Etikettarkiv: konservatism

Jag tar det som en komplimang

Det ligger en uppmaning att ”ge mig en virtuell örfil” uppe på forumet på socialism.nu med anledning av mitt inlägg om LAS och strejken vid Lagena. Jag kan inte undgå att tycka att det mest betyder att jag gjort något rätt och jag tar det snarast som en komplimang. Liberalismen har två huvudsakliga motståndare ideologiskt; socialismen på den ekonomiska fronten och konservatismen på värderingsfronten. Om man blir angripen med kraft från något av dessa håll, har man med största sannolikhet gjort något helt rätt.

Intressant?

Vänstern strävar bakåt mot framtiden

Läser på diverse socialistiska bloggar (Haninge-Posten, Andreas Sjölander, M-partistaten) att de borgerliga partierna är för lönedumpning eftersom de inte vill skrota eller reformera utstationeringsdirektivet. (Läs mer om gårdagens slutdebatt på SvD.se och DN.se)

Fortsätt läs


Vad händer med könstillhörighetsutredningen?

Den 19 mars 2007 överlämnade könstillhörighetsutredningen sitt betänkande till socialminister Göran Hägglund. Utredningen föreslog att lagen skulle träda i kraft 1 juli 2008. Innan dess skulle det finnas tid för remissinstanser att lämna sina åsikter om utredningen. Remisstiden har för länge sedan gått ut och jag har själv, genom att jag sitter i styrelsen för HBT-liberaler, varit med och lämnat ett remissvar. I vårt svar uttryckte vi bland annat åsikten att det var viktigt att transsexuella skulle ha möjlighet att frysa ned könsceller innan de genomgick den könskorrigerande operationer, samt klargjorde att vi tyckte det var fel att transsexuella inte tillåts behålla några könskörtlar vid operationen.

Utredningen presenterades för snart två år sedan. Efter remisstidens slut har det hänt – ingenting. Sedan ungefär ett år har vi inte hört ett ljud från socialdepartementet och socialminister Göran Hägglund i frågan.

Varför?

Det finns ingen anledning att dra ut på tiden på detta sätt. Utredningen val välgjord som utredning betraktat (även om intersexuella kritiserade den för okunnighet) och det lär ha kommit in många välinformerade och kunniga remissvar. Så vad är det som drar ut på tiden?

Tyvärr är jag rädd att den enda anledningen till att propositionen drar ut på tiden är att kristdemokratin känner sig obekväm med frågan. Det är kanske inte så illa att det är en mardröm för Göran Hägglund att behöva ansvara för den här frågan, men jag tror inte direkt att han jublar. Att det inte händer något med frågan gör att kristdemokraterna än mer framstår som en konservativ bromskloss för frågor som resten av alliansen och även oppositionen är relativt överens om.

Göran Hägglund måste snarast ta tag i frågan och presentera en proposition. Om inte, bör alla frågor som rör HBT-rättigheter flyttas från kristdemokratiskt kontrollerade departement till departement som kontrolleras av andra allianspartier, alternativt så får kristdemokraterna flytta till ett departement som inte handhar HBT-frågor. Nuvarande ordning är inte hållbar om inte Göran Hägglund snart visar att även kristdemokratin är beredda att ta ansvar för HBT-rättigheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Sluta förbjuda alkoholen, främja friheten istället!

Den statliga alkohollagsutredningen presenterade sitt betänkande igår. En av förutsättningarna för utredningen var att den restriktiva politiken inte i någon större utsträckning skulle förändras. Utredningens förslag blir därmed att restauranger inte ska få servera alkohol efter 03.00 och att normaltiden ska vara 01.00. Dessutom vill man förbjuda alla former av gårdsförsäljning.

Reaktionerna på utredningen låter självklart inte vänta på sig.

Restaurangbranschen vill självklart inte se sådana förändringar och Mats Hulth skriver en till stora delar bra artikel på dagens Brännpunkt. På samma sida i tidningen vill ungdomens nykterhetsförbunds ordförande Robert Damberg gå ännu längre än alkohollagsutredningen och flytta folkölet till systembolaget. På SvD:s ledarsida tillåter sig Sanna Rayman att vara smått förundrad över att en borgerlig regering inte minskar på förmynderiet i samband med detta.

Jag har självklart en massa åsikter att slänga in i ringen också, hur skulle det annars se ut? Till att börja med kan vi ju konstatera att alkohollagsutredningen redan från början är ett feltänk, när man inte utreder förutsättningslöst hur en bra framtida alkohollagstiftning skulle se ut. Att bli förvånad nedlåter jag mig dock inte till. Om det är något framför allt kristdemokraterna, men också moderaterna i viss mån, har gemensamt med socialdemokratin så är det den överdrivna moralismen, något som kommer sig av värdekonservativa grundåsikter. Att tro att en borgerlig regering med en kristdemokratisk folkhälsominister skulle få för sig att genomföra liberala reformer är att bedra sig själv.

Mats Hulth företräder sundare åsikter, men även han pratar om en ”skyddslag” när han pratar om alkohollagstiftningen. Han har dock säkerligen sina skäl, framför allt att försöka visa på att även hans bransch vill ta ansvar för minskade skadeverkningar av alkohol. Han konstaterar dock framför allt, precis som Mattias Svensson på Neos blogg, att kristdemokraterna och alkoholutredningen öppnar för en ökning av svartklubbar. Människor slutar inte vilja dricka halva natten igenom bara för att KD säger att man ska sluta dricka senast 3.

Vad gäller UNF så håller jag absolut inte med om att folkölen måste bort från mataffärerna och istället bara säljas på Systembolaget. Tvärt om vill jag göra en total omstrukturering av svensk alkohollagstiftning och -politik. Istället för dagens moraliserande förmynderi, föreslår jag följande:

Avskaffa systembolaget. Till att börja med ska staten inte utöva någon verksamhet utanför myndighetsformen. Att därmed ha ett vinstdrivande bolag som dessutom har monopol på en viss vara är helt oförenligt med en fri marknad. Det är ren och skär socialism. Utöver det så är det inte rimligt att staten ska bestämma var och när människor får köpa alkohol på flaska, speciellt inte när man har släppt serveringen fri till krogarna. Ska man vara konsekvent måste man också dra in alla alkoholtillstånd från privata aktörer och bara servera alkohol på statliga krogar. Dessutom bör man snarast införa monopol på försäljning av tobak. Till slut kan vi ha bara statliga monopol på allt, så konsumenterna vet hur de ska bete sig och inte göra en massa jobbiga egna val hela tiden. Låter det inte bra?

Tillåt försäljning av vin och öl i mataffärer. Rimligtvis borde man kunna köpa måltidsdryck även av alkoholstyrka i samma affärer som man köper sina vanliga matvaror, eller i speciella vin- och ölbutiker för den delen.

Gör samma förändring av alkoholmonopolet som av apoteket. Butiker som blir så kallat licensierade ska kunna sälja alla former av alkoholhaltiga drycker, på samma sätt som apotek ska kunna sälja alla former av mediciner så länge man har utbildad personal och licens. Dessa butiker skulle kunna vara specialistbutiker eller skulle kunna kombineras med mataffärer.

Öka kontrollen och inför kännbara straff. Förändringarna i tillgänglighet måste självklart kombineras med något som redan idag borde vara en självklarthet, nämligen tätare och hårdare kontroller av att lagar och regler efterlevs. Dessutom ska det vara kännbara bötesstraff för alla butiker och även krogar som inte följer reglerna och alltså säljer alkohol till minderåriga eller krogar som överserverar. Böterna måste vara så pass högt satta att det inte ska gå att göra en vinst på systematiska regelbrott. Dessutom måste kontroller göras i mycket större utstäckning än tidigare och resurser måste avdelas till detta.

Inför samma ålder på alkoholintag oavsett inköpsställe. Det är orimligt att man inte kan köpa alkohol i butik förrän man fyllt 20 men kan dricka samma alkohol på krogen när man är 18. Dessutom kan man rösta i allmänna val när man är 18. Min orubbliga åsikt är att man inte kan anses mogen nog att fatta beslut om vem som ska styra landet man bor i, om man inte är mogen nog att fatta beslut om huruvida man ska dricka alkohol eller inte. Alltså ska myndighetsåldern och ”alkoholmyndighetsåldern” sättas till samma. Jag företräder personligen linjen att det ska vara 18 år men den viktiga principen är att det ska vara samma ålder.

Låt individen stå i centrum! Det största problemet är egentligen, här som i många andra fall av moraliserande och förmyndande lagstiftning, att man ser ett problem hos vissa individer och väljer att tvinga in alla i samma restriktiva lagstiftning. Alkoholintag är inte ett problem hos de allra flesta. Tyvärr orsakas det en hel del skador av de individer som faktiskt har problem med alkoholen. Lösningen är dock inte att försöka förbjuda alkohol för alla i så stor utsträcknig som möjligt. Lösningen är istället mer fokus på individer; låt de individer som har problem få hjälp att hantera alkoholen eller att avstå från den. Lägg resurser på att hjälpa de enskilda individerna istället för att inskränka alla individers frihet.

Det största problemet med den svenska lagstiftningsmodellen är att man kollektivt bestraffar alla individer med minskad frihet när några individer inte kan hantera saker. Det gäller såväl alkohol som sexköp och mycket annat därtill. Det viktigaste i svensk politik under 2000-talet är att bryta med detta synsätt och börja hitta lösningar för att ge individer frihet samtidigt som man hjälper eller bestraffar individer som inte kan föra sig i ett civiliserat samhälle. Kollektivet dog tillsammans med 1970-talet, nu är det dags att även våra lagstiftare inser detta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fortfarande liberal

Roland Poitier Martinsson förtydligar på SvD:s ledarblogg vad han menade när han häromdagen gick till frontalangrepp på alla oss liberaler. Han tycker att förklaringen behövs;

”När man får en mängd reaktioner från kompetenta läsare, som alla har missförstått ens text, är det självklart de egna formuleringarna som brustit.”

Ja, det har brustit en hel del i formuleringarna, men det har också brustit i resonemanget. Vi kan väl ta saker i ordning.

Samtliga citat i detta inlägg är saxade från Roland Poirier Martinssons inlägg på SvD:s ledarblogg.

Som det är i dag i Sverige finns det mycket starka ekonomiska incitament som motverkar den traditionella familjen och det personliga ansvaret. Ta bort sådana. Inget annat krävs för att dessa sociala institutioner ska prägla samhället och människors relationer. De är så starka. Och i ett rikt land är de också toleranta mot dem som vill placera sig utanför normen.”

”Men att staten ska tvinga på oss livsstilar och värderingar är jag som konservativ för det allra mesta emot.”

Det här är enligt mig klassiska ur-liberala åsikter. Staten ska vara neutral vad gäller livsstilar och val i livet. Staten ska varken gynna eller missgynna människors fria val. Dessa åsikter går rakt emot den definition av konservatism som jag använder, eftersom konservatismen vill främja kärnfamiljen, är emot fria aborter och föredrar heterosexualitet, för att bara nämna några klassiskt konservativa kärnvärden som man normalt sett också vill att staten ska företräda. Således är Martinsson i ovanstående citat för liberala kärnvärden, på grundval av att han är konservativ…? Jag får inte ihop det.

”Hur kan man avfärda att det ur ett globalt perspektiv värdeliberala Europa står för de sjutton första platserna i listan över skatteuttag, med mera konservativa länder som Australien, Kanada, Nya Zeeland och Japan på platserna 23, 20, 18 och 28? Hur kan man avfärda att värdeliberala väljargrupper i allmänhet förespråkar statliga program för snart sagt varje problem de kan hitta?”

Jag misstänker starkt att t.ex. Frankrike, som jag inte definierar som värdeliberalt alls, går att finna i toppen av denna liga. Konservativa länder som Nya Zeeland kommer, enligt Martinsson själv, på plats 18, dvs direkt efter de Europeiska toppländerna och därmed också före ett antal andra, som vi får misstänka värdeliberala, europeiska länder. Jag är inte heller benägen att kalla de uppräknade länderna ärkekonservativa, de flesta av dem företräder också många värdeliberala åsikter.

Jag definierar mig själv som värdeliberal men jag uttrycker alltid min starka vilja att staten ska lägga sig i så lite som möjligt. Jag röstar på Folkpartiet Liberalerna men jag är i ständig opposition mot dem som vill stärka statens roll. Jag är emot övervakning, jag är emot statliga stöd och jag är emot ständiga statliga program för en massa saker. Jag är helt klart ingen socialliberal eftersom jag allt eftersom har insett att socialliberalismen är för alldeles för mycket onödig statlig inblandning. Jag är kanske mer nyliberal eller libertarian, men jag tycker ordet ”liberal” är det som passar mig bäst.

Jag måste avslutningsvis få säga emot Martinsson en gång till.

”Ekonomisk frihet går hand i hand med traditioner och värdekonservatism. Ekonomisk ofrihet går hand i hand med värdeliberalism.”

Nej. Det må ha varit så under en lång period, att de partier som stått för värdeliberalism har kommit från vänstern. Att detta är en universell, evig sanning är däremot inte ett faktum.

Vi är många som förespråkar en liten stat som inte lägger sig i människors liv, oavsett om det gäller personliga val eller ekonomiska frågor. Denna kraft växer sig allt starkare i dagens individualiserade samhälle och kommer att leda till förändrade hållningar från etablerade partier eller, om så inte blir fallet, nya partibildningar. Vi kommer inte att finna oss i att våra värderingar och åsikter inte hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Liberal, varken socialist eller konservativ

Antingen är man höger eller vänster” konstaterar Rolan Poirier Martinsson på SvD:s ledarsida igår.

Jag konstaterar att höger och vänster inte är de enda dimensionerna, något som Political Compass gjort i 10 år eller något sånt. Jag är för frihet på alla sätt. Frihet att leva som man vill, frihet från statlig inblandning och frihet från ett högt skattetryck. Jag är liberal.

Liberalismen handlar i sin grund om frihetsmaximering. Vill man leva i en kärnfamilj ska man få det men vill man leva i ett polyamoröst bisexuellt förhållande så ska man få göra det också. Vem är staten att bestämma vilken slags kärlek som är bra eller dålig? Undantaget är givetvis om man börjar göra saker mot andra individers vilja.

De två vägarna som Poirier Martinsson hittar verkar vara vänster och höger, eller i min terminologi socialism och konservatism. Jag bekänner mig inte till någon av ideologierna. Liberalismen gör uppror mot båda delar. Undantaget är den amerikanska liberalismen som blivit mer vänstervriden än vad namnet skulle antyda och därmed flörtar med socialismen vad gäller statens storlek.

Eftersom jag definierar mig som liberal och även kallar mig livsstilsliberal i somliga sammanhang, borde jag vara olycklig enligt Poirier Martinsson. Det är jag inte. Just tack vare att jag har en liberal grundsyn och verkligen tycker att alla ska få leva som de vill i största möjliga utsträckning, så är jag oftast lycklig. Däremot verkar många konservativa upprörda över samhällsutvecklingen och verkar känna sina ideal hotade av den allmänna opinionen.

Oavsett vad herr Poirier Martinsson anser, så tänker jag fortsätta kalla mig liberal och stå upp för mina ideal. Jag tänker varken bli socialist eller konservativ eftersom ingendera ideologin ser på världen på samma sätt som jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,