefriheten måste gälla också i skolan

I år är förstagångsväljarna rekordmånga. Nästan en halv miljon unga kommer i september att lägga sin röst i en valurna för första gången, 15 procent fler än i valet 2006. Dessa unga människor behöver få tillgång till information om de politiska partierna och de olika alternativ de ställs inför. För många unga är den naturligaste platsen för detta skolan. Där kan de politiska budskapen presenteras, debatteras, granskas och kritiseras i sällskap av jämnåriga.

Samtidigt har många skolor blivit försiktigare med, ibland direkt rädda, för att släppa in de politiska partierna. Det främsta skälet stavas främlingsfientlighet och Sverigedemokraterna. I rädslan för dessa är det alltför lätt att helt stänga skolans portar för politisk diskussion.

För att möta problemet presenterade Skolverket på fredagen ett stödmaterial om opinionsbildning i skolorna. Materialet ska hjälpa skolorna att främja demokratiska värderingar och öppna för fri debatt om värderingar. För skolor är inte egna universum, avskilda från resten av samhället. Tvärtom är det där morgondagens medborgare fostras och det är där våra ungdomar ska lära sig kritiskt tänkande. Trots det försöker många skolor skydda unga från de idéer som de inte anser förenliga med skolornas egna värdegrunder. Det är fel väg att gå.

I Eskilstuna har Sverigedemokraterna anmält samtliga gymnasieskolor till Justitieombudsmannen, JO, med anledning av att de inte släppts in på stadens gymnasieskolor. Att på detta sätt bjuda dem på ett martyrskap hindrar inte deras värderingar från att spridas, tvärtom kan de lätt vinna sympatiröster på att framstå som motarbetade av etablissemanget.

Stängs partierna ute från skolorna lämnas ungdomarna till att själva söka information. Många gånger handlar det om internetsidor eller valmaterial som presenterar en svart-vit bild av världen, källor som i sig själva ofta får stå oemotsagda. Då är det lätt att förledas av förenklade budskap, som skyller alla problem på någon annan. Låter man istället de olika budskapen belysas öppet och debatteras, blir det lättare att genomskåda osanningar och dolda budskap. Att tiga ihjäl främlingsfientlighet och intolerans fungerar inte.

Genom att tillåta politiska partier i skolorna öppnar man för att det blåser upp till proteststorm när Sverigedemokraterna kommer på besök. Yttrandefriheten måste dock gälla även i skolan. En fri debatt främjar elevernas kritiska tänkande och hjälper dem att granska budskapen. Att neka dem detta är att gå de främlingsfientligas ärenden.

Fotnot: ovanstående text är skriven som en övning inom Liberal Press, Liberala Nyhetsbyråns och Eskilstunakurirens ledarksribentkurs.


Skolorna måste vara öppna demokratiska fora

Sverigedemokraterna påverkar vårt samhälle långt mer än vad deras opinionssiffror berättigar. Ett parti som ligger under riksdagsspärren lyckas ändå få alla andra partier att ständigt förhålla sig till dem, prata om huruvida man ska ”ta debatten” eller inte och hur man ska agera mot dem i de lokala fullmäktigen där de lyckats ta sig in.

Även resten av samhället funderar ständigt på hur man ska förhålla sig till partiet. Många skolor har tvingats ta ställning nu när det är valår och tyvärr har deras beslut ofta blivit att stänga skolan för alla politiska partier, då man inte vill ha Sverigedemokrater på besök.

Problemet med att stänga skolorna är, precis som alliansens ungdomsförbund belyste på Brännpunkt för en tid sedan, att förbudet effektivt sätter stopp för en vettig debatt mellan de politiska alternativen och på längre sikt även gynnar extremismen. Om Sverigedemokraterna får stå helt oemotsagda och dessutom kan använda sig av martyrkortet tack vare de hinder samhället sätter upp för dem, gynnas de snarare än motarbetas. Många gymnasieungdomar får sin första riktiga kontakt med politiken inte genom samhällskunskapen, utan genom debatter och bokbord där de politiska partierna och deras ungdomsförbund deltar. Att hindra ungdomar från att utvecklas och börja fundera över sina egna åsikter är kontraproduktivt om man vill skapa tänkande individer som själva inser problemen med Sverigedemokraternas politik och därmed förkastar dem som alternativ.

Glädjande nog har nu Skolverket tagit fram riktlinjer för hur skolorna ska agera när det gäller politiska partier och ungdomsförbund. I riktlinjerna står det bland annat att ”det är viktigt att skolorna arbetar aktivt och medvetet med politiska partiers medverkan i skolan”, samtidigt som de också konstaterar att det ”av allmänna ordningsskäl kan det vara motiverat att dela upp tillfällena och begränsa den tid de politiska partierna får vara i skolan”. Att stänga skolorna helt är dock inte rekommenderat, i riktlinjerna står klart och tydligt ”att utestänga alla politiska partier är förenligt med grundlagen men tveksamt utifrån skolans demokratiuppdrag”.

Jag är glad att Skolverket har tagit sitt ansvar och utarbetat riktlinjer baserade på att skolan ska vara ett öppet, demokratiskt forum. Genom öppen samhällsdebatt och genom att låta åsikter luftas, bemötas och debatteras öppet, skapar vi tänkande, medvetna och engagerade samhällsmedborgare. Det är extra viktigt när det gäller ungdomar. En del av skolans uppdrag är också att lära ut källkritik, kritiskt tänkande och granskande samt ifrågasättande. Tack vare Skolverkets riktlinjer kan dessa saker nu också appliceras på politiken.

Intressant?

Politisk kampanj polisanmäls

Tjänsten Transgenus gör sitt för att sätta fingret på hur könsfixerat samhället idag är. Genom att låta användarna förändra texter på nätet på olika sätt, framför allt genom att förändra ordet ”kvinnor” till ”svenskar” och ”män” till ”invandrare”, och relaterade begrepp som feminism till rasism osv, vill man visa hur underligt skrivna texter är och väcka debatt. Det är väl också lite av en kul grej, förstås.

Nu har dock tilltaget polisanmälts, rapporterar Journalisten. De tidningar vars artiklar från nätet använts i tjänsten förstår inte vad som hänt, utan tror att någon försöker belägga dem med rasistiska åsikter.

– Det är klart man kan tycka att det är lite av ett busstreck, men det har så uppenbart rasistiska undertoner att det kändes angeläget att anmäla. Det finns en risk att människor tror att vi ligger bakom den här texten, säger Sundsvalls Tidnings chefredaktör Kjell Carnbro.

Ok, vi kan ju läsa vad som står på tjänstens hemsida:

Transgenus – för att så lite kan göra så stor skillnad.

OBS! Notera att resultatet av en konvertering, exempelvis länkarna nedan, inte ligger lagrade lokalt utan enbart är resultat av en funktion som ersätter ord i en existerande källa. Vi förespråkar definitivt inte någon främlingsfientlighet och har inga nazistiska kopplingar.
Ingen information från tredje part sparas på denna site, data skickas vidare till mottagaren, dvs denna site fungerar enbart som en proxy.

Nej, det handlar inte om rasism, det handlar om ett verktyg för att väcka debatt. Sannolikt (men här borde jag söka mer fakta hos exempelvis Mark Klamberg) faller det här in under yttrandefriheten och är därmed inte straffbart. Jag gillar verktyget och har testat det själv. Det är både roligt och sätter fingret på en öm punkt. Att inte tidningarna förstått vad det handlar om är sannerligen tragikomiskt.

Uppdatering: Mathias har valt att stänga ner tjänsten, men den finns istället i någon annans regi på nya Transgenus.eu!

Intressant?

TV-debatt ikväll

Ikväll kommer jag medverka i På gränsen, ett lokalt debattprogram som produceras av GTV i Gamleby. Temat är prostitution och pornografi och för er som hängt med på den här bloggen torde det vara uppenbart att jag kommer argumentera för varför sexköpslagen bör avskaffas.

Programmet är som sagt lokalt, men kommer att finnas tillgängligt på webb-tv. Så snart jag har en länk till programmet kommer jag posta den här på bloggen. Hoppas att jag får i alla fall några tittare.

Intressant?