Etikettarkiv: logik

De grönrödas vrickade logik

86 % av befolkningen skulle jobba lika mycket om de fick sänkt skatt. Det tolkar de grönröda som att jobbskatteavdraget inte leder till fler jobb. Logiken är bristfällig men säger en hel del om oppositionens sätt att tänka.

Den grönröda oppositionen har lämnat frågan öppen när det gäller hur de vill skapa fler arbeten. Politiken som presenterats har hittills snarast varit ett hot mot fler arbeten än en hjälp. För att rätta till det presenterar de idag sin gemensamma jobbpolitik i en debattartikel i DN. Den som hoppats på bra svar och nya idéer för hur fler ska komma i arbete blir dock besviken. Större delen av deras program handlar om att staten ska betala för fler jobb genom fler jobb i välfärdssektorn, stöd till nya bostäder och investeringar i klimatsatsningar.

Satsningar på utbildning, samma sak som alliansmajoriteten anser är avgörande för svensk konkurrenskraft, ingår i programmet men satsningen handlar bara om fler platser istället för anpassningar till vilka utbildningar som behövs för att få fler i arbete och satsningar på kvalitet. Sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag och för dem som anställer arbetslösa ungdomar ingår också, satsningar som är snarlika de satsningar alliansen redan genomfört. Skillnaden är att alliansen sänkt arbetsgivaravgiften för alla unga, inte bara dem som varit arbetslösa en viss tid.

Den stora nyheten i de grönrödas debattartikel är dock inte deras politik. Istället avslöjar de mycket om sitt sätt att tänka och vad de uppfattar som logiskt resonemang. Det förskräcker, men förklarar också mycket.

Oppositionen har gjort en undersökning där de bland annat frågat människor om de kommer att jobba mer, mindre eller lika mycket om de får sänkt skatt. 86 % säger att de skulle arbeta lika mycket. Dessutom visar undersökningen att ”fem procent säger att de faktiskt skulle arbeta mindre med ytterligare skattesänkningar. Bara fyra procent uppger att de skulle jobba mer”.

Utifrån detta drar oppositionen slutsatsen att skattesänkningar inte leder till fler jobb. Det är inte logiskt utifrån givna data. Istället är den logiska slutsatsen att skattesänkningar ökar sysselsättningsgraden. Om fem procent skulle arbeta mindre betyder det att andra måste göra deras jobb, vilket ökar arbetstillfällena. Om de flesta skulle arbeta lika mycket men ha mer pengar att själva bestämma över efter att skatten dragits, kommer fler att konsumera lite extra och därmed öka antalet arbetstillfällen genom ökade köp av tjänster och produkter. Dessutom kommer fler människor att sätta av pengar i eget sparande, något som kommer att hjälpa människor att klara akuta privatekonomiska kriser. Svenskarna är idag bland de sämsta i västvärlden på att spara och är därmed mer utsatta för ekonomiska problem än andra länders medborgare.

De grönröda drivs av en vänsterpartistisk världsbild i stor utsträckning, en världsbild där höga skatter är en bra sak för att de ger mer statlig kontroll över de ekonomiska medlen. Skattepolitiken ska inte skapas utifrån vetenskapliga förutsättningar utan vetenskapen ska anpassas för att bevisa att höga skatter är det enda rätta.

I sin jakt på bekräftelse har de grönröda länge varit villiga att gå långt vad gäller att feltolka resultat och dra slutsatser som i bästa fall är långsökta. I dagens debattartikel är det dock första gången de hoppas att väljarna inte ska kunna läsa vad som faktiskt står, första gången de svart på vitt presenterar sina resultat och sedan drar en diametralt motsatt slutsats mot vad varje logisk analys skulle göra. Antingen tror de att väljarna blint litar på allt de säger utan att ifrågasätta, eller så är de numera så övertygade om att de har rätt att de inte själva ser bristerna i resonemanget. Oavsett vilket visar de med all önskvärd tydlighet varför de inte är lämpade att styra Sverige efter valet i höst. Valet är långt ifrån avgjort och det är i princip dött lopp i opinionsmätningarna, men plötsligt har läget för alliansen, genom en enda debattartikel från de grönröda, blivit mycket mer gynnsamt.

Intressant?
Annonser

Rättssäkerhet, sex och rock’n’roll?

Beatrice Ask lämnar en del att önska när det gäller hennes känsla för rättssäkerhet. Nu visar det sig att EU-kommissionen också verkar ha missat något, eller i alla fall inte tänkt klart. Ledaren i lördagens DN uppmärksammar oss på några av problemen med kommissionens förslag att kriminalisera tittandet på barnpornografi. Redan tidigare i veckan har kritik riktats mot att kommissionen vill blockera vissa sidor på internet, något som bedöms som censur men som också väcker oroväckande  möjligheter till censur även av andra sidor. Dessutom kan det orsaka att andra sidor som råkar använda samma leverantör också blockeras genom internetoperatörernas filter. Ändamålet är ädelt, att skydda människor (i det här fallet extra utsatta personer på grund av deras ringa ålder), men precis som så många andra gånger (tänkt t.ex. sexköpslagen) blir medlen felriktade och skapar andra, stora problem.

DN riktar i ledaren in sig på en ny vinkel, nämligen kriminaliserandet av tittande på barnpornografi. De konstaterar att det antingen inte kommer fungera på grund av grundläggande rättssäkerhet, eller så måste rättssäkerheten åsidosättas. Resonemanget är enkelt. Det förslag som den svenska regeringen redan lämnat till riksdagen konstaterar att den som av misstag hamnat på en sajt med barnpornografiskt material inte ska kunna dömas. De ifrågasätter hur detta ska gå att bevisa. Historik sparas i datorn, men det är allt. Uppsåt kan inte bevisas med din webbläsarhistorik. Det kommer att leda till att det i de flesta fall kommer att finnas rimliga tvivel, något som då ska ligga till grund för friande domar. Alternativet är att i detta fall åsidosätta rimliga tvivel och därmed fortsätta Asks inslagna linje med en avskaffad rättssäkerhet när det gäller frågor som berör sexualitet.

Ytterligare ett problem som DN identifierar och som borde korrigeras oavsett vad kommissionen håller på med, är den svenska definitionen av barnpornografi. Jag har alltid tyckt att vi, till skillnad från USA, har haft en ganska sund inställning. Det är personernas mognadsålder som avgör vad som är brottsligt och inte, inte om de fyllde 18 dagen innan eller dagen efter att bilden togs. Genom DN har jag uppmärksammats på att det inte är riktigt så sunt som jag trodde. Tydligen är det att räkna som barnpornografi även om det är tecknade fantasibilder på personer som kan uppfattas som yngre än 18 år, trots att inga verkliga personer varit inblandade i framställningen och att inga övergrepp skett mot någon individ. Det kan också vara barnpornografi även om personerna på bilderna är väl över 18 år, om syftet är pornografiskt och personerna ser ut som eller framställs som underåriga.

Vad just denna sista klausul egentligen gör för bedömningen av stora delar av gayporren vill jag inte ens tänka på. I bögvärlden är det en dygd att vara, eller i brist på kronologisk ålder i alla fall se ut att vara, så ung som möjligt. Har man fyllt 20 är det rätt ofta man känner sig passé (något jag själv fått erfara när jag blivit äldre). Inom gayporren är en stor marknad den som fylls av twinks, unga snygga killar, ofta med lite eller ingen kroppsbehåring, normalt sett i sena tonåren eller i 20-årsåldern. Det är samma ideal som råder på de flesta gayklubbar. Idealet är att vara på gränsen och gärna utmana denna.

I praktiken innebär det alltså att pornografiskt material där alla personer är över 18 och väldigt villiga att delta i framställandet, kan anses olagligt enligt svensk lagstiftning. Det blir en godtycklig bedömning som, trots att alla inblandade trott sig gjort rätt enligt konstens alla regler, kan ge en fällande dom. Om man då ska kriminalisera tittandet på barnpornografi kommer det på sikt att kunna orsaka en hel del kaos om man inte omdefinierar vad som är barnpornografiskt material.

Ytterligare en sjuk detalj i vår lagstiftning är att en nakenbild som en t.ex. 16- eller 17-årig individ skickar till t.ex. sin flick- eller pojkvän kan anses vara barnpornografi och att personen som figurerar på bilden därmed kan dömas för brott trots att personen högst frivilligt både framställt och skickat bilden på sig själv. Offret för brottet är alltså i detta fall personen som själv begått brottet… Om det är logik och normal juridisk praxis, tror jag det är dags att skriva om alla texter om grundläggande logik och grundläggande juridik och rättssäkerhet.

Precis som vanligt så är ett gott uppsåt nog för att kritik antingen ska viftas bort eller misstänkliggöras. Sexköpslagen har ett gott syfte, att stoppa trafficking, men ställer till problem för individer som själva gjort valet att arbeta som prostituerade. Barnpornografilagstiftningen har det goda syftet att förhindra övergrepp på barn, men orsakar problem bland annat för frivilliga individer som i lagens mening är mogna nog att ha sex, men ändå inte får skicka en utmanande bild till sin partner. Kommissionens förslag har ett gott syfte, att ytterligare försvåra spridningen av barnpornografiskt material, men kommer i praktiken att ställa till stora problem vad gäller rättssäkerhet, bedömningar och dessutom öppna för potentiell censur av andra misshagliga sidor på internet.

Sex och vad som är kopplat till detta kommer alltid att locka fram moralpoliserna, som vill göra sina bedömningar av vad som är ”bra” och ”dåligt” sexuellt beteende. Själv lever jag efter devisen att människor ska få göra vad de vill, så länge alla inblandade har givit sitt medgivande till det. Trafficking måste självklart bekämpas, exempelvis genom ett internationellt polisiärt samarbete för att bekämpa organiserad brottslighet. Övergrepp mot barn måste bekämpas genom kraftfull lagstiftning och, förstås även här, internationellt polisiärt samarbete. Att däremot kriminalisera t.ex. prostitution eller bilder som skickas mellan frivilliga individer är däremot inte lösningen. Det är som att kriminalisera rökning för att det förekommer smuggling av cigaretter eller att kriminalisera alla former av pornografiskt/erotiskt material eftersom det förekommer att övergrepp även på äldre människor dokumenteras och sprids som pornografiskt material.

Det som alltid ska bekämpas är avarter där människor kommer till skada. Att i ett slag förbjuda alla företeelser som skulle kunna leda till missbruk är däremot inte lösningen. Alla friheter kan missbrukas. Lösningen är dock inte att ta bort friheten. Lösningen är, som det står på nödbromsarna i lokaltrafiken, att ”missbruk beivras”.

Läs också Victor Zetterman, Mikael Ståldal, Hanna Wagenius, Amanda Brihed (2), Andreas Froby, Liberati, Mattias Lönnqvist.

Intressant?