Etikettarkiv: homofobi

Briljant kampanj

Annons från Westin med en kvinna under ett parasoll

Westins egen annons...

Allout.org jobbar mot homofobi över hela världen och har haft många framgångar. Den senaste är bara så briljant att jag inte kunde undvika att dela med mig av den.

Westin är en hotellkedja som tills nyligen samarbetade med Christian Values Network (CVN). AllOut har tidigare fått flera stora företag, däribland Apple, att avbryta samarbetet, då pengar som gått till CVN använts för att betala för hatkampanjer mot HBT-personer. Igår kväll kom turen till Westin och det var antagligen den bäst planerade kampanjen genom sociala medier som jag sett på länge och garanterat den mest effektiva – på tre timmar hade Westin avbrutit samarbetet med CVN.

Annons från AllOut med en fångklädd kvinna, hållandes en enorm hammare och anspelning på hur Westins pengar hjälper till att upprätthålla hart och förtryck av HBT-personer

...och AllOuts motannons.

Kampanjen var enkel. AllOut hade konstruerat en affisch som anspelade på en av Westins egna kampanjer. Den gjordes tillgänglig för nedladdning via allout.org och medlemmarna uppmanades att posta den på Westins facebooksida med en uppmaning att sluta stödja CVN. Inte bara blev det en effektiv kampanj genom trycket på Facebook och den snabba responsen, det var också en briljant kampanj med tanke på affischen. Sammantaget visar det här hur genomtänkta kampanjer i sociala medier med stort stöd och välarbetat material faktiskt kan göra enorm skillnad på kort tid.

Kudos.

Annonser

Trångsynta attityder mot HBT-personer inom partierna

Allt oftare pratas det om HBT-rättigheter och de flesta av partierna är överens om att detta är viktiga frågor. Med några få undantag tävlar partierna om att vara mest HBT-vänliga och taskiga attityder mot normbrytare bekämpas – till och med inom KD får de mest homofoba krafterna se sig motarbetade.

Samtidigt är det inte alls självklart att de attityder som partierna predikar efterföljs ens inom partistrukturerna. Det finns snarast tvärtom gott om exempel på HBT-personer i politiken som diskrimineras, trakasseras eller helt enkelt väljer att stanna kvar i garderoben för att undgå just detta.

Det finns HBT-personer i Sveriges riksdag som är rädda för att komma ut, främst av rädsla för att väljarna ska vända dem ryggen men också för att de tror sig veta att de inte längre skulle komma på valbar plats efter provvalet inom partiet. Väljare och medlemmar i partierna är inte i samklang med partiets politik och attityder. Det leder till att HBT-personer tvingas att välja bort, gömma en del av sig själva för att jaga en politisk karriär.

Samma sak gäller på kommunal nivå, där väljarna i vissa fall kan vara än mer inskränkta och kritiska till normbrytande politiker. Genom att lokala politiker oftast är mer kända i väljargrupperna är det ännu svårare som lokal politiker att leva ut sin sexualitet. Det finns idag sittande kommunalråd som inte vågar ha ens hemliga relationer i sitt närområde av rädsla för upptäckt. Följden blir att den som vill bli framgångsrik politiker i många fall förnekas nära relationer på det sätt som är naturligt för nästan alla andra människor.

Den som är HBT-person måste inte bara oroa sig för väljarnas hårda dom. Partikamrater kan ibland stå för ännu mer trakasserier. Det finns aktuella exempel när HBT-personer fått höra att de är olämpliga för olika uppdrag, att de inte kan räkna med några nämnduppdrag eftersom de andra partiernas företrädare inte kommer att vilja samarbeta med ”såna”, eller att de helt enkelt får höra att de är äckliga eller på annat sätt inte lever sina liv på ett sätt som stämmer överens med partikamraternas moral. Särskilt utsatta för denna diskriminering är transpersonerna.

Alla dessa händelser sker idag och förekommer i princip i alla partier. De förmodat mest liberala partierna är definitivt inte förskonade, tvärtom kommer de värsta exemplen jag har hört från just liberalt håll. Precis det som partierna säger sig bekämpa är alltså en del av partikulturen och väljarnas värderingar. Trots det vill inte partierna kännas vid problemen och de diskuteras sällan, vare sig internt eller i medierna. Ledande partiföreträdare försöker istället skyla över problemen, sopa dem under mattan eller lösa dem genom personliga samtal där det inte sällan är HBT-personerna som får rådet att tona ner sig själva.

De flesta politiska partierna har en bra politik för HBT-rättigheter. För att det inte ska bli en läpparnas bekännelse krävs dock ett mer aktivt arbete även internt, så det inte blir så att medborgarna förväntas ha attityder som partiets egna medlemmar och företrädare saknar. Idag saknas den medvetenheten och den nolltolerans mot diskriminering och trakasserier som man kan förvänta sig. Det är dags att frågan kommer upp på agendan och att partierna tvingas till självkritisk granskning. Annars förlorar partier all sin legitimitet i dessa frågor.

Intressant?


En första förebild för HBT-idrottare

Elitidrott i hela världen har länge varit en uppvisning i testosteronnivåer. Manliga idrottsutövare har tävlat om att vara så macho som möjligt, möjligen med ett visst modeintresse eller annat som kan uppfattas som metrosexuellt, men bara om det inte råder några tvivel om den egna heterosexualiteten. Fördomarna om kvinnliga idrottsutövare och då främst i lagidrotter som fotboll, har likaså varit att de är mer maskulina, eller butch. Det är därför inte helt konstigt att det har har funnits öppet homosexuella kvinnliga idrottsutövare på elitnivå. Vad som däremot har lyst med sin frånvaro har varit homo- och bisexuella manliga idrottare på högre nivå. 1995 mördades den då troligtvis enda öppet homosexuella mannen i Svensk elitidrott, Peter Karlsson. Motivet antas ha varit direkt kopplat till hans sexuella läggning. Sedan dess har det varit tomt på avbytarbänken, så att säga.

Glenn Hysén och Lena Adelsohn Liljeroth på Stockholm Pride 2007

Glenn Hysén och Lena Adelsohn Liljeroth backstage efter att de invigningstalat på Stockholm Pride 2007. Foto: Per Pettersson

Därför är det med stor glädje jag läser att Anton Hysén väljer att komma ut som homosexuell. Anton är fotbollsspelare och son till den tidigare fotbollsstjärnan Glenn Hysén. Glenn invigningstalade vid Stockholm Pride 2007, något som många blev provocerade av eftersom han några år tidigare slagit en homosexuell man som gjort närmanden. Idag är det inte längre svårt att förstå att Hysén ställde upp som talare – kände han redan då till sonens läggning så är det vad varje pappa skulle ha gjort.

Det skulle överraska mig oerhört om Anton Hysén är ensam om att inte vara heterosexuell inom idrottsrörelsen. Det stora problemet är attityden – något som klubbarna själva dock inte ser som ett stort problem. Den som läst ”Kom igen, gubbar!” av Jesper Fundberg vet att det snarast är en förutsättning för att rådande kultur i lagidrotterna att man kan använda kvinnor och homosexuella som en motpart, något man inte vill vara om man är en bra, tuff och maskulin fotbollsspelare. Det är en attityd som hindrar många homo- och bisexuella elitidrottare från att vara öppna med sin sexuella läggning. Eftersom det också har saknats öppet homo- och bisexuella förebilder, är det i det närmaste omöjligt för många idrottsutövare att komma ut inför sina lagkamrater. Mordet i Västerås avskräcker antagligen också, trots att det inträffade för 16 år sedan.

Vad jag och många med mig hoppas på nu är att Anton Hysén ska vara den utlösande faktorn som låter fler idrottare på alla nivåer bli öppna med sin läggning även inför sina lagkamrater och fansen. Det är som bekant inte ovanligt att supporterkulturen fostrar en bild av homosexuella män som mindre värda, svaga och allting som man som exempelvis fotbollssupporter inte vill förknippas med. Om flera framstående idrottare skulle komma ut som homosexuella skulle den bilden få en törn som skulle kunna bidra till att utplåna den föreställningen en gång för alla. Det skulle på sikt också göra hela samhället till en säkrare plats för HBT-personer.

Jag är nästan stum av beundran inför Anton Hyséns styrka och mod. Trots att vi skriver 2011 är det inte en lätt sak han har gjort idag. Kudos!

Läs också Antigayretorik, Anders Wallner, Sebastian Stenholm, Som en öppen blogg, HD Sportbloggen, Jerry, Diana.

Intressant?


Skrämmande om det dolda HBT-hatet

Läste just ett blogginlägg av Joanna Hagström som jag rekommenderar fler att läsa. Det handlar om HBT-hatet eller möjligen -skräcken som lever och frodas i Sverige idag och som hon själv fått erfara efter att ha varit med i en artikel i DN.

I korta drag handlar det om en person som arbetar på Annica Nilsson juristbyrå som skrivit till DN-journalisten med hatiska budskap. Denna mailkonversation finns inte publicerad, men däremot finns den mailkonversation, som samma person haft med Joannas partner Maria Sjödin i egenskap av representant för RFSL, publicerad på bloggen. Det är skrämmande och samtidigt fascinerande läsning. Personen i fråga är en typisk homofob som är helt fokuserad på hur onormalt och äckligt det är när homosexuella män ägnar sig åt analsex. Helt utan att kommentera eller notera att många heterosexuella också ägnar sig åt detta förstås. Just denna fixering vid analsex, en fixering som egentligen handlar om att känna manligheten hotad, är väldigt vanlig bland homofober och då speciellt de manliga dito.

Det är väldigt bra av Joanna att publicera denna mailkonversation. Vi behöver alla påminnas om att det finns mycket kvar att göra även i dagens Sverige vad gäller förståelse och tolerans. Dessutom behövs det konkreta exempel som detta på hur intoleransen och hatet tar sig uttryck. Tack, Joanna och Maria!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,