Etikettarkiv: flyktingar

Sverige måste stoppa utvisningarna till Syrien

Sverige avvisar flyktingar till Syrien, trots det mycket allvarliga läget i landet. Detta är helt oacceptabelt. Europakonventionen förbjuder uttryckligen länder som undertecknat att avvisa människor som riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig och förnedrande behandling. Detta har dessutom understrukits i flera domslut i Europadomstolen. Europakonventionen är inskriven i svensk lag.

Därför ska vi inte utvisa oppositionella, eller andra flyktingar, tillbaka till länder i krig eller intern konflikt. Ändå gör vi det ganska ofta av orsaker som mer har med internationell maktpolitik att göra, mindre med humanitära omsorger och respekt för svensk lag.

Arabvåren nådde Syrien mars i år och människor tog till gatorna i fredliga demonstrationer för att protestera mot Assad-regimen. Sedan dess uppskattar FN att över 3500 människor har dödats, däribland hundratals barn. Rapporter om fler dödsoffer tillkommer varje dag. Till regimens facit kan dessutom otaliga sårade och tiotusentals fängslade, hotade och torterade människor läggas. Regimen har bland annat särskilt riktat in sig på läkare som ger vård till skadade demonstranter.

Men antalet döda är troligen större. Det finns inget sätt att veta hur stort mörkertalet är, då oberoende journalister inte kan arbeta i Syrien. Men via internet kan vi se utsmugglade bilder på demonstrationståg som urskiljningslöst beskjuts av militären. Det framstår alltmer som att landet riskerar att kastas in i ett blodigt inbördeskrig.

Därför kräver vi att Sverige ska följa svensk och internationell lagstiftning enligt de åtaganden vi har gjort och har att rätta oss efter, och stoppar alla avvisningar till Syrien tills läget förbättrats.

Detta är inte först och främst en fråga om svensk invandringspolitik eller ett krav på att någon specifik form av uppehållstillstånd måste utfärdas för alla som kommer hit från Syrien. Det är en enkel uppmaning till regering och myndigheter att se till att rådande lagstiftning efterlevs.

Fler som skriver om samma sak:

Jens Odsvall

 

Annonser

Vård för papperslösa – medmänsklighet eller omänsklighet

I Sverige är det svårt att få vård utan korrekta papper i handen. Sverige och Österrike är de länder som placerar sig i botten vad gäller vård av papperslösa. Det är en skam och det är på tiden att det förändras.

Två händer som omger en mörkyad människa och ett rött kors

Illustration: Annika Huett

Föreställ dig att du befinner dig utomlands. Du kanske är där på semester eller av annan anledning. På något sätt har du vandrat över gränsen till grannlandet utan att ha med dig ditt pass och i snårskogen där, kanske bland templen i gränslandet mellan Thailand och Kambodia, ramlar du och bryter benet. Kommer du vilja ha vård i det landet där du faktiskt fallit och blivit hittad av en guide? Antagligen. Du kommer leva rövare om de vägrar ge dig vård på grund av att du inte har pass och visa med dig i fickan. Om de får för sig att det är viktigare att utreda huruvida du ska utvisas än att du får benet gipsat kommer du att hota läkarna, tjänstemännen och nästan hela landet med västvärldens vrede. Inte sant?

Föreställ dig nu att du vistas utan papper i Sverige. Du kanske har fått avslag på din ansökan om uppehållstillstånd och därför har valt att gömma dig, eftersom du kommer att torteras och kanske avrättas om du skickas hem igen, oavsett vad migrationsverkets experter tror sig veta om ditt hemland, det land du växt upp i och de antagligen aldrig ens satt sin fot i – om de alls vet var det ligger. Din dotter ramlar ur trädet som hon klättrat upp i och bryter armen. Skulle du då förvänta dig att få hjälp från vården?

Idag kan papperslösa inte få vård på många håll i Sverige. Dels handlar det om en ständig rädsla för att de ska bli tagna av polisen och utvisas om de söker sig till det offentliga Sverige. Dels handlar det om att de vårdkostnader som vi tar för givna inte gäller för dem som inte har papper på att de får befinna sig i landet. De kostnader för vården som tas ut av papperslösa, ofta människor med små eller inga ekonomiska medel, gör det i praktiken omöjligt att uppsöka vård. Hippokrates ed har plötsligt fått förbehåll om att du måste ha rätt härkomst eller papper för att få hjälp, istället för att vara ett universellt löfte om att vårda de sjuka.

Region Skåne har redan tagit steget att erbjuda papperslösa flyktingar vård på samma villkor som svenska medborgare. Kostnaden är en miljon kronor om året. I en vårdbudget på nästan 25 miljarder kronor betyder det att den posten utgör 0,004 % av totalen. Det är ett litet pris att betala för medmänsklighet – något som till och med Sverigedemokraternas representant i vårdnämnden höll med om när beslutet togs i mars 2008.

– Det de sa var just det att de här människorna är redan här. Om de ska avvisas eller inte avvisas är inte en fråga för oss, vi sysslar med vård. Det tycker jag var hedervärt.

Gilbert Tribo (FP) i ett uttalande till DN när det begav sig

Det kan inte råda några tvivel om att det enda rätta och medmänskliga att göra är att ge vård till den som behöver det, oavsett deras juridiska status. Det måste gälla papperslösa flyktingar lika mycket som alla människor som vistas legalt i landet, oavsett åkomma eller diagnos. Vården är en av det offentligas kärnverksamheter och den måste vara universell och ges på lika villkor. Oavsett vissa kommentarer från sverigedemokratiskt håll visar exemplet Skåne att den enda vägen att gå i vårdfrågor är att visa medmänsklighet och medkänsla. Vem vill ha ett kallt, omänskligt samhälle där dina papper avgör hur du behandlas? Inte jag i alla fall.

Intressant?

Behovet är viktigare än pappret

Papper är förvånansvärt viktiga i dagens bedrägligt papperslösa samhälle. På de papperslösa kontoren går kopiatorer och skrivare varmare än någonsin tidigare och gratistidningarna har dykt upp som svampar ur jorden trots att många förutspått papperstidningens död. Papper i alla dess former är på tillväxt och på senare tid har ett så kallat papper blivit allt viktigare: passet.

Många är de flyktingar som kommer till Sverige utan att ha sina papper i ordning. Framför allt handlar det om passet. Det är i sig inte helt underligt eftersom det kan vara till nackdel att ha ett pass när man söker asyl, eftersom det kan tas som intäkt för att man har en tillräckligt god relation till regimen i sitt hemland för att inte vara berättigad till politisk asyl. Om man kan få ut ett pass måste man ju ändå vara på relativt god fot med regimen, lyder argumentet. Därför uppmanas många flyktingar att slänga passen. Samtidigt kan deras asylskäl ifrågasättas när de inte har några papper för att styrka sin identitet. Att få asyl är med andra ord lite av ett moment 22. Därför lever många flyktingar illegalt i Sverige utan papper för att styrka sin identitet, med ett ständigt hot om att utvisas till ett land där de riskerar förföljelse, tortyr eller avrättning.

I ytterligare ett sammanhang verkar papper vara det viktigaste: sjukvården. Den som inte kan styrka sin identitet har svårt att få sjukvård i Sverige och även om vissa vårdgivare har hjärtat på rätta stället och ger vård oavsett, är detta långt ifrån en självklarhet. Regelverket och därmed ett antal mer paragraftrogna tjänstemän inom vården anser uppenbarligen att rätt papper är viktigare än att patienten håller på att förblöda av ett allvarligt papercut i pulsådern. Det ser säkert bra ut från de elfenbenstorn där tjänstemän sitter bakom sina datorer och betraktar verkligheten, men för alla dem som måste leva i sagda verklighet är det absurt och omänskligt.

Mot den bakgrunden uppmärksammar Liberala ungdomsförbundet detta i Almedalen idag och kräver att även papperslösa flyktingar ska få rätt till vård, en självklarhet för alla liberaler. Ett samhälle döms efter hur det behandlar sina svagaste, brukar det heta. Den sanningen måste omfatta även behandlingen av dem som lever i landet på flykt undan förtryck och förföljelse. Ett papercut förtjänar ett plåster, oavsett vilket papper man skurit sig på.

Intressant?

Migrationsverkets makt minskar måhända

Integrationsminister Nyamko Sabuni föreslår idag att Migrationsverket ska fråntas sin ena roll, nämligen den att utse juridiska ombud till asylsökanden. Den andra rollen, som de får ha kvar, är att bestämma vilka som får stanna i Sverige och vilka som ska visas ut.

Att det här förslaget kommer först nu är helt obegripligt, även om det är mycket, mycket välkommet. I vilken annan del av samhället kan en målsägande part utse försvarets juridiska ombud? Det är ju helt sjukt att detta har fått vara fallet under så pass lång tid som det har. Det är tur att vi äntligen har en liberal integrationsminister som kan se över alla sådana här befängda idéer kring migration och rättssäkerheten för flyktingar och immigranter.

Förhoppningsvis öppnar detta för att fler flyktingar får stanna i Sverige, när Migrationsverkets makt över vilka som får stanna minskar. Migrationsverket är ju inte direkt kända för att vilja låta människor stanna i Sverige, minns ni t.ex. när de firade med tårta när ett avvisningsbeslut verkställts?

Rättssäkerheten för flyktingar i Sverige har idag tagit ett stort steg framåt, tack vare Nyamko Sabuni. Hon är och förblir en god förebild i politiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Upplopp på andra sidan fältet

Tidigare ikväll urartade det på södra sidan Järvafältet, dvs någon kilometer söder om mig här i Husby. Ungdomar startade upplopp i Tensta och tände bland annat eld på en container. Ungdomarna kastade stenar mot brandbilarna och det fanns lager med sten kring gångbroarna över vägarna, färdiga att kunna kastas på passerande fordon.

Det som hänt i Tensta ikväll, likväl som liknande och värre upplopp i Rinkeby men också Rosengård, är symtom på samma sak. Integrationspolitiken som socialdemokratin drivit sedan 1980-talet har misslyckats totalt. Utanförskapet har cementerats i vissa områden, oftast områden som karaktäriseras av miljonprogram och på ett visst avstånd från stadskärnor. Den enda hållbara lösningen är en ny syn på integration och invandring.

Den ena delen av lösningen är att ge människor i dessa områden en ny tro på framtiden. Ungdomarna behöver få veta att de kommer att få jobb, möjlighet till utbildning och rent allmänt kan skapa sig en framtid för sig själva. Idag finns inte den tron; en undersökning som publicerades i lokaltidningen Mitt i Kista någon gång under 2008 visade att någonstans runt hälften av ungdomarna på Järvafältet hade som framtidsplan att ”gå på bidrag”. När det är den enda plan som ungdomar kommer fram till har man totalt misslyckats.

Den andra delen av lösningen är en förändrad syn på invandring. Hittills har migrationspolitiken gått ut på att låta flyktingar komma till landet, förutsatt att de lyckas betala någon människosmugglare för att ta sig hit alltså. När de väl är här ska de tvingas igenom en påfrestande och förnedrande asylprocess, en process som allt som oftast ter sig obegriplig och inhuman för vanliga medborgare. Många skickas hem igen, bland annat eftersom krig i hemlandet helt enkelt inte räcker som asylskäl.

Det vi istället måste göra är att öppna våra gränser mer, inte stänga dem ytterligare. Vi måste öppna oss framför allt för arbetskraftsinvandring. Synen på invandring som något negativt bygger till stor del på att den enda invandring vi sett sen 1960-talet har varit flyktingar som kommit hit, traumatiserade av sina upplevelser. Om denna bild istället hade kompletterats med den positiva bilden som kvalificerad arbetskraftsinvandring ger, hade rasistiska partier eller invandringskritiska partier som Sverigedemokraterna aldrig haft möjlighet att växa sig så starka som de nu har. Då hade vi istället sett individer som bidragit till samhället på ett positivt sätt, istället för att se människor med utländsk bakgrund som en belastning för samhället.

Tyvärr har facket sett till att socialdemokratin hållit tillbaka alla försök till att öppna gränserna för arbetskraftsinvandring. I Vaxholm visade facket för bara ett par år sen att de inte ens vill ha hit andra EU-medborgare. ”Go home!” ropade man åt dem som arbetade åt Laval.

Utvecklingen på Järva, i Rosengård och liknande områden visar med all tydlighet att nuvarande invandringspolitik har misslyckats. Nu måste vi tänka om och inte bara öppna våra gränser för dem som har det svårt. Vi måste också öppna för arbetskraftsinvandring i större skala, det bidrar inte bara till en positivare bild av invandring utan ökar också vårt eget välstånd.

Dessutom måste vi se till att göra asylprocessen effektiv, human och framför allt mindre begränsande. Vi måste ta vårt ansvar som ett fritt, demokratiskt land och låta människor som har det svårt finna en fristad i vårt land. Vi måste gå längre än genevekonventionen stipulerar och låta samvetet och humaniteten styra våra beslut.

Det är dags att genomföra en liberal revolution i migrationspolitiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,