Lösningen på världens problem: förbud

Ett antal skolläkare och sjuksköterskor skriver brev till folkhälsominister Maria Larsson (KD) och vill förbjuda både lösgodis och läskflaskor större än 50 cl. En av dem som kommenterat detta på Aftonbladet.se vill dessutom införa åldersgräns på inköp av socker. Bloggosfären är som vanligt en trogen kommentator och jag konstaterar snabbt att en klar majoritet (alla som jag själv kollat av, men ska inte svära på att det är 100%) tycker förslaget är helt tossigt.

Jag håller med. Som liberal tycker jag givetvis att människor ska få leva sina liv som de vill så länge de inte skadar andra människor. Att äta socker och bli överviktig skadar mig veterligt inte någon annan, undantaget om man skulle kliva någon på foten möjligen. Tyvärr är svenskarna ett folk vars ryggmärgsreflex vid problem är att skrika på lagstiftning och förbud. Intressant nog verkar det i något mindre utsträckning gälla bloggare, oklart varför.

Hade svensken fått bestämma hade vi löst finanskris, klimatproblem och varför inte världsfreden enkelt imorgon dag; förbjud finanskrisen, den globala uppvärmningen och krigföring, så är allt bra sen. Alla rättar sig ju efter förbud som kommer från Den Svenska Staten, eller hur?

Eller så får svensken snart ta och inse att människor har ett eget ansvar för sina liv. Människor ska inte ha en överförmyndare vid namn Staten som säger åt dem vad de ska göra, vad som är bra och dåligt för dem. Staten ska skydda människor från att skadas av andra människor och utöver det vara väldigt restriktiv med sin inblandning i människors liv. Vi är faktiskt intelligenta individer allesammans och vi kan definitivt fatta egna informerade beslut – om vi bara får chansen och tillåts göra det! Staten träder in och hjälper en individ när något gått allvarligt fel och ser till att få individen på fötter igen, redo att än en gång stå på egna ben i världen – inte annars.

Det finns nästan inga problem som kan lösas med förbud. Det är nu dags att vi allesammans börjar ta ansvar för oss själva, våra liv och att hitta lösningar på våra egna problem.

Intressant?

Grundlurade av Wanja?

Wanja Lundy-Wedin hävdar i diverse media att hon är grundlurad. Hon kan inte dra sig till minnes att hon någonsin godkänt bonusar och pensionsavtal för pensionsbolagens ledningar, speciellt inte på sådana belopp som det framkommit att det gäller.

Att Wanja Lundy-Wedin inte skulle ha känt till dessa ärenden är väldigt osannolikt. I så fall måste hon vara oförmögen att läsa handlingar innantill och dessutom sovit sig igenom möten där detta har dragits muntligen, även om man nu inte gått in på alla detaljer. Alternativt så har hon aldrig läst handlingarna och som sagt inte lyssnat på muntliga dragningar, vilket är att grovt missköta sitt förtroendeuppdrag som styrelseledamot. Oavsett vilket är det, som Jan Almgren uttryckt det, patetiskt.

Kritiken mot och missnöjet med Wanja växer i LO-sfären just nu. För egen del har jag svårt att se hur hon över huvud taget ska kunna sitta kvar efter denna förtroendekrasch. Andra har avgått i liknande situationer eller till och med efter mindre allvarliga förtroendekriser.

Framför allt är detta en förtroendekris som drabbar hela LO-kollektivet och socialdemokratin. Just nu kommer det mer eller mindre varje vecka nya exempel på socialdemokrater och fackpampar som predikar en massa socialdemokratisk moral som alla förväntas efterleva men som de själva inte ser någon anledning till att själva följa. Det absolut sämsta argumentet jag hört från LO-sidan är att alliansen tagit bort vissa restriktioner på pensionsavtal med mera som fanns tidigare. Om LO behöver ha lagreglerade maxtak för pensioner och bonusar för att kunna fatta vettiga beslut måste de ha allvarliga problem med självkontrollen eller förståelsen för styrelsearbetet. LO driver ju krav på regleringar, varför inte själva tillämpa dessa tak i sina styrelseförhandlingar? LO förhandlar ju fram kollektivavtal hela tiden, då borde de väl kunna förhandla om enskilda personers pensioner – eller klarar LO inte av att hantera något som inte rör gigantiska kollektiv?

Förtroendet för LO och socialdemokratin är allvarligt skadat för lång tid framåt i och med den senaste veckans karusell. Det enda sättet som man kan återfå sitt anseende måste vara genom att faktiskt börja leva precis som man lär. Kritiserar man andra för att köpa sina lägenheter när hyresrätter ombildas, då måste man själv vara beredd att avstå från detta. Kritiserar man bonusar måste man aktivt ta ställning mot dessa i de styrelser där man sitter. Och så vidare.

Frågan är ju nu om fackpampar och partitoppar inom den socialdemokratiska rörelsen är villiga att avstå sina guldkantade avtal och förmåner? Eller om socialdemokratin och LO slutligen måste medge att de egentligen håller med borgerligheten om rätten att sluta avtal utan statlig inblandning. Oavsett vilket beslutet blir är det välkommet.

Att fortsätta som idag är inte hållbart för en socialdemokrati i fritt fall i förtroendemätningarna.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, arvoden, avtal, bonus, bonusar, borgerligheten, dubbelmoral, förtroende, förtroendekris, individ, kollaktiv, liberal, lo, pensioner, socialdemokraterna, socialdemokratin, wanja lundby-wedin