Finansinspektionen inför ett tak för bostadslån på 85%, något som kommer att drabba framför allt unga hushåll som inte kommit in i bostadsrättskarusellen. I brist på bostäder är det givetvis ett effektivt sätt att minska efterfrågan på bostäder och istället låta de unga bo kvar hemma.
Finanskrisen kan inte ha undgått någon i Sverige. Även om vi har klarat oss mycket bättre än de flesta andra länder tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik, har ekonomin skakats om och bankerna fått ta sig en extra funderare på sina affärspolicys. Nu kommer nästa efterdyning bland finanskrisens vågor: finansinspektionen (FI) inför ett tak på bolån på 85% av priset på bostaden. Meningen är att minska hushållens belåning och utsatthet, något som kan behövas om inte banker och finansinstitut tar sitt ansvar för att inte låna ut pengar utan säkerhet. Den största effekten av taket är dock inte att hushållens belåning minskar – det är nämligen inte primärt huslån som är det stora problemet när det gäller hushållens skuldsättning. Nej, den stora effekten är att hushåll som idag står utanför bostadsrättsmarknaden får ännu svårare att komma in. Det drabbar i första hand unga.
Om du har en bostadsrätt att sälja har du också en del pengar att använda i inköpet av din nya bostad. Det betyder att det sällan är ett stort problem att täcka 15% av priset med egna medel. För unga som står utanför bostadsrättsmarknaden är det annorlunda. De som inte har ekonomiskt starka föräldrar som kan hjälpa till med kontantinsatsen, kommer att få det ännu svårare än idag att hitta en bostad. Jag är själv ung och har tills nu bott i hyresrätt. Om ett halvår eller så kommer jag och min sambo att på allvar börja leta efter min första bostadsrätt, en lägenhet som kommer att behöva vara minst en tvåa och helst en trea för att kunna ersätta vår nuvarande bostad. Hur vi ska kunna klara av en ökad egen kontantinsats utan att göra slut på alla våra besparingar är oklart, om det ens är möjligt. I värsta fall tvingas vi ta lån till högre ockerräntor, något som alltså står i direkt motsatsförhållande till FI:s intentioner.
Det enda positiva med FI:s bolånetak är att efterfrågan på bostadsrätter minskar, när unga inte längre har råd att köpa bostäder och färre hyresrätter blir lediga. Det gör att priserna sjunker och att bostadsbyggandet för en gångs skull får en chans att komma ikapp efterfrågan när ännu fler unga tvingas bo kvar hemma flera år längre än de vill. Utöver det är förslaget missriktat. Vad FI borde inrikta sig på är istället att begränsa möjligheten till högräntelån utan säkerhet, då det är dessa som skapar flest problem för människor och i allra störst utsträckning för unga. Istället väljer FI att straffa unga människor ännu hårdare. Hur det kan anses ansvarsfullt och framtidsinriktat är en gåta.
Per pladdrar på 