Etikettarkiv: rättvisa

Fredagsvision – ett rättvist samhälle

Ett rättvist samhälle är det många som pratar om, men få vill berätta vad det egentligen är de menar. Det är dags för min vision om ett rättvist samhälle, vad jag vill åstadkomma med mitt politiska engagemang.

Vågskålar i svartvittRättvisa är ett svårfångat begrepp. Många barn har en klar definition av rättvisa, oftast med förledet ”millimeter”, speciellt mellan syskon. Oftast handlar det förstås mer om orättvisa än rättvisa, där barnet anser att det är orättvist om någon annan får mer, men inte om barnet själv får mer än någon annan. Tyvärr är det alldeles för vanligt att den föreställningen om rättvisa stannar kvar även när barnet blir vuxet.

Jag har funderat mycket på rättvisa och vet för det mesta vad jag menar med det. På senare tid har jag också blivit på det klara med att det är just ett rättvisemärkt samhälle jag vill ha. Det är en bit kvar till det samhället, även om vi är på rätt väg.

I ett rättvist samhälle får människor vara individer och stöps inte i en och samma kollektiva form. Istället gör människor sina egna livsval och blir accepterade för detta.

Vissa människor kommer att välja att utbilda sig, att jobba hårt och att prioritera materiellt välstånd. Då är det självklart att detta ska belönas med just det som de eftersträvar. Den som frivilligt offrar andra delar av sitt liv för att exempelvis tjäna mer pengar, bör då också få behålla de pengar hon eller han tjänar på sina 80-timmarsveckor. Den utbildning som oftast ligger till grund, under vilken den ekonomiska situationen och fritiden sannolikt var väldigt ansträngda, bör också ge utdelning. Att med högre skatter bestraffa dessa människor är då orättvist och något som inte hör hemma i ett rättvist samhälle.

Ett rättvist samhälle eftersträvar platta och låga skatter, ämnade att finansiera de gemensamma åtaganden som sköts i offentlig regi. Skatter som eftersträvar att utjämna skillnader mellan människor som gjort olika val och anstränger sig olika mycket är orättvisa skatter. De människor som valt att inte jobba lika hårt utan istället vill ha mer tid för familj eller på annat sätt ha mer fritid, får mervärde genom just detta. Pengar är inte det enda värdet i ett samhälle och ett rättvist samhälle låter människor skörda frukterna av sina ansträngningar på det sätt som de själva valt.

Ett rättvist samhälle bedömer också människor efter deras egenskaper och insatser, inte efter deras hudfärg, dialekt eller vem de delar säng med. Den som är duktig på det hon eller han gör ska också premieras. Lika lön för lika arbete är en gammal paroll som fortfarande gäller, men måste utökas till att inte bara gälla kön utan även andra egenskaper. Det är kanske svårt, men ett rättvist samhälle låter inte ovidkommande egenskaper spela in i bedömningen av exempelvis din ersättning för ett utfört arbete.

I grunden handlar rättvisa om respekt för individer och deras val. Rättvisa handlar inte om att alla ska ha lika mycket pengar, oavsett insats, utan att individer ska respekteras för att ha olika värden och värderingar. Det som en individ anser är värt att offra sig för kan vara helt värdelöst för någon annan. Därför kan inte missunsamhet vad gäller finansiella värden få vara det som definierar rättvisa. Den rättvisan har inte kommit över sandlådenivån. Istället måste rättvisa vara rätten att själv välja vad man värderar högst och därefter få behålla de belöningar man skördar genom sin strävan. Det leder i förlängningen till större lycka för alla individer.

Intressant?
Annonser

Dags att komplettera antagningsreglerna

Till hösten börjar de nya reglerna för antagning till högskolan att gälla. Det nya systemet, som ger en rättvis bonus till dem som läst meriterande ämnen som matematik språk och därmed ger en maximal meritpoäng på 22,5 visar sig dock ha en oväntad baksida. Bonusen gäller bara för gymnasiebetyg från 2003 och framåt och gör att de med äldre betyg bara kan komma upp till maximalt 20,0 och därmed inte kan konkurrera med de yngre som söker till samma utbildningar. Det gör det orättvist och gör att systemet givetvis måste korrigeras för att hindra detta.

Kungliga Tekniska Högskolans huvudentré i mars 2007

Högre utbildning - äldre göre sig icke besvär?

Det är många som tänkt plugga i höst, precis som varje år. Det är förstås många unga, men även lite äldre personer söker in på utbildningar efter att ha varit ute i näringslivet under ett antal år medan de funderat på vad de vill plugga. För många är det både naturligt och välbehövligt att ta några års uppehåll från studierna för att finna sig själva och att komma på hur de ser sin framtid och det bör uppmuntras, speciellt med tanke på arbetslinjen. Arbetslivserfarenhet blir också allt viktigare när man söker jobb, även när man har en färdig utbildning i bagaget.

Nu visar det sig tyvärr att de nya reglerna för antagning till högre utbildning, där bonus ges om man läst meriterande ämnen som matematik och språk, straffar dem som väntat med att söka in till högskolan. Bonusen som gör att den maximala meritpoängen höjs från 20,0 till 22,5 gäller nämligen bara slutbetyg från och med 2003. Det betyder att de som tagit studenten innan 2003 aldrig kan komma över 20,0 och därmed omöjligt kan konkurrera med de som är yngre. Varför ingen har uppmärksammat denna brist, förrän samma vecka som de första antagningsbeskeden med de nya reglerna ramlar ner i brevlådor över hela landet, är obegripligt. Därför är förändring mer brådskande och en korrigering av reglerna måste sättas högst på prioriteringslistan för den nya, förhoppningsvis borgerliga, regeringen efter höstens val.

Många reformer som genomförts under den senaste mandatperioden har varit bra och över lag genomtänkta. Det finns exempel på några reformer som lidit av barnsjukdomar, men de allra flesta har varit väldigt positiva. Även på utbildningsområdet har det varit bra och vi har bland annat fått en av de mest genomtänkta lösningarna på ett avskaffande av kårobligatoriet som någonsin presenterats. Även det reformerade antagningssystemet är rätt tänkt i sak. Genom att studenter som ansträngt sig i gymnasiet och läst svårare ämnen också får lättare att komma in på högskolan än de studenter som läst massage eller körkortsteori blir systemet mer rättvist. Därför är det synd att det nya systemet för antagning till högre utbildning, vars principer är sunda och kommer att bidra till att de studenter med bäst förutsättningar att klara sig är de som kommer in på de högre utbildningarna, har en sådan uppenbar och obegriplig skavank. Rättvisevinsten som uppnåtts genom reformen förminskas genom det djupt orättvisa i att studenter med maxbetyg inte ens får en chans att konkurrera med sina yngre kompisar till de mest attraktiva utbildningarna, oavsett om de läst matte eller massage på skoltid.

Nu är det inte så mörkt som det kan verka. Till hösten kommer många personer att vara helt utan chans att komma in på populära utbildningar, men med snabbt agerande efter valet går det att förhindra fler problem. Ett genomtänkt system bör inte vara alltför svårt att korrigera för att ta hänsyn till alla de äldre betyg som inte räknas på samma sätt idag. Den enklaste lösningen är antagligen att just på de utbildningar där det krävs maxbetyg räkna de äldre betygens 20,0 som lika mycket värda som de nyares 22,5. Med tanke på att avgörandet sedan görs på antagningsprov, intervjuer eller liknande så kommer urvalet att i praktiken bli bra. Eftersom det i princip är på de utbildningar som kräver toppbetyg som de olika betygsvärderingarna kommer att innebära problem , kan ett enda snabbt beslut rädda reformen. Det enda som krävs är att utbildningsdepartementet sväljer stoltheten och erkänner att man gjorde en misstag.

Fotnot: Enligt Verket för Högskoleservice är det 5 786 personer som i höst drabbas av reglerna genom att deras äldre 20,0 i betygssnitt inte räknas som lika mycket värt som de nya 22,5.

Intressant?

Hälften kvar är en självklarhet

Centern presenterar ny politik vad gäller skatterna. Som första parti säger man rakt ut att man vill sänka skatterna för de med högst inkomster. Detta är mycket välkommet. Här är några bra saker med förslaget.

Centern föreslår en sänkning av den statliga inkomstskatten, i princip blir detta ett avskaffande av värnskatten. Det är välkommet och något som är inte bara bra utan även nödvändigt. Värnskatten är ett påfund som är helt obegripligt. Den tillkom som en tillfällig lösning på en akut kris i ekonomin. Denna ”tillfälliga” skatt närmar sig snabbt sin 20-årsdag.

Värnskatten är en punktskatt på högre utbildning som slår till redan vid måttligt höga inkomster. De signaler den skickar är att man inte ska utbilda sig, det bestraffas nämligen med högre skatt. Detta har (s) kallat en rättvis skatt, samtidigt som (s) i många år velat att minst hälften av en årskull ska läsa vidare på högskolan. Hur man får detta att gå ihop förstår jag inte, så jag hoppas att värnskatten kan avskaffas nu när vi äntligen har en borgerlig majoritet. Att Anders Borg inte vill är inte en anledning till att inte genomföra ett vallöfte.

Center vill också fastslå en princip som är ”hälften kvar”, dvs att ingen ska betala mer än hälften av sin inkomst i skatt. Denna princip fanns på 1990-talet men försvann någonstans i den (s)-märkta politiken. Denna princip är något jag har argumenterat för länge nu, en princip som borde vara självklar.

Det är helt orimligt att någon ska tvingas betala mer än hälften av sin inkomst i skatt. Börjar man tillåta sånt är det ett sluttande plan mot den situation som drabbade Astrid Lindgren på 1970-talet, nämligen att hon skulle betala ungefär 103% i skatt på sin inkomst. Förvisso kostade detta faktum socialdemokraterna valsegern och Sverige fick sin första borgerliga regering under efterkrigstiden, men det är inte en situation som är acceptabel oavsett vad den leder till.

Som liberal gläds jag åt centerns nya politik. Som folkpartist är jag ledsen att mitt eget parti inte tydligare drivit dessa frågor utan släppt dem till centern. I slutändan är dock det viktiga, för mig, att dessa principer genomförs, heller förr än senare.