Etikettarkiv: rösträkning

Digitalisera valet

Att räkna rösterna i årets val har tagit tid. Snart två veckor efter valet är fortfarande inte resultatet klart i alla landsting och kommuner. Dessutom kommer det troligen bli omval i vissa valkretsar på grund av felhanterade röster och oklarheter. Det kan bara finnas en slutsats: det är dags att digitalisera valet.

Elektroniskt röstningssystem med tryckkänslig skärmDet började redan i samband med förtidsröstningen. Rapporterna om saknade valsedlar spred sig i medier både online och offline. Valförrättare och valarbetare tävlade om vem som kunde bryta mest mot valets spelregler genom att, som vanligt, rensa bort valsedlar de inte gillade.

Tillräckligt stora partier dessutom fick hjälp att lägga ut sina valsedlar – dock bara de utan namnlistor – medan andra partier var tvungna att sprida sina valsedlar själva. Alla partier var också tvungna att lägga ut egna valsedlar med förtryckta namn om de ville ha sådana på plats. Samma principer gäller för övrigt i vallokalerna på valdagen. Det innebar att det inte alltid gick att rösta på alla partier och att det i många fall inte gick att kryssa några kandidater. Att skriva ett namn på en blank valsedel räknas inte – även om kandidaten faktiskt står på den riktiga listan. I förtidsröstningslokalerna blev just det ytterligare ett problem, eftersom människor från ”fel” valkrets kunde vända sig dit för att rösta, vilket gjorde att de valsedlar de behövde för att utnyttja sin rätt att personrösta inte fanns på plats.

När så rösterna skulle räknas stod det klart att vissa röster var svårtolkade och det blev upp till länsstyrelserna att granska dem i efterhand. Vissa röster hanterades på fel sätt vilket gjorde att det inte gick för länsstyrelsen att bedöma huruvida de skulle godkännas eller ej. Med tanke på hur jämnt valet var kommer det sannolikt att leda till omval i de berörda valkretsarna – det är redan överklagat av rekordmånga.

Alla dessa händelser leder oss till slutsatsen att det nuvarande sättet vi förrättar val på i Sverige är ohållbart. Det är alldeles för lätt att fuska och oklarheter vid räkningen förvärrar situationen ytterligare. Partier behandlas olika och kandidater missgynnas av systemet att partierna själva måste hålla efter med valsedlar med listor på.

Demonstration av elektroniskt röstningssystemLösningen är relativt enkel: digitalisera valet!

Det är dags att vi överger de papper vi envisats med ända sedan långt innan allmän rösträtt infördes. Istället bör vallokalerna fyllas med elektronisk utrustning, enkla maskiner som räknar din röst och som inte kräver att valsedlar trycks och distribueras. Om man istället använder ett system med tryckkänsliga skärmar kan alla partier representeras på samma plats och med ett enkelt tryck kommer man vidare till möjligheten att välja bland det partiets kandidater i den valkrets man själv tillhör. Vilka val som presenteras blir individuellt anpassade och det blir klart vilka val du har rätt att rösta i, vilket underlättar t.ex. om du enbart har uppehållstillstånd utan att vara svensk medborgare och därmed har rösträtt enbart i val till kommun och landsting.

Det är inte svårt att ta fram ett system av den här typen – flera andra länder använder sig redan av elektroniska system i sina val. Varför Sverige, som utger sig för att vara ett föregångsland inom informations- och kommunikationsteknik, inte ligger i framkant vad gäller just dessa system är en gåta. Det är också ytterligare en anledning till att ändra på det. Med både EU-val och övriga val samlande 2014 nästa gång, finns det gott om tid att ta fram ett sådant system och driftsätta det. Det handlar bara om politisk vilja. Det är bara att hoppas att flera moderna, framåt politiker lägger fram förslaget på riksdagens bord, helst redan i höst.

Intressant?


Klart vem som ska styra, oklart hur

Valresultatet är ännu inte färdigt och många frågetecken återstår att räta ut. Vad vi vet är dock att Alliansen är i särklass största block, att Sverigedemokraterna sitter i riksdagen de närmaste fyra åren och att Alliansen fick en större andel av rösterna i år än 2006. Vem som ska bilda regering är därmed redan klart, frågan är bara med vilket stöd.

KAOS. Det ordet förekommer mycket i rapporteringen om valresultatet, men främst i de medier som har en tydlig vänsterprofil. Övriga medier, inklusive de statliga förmodat neutrala medierna, utelämnar det ordet. Valresultatet är nämligen tydligt, även om detaljerna inte är det. Alliansen har fått förnyat förtroende, genom att inte bara behålla sina väljare utan dessutom ta fler röster i detta val än vad de fick i det förra. I en enkel värld hade det varit det berömda det.

Nu är valsystemet dock inte så enkelt. Vad som skett sedan förra gången är att Sverigedemokraterna har tagit sig in i riksdagen och därmed tar mandat från alla håll. Innan de kom in var det fullt möjligt att ha egen majoritet i riksdagen utan att ha en majoritet av de faktiska rösterna bakom sig. Nu blir det svårare. Utöver det fördelas mandat dels utifrån valkretsar, dels genom ett antal utjämningsmandat. Det gör att ett block i teorin kan ha en de facto majoritet av rösterna utan att för den skull besätta en majoritet av stolarna i riksdagen. Än så länge vet vi inte de faktiska siffrorna, men det spekuleras i att det är precis den situationen vi kan komma att få när de sista resultaten presenteras på torsdag morgon.

Riksdagshuset

Hur kommer styrkeförhållandena att se ut på Helgeandsholmen de kommande fyra åren?

Samtidigt som vi har alla dessa problem är ändå en sak klar: det svenska folket vill att Sverige även i fortsättningen ska styras av en alliansregering. Det rödgröna alternativet är sågat jämsmed fotknölarna, socialdemokratin fortsätter sin långsamma implosion och Sverigedemokraterna må ha kommit in i riksdagen men har definitivt inte ett allmänt mandat från hela Sverige att styra och ställa över landets framtid från riksdagens talarstol. Det enda oppositionsparti som går stärkt ur valrörelsen är Miljöpartiet. Lägger man till detta att MP har en politik som ligger förhållandevis nära Alliansens, mycket närmare än något av de andra tre oppositionspartierna i riksdagen, är partiet den naturliga och enda tänkbara samarbetspartnern om det blir aktuellt att bilda en majoritetsregering över blockgränsen.

Miljöpartiets kategoriska avvisande av Alliansens utsträckta hand är på så vis märkligt. Maria Wetterstrand vill att Fredrik Reinfeldt ska förhandla med hela den rödgröna oppositionen. Antingen är det ett väldigt underligt sätt att förhandla på, eller så menar Miljöpartiet på allvar att 20 sverigedemokrater i riksdagen är en situation som kräver en nationell samlingsregering. Det finns nämligen mycket små, om ens några, chanser att alliansen kan sitta i regering med socialdemokraterna eller vänsterpartisterna utom i en nationell krissituation. Politiken är helt enkelt alldeles för olika.

När det gäller Miljöpartiets inställning är det mest intressanta att de hävdar att det rödgröna samarbetet ska kvarstå under mandatperioden. Det fungerar bara med en av de tre lösningar som finns på problemet att skapa en regering som inte samarbetar med Sverigedemokraterna: att Alliansen bildar en minoritetsregering. Enda sättet en sådan regering kan fällas är nämligen att de rödgröna samarbetar med SD om ett gemensamt budgetförslag och på så sätt fäller regeringens egna budget. Det kommer inte att hända, eftersom de rödgröna vägrar samarbeta med SD om någonting alls. Alliansen sitter därmed kvar med de rödgrönas indirekta, tysta stöd.

De andra två lösningarna kräver att det rödgröna samarbetet avslutas. De alternativ som finns är nämligen att MP går över till Alliansen, eller att Centern och Folkpartiet sätter sig i regering med S och MP – för inget av Alliansens partier skulle drömma om att sätta sig i en regering där också Vänsterpartiet har ministerposter. Det sistnämnda alternativet är dock högst osannolikt.

Än är det bara tisdag och rösträkningen pågår frenetiskt. När detta skrivs har 2269 av 6063 valdistrikt räknats. Fortfarande är det möjligt för Alliansen att ta 175 mandat och därmed ha egen majoritet i riksdagen – några bedömare beräknar att det  kan vara så lite som ett tusental röster som saknas, något som inte är omöjligt att få genom de sena förtidsrösterna och utlandsrösterna – båda är dessutom fler i år än någonsin tidigare. Jag är försiktigt optimistisk när det gäller den möjligheten, jag tror att det kan gå vägen. Det vore i så fall det bästa, eftersom det neutraliserar alla Sverigedemokraternas anspråk på inflytande. Med en stabil regeringsmajoritet kommer de inte att kunna förhindra beslut eller utöva utpressning.

De närmaste dagarna kommer att bli spännande, både med avseende på de faktiska styrkeförhållandena i riksdagen och hur regeringsfrågan löses om Alliansen inte tar in de tre sista mandat de behöver för egen majoritet. Det enda som vi vet med säkerhet är att Sveriges Statsminister även fortsättningsvis heter Fredrik Reinfeldt och att alla de fyra allianspartierna kommer att ingå också i den kommande regeringen.

Intressant?