Etikettarkiv: missbruk

Sälj Systembolaget och avskaffa monopolet

Carl B Hamilton (FP) och Johan Gernandt (M) skriver med upprörda känslor att Systembolagets monopol inte får hotas och att utredningen om gårdsförsäljning är förkastlig. De har rätt i att utredningen är fel ute, men av diametralt motsatt anledning till vad de anför.

Blandade flaskor och burkar med alkohol”Alkoholkonsumtionen i Sverige är numera lägst bland länderna i EU”. Så skriver Carl B Hamilton och Johan Gernandt i en debattartikel där de förklarar varför Systembolagets monopol måste värnas till varje pris. En låg alkoholkonsumtion är i deras ögon liktydig med att alkoholproblemen minimeras och därför har också den svenska alkoholpolitiken varit framgångsrik i deras ögon.

Deras resonemang brister dock på flera sätt. Framför allt är det inte så att låg alkoholkonsumtion är liktydigt med få alkoholproblem. Den som har ett missbruksproblem ser nämligen till att få tag på sin drog, oavsett hur tillgängligheten inskränks. Det enda som verkligen fungerar för att minska missbruk är ett totalförbud. Begränsas tillgången på en vara kommer vanliga konsumenter att skära ner, inte missbrukarna. Dessutom kommer många att se sig om efter alternativ, exempelvis privatimport, när en vara är svår eller dyr att få tag på inom landets gränser.

Vad herrar Hamilton och Gernandt vänder sig mot i just denna artikel är utredningen om gårdsförsäljning som de menar de facto bryter Systembolagets monopol. De beklagar sig över att affärerna inte heller kommer ha koppling till gårdar utan kan startas av vem som helst och att de mot en inträdesavgift kan sälja alkohol, förvisso i begränsad mängd per köptillfälle, till alla betalande besökare som har uppnått legal ålder.

Läs om den sista meningen. En butik ska få sälja alkohol – till kunder som har betalat inträde! Dessutom i kraftigt reglerade mängder. Hamilton och Gernandt har fullständigt rätt i att utredningen är ute och cyklar, men av fel anledning. Butiker för försäljning av alkohol ska definitivt tillåtas, men utan regleringar av inträdesavgifter och inköpskvoter. Förslaget låter som hämtat på motbokens dagar och att en statlig utredning år 2010 ens överväger denna typ av förmynderi är barockt. Den moderna tiden handlar om färre regleringar, inte fler.

En framgångsrik alkoholpolitik ser till att minimera missbruk, inte konsumtion i sig. Precis som så mycket annat så är det just missbruk av varor, tjänster, rättigheter och friheter som ska beivras, inte företeelserna i sig. Yttrandefriheten är grundlagsfäst, men uppvigling är ändå ett brott eftersom det innebär att friheten missbrukas. Sexköp är däremot dumt nog förbjudet, trots att friheten att köpa en tjänst missbrukas först när tjänsten köps av en ofrivillig säljare, t.ex traffickingoffer. Alkohol intar en ställning däremellan, där det är fullt tillåtet att köpa varan, men samtidigt vill staten ha hård kontroll av hur du köper och i viss mån konsumerar den. Tobak, som orsakar nästan lika kostsamma skador för samhället, får du däremot köpa och konsumera hur mycket du vill så länge du betalar lite extra skatt. Logiken och konsekvensen är totalt frånvarande med andra ord.

Det är dags att vi gör upp med gamla föreställningar och framför allt avskaffar förmynderi- och morallagar. Vill vi förbjuda något? Bra, förbjud det totalt och gör det brottsligt att beskaffa sig med det över huvud taget. Ska vi tillåta något, oavsett om det är en tjänst, vara eller en grundläggande fri- eller rättighet? Bra, då tillåter vi den, utan omsvep. Handel med den och utnyttjande av den ska inte vara föremål för statlig inspektion. När utnyttjandet går över i missbruk kan det offentliga däremot kliva in och sätta stopp. I de flesta fall handlar det då inte om kriminalisering utan om vård, undantaget är givetvis när någon direkt åsamkat en annan människa skada som i fallet trafficking. Det ger en logik och konsekvens åt lagstiftningen.

Systembolagets logotypOch vad gäller Systembolaget, så sälj det. Statlig verksamhet ska bedrivas i myndighetsform, inte som bolag. Systembolaget är ett sunt företag som skulle må bra i privata händer och utan moralistiska verksamhetsmål och regleringar. Kvalitativa vin- och spritbutiker med brett sortiment kommer alltid att behövas. För herrar Hamilton och Gernandt, som båda två sitter i Systembolagets styrelse, borde inte motsätta sig en försäljning om de uppfyller sina plikter som ledamöter med bolagets bästa för ögonen.

Intressant?


Facebook – ett hot mot den mentala hälsan?

Det europeiska samarbetet innebär många fördelar för Europas länder. Ibland får man dessutom sig ett gott skratt från diverse parlamentarikers uttalanden. Tyvärr fastnar skrattet ibland i halsen. MEP Childers uppmaning om att lagstifta om Facebookanvändning tillhör ett av de förslag som först väcker löje men sedan oro.

Kommer kommissionen att lägga fram förslag för parlamentet för att ta itu med detta växande hot mot EU-medborgarnas psykiska hälsa? Den frågan ställer europaparlamentarikern Nessa Childers från den socialdemokratiska partigruppen. Folkhälsa är en klassisk socialdemokratisk fråga så det låter ju inte så konstigt. Det som gör frågan skrattretande, oroande och obegriplig är att hotet mot den psykiska hälsan är Facebook.

Childers, som själv använder Facebook och också på sin hemsida uppmanar andra att följa henne där, är oroad över att Europas medborgare inte ska kunna hantera sitt Facebookanvändande. Istället för en ”sund” användning, typ att kolla sin sida en eller två gånger i veckan, anser hon att många känner ett tvång att fly från verkligheten och in i Facebook-världen. Exakt var detta ”tvång” börjar är oklart, men om hon anser att en eller två gånger i veckan är normalt så har antagligen ganska många i Europa vid det här laget lämnat den verkliga världen långt bakom sig. Det är få användare som inte är inne på sin facebooksida varje dag, helt enkelt eftersom många inbjudningar till fester och annan intressant kommunikation numera går den vägen istället för via mail eller sms.

Childers fråga till kommissionen är produkten av en total oförståelse och rädsla för fenomenet Facebook. Det är inte heller något ovanligt. Politikers första reaktion när det gäller något nytt som de inte förstår, är att föreslå lagstiftning som begränsar detta nya. Beteenden som de själva inte förstår eller tycker om ska lagstiftas bort, även om de inte är skadliga. Det som de själva inte kan ta till sig, ska inte heller andra få hålla på med. Det är klassiskt moralistiskt beteende och tyvärr alltför vanligt i politiken.

I vanliga fall skulle frågan enbart väcka löje och det är vad den förtjänar. Tyvärr har kommissionen visat sig sakna förståelse för den digitala verklighet som många vanliga människor idag lever i. De olika integritetskränkande lagstiftningar som gång efter annan läggs fram i EU har med all önskvärd tydlighet visat att politikerna och medborgarna lever i olika verkligheter. Kommissionen och andra i den politiska eliten verkar ha svårt att förstå att Facebook och andra onlineverktyg inte är separata verkligheter man flyr in i, utan en del av det vanliga sociala och professionella umgänget som pågår även utanför de kanalerna. Speciellt Facebook är för många ett sätt att ha kontakt med människor man känner, men inte bor tillräckligt nära för att träffa dagligdags. Istället för att ringa eller skriva brev, skriver man till varandra eller spelar spel tillsammans online. Inte sällan kan man samtidigt umgås med flera olika personer samtidigt via olika kanaler, inklusive telefon eller för den delen IRL [in real life].

Förhoppningsvis kommer kommissionen att förstå det absurda i att ens överväga lagstiftning om Facebookanvändning. Förutom det faktum att användandet av Facebook inte är farligt på det sätt som Childers tror och därmed inte borde vara föremål för lagstiftning, finns det oöverstigliga problem i att praktiskt genomföra lagstiftningen.

Eftersom Childers inte vill förbjuda användningen, utan enbart det skadliga, beroendelika användandet, går det inte att förbjuda Facebook i sig. Istället handlar det om att på något sätt kriminalisera överdriven användning. Det kräver att antingen Facebook, datortillverkarna, internetoperatörerna eller programvaruföretagen någonstans placerar en spärr som inte tillåter användning mer än en viss tid om dagen, i veckan eller liknande. Med tanke på att de flesta är inloggade på Facebook trots att de inte ens är hemma, kommer en sådan spärr inte att fungera för att reglera användandet. Dessutom är det ett stort ingrepp i den personliga integriteten att på ett sådant sätt reglera människors datoranvändande. Inga andra möjliga lösningar innebär mindre kränkningar av den personliga integriteten, snarast tvärtom.

Då det varken finns en grund för reglering med hänvisning till folkhälsan, eller en praktisk möjlighet att genomföra en begränsning i användadet av Facebook, finns det inget annat att göra för kommissionen än att besvara Childers fråga med ett enkelt ”nej”.

Intressant?

Totalkonsumtionen är ointressant

Det nya förslaget till alkohollag öppnar för att unga ska kunna bjudas på alkohol i mindre mängder under kontrollerade former. Givetvis skriker Ungdomens nykterhetsförbund högt och kräver ett stopp, trots att förändringen i lagen bara är från ”enstaka glas” till ”mindre mängd”.

– Det är fel att vuxna ska lära unga att dricka alkohol och att det finns ett utrymme i lagen för det, säger Vidar Aronsson, förbundsordförande för UNF.

– Det är inte att minska totalkonsumtionen, säger Aronsson som vänder sig mot ”luddiga formuleringar” angående vad barn och unga får bjudas på.

Min personliga åsikt är att det är lämpligare att ungdomar lär sig genom vuxna att dricka alkohol under kontrollerade och civiliserade former, än att de experimenterar och stjäl alkohol från föräldrarnas barskåp för att dricka den ute i skogen. Genom att avdramatisera alkoholen och lära ungdomar goda alkoholvanor gör man mycket mer nytta än om man totalförbjuder alkoholen till ungdomarna har fyllt 18 (eller 20, om man nu ska gå på systemåldern). I mitt eget fall, vilket ju förvisso enbart är en enda fallstudie, gjorde denna teknik att jag har fått ett väldigt hälsosamt förhållningssätt till alkohol och har sannolikt besparat mig ett antal ohälsosamma ungdomsfyllor. Alkohol blev aldrig någon upprorsgrej mot vuxenvärlden, istället njöt jag av ett enkelt glas vin till middagen en fredag med mina föräldrar och kände mig delaktig. Kompisarnas supande vid olika tillfällen blev en sak jag kunde se på och ha roligt åt, och tillsammans med, utan att nödvändigtvis själv inta en enda droppe alkohol.

Min direkta invändning mot UNF gäller totalkonsumtionen. UNF säger att det här inte är att minska totalkonsumtionen, jag säger: nej, och? Totalkonsumtionen är egentligen ointressant. Vad som är intressant är på vilket sätt konsumtionen sker. Om man arbetar bed höjda priser och sämre tillgänglighet kommer totalkonsumtionen att minska. Människor som jag, som ser alkohol som något njutningsbart, något man ska låta sig väl smaka av, kommer att skära ner på sin konsumtion av ekonomiska och andra praktiska hänsyn. Människor som har en skadlig alkoholkonsumtion och ett beroende kommer däremot inte att göra det, just eftersom de är beroende. Totalkonsumtionen minskar, alkoholen kommer fortfarande skada och de människor som är beroende kommer att bli ännu mer utslagna då en ännu större del av inkomsten går åt till att uppfylla beroendets krav.

Vi måste, här som på så många andra områden, sluta stirra oss blinda på siffror som ”totalkonsumtion” och istället inta ett kvalitativt synsätt. Vilken konsumtion vill vi minska? Vilken ser vi ingen anledning att minska? Hur får vi bukt med skadlig konsumtion utan att skada/minska övrig konsumtion? Det är dessa frågor som är relevanta att ställa sig, inte hur man minskar konsumtionen, punkt. UNF förespråkar förvisso total nykterhet och kommer väl aldrig att vilja se saker på ett annat sätt än att all konsumtion ska minska. Ansvarsfulla alkoholpolitiska beslutsfattare måste dock förkasta det synsättet.

Intressant?

Obegripligt motstånd mot sprutbyte

Jag har tidigare ifrågasatt att vi inte har ett sprutbytesprogram i Stockholm. Idag uppmärksammar Martin Kåberg samma sak på SvD Brännpunkt. Tesen är enkel. Sprutbyten ökar inte missbruket, däremot hindrar det smittspridning av exempelvis HIV. Att moderaterna trots det fortsätter att vara hårdnackade motståndare mot att införa ett program för sprutbyte är obegripligt. Vad är det som driver dem? Seved Monke undrar om det handlar om människosyn eller kanske moralism. Jag kan inte annat än instämma. Det verkar hur som helst inte ha något att göra med huruvida det räddar liv eller inte.

Min linje är klar, precis som den alltid varit. Sprutbyte bör införas, eftersom det minskar smittspridning. Dessutom ger det en möjlighet för vården att komma i kontakt med missbrukare, en chans som inte skall förringas. Moderaterna måste ge upp sitt motstånd och istället se till mesta möjliga nytta. Strunta i moralismen, här handlar det om människovärde!

Maria Byström lovar för övrigt att prata med missbrukare under valrörelsen, ett lovvärt initiativ. Hoppas att många fler politiskt engagerade bestämmer sig för att göra det.

Intressant?

Spännande legaliseringsförslag i Danmark

Läser att lokalpolitiker i Köpenhamn överväger att legalisera cannabis. Föga förvånande är den svenska polisen kritisk, i förbudslandet Sverige gillar man inte att andra länder tillåter saker vi förbjudit. Helst vill man ju dessutom förbjuda ännu fler saker.

Själv tycker jag det ska bli spännande. Jag har aldrig nyttjat några andra droger än alkohol och någon enstaka cigarr, men principen är ändå relevant. Cannabis är lagligt på många håll i världen. Precis som med mycket annat som man vill förbjuda så handlar det inte om att det man förbjuder är farligt utan att fel sorters personer tjänar pengar på det. Istället för att då slå till hårt mot organiserad brottslighet, förbjuder man saker som de tjänar pengar på och gör dem alltså en tjänst genom att göra dem till den enda leverantören. Visst, efterfrågan minskas en del genom förbudet, men den försvinner inte. De som fortsätter att nyttja det förbjudna får dessutom en kortare väg till brottslighet, eftersom de redan tagit klivet över det förbjudnas gräns.

Det ska bli intressant att se effekten av en legalisering och jag hoppas att Sverige tills vidare avskaffar alla straff för bruk av cannabis samt innehav för personligt bruk. En brukare är inte en brottsling. En missbrukare behöver vård och inte straff. För vissa människor har också cannabis en medicinsk effekt, något som måste erkännas och som också bör resultera i medicinsk utskrivning för t.ex. smärtstillande användningar. När allt detta väl är gjort kan vi fortsätta diskussionen om legalisering eller inte.

Jag räknar med mothugg från min vän och kollega Abit Dundar. Han har skrivit tidigare om detta, läs det gärna. Han är mycket kunnig på området.

Intressant?

Sund syn på prostitution

Prostitutionens varande eller icke-varande är en het fråga på många håll i världen. I Sverige diskuteras sexköpslagen, tyvärr oftast utifrån perspektivet hur vi ska kunna exportera den till Europa. I Nederländerna diskuteras däremot hur man ska kunna komma till rätta med människohandel och istället främja den legala prostitutionen.

Ett nytt grepp är att lägga ner ett antal bordeller som därmed blir ”Red Light Fashion”, lite klatschigt sådär. Man minskar också antalet coffeeshops där man kan köpa hasch. Meningen är att rensa upp i träsket med svarta pengar och penningtvätt.

Fortsätt läs