Etikettarkiv: totalkonsumtion

Tänk om alkoholpolitiken

Vinglas och en väska för bag-in-box-vinVi måste höja skatten på lådvin, så det inte ger mängdrabatt!” Det skriker nu Systembolagets företagsledning, när de efter 10-15 år kommit på att alkohol, precis som alla varor, blir billigare per liter när man gör större förpackningar.

Förslaget har ännu inte behandlats i bolagets styrelse utan kommer enbart från företagsledningen. Förhoppningsvis stannar förslaget också där. Carl B. Hamilton (FP), som sitter i styrelsen, säger att han tycker att prispolitiken är bra som den är och att ”[m]in förhoppning är att detta bara är en storm i ett vinglas”.

Tanken om att höja skatten, inte bara på alkohol i allmänhet utan på specifika förpackningar i synnerhet, grundar sig dels i gamla sanningar som nu börjar motbevisas (se exempelvis Brås rapport om dödligt våld, 2011:5), dels i ett felaktigt tankesätt att alla människors frihet måste inskränkas om några få inte kan hantera den.

Den totala alkoholkonsumtionen i samhället säger i sig väldigt lite om dess skadeverkningar. Långt viktigare är hur alkoholen konsumeras och av vem. Dagens alkoholpolitik stammar ur nykterhetsrörelsen och de problem alkoholen orsakade på 1700- och 1800-talen, där alkoholen var ett billigt och i många fall det enda sättet för fattigt folk att fly tristessen, döva smärta och få enkel underhållning. Brås rapport visar ju nu exempelvis att den ökade alkoholkonsumtionen i samhället inte leder till fler fall av dödligt våld, snarast tvärt om – ett brott med tidigare trender. De förklarar det dels med bättre sjukvård, men också med att våra alkoholvanor ändrats. Vi dricker på andra sätt än tidigare, vilket minskar alkoholens skadeverkningar.

Systembolagets monopol är också på de flesta relevanta sätt upphävt. Visst, de är de enda som får driva butiker i Sverige. Serveringen drivs dock av många olika aktörer, resorna till andra länder för att handla billig alkohol ökar varje gång Systembolagets priser gör det och privatimporten av alkohol från EU har blivit legal, om än fortfarande omgärdad av onödigt krånglig byråkrati. Systembolagets påverkan på tillgången till akohol är därmed begränsad och de som har ett skadligt bruk av alkohol eller ligger i riskzonen för det, ser alltid till att få tag på alkohol på något sätt. De som drabbas av enkelspårigheten är därmed i första hand de människor som faktiskt kan hantera sitt alkoholintag.

Det är inte bara skattehöjningarna som är ett tecken på politikernas felriktade ”välvilja”. Gårdsförsäljningens vara eller icke är ett annat, som aktualiserats i dagarna av Miljöpartiets nej till det. Propagandan från Systembolaget om att en fri marknad skulle döda utbudet och bara ge oss snabbköpsbutiker med begränsat undermåligt utbud, när verkligheten i resten av världen tydligt visar på motsatsen, är en annan. Listan kan göras lång.

Det är dags att tänka om alkoholpolitiken. Målet med politiken kan inte vara att i första hand minska konsumtionen. Istället måste målet vara att minska skadlig konsumtion och att rikta in sig på människor med ett skadligt eller riskbeteende. Feltänket i alkoholpolitiken, liksom på så många andra områden, är att alla människors frihet måste inskränkas om en minoritet inte kan hantera friheten. Angreppssättet måste istället vändas till att låta alla människor ha frihet och inskränka den för enskilda människor först när de visat att de inte kan hantera den. Det är mycket svårare, det kräver att politiker läser in sig på forskning istället för att reagera med ryggmärg och intressegrupper och det vinner inga snabba politiska poänger i stora väljargrupper. Det är dock den enda rimliga inställningen för den som faktiskt värnar samhället och enskilda människor mer än opinionsundersökningar.

Intressant?


Totalkonsumtionen är ointressant

Det nya förslaget till alkohollag öppnar för att unga ska kunna bjudas på alkohol i mindre mängder under kontrollerade former. Givetvis skriker Ungdomens nykterhetsförbund högt och kräver ett stopp, trots att förändringen i lagen bara är från ”enstaka glas” till ”mindre mängd”.

– Det är fel att vuxna ska lära unga att dricka alkohol och att det finns ett utrymme i lagen för det, säger Vidar Aronsson, förbundsordförande för UNF.

– Det är inte att minska totalkonsumtionen, säger Aronsson som vänder sig mot ”luddiga formuleringar” angående vad barn och unga får bjudas på.

Min personliga åsikt är att det är lämpligare att ungdomar lär sig genom vuxna att dricka alkohol under kontrollerade och civiliserade former, än att de experimenterar och stjäl alkohol från föräldrarnas barskåp för att dricka den ute i skogen. Genom att avdramatisera alkoholen och lära ungdomar goda alkoholvanor gör man mycket mer nytta än om man totalförbjuder alkoholen till ungdomarna har fyllt 18 (eller 20, om man nu ska gå på systemåldern). I mitt eget fall, vilket ju förvisso enbart är en enda fallstudie, gjorde denna teknik att jag har fått ett väldigt hälsosamt förhållningssätt till alkohol och har sannolikt besparat mig ett antal ohälsosamma ungdomsfyllor. Alkohol blev aldrig någon upprorsgrej mot vuxenvärlden, istället njöt jag av ett enkelt glas vin till middagen en fredag med mina föräldrar och kände mig delaktig. Kompisarnas supande vid olika tillfällen blev en sak jag kunde se på och ha roligt åt, och tillsammans med, utan att nödvändigtvis själv inta en enda droppe alkohol.

Min direkta invändning mot UNF gäller totalkonsumtionen. UNF säger att det här inte är att minska totalkonsumtionen, jag säger: nej, och? Totalkonsumtionen är egentligen ointressant. Vad som är intressant är på vilket sätt konsumtionen sker. Om man arbetar bed höjda priser och sämre tillgänglighet kommer totalkonsumtionen att minska. Människor som jag, som ser alkohol som något njutningsbart, något man ska låta sig väl smaka av, kommer att skära ner på sin konsumtion av ekonomiska och andra praktiska hänsyn. Människor som har en skadlig alkoholkonsumtion och ett beroende kommer däremot inte att göra det, just eftersom de är beroende. Totalkonsumtionen minskar, alkoholen kommer fortfarande skada och de människor som är beroende kommer att bli ännu mer utslagna då en ännu större del av inkomsten går åt till att uppfylla beroendets krav.

Vi måste, här som på så många andra områden, sluta stirra oss blinda på siffror som ”totalkonsumtion” och istället inta ett kvalitativt synsätt. Vilken konsumtion vill vi minska? Vilken ser vi ingen anledning att minska? Hur får vi bukt med skadlig konsumtion utan att skada/minska övrig konsumtion? Det är dessa frågor som är relevanta att ställa sig, inte hur man minskar konsumtionen, punkt. UNF förespråkar förvisso total nykterhet och kommer väl aldrig att vilja se saker på ett annat sätt än att all konsumtion ska minska. Ansvarsfulla alkoholpolitiska beslutsfattare måste dock förkasta det synsättet.

Intressant?