Etikettarkiv: piratkopiering

Girighet, okunnighet eller dumhet

Upphovsrättsindustrin skickar ständigt fram sina soldater i kampen om pengar. Nu föreslår Copyswede att mobiltelefoner ska beläggas med speciella avgifter eftersom de kan användas för att lagra piratkopierad musik. Samtidigt visar det sig att intäkterna från Spotify har ökat med 242 procent under årets första halva. Tydligare än så kunde inte skillnaden mellan att tänka nytt och att köra fast i gamla hjulspår illustreras. Det spelar ingen roll om orsaken är girighet, okunnighet eller dumhet – om inte upphovsrättsindustrin ger upp sin hopplösa kamp och börjar tänka nytt kommer de snart att bli omkörda, förlegade och utdöda.

Travar med tomma CD-skivorEn gång i tiden infördes en kassettavgift i Sverige för att ge ersättning till musikskapare för de förlorade intäkter som de nya kassettbandspelarna innebar. Plötsligt kunde människor hemma kopiera sina LP-skivor till medier som förvisso hade lite sämre kvalitet men som ändå medgav ett behändigt, portabelt format och som inte krävde dyr utrustning för att skriva till. När CD-brännarna kom utökades avgiften till att även gälla tomma CD-skivor – efter sedvanlig fördröjning på lagstiftarsidan. På senare år har det diskuterats att belägga exempelvis bredbandsuppkopplingar med en avgift och nu kräver Copyswede att även mobiltelefoner ska inkluderas i konceptet.

Förslaget är nedlusat med tankefel och felaktiga premisser.

För det första är det självklart rent idiotiskt att än en gång lägga in en specifik teknik i lagstiftningen. Lagstiftning måste alltid – och speciellt på ett område som förändras så pass snabbt som detta – vara teknikneutral för att förhindra nya diskussioner. Principen måste vara allmängiltig och inte vara bunden till en speciell teknik. Hur de exakta lösningen ska se ut måste sannolikt överlämnas till juridisk expertis med goda kunskaper även om teknikområdet.

För det andra är det tveksamt om det är motiverat eller ens rättssäkert och rättvist att belägga samtliga tomma CD-skivor, kassetter eller mobiltelefoner med en avgift av det här slaget. Alldeles för många använder inte tekniken för att göra upphovsrättsintrång, varför ska de då straffas med en extra avgift för det? Varför ska upphovsrättsindustrin få ersättning för att jag köper en skiva för att exempelvis säkerhetskopiera något eller dela med mig av mina semesterbilder till mina föräldrar?

För det tredje visar det sig, i princip samtidigt som Copyswedes krav presenterades, att ökningen av ersättningen från Spotify till artisterna ökat med 242 procent under årets första halvår. Medan upphovsrättsindustrin som vanligt kör på i samma hjulspår som alltid, vinner ny teknik mark och bidrar till att öka intäkterna för upphovsmännen. Upphovsrättsindustrin försvarar sitt eget revir och vinster, medan nya aktörer gör det som upphovsrätten har som enda syfte – att se till att den som skapat något också får ersättning för sitt arbete.

Det är ingen hemlighet att jag tycker att dagens upphovsrättslagstiftning är förlegad. Girighet, från vissa kulturskapare men framför allt från upphovsrättsindustrin som i sig inte skapar någonting, har gjort upphovsrätten till ett monster med skyddstider som är många gånger längre än industrins patent och med ökande krav på övervakning och integritetskränkande åtgärder som naturlig följd. Upphovsrätten ska garantera att ingen kan tjäna pengar på en skapelse utan upphovsmannens eller -kvinnans tillåtelse. Upphovsrätten finns inte till för att hindra fritt flöde av kultur och ett hälsosamt utbyte av kultur mellan människor. Hade upphovsrätten uppstått för ett par tusen år sedan och haft dagens utveckling hade industrin för länge sedan infört ett förbud mot att sjunga, vissla eller nynna på ett verk utan att ersätta upphovsmannen.

Skivbolag, förlag och andra inom upphovsrättsindustrin måste ge upp kampen mot kopiering och istället satsa på nya idéer. Människor kommer att vara villiga att betala för en hel del av den kultur som skapas, på olika sätt och i olika former. De förlorade pengar som industrin ser framför sig med varje potentiell kopia är nästan uteslutande imaginära. De allra flesta piratkopior skulle aldrig ha resulterat i en försäljning om kopieringen varit omöjlig. Pengarna som förlagen tror skulle ha lagts på inköp av skivan eller filmen finns helt inte – de är redan spenderade på hyra eller mat. Kopieringen har inte tagit några större marknadsandelar från industrin, den har enbart bidragit till att fler har fått möjlighet till ökad kulturkonsumtion. Den har dessutom hjälpt mindre kända kulturskapare att nå ut till en publik som därefter börjat konsumera verken även mot betalning.

Genom kopieringen ökar mångfalden inom kulturen och spridningen har nått fler personer och nya delar av världen. Genom nya satsningar som Spotify och andra nyskapande lösningar upprätthålls ersättningen till upphovsmakarna. Den enda förloraren är upphovsrättsindustrin, en industri som i mångt och mycket parasiterar på kreativa människors idéer och skapande.

Argumenten för varför upphovsrätten måste förändras och luckras upp är många och det enda motargumentet är egentligen att det inte längre skulle vara som man alltid har gjort. Det argumentet brukar för min del betyda att det finns extra stor anledning att kritiskt granska hur saker bedrivs i dagsläget, eftersom det sannolikt är dåligt om det är det enda argumentet för bevarande som går att komma på. Så länge det är huvudargumentet kommer det betyda att upphovsrättsindustrina aldrig kommer att övertyga mig och likasinnade om att de har rätt, snarast tvärt om.

Intressant?

Acta er för parlamentet

Eu-parlamentet antog idag med stor majoritet den resolution som lades fram igår, som kräver större öppenhet i Acta-förhandlingarna och att avtalet inte ska röra annat än varumärkesförfalskningar. Budskapet är klart: redan i nästa förhandlingsomgång i april förväntar sig parlamentet att kommissionen för fram de nya kraven från EU och dessutom förväntas parlamentet få ta del av hela avtalstexten så snart kommissionens representanter kommit hem igen.

Hur stor chansen är att EU kan få med sig USA på dessa krav kan jag inte bedöma, men det lär bli en väldigt hård strid oavsett vinnaren. Det riktigt intressanta kommer ju om det efter nästa runda visar sig att EU-parlamentets krav står i direkt motsats till krav som ställs av USA. Ja, förutsatt att kommissionen ens fått tillstånd att visa parlamentet förhandlingstexterna då, så vi vet att det är fallet. Om parlamentet inte tänker godkänna en text som inte uppfyller deras krav, och USA inte tänker godkänna en text som gör det, kommer det kunna bli väldigt intressanta förhandlingar…

Jag tror det stora problemet här är en gigantisk kulturkrock. I USA har lobbyister mycket större makt än i Europa och skivbolagens plånböcker kan köpa mycket lobbyisttimmar, med pengar som kunde gått direkt till artisterna eller satsats på att hitta nya affärsmodeller. Istället gör man allt för att bevara ett system som numera är förlegat. I Europa ser man istället framåt, människorättsorganisationer som värnar integritet och rörelser som ser upphovsrätten i dess nuvarande utformning som förlegad, har intagit de opinionsbildande finrummen och driver på i en motsatt utveckling. Det är inte underligt att förväntningarna på avtalet ser helt olika ut.

I detta sammanhang är det minsta gemensamma nämnare som är den enda vägen ut. Avtalet var från början tänkt att stoppa förfalskning av varumärken och det är alla överens om. Låt avtalet handla om det då! Stryk integritetskränkande åtgärder för att sätta åt tonåringar som har låtar i sin mp3-spelare som de kanske inte har betalat för när de har laddat ner. Exakt hur detta skulle avgöras i en gränskontroll är dessutom väldigt oklart för mig; jag menar, hur vet de om man laddat ner en låt eller använt iTunes för att göra om en köpt skiva från sin bokhylla till mp3-filer för att kunna ha med sig dem?

Nej, EU-parlamentets resolution är bra och ställer helt rätt – och rimliga – krav på hur kommissionen ska agera i förhandlingarna framgent. Att det dessutom skett med bred majoritet är ännu mer glädjande.

Läs också Joakim Hofvander, Andreas Froby, Hax, Christian Engström, Svensk myndighetskontroll.

Intressant?