Konsten att skapa klyftor

Klyftorna ökar skriker vänsteroppositionen så snart Alliansen föreslår något som inte är hämtat från något av vänsterpartiernas egna partiprogram. Ibland stämmer det också, men som Margaret Thatcher sa så är vänstern bara intresserade av skillnader. Små skillnader är alltid bättre enligt vänstern, även om det innebär lägre levnadsstandard för alla. Socialdemokraterna har till och med institutionaliserat detta synsätt i Sverige.

Sättet de lyckats med detta är genom att definiera fattigdom som att ha en inkomst som är ”60 % eller mindre av medianinkomsten”. Det gör att det bara finns ett sätt att utrota fattigdomen: tryck ihop lönerna så att ingen lön hamnar lägre än 60% av medianen. Det betyder att lönespridningen måste minska och exempelvis studier lönar sig sämre. Det ger dock en öppning för att några få individer kan ha astronomiska lönesummor – medianlönen höjs inte nämnvärt av några skyhöga löner till skillnad från medellönen.

Tankefelet här är givetvis att fattigdom inte handlar om att jämföra sig med andra. Fattigdom handlar om att inte kunna sätta mat på bordet eller att inte ha hela och rena kläder att ta på sig. Ett samhälle med enbart höginkomsttagare, där alla familjer har minst två 42″ LED-skärmar hemma, kommer fortfarande riskera fattigdom enligt denna förlegade definition. Det enda som den definitionen åstadkommer är att det kommer att finnas fattigdom så länge samhället inte är rent socialdemokratiskt.

Detta sätt att använda statistiken är givetvis ett smart sätt att vända politiken till sin egen fördel – så länge ingen genomskådar knepet. Nu har den dagen kommit och socialdepartementet har begärt att Försäkringskassan i nästa rapport ska redovisa alternativa sätt att beräkna antalet fattiga i Sverige. Ett sätt som kommer att användas är att beräkna de fattiga som de som har rätt till socialbidrag. Att det är mer rimligt, om inte perfekt, torde vara uppenbart.

Vad händer med könstillhörighetsutredningen?

Den 19 mars 2007 överlämnade könstillhörighetsutredningen sitt betänkande till socialminister Göran Hägglund. Utredningen föreslog att lagen skulle träda i kraft 1 juli 2008. Innan dess skulle det finnas tid för remissinstanser att lämna sina åsikter om utredningen. Remisstiden har för länge sedan gått ut och jag har själv, genom att jag sitter i styrelsen för HBT-liberaler, varit med och lämnat ett remissvar. I vårt svar uttryckte vi bland annat åsikten att det var viktigt att transsexuella skulle ha möjlighet att frysa ned könsceller innan de genomgick den könskorrigerande operationer, samt klargjorde att vi tyckte det var fel att transsexuella inte tillåts behålla några könskörtlar vid operationen.

Utredningen presenterades för snart två år sedan. Efter remisstidens slut har det hänt – ingenting. Sedan ungefär ett år har vi inte hört ett ljud från socialdepartementet och socialminister Göran Hägglund i frågan.

Varför?

Det finns ingen anledning att dra ut på tiden på detta sätt. Utredningen val välgjord som utredning betraktat (även om intersexuella kritiserade den för okunnighet) och det lär ha kommit in många välinformerade och kunniga remissvar. Så vad är det som drar ut på tiden?

Tyvärr är jag rädd att den enda anledningen till att propositionen drar ut på tiden är att kristdemokratin känner sig obekväm med frågan. Det är kanske inte så illa att det är en mardröm för Göran Hägglund att behöva ansvara för den här frågan, men jag tror inte direkt att han jublar. Att det inte händer något med frågan gör att kristdemokraterna än mer framstår som en konservativ bromskloss för frågor som resten av alliansen och även oppositionen är relativt överens om.

Göran Hägglund måste snarast ta tag i frågan och presentera en proposition. Om inte, bör alla frågor som rör HBT-rättigheter flyttas från kristdemokratiskt kontrollerade departement till departement som kontrolleras av andra allianspartier, alternativt så får kristdemokraterna flytta till ett departement som inte handhar HBT-frågor. Nuvarande ordning är inte hållbar om inte Göran Hägglund snart visar att även kristdemokratin är beredda att ta ansvar för HBT-rättigheter.

Läs även andra bloggares åsikter om göran hägglund, HBT, hbt-rättigheter, intersexualitet, könskorrigering, könstillhörighet, konservatism, kristdemokraterna, liberal, socialdepartementet, transsexualitet