Kategoriarkiv: Bostadspolitik

Enklare regler som inte gör skillnad

Enklare och tydligare regler ska ge Sverige fler bostäder. Den rubriken slog emot mig på söndagen från DN Debatt. Det gjorde mig givetvis glad, eftersom byråkratin när det kommer till byggandet av bostäder ständigt slår nya rekord i absurdidet, krångel och detaljreglering.

Sen läste jag artikeln.

Det bostadsminister Stefan Attefall vill göra, är att tillsätta en utredning som ska förenkla planprocessen. Ingenstans skriver han att han vill se över Boverkets byggregler, vilka är den huvudsakliga anledningen till att bostäder inte går att bygga för alla plånboksstorlekar. Istället vill han att Boverket ska få ansvaret för att utreda det hela.

Den som tror att detaljregleringens skyddshelgon Boverket kommer att lyckas göra det enklare och billigare att bygga nya bostäder, räck upp en hand.


Istället för fler bostäder

Finansinspektionen inför ett tak för bostadslån på 85%, något som kommer att drabba framför allt unga hushåll som inte kommit in i bostadsrättskarusellen. I brist på bostäder är det givetvis ett effektivt sätt att minska efterfrågan på bostäder och istället låta de unga bo kvar hemma.

Finanskrisen kan inte ha undgått någon i Sverige. Även om vi har klarat oss mycket bättre än de flesta andra länder tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik, har ekonomin skakats om och bankerna fått ta sig en extra funderare på sina affärspolicys. Nu kommer nästa efterdyning bland finanskrisens vågor: finansinspektionen (FI) inför ett tak på bolån på 85% av priset på bostaden. Meningen är att minska hushållens belåning och utsatthet, något som kan behövas om inte banker och finansinstitut tar sitt ansvar för att inte låna ut pengar utan säkerhet. Den största effekten av taket är dock inte att hushållens belåning minskar – det är nämligen inte primärt huslån som är det stora problemet när det gäller hushållens skuldsättning. Nej, den stora effekten är att hushåll som idag står utanför bostadsrättsmarknaden får ännu svårare att komma in. Det drabbar i första hand unga.

Om du har en bostadsrätt att sälja har du också en del pengar att använda i inköpet av din nya bostad. Det betyder att det sällan är ett stort problem att täcka 15% av priset med egna medel. För unga som står utanför bostadsrättsmarknaden är det annorlunda. De som inte har ekonomiskt starka föräldrar som kan hjälpa till med kontantinsatsen, kommer att få det ännu svårare än idag att hitta en bostad. Jag är själv ung och har tills nu bott i hyresrätt. Om ett halvår eller så kommer jag och min sambo att på allvar börja leta efter min första bostadsrätt, en lägenhet som kommer att behöva vara minst en tvåa och helst en trea för att kunna ersätta vår nuvarande bostad. Hur vi ska kunna klara av en ökad egen kontantinsats utan att göra slut på alla våra besparingar är oklart, om det ens är möjligt. I värsta fall tvingas vi ta lån till högre ockerräntor, något som alltså står i direkt motsatsförhållande till FI:s intentioner.

Det enda positiva med FI:s bolånetak är att efterfrågan på bostadsrätter minskar, när unga inte längre har råd att köpa bostäder och färre hyresrätter blir lediga. Det gör att priserna sjunker och att bostadsbyggandet för en gångs skull får en chans att komma ikapp efterfrågan när ännu fler unga tvingas bo kvar hemma flera år längre än de vill. Utöver det är förslaget missriktat. Vad FI borde inrikta sig på är istället att begränsa möjligheten till högräntelån utan säkerhet, då det är dessa som skapar flest problem för människor och i allra störst utsträckning för unga. Istället väljer FI att straffa unga människor ännu hårdare. Hur det kan anses ansvarsfullt och framtidsinriktat är en gåta.

Intressant?

Bygg framtiden – gärna med marknadshyror

Hyresgästföreningen har en kampanj inför valet: Bygg framtiden. På hemsidan kan man ställa frågor till politiker om hur man ska få fram fler bostäder till unga.

Liberala ungdomsförbundet Storstockholm hade sitt årsmöte i helgen. Efter det kom det fram några svar på hur man ska stimulera byggandet i Stockholm. Följande är nu gällande åsikter för LUF Storstockholm, eller kommer vara så snart protokollet är färdigjusterat.

  • Villkoren för att bevilja bygglov måste drastiskt sänkas. Avslag på bygglov ska endast meddelas då granne eller allmänhet kan utsättas för fara eller betydande olägenheter.
  • Skönhetsrådet som remissinstans kan bidra med intressanta synpunkter, men har inget existensberättigande som offentligt finansierad verksamhet. Skönhetsrådet ska därför avskaffas som verksamhet inom Stockholms stad, men kan kvarstå som remissinstans om rådet lever kvar i egen regi.
  • Dagens system för tomträttsavgälden måste göras om till att baseras på den markyta som ska bebyggas istället för den färdiga fastighetens bruksyta.
  • Mer blandad bebyggelse skall planeras. Växlande upplåtelseformer och blandad bebyggelse motverkar sociala problem, utslagning, förslummning, och segregation. Det bidrar även till att skapa ett närsamhälle där invånarna i högre grad är engagerade i vad som händer i området.
  • Nationalstadsparken skall avskaffas. Den är ett feltänk i stadsplaneringen och utgör ett hinder för byggande i innerstaden.
  • Stockholms politiker ska inte stå i vägen för den allt högre bebyggelsen som är och kommer bli resultatet av stigande markpriser i kommunen.
  • Marknadshyror skall införas vid nytecknande av hyresavtal och hyresregleringar tas bort. Dagens system med långa köer tvingar framförallt unga att lita till kontakter, vänner och den svarta bostadsmarknaden. Samtliga kommunala bostadsbolag skall säljas ut för att framställa en perfekt oreglerad bostadsmarknad, för att ersätta den sociala funktion som dessa bostadsbolag fyller skall ett system med s.k. social housing införas i Stockholm.
  • Varje studerande vid Stockholms högskolor skall ha möjliget att få bostad. Därför måste det byggas fler studentbostäder. Studentbostäder kan med fördel även byggas i kranskommuner, förutsatt att goda pendlingsmöjligheter till högskolorna och Universitetet finns.
  • Stockholms förorter bör integreras och byggas ihop till större enheter. Nya bostadsbyggen bör i första hand lokaliseras så att de ansluter till befintlig bebyggelse.

    Dessa åsikter är tänkta att stimulera mer byggande, högre hus och en marknad som är så fri från reglering från det offentliga som möjligt. LUF Storstockholm tror att detta är vägen till framtiden, till skillnad från oppositionen som tror att regleringar är det bästa som hänt mänskligheten.

    Folkpartiet i Stockholms län arbetar också med en kampanj för ökat bostadsbyggande åt unga. Läs mer om den på deras blogg.

    Intressant?

    Bostadspolitisk kampanj från FP

    Bara en dag efter att jag kritiserar de rödgrönas brist på visioner och nytänkande i sitt bostadspolitiska program, inbjuder Folkpartiet liberalerna i Stockholms län till kommentarer på sin nya bostadspolitiska kampanj, enligt modell från folkpartisterna i stadshuset. Här är det visionärt, med förenklade regler från boverket och små, billiga bostäder till studenter som undantas från normerna.

    Kampanjen är inte heltäckande, men den går i rätt riktning, till skillnad från den rödgröna rörans politik. Ser fram emot en bra kampanj som kan visa varför det är ett liberalt synsätt som kommer att leda till fler bostäder, inte ett planekonomiskt synsätt med förbud mot användning av grön el om den används till ”fel” saker.

    Intressant?

    Vem vill ha en rödgrön bostad?

    Den rödgröna röran har presenterat sin bostadspolitiska överenskommelse, vad SvD kallar miljardprogrammet. Det intressantaste målet i den är antagligen det att man vill åstadkomma 40 000 nya bostäder om året till 2016, varav majoriteten ska vara hyresrätter. Varför det bör vara så är oklart, speciellt som många av de områden som byggdes förra gången socialdemokraterna satsade på en massiv utbyggnad av hyresrätter, de så kallade miljonprogrammen, till stor del visat sig vara totala misslyckanden. Som Per Altenberg skriver så är det också en fortsättning på en politik som bygger på statlig reglering, subventioner och starka band till hyresgästföreningen.

    Ombildandet av hyresrätter till bostadsrätter ska försvåras så mycket det går, med nya krav på minst 3/4 majoritet på stämmorna och stämmorna ska ledas av en oberoende notarius publicus, hur en sådan nu ska hittas eftersom såväl hyresgästföreningen som kommuner i egenskap av fastighetsägare är diskvalificerade. Antagligen är vänsterns svar ”staten” som vanligt.

    Miljökraven skärps, i sig inget dåligt, men genom att man vill införa mer krångel och till exempel helt förbjuda eluppvärmning i nybyggda bostäder, oavsett om den är egenproducerad eller på annat sätt miljövänlig, underlättar man inte direkt byggandet av billiga bostäder. Man kan också undra hur man vid ombyggnation av flerfamiljshus ska kunna installera ”individuell och timvis mätning med eget kostnadsansvar för förbrukningen av varmvatten och el” utan att öka hyresnivån. Vem ska betala? Nej, det här kommer inte leda till det vi behöver – fler bostäder och till priser som människor har råd med. Snarare tvärt om.

    Samtidigt finns några ljusningar i programmet. Man vill ändra normerna för studentbostäder och t.ex. helt ändra på vilka parkeringsnormer som ska gälla vid nybyggnation av dessa. Det är välkommet. Just boverkets normer för bostadsbyggande är en av de största bovarna vad gäller att minska bostadsbyggandet. Ytterligare en bra punkt är att de skriver om kooperativa hyresrätter – kooperativ av denna sort är som en slags allmännytta, med den skillnaden att man själv väljer att vara medlem och ha ett bosparande i kooperativet. Det är ett ypperligt exempel på hur civilsamhället kan lösa saker utan att blanda in offentligt, ofta ineffektivt, ägande och förvaltning.

    I uppgörelsen skrivs mycket om att man vill ha blandade upplåtelse- och boendeformer för att främja integration. Det låter bra. Det skrivs också att man bör bygga villor och radhus i områden med många hyresrätter. Det är bra. Det känns dock som att de hellre pratar om att bygga hyresrätter i villatäta områden. På något sätt känns det som att de känner sig själva personligt attackerade när vi från liberalt håll vill se till att det finns t.ex. bostadsrätter i de för tillfället hyresrättsdominerade områdena och att de därför måste ”hota” med att bygga hyresrätter i villaområden, där ”de andra” bor. Det luktar mer desperata angrepp än politik som faktiskt är till för att hjälpa människor, även om det säkert skulle kunna leda till mycket bra saker också.

    Som kontrast skulle jag, som avslutning, presentera några förslag som inkommit tillLUF Storstockholms årsmöte nu i helgen. Förhoppningsvis går motionerna igenom och blir därmed den nya ståndpunkten för oss unga liberaler i Stockholm. Följande förslag på nya skrivelser föreligger:

    • Villkoren för att bevilja bygglov måste drastiskt sänkas. Avslag på bygglov ska endast meddelas då granne eller allmänhet kan utsättas för fara eller betydande olägenheter.
    • Skönhetsrådet som remissinstans kan bidra med intressanta synpunkter, men har inget existensberättigande som offentligt finansierad verksamhet. Skönhetsrådet ska därför avskaffas som verksamhet inom Stockholms stad, men kan kvarstå som remissinstans om rådet lever kvar i egen regi.
    • Dagens system för tomträttsavgälden måste göras om till att baseras på den markyta som ska bebyggas istället för den färdiga fastighetens bruksyta.

    Utöver det finns en motion om att vi ska sluta förespråka marknadshyror, men den motionen yrkar det politiska utskottet avslag till.

    Sammanfattningsvis handlar LUF Storstockholms politik om att underlätta för byggande av fastigheter, i synnerhet bostäder. Bort med onödiga byggnormer, bort med långa handläggningstider, bort med överklaganden av bygglov i stor utsträckning – bort med allt krångel och fram för enkelhet. Bort med statlig reglering och kollektivism och fram för frihet och individualitet. Det är så man skapar förutsättningar för att bygga många bostäder.

    Läs också Rasmus Jonlund.

    Intressant?

    Jag som medlem i Hyresgästföreningen? Nej tack.

    Fick idag ett brev i lådan från Hyresgästföreningen. Det är ställt till ”dig som är hyresgäst men ännu inte medlem i Hyresgästföreningen”. Ännu inte? Förutsätter de att alla hyresgäster ska och vill bli medlemmar? Nåja, här är i alla fall en person de inte kommer att få som medlem.

    ”Just nu befinner sig hyresrätten under hårt tryck från olika intressegrupper” skriver de i brevet. Tja, hårt tryck vet jag inte, men som liberal har jag medverkat till att driva på för att vi på sikt ska kunna få marknadshyror. Under hela den perioden har jag själv bott i hyresrätt, så jag skulle också beröras av förändringen. Så frågan är om de verkligen vill ha mig som medlem, eftersom jag är en av dem de vill skrämmas med.

    ”Hyreslägenheten är bland de sista viktiga, samhälleliga rättigheterna som tack vare vårt arbete ännu så länge inte har lämnats till marknadskrafterna. Tänk på vad som hänt med till exempel sjukvården, omsorgen, skolorna, apoteken, snöröjningen, vägunderhållet och renhållningen.”

    Ja, tänk. Vi har fått ett större utbud och valfrihet i sjukvård, omsorg och skola. Vi har fått möjlighet att köpa receptfria läkemedel när vi vill, även på jouraffärer och inte bara på begränsade apotek. Vi har sänkt kostnaderna på en hel rad olika samhälleliga tjänster, utan att kvaliteten försämrats utan i vissa fall till och med blivit bättre. Ja, se vad hemska marknadskrafterna är, de kan göra saker bättre utan att skattepengar är inblandade. Fy!

    Nej tack, Terje (Gunnarson, ordförande i Hyresgästföreningen Stockholm). Jag vill inte bli medlem i Hyresgästföreningen. Vi är faktiskt ganska många som inte delar Hyresgästföreningens syn på vad en hyresrätt är, men som ändå väljer att bo i en hyresrätt. Men tack för brevet, det är inte alla som skickar inviter på detta sätt även till sina aktiva meningsmotståndare.

    Intressant?