Etikettarkiv: journalistik

Please don’t take a picture

Fotoförbud är motiverat när det gäller militära skyddsobjekt. Däremot är det ett intrång i människors frihet när poliser eller kollektivtrafikoperatörer försöker hindra människor från att ta bilder. Dessutom kan det vara ett försök att hindra avslöjanden. Friheten att ta en bild måste vara regel, inte undantag.

Fotograf på en refug mitt i en gatukorsningI USA och Storbritannien har på kort tid fotografer av ordningsmakten hindrats att ta bilder. Trots laglig rätt att fotografera fritt har de blivit stoppade, hotade och trakasserade. Utvecklingen liknar den vi haft i Sverige, där poliser hotat civila som filmat händelseförlopp där poliser agerat klandervärt, något som gått under namnet Gategate.

Hos våra brittiska grannar handlar det om Jules Mattsson, en 16-årig kille som frilansar som fotograf på sin fritid. När han fotograferade en parad blev han stoppad av polis, som hävdade att han inte fick fotografera vare sig barn, militärer eller poliser och att han därmed bröt mot lagen. Dessutom påstod de att han ansågs vara ett hot med hänvisning till antiterrorlagarna. Inget av påståendena stämmer och det har utvecklats till en infekterad debatt, eftersom Mattsson filmade stora delar av diskussionen med sin mobilkamera. I diskussionen hävdar poliserna bland annat att de inte behöver en lag för att hindra honom från att fotografera eller ens för att omhänderta honom.

I USA har fotografen Carlos Miller, som även driver bloggen Photography Is Not A Crime, blivit portad från tunnelbanan i Miami på livstid efter att han fotograferat utanför den. På hans blogg finns fler exempel på den galna utvecklingen i USA där polis och andra intressen försöker inskränka rätten att fotografera, något som Miller med flera anser bryter mot konstitutionens första tillägg.

Hittills har utvecklingen i Sverige inte tagit samma riktning. De fall där poliser har skrämt eller hotat människor för att de inte ska filma eller fotografera har uppmärksammats och det har mestadels varit poliserna som klandrats. Tendenserna finns dock i attityden och det är inte alls otroligt att vi kan få en utveckling där allas rätt att fotografera på allmänna platser ifrågasätts av särintressen som av en eller annan anledning inte gillar att det finns bildbevis, oavsett om det gäller lagbrott eller bara generellt ofördelaktiga motiv. En sådan utveckling är livsfarlig och hotar rättssäkerhet, demokrati och yttrandefrihet. Den kan dessutom leda till att korruption får fäste.

Då jag själv är amatörfotograf ser jag tydligt riskerna med att inskränka fotografers frihet. En fotograf kan arbeta journalistiskt eller dokumentärt för att avslöja och granska. En fotograf kan också arbeta konstnärligt eller för den delen tekniskt, medicinskt eller på många andra sätt. Oavsett anledningen är det viktigt att låta den fotografiska bilden vara fri, utom i vissa extrema fall. Om för många restriktioner sätts på den fotografiska bilden är det risk att missförhållanden inte avslöjas eller att konstens frihet begränsas. Det vore att förgripa sig på trycks- och yttrandefriheterna.

Säkert försöker förbudsivrarna använda argument som handlar om säkerhet eller liknande. Det finns bara ett svar på det, men det svaret lämnar inget utrymme för motargument för en modern, liberalt sinnad människa:

”Any society that would give up a little liberty to gain a little security will deserve neither and lose both.”

–Benjamin Franklin

Intressant?

Bloggare och icke fackanslutna göre sig icke besvär

Snart är det dags för Almedalsveckan, Sveriges största årliga politiska händelse. Många är de medier, traditionella såväl som nya, som kommer att rapportera från veckan och bevaka det som händer och sägs där. Samtidigt som nya medier växer i storlek och betydelse, väljer dock de ansvariga för Almedalsveckan att ha extra gammelmodiga krav på den som vill söka pressackreditering.

Alla har inte möjlighet att åka dit, men de politiskt intresserade som lyckas få semester och hittar någonstans att bo kommer att spendera nästa vecka på plats i Visby för att besöka Almedalsveckan. Vi andra bevakar på avstånd. Mediernas intresse är givetvis stort, dels för att sommaren annars innebär nyhetstorka och dels för att det är valår. Den här veckan kommer de stora utspelen att presenteras.

För de journalister som vill få tillgång till presskonferenser och annat krävs det som på så många andra håll ackreditering. I reglerna har arrangörerna bestämt att ackreditering ges till journalister med pressleg utfärdat av något av de journalistiska fackförbunden i Sverige. I undantagsfall kan ackreditering beviljas om kontaktuppgifter till ansvarig utgivare kan ges, samt ett organisationsnummer till arbetsgivaren. Det är absurt.

Att för det första förutsätta att journalister i normalfallet är fackanslutna är en gammalmodig idé. Fackföreningsanslutning ska givetvis vara frivilligt även för journalister och fotografer. Att övriga journalister ska ses som undantagsfall som på nåder accepteras, är befängt. Något som är ännu allvarligare är däremot att pressackreditering inte ges till medborgarjournalisterna, det vill säga bloggarna.

En politiskt bloggare har inte någon arbetsgivare med organisationsnummer som kan ge en inkörsport till pressackrediteringen. Trots att de politiska bloggarna blir allt fler och allt mer inflytelserika, anser arrangörerna för Almedalsveckan alltså inte att de är riktiga journalister. Samtidigt som exempelvis alla bloggare som ville gavs tillgång till pressrummet under Folkpartiet liberalernas riksmöte under våren. Det är det korrekta sättet att behandla bloggare i dagens moderna medielandskap.

Med bara en vecka kvar till Almedalsveckans början är det knappt om tid att göra förändringar. Sannolikt saknas också viljan hos arrangörerna i dagsläget. Deras inställning kommer dock att behöva förändras inom kort. De politiska bloggarna har nämligen blivit en kraft att räkna med och är även källan till många saker som de traditionella medierna rapporterar om. Då går det inte att som arrangör för stora evenemang stänga ute bloggarna. Det är gammalmodigt och leder i förlängningen till en sämre rapportering från evenemanget. Partier som Folkpartiet har redan förstått detta. Nu måste även Almedalsveckans arrangörer inse att mediesverige har förändrats.

Intressant?

Nya medier främjar demokratin!

Efter diskussionerna om Carl Bildts bloggande kunde man ha trott att diskussionen om politikers direktkanaler till medborgarna hade lagt sig.

Ingalunda.

Efter att Madeleine Sjöstedt på sin blogg presenterat nyheten om att det inte blir någon tillbyggnad till Stockholms Stadsbibliotek, har det blåst upp till orkan i ankdammen. Roger Mogert (S) är ”chockad och bestört” över att det presenterats på hennes blogg innan det hunnit bli ett enhälligt beslut i fullmäktige om det. I det fallet är det den vanliga politiska avundsjukan över att ett annat parti får uppmärksamhet förstås. Dessutom är det inte speciellt politiskt kontroversiellt att stoppa bygget; det inser man rätt snabbt när man läser medierapporteringen.

Journalisterna är värre ute i sina kommentarer.

Fortsätt läs