Etikettarkiv: kommunikation

Med sikte på karriären

Per Pettersson

Allting har sin ände och för min del börjar studietiden närma sig sitt slut. Jag har hunnit med att jobba heltid två år, ha extrajobb och ideella engagemang under tiden. Nu är det dock snart bara halva examensarbetet och en omtenta i sannolikhet och statistik som står mellan mig och examen. Med andra ord är det dags att lämna de tillfälliga arbetena bakom sig och istället satsa på ett heltidsjobb. För att komplettera mitt egna sökande, tänkte jag låta arbetsgivare hitta mig lättare också. Ett led i detta är detta blogginlägg.

Min bakgrund är inte helt vanlig. Jag har studerat på civilingenjörsprogrammet i medieteknik vid KTH och det är en civlingenjörsexamen jag kommer att ha så snart allt är helt avslutat. Jag har dock kompletterat med studier i medie- och kommunikationsvetenskap på JMK, Stockholms universitet. Dessutom har jag hela tiden skrivit på olika sätt, dels för kårtidningen och på senare tid på min blogg. Nu senast utvecklade jag skrivandet ytterligare genom en ledarskribentkurs. Genom de ideella engagemangen och en del av de arbeten jag har haft under tiden har jag också fått praktisk erfarenhet av administration och organisation, samt givetvis projektledning i olika former.

Under de senaste två åren har jag utvecklat en stor förståelse för sociala medier och hur det nya medielandskapet ser ut. Det är något som det ännu inte skrivits så många doktorsavhandlingar om, även om det är en del på gång. Det är därför inte heller något som – ännu – går att lära sig genom den utbildning jag gått. Det är förstås så att jag har haft ett försprång genom de ämnen jag pluggat, men stora delar av mitt kunnande kommer genom att jag tycks ha en naturlig fallenhet just för detta.

Alla de kunskaper och erfarenheter jag bär med mig borde göra det ganska enkelt att hitta ett stimulerande jobb. Hittills har så inte varit fallet, då det är svårt att hitta arbeten när man inte har haft samma jobb tidigare. Jag har exempelvis inte arbetat som informatör eller liknande, eftersom jag för det mesta bara haft extrajobb under studietiden. Den typen av jobb som då erbjuds är sällan den typen av jobb som har med utbildningen att göra utan istället som kundtjänstpersonal eller motsvarande. Det är då svårt att vid studietidens slut få de jobb som man är kvalificerad för, då få företag är ovilliga att satsa på oprövade förmågor, hur bra de än låter i sin CV. Eftersom jag nu hunnit passera 26, om än med ganska liten marginal, hjälps jag inte heller av de sänkta arbetsgivaravgifterna för ungdomar som alliansen infört under mandatperioden.

Istället är det upp till mig som driftig individ att hitta lösningarna. Jag har aldrig tillåtit mig själv att vara slö och inaktiv när det gäller min framtid. Ibland har jag haft tur att få erbjudanden om olika arbeten, i andra fall har jag fått leta rätt på dem själv. Jag har dock alltid gjort vad jag kunnat för att ta mig framåt i livet och stå på egna ben. En av de saker jag nu kan göra är att marknadsföra mig själv via denna blogg och sälja in mig som den duktiga och driftiga person jag är. Jag är övertygad om att jag är en tillgång på de flesta arbetsplatser och jag står än så länge till förfogande.

Så, om du är intresserad av min profil, hör av dig till mig på per.pettersson [at] liberal.se eller genom någon av de andra kontaktvägarna du hittar här på bloggen. Om du tror att jag kan vara intressant för någon arbetsgivare som du vet söker folk, tipsa oss båda om varandra. Sprid gärna detta blogginlägg i dina kanaler, alltid finns det någon som kan vara intresserad.


Yttrandefrihet, tryckfrihet och frihet på internet

Sveriges förhandlare för telekompaketet i EU förstår inte varför tillgång till internet skulle kunna ses som en mänsklig rättighet.

Om han läser detta borde det bli uppenbart.

Till att börja med sköts nästan allting via internet nuförtiden. Kontakt med myndigheter, beställning av biljetter och bankärenden. Vill man göra det på annat sätt kostar det ofta extra och i vissa fall går det faktiskt inte ens. Ska man neka människor möjligheten att utföra ärenden som de behöver för att klara sin vardag?

Människor har rätt att uttrycka sig fritt, yttrandefriheten är en mänsklig rättighet. Att då stänga av någon från nätet inskränker denna människas yttrandefrihet i och med att det är på internet som debatterna äger rum idag. Är vi villiga att förneka människor denna möjlighet och på något sätt hävda att de lika gärna kan komma till uttryck i TV eller andra medier som är notoriskt mycket svårare att få utrymme i?

Att slippa censur är något som jag tillsammans med många andra liberaler driver; jag vill ju till exempel avskaffa filmcensuren. Att då införa censur på internet i långt högra grad än något annat medium är oacceptabelt. Att internetoperatörer frivilligt blockerar barnpornografiska sidor är däremot helt i sin ordning. Det är statlig censur vi måste hålla på armslängds avstånd. Statens uppgift är att ta fast och straffa/rehabilitera dem som missbrukar friheten i samhället genom att t.ex. bereda sig tillgång till dylika sidor trots att det är olagligt. Staten ska inte censurera eftersom censuren alltid kommer att ta bort mer än vad syftet från början var.

Förhoppningsvis har detta förklarat en hel del och jag hoppas att fler ansluter sig till Olle Schmidt (FP) och Christofer Fjellner (M) när parlamentet ska ta ställning till direktivet och därmed se till att kasta allt i paketet som inte rör ekonomi och fri marknad på sophögen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Kommunikationsuppropet

Som mina stammisar på bloggen vid det här laget vet är jag upprörd över att våra riksdagsledamöter med flera ständigt skiljer mellan elektronisk och icke-elektronisk kommunikation vad gäller censur och liknande. Jag bestämde mig därför idag att starta en kampanj för att detta ska upphöra. Det första ledet i detta är att skapa en namninsamling.

Du hittar namninsamlingen på http://www.namninsamling.com/kommunikationsuppropet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,