Etikettarkiv: ungdomsarbetslöshet

Rätt mål, fel medel

Mona SahlinMona Sahlin slår på stora trumman och basunerar ut Socialdemokraternas nya politik på dagens DN Debatt. Fast först måste hon ju gnälla på Alliansen, såklart. Det tar ungefär halva artikeln att gnälla och skylla ifrån sig. Sen får vi äntligen veta vad socialdemokraternas nya politik är. Lustigt nog låter det som ett eko av vad vi liberaler brukar prata om som självklarheter i vår egen politik, ett eko av Alliansens målsättningar. Eller vad sägs om den ”nya, revolutionerande politikens” fyra punkter:

  • Fler jobb
  • Mer utbildning
  • Minskad barnfattigdom
  • Minkat socialbidragsberoende

Välkommen i gänget, Mona? Det här är precis vad Alliansen har jobbat mot i snart fyra år i majoritet.

Fler jobb var det mantra från Alliansen som svepte bort en trött socialdemokrati från makten och är något som regeringen arbetat med under hela mandatperioden. Tyvärr fick vi en global finanskris på halsen som sänkte siffrorna, men även LO:s ekonomer konstaterade redan i början av mandatperioden att Alliansens åtgärder skapat ett antal nya, permanenta tjänster, jobb som är oberoende av konjunkturen. Fler jobb skapas genom att göra det billigare att anställa och att göra det mer lönsamt att arbeta. Det stora misslyckandet är att unga fortfarande har svårt att komma in på arbetsmarknaden, men eftersom detta till stor del beror på höga ingångslöner och rigida turordningsregler, har det varit svårt att förändra. Unga idag har mer utbildning än några tidigare generationer haft, det är inte där skon klämmer i första hand. Det som saknas är arbetslivserfarenhet, något som unga idag inte får om de inte först skaffat sig – arbetslivserfarenhet! Moment 22, någon? Med höga ingångslöner vågar arbetsgivare inte chansa på oprövade kort, som unga utan arbetslivserfarenhet är i deras ögon. Med turordningsreglerna åker unga ut först när det ska skäras i tjänster, något som inte direkt leder till mer arbetslivserfarenhet. Därför är det bra att Mona Sahlin konstaterar att unga och nyanlända invandrare behöver särskilda insatser för att komma i arbete. Tyvärr är hon nog inte villig att satsa på några av de åtgärder som faktiskt kommer göra skillnad, eftersom facket motsätter sig just dessa.

Mer utbildning och framför allt bättre utbildning har Alliansen och i synnerhet Folkpartiet Liberalerna arbetat för. Förändringar av lärarutbildningen, mer fokus på kunskap i skolan, nya utbildningsvägar som kan få även den som är innerligt trött på teoretiska ämnen att skaffa sig en utbildning, lärarlegitimationer… Listan kan göras lång. Om det är något som prioriterats under den senaste mandatperioden så är det utbildningen. De socialdemokratiska glasögonen gör dock att detta ser dåligt ut, eftersom alla inte blir högskolebehöriga och alla inte skaffar sig en högskoleutbildning. Det är dåligt enligt den socialdemokratiska definitionen, en utbildning som inte ger högskolebehörighet är inte en riktig utbildning i deras ögon. Det synsättet förringar alla de människor som skaffar sig en praktisk utbildning och som arbetar som duktiga hantverkare, människor som inte har minsta intresse av att plugga tre år på en högskola utan hellre skaffar sig praktiska kunskaper och blir duktiga på yrken där det är hantverksskicklighet som räknas. Att ”alla ska plugga på högskola” urvattnar dessutom utbildningen och skapar en examensinflation, något som på sikt riskerar att leda till att du måste ha ännu mer och längre utbildning för att komma någonstans i arbetslivet. Det kommer att orsaka en kollaps i systemet, ett system som redan är ansträngt då allt färre arbetande ska försörja allt fler äldre och studerande.

Utanförskapet var en annan nyckel som låste upp regeringsmakten för Alliansen. Nu vill även Mona Sahlin motverka barnfattigdom och socialbidragsberoende. Det är bra. Men lösningen är inte att införa ännu fler olika bidrag från staten. Det är konstgjord andning, att koppla in respiratorn på ett dödsdömt system. Lösningen är att öka sysselsättningsgraden och att öppna arbetsmarknaden för dem som står utanför. Det betyder att vissa av fackets heliga kor måste slaktas, som turordningsreglerna och ingångslönerna. Vi måste bejaka satsningar som får människor i arbete (som RUT-avdraget), inte kräva att de avskaffas. Dessutom måste vi arbeta vidare med jämställdhet och mot fördomar. Människor med invandrarbakgrund diskrimineras fortfarande i arbetslivet, kvinnor som riskerar att föda barn inom överskådlig framtid väljs indirekt bort, personer som inte faller inom normens ramar exempelvis vad gäller könsuttryck sorteras ut. Ibland sker det inte ens medvetet, det är undermedvetna fördomar som nedvärderar kandidater. Mona Sahlin väljer dock att fokusera på helt andra saker än de som kan få fler i arbete och bryta utanförskapet. Hon är, precis som socialdemokrater och socialister i alla tider, besatt av klyftorna. Har skillnaden i levnadsstandard ökat mellan dem som har det bästa och dem som har det sämst är det katastrof, även om allas levnadsstandard höjts. Därför kommer Alliansens politik alltid att vara fel i hennes ögon, eftersom den inte fokuserar på att avskaffa klyftor utan på att göra det bättre för alla, speciellt dem som har det sämst.

Vi har fyra år bakom oss med en ansvarsfull politik, en politik som gjort att Sverige stått förhållandevis starkt i den globala finanskrisen. En politik som sänkt skatter och därmed givit mer pengar till individerna, en helt korrekt politik i en lågkonjunktur. En politik som jobbat hårt på att rätta till systemfel som skapats av ett socialdemokratiskt maktmonopol som inte uppmuntrat till annat än förvaltning och axelryckningar. Det har börjat ge resultat, men än är vi inte hemma. Resultaten av många förändringar syns inte än på några år, andra förändringar måste trimmas lite efter att verkligheten satt sina avtryck. Några förändringar har inte hunnit genomföras och chanserna är inte stora att de kommer att genomföras om den rödgröna röran tar över efter höstens val.

Mona Sahlin försöker att förnya socialdemokraterna och vill visa på en ny politik. Resultatet är en kopia av Alliansens målsättningar men utan trovärdiga medel för att nå dit. Tänker man dessutom på hennes samarbetspartner Vänsterpartiet sjunker trovärdigheten ytterligare. Alla ska med, sa socialdemokraterna 2006, men de glömde säga vart. Mona Sahlin berättar lite om vart. Hon talar däremot inte om hur.

Läs också Seved Monke, Runo Johansson, Per Altenberg, Mats G. Nilsson, Annarkia.

Intressant?

LAS: Intet nytt under solen

Det är intressant att se hur debatten om LAS fortsätter att harva i exakt samma hjulspår som tidigare. Idag har Christer Ågren, vice VD Svenskt Näringsliv, ett inlägg på Brännpunkt där han förklarar enkelt och tydligt varför LAS hindrar ungdomar från att få fotfäste på arbetsmarknaden. Det finns ett enda motargument från LAS-kramarna: att man kan göra undantag från LAS om man förhandlar med facket och att det skulle vara snarare regel än undantag. Tyvärr stämmer det inte med verkligheten. I verkligheten är det ungdomar, som kom in sist, som också åker ut först. Det är en av de viktigaste orsakerna till den otroligt höga ungdomsarbetslösheten vi har i Sverige. Det finns andra orsaker också, självklart, men LAS  är en av de mest avgörande.

Problemet är inte visstidsanställningar, vilket LO verkar tro. Nej, visstidsanställningar gör att unga får arbetsmarknadserfarenhet, något arbetsgivare vill att de ska ha. Inte heller är det brist på arbetsmarknadsutbildningar. Vad vi måste göra för att få ungdomar i arbete är att få bort muren som LAS innebär, att skapa möjligheter för praktik- och lärlingstjänster, att reformera arbetsförmedlingen från grunden (t.ex. genom att konkurrensutsätta den som man gjort i flera andra länder med goda resultat) och se till att skolan faktiskt lär ut vettiga kunskaper som hjälper unga att klara sig i samhället.

Tänk om LO och deras partipolitiska gren kunde förstå det.

Intressant?

Almedalen, måndag

Idag har jag knappt hunnit med annat än att komma hit till Visby och installera mig. Efter det var det en kort respit för picknick med LUF innan det var dags att dra sitt strå till stacken och dela ut flygblad inför Jan Björklunds tal på kvällen.

Björklund lanserade under dagen en mycket god idé för att råda bot på ungdomsarbetslösheten och öppna för alternativ för de ungdomar som faktiskt inte vill studera mer. Det finns sådana ungdomar, hur gärna många mer socialistiskt lagda människor än vill låtsas som att de inte existerar. Förslaget går ut på att inrätta lärlingsanställningar på arbetsplatser, där unga får chansen att lära sig ett yrke och under tiden arbetar de till en lägre lön. Det här är också ett sätt att i praktiken upplösa Las för unga människor i en viss anställningsform. Jag har tidigare på bloggen kritiserat Las och jag är fortfarande av åsikten att det krävs reformer av Las för att långsiktigt få bukt med ungdomsarbetslösheten.

Från vänsterhåll kritiseras förslaget givetvis, men jag tror att det här är ett viktigt steg mot att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Man kan inte betala full lön till någon som går där och lär sig yrket. Dessutom är det mycket bättre att ha något att göra och tjäna egna pengar än att gå hemma och leva på bidrag eller sina föräldrars tillgångar. Den genomsnittliga människan mår bättre av att ha något att göra och att känna en viss kontroll över sitt eget liv och utveckling, exempelvis genom att ha ett arbete och egna pengar. Det ger också en social komponent att träffa arbetskamrater och kunder i sitt arbete. Det är på alla sätt positivt.

Björklunds tal hade ett bra budskap men jag måste erkänna att det var ännu intressantare att lyssna på utfrågningen av partisekreterare Erik Ullenhag innan talet. Där fick vi mer klara besked om vilka utmaningar Folkpartiet liberalerna och alliansen står inför. Han pratade om saker som många saknade i Björklunds tal.

Efter talet avslutades kvällen med Efterfrågat, där Jan Björklund frågades ut av Lars Adaktusson och fick en del intressanta inpass från imitatören Göran Gabrielsson. Mycket underhållande och även informativt. En lyckad kväll helt enkelt.

Intressant?

Och vems fel är ungdomsarbetslösheten?

Thomas Östros ondgör sig idag över alliansens, enligt honom, handlingsförlamning. En av sakerna han anklagar alliansen för är att inte göra något åt ungdomsarbetslösheten, som stiger snabbare än i något annat EU-land och nu är uppe i en fjärdedel, en ökning med dryga sex procentenheter.

Frågan är då, vad beror denna ökande arbetslöshet på?

Många unga har fått jobb den senaste tiden. Bland annat beror detta på att regeringen har sänkt arbetsgivaravgifterna för personer upp till 26 år. En rak insats för att komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten. Sen har det kommit en lågkonjunktur som inte politikerna i Sverige har kunnat påverka, eftersom den skapats av usla lån i USA. Då måste företagen varsla. Enligt LAS så råder principen sist in, först ut. Alltså så sparkas många av de ungdomar som äntligen hade fått jobb genom regeringens insatser.

Således höll ungdomsarbetslösheten på att förbättras, ända tills LAS, som skapats och kramas av LO och socialdemokraterna, gjorde sig påmind och därmed satte de unga utan jobb igen.

Alliansregeringen gör alltså klara insatser för att minska ungdomsarbetslösheten, men eftersom man hittills inte vågat ta strid med facket och socialdemokraterna så har man inte rört deras LAS. Det leder nu till att ungdomar går ut i arbetslöshet igen.

Lösningen för att minska ungdomsarbetslösheten är alltså, Thomas Östros, att luckra upp turordningsreglerna i LAS. En enkel åtgärd, väldigt effektiv och något som de flesta experter är överens om är det som skulle göra verklig skillnad för de grupper (speciellt unga) som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. När kommer socialdemokraterna att föreslå denna ändring för att åtgärda ungdomsarbetslösheten? Eller tänker man lämna frågan om ungdomsarbetslösheten helt till alliansen som hittills?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,