Etikettarkiv: finansiering

Skattechock ska rädda välfärden – och fri entré på muséer?

Mynt på en bädd av sedlarSveriges Kommuner och Landsting, SKL, presenterade igår en rapport om välfärden i framtiden, författad av representanter från samtliga riksdagspartier. I den konstateras att välfärden kommer att bli dyrare i och med att fler blir äldre (i sig ingen nyhet) och hur mycket detta kommer att kosta det offentliga. Alla är överens om att välfärdens totala kostnad också måste tillåtas att öka, något som är självklart om man inte vill dra ner kraftigt på kvalitén. Av någon anledning konstaterar dock gruppen att man inte bara vill bibehålla dagens service utan att ambitionsnivåerna gradvis måste höjas.

Gruppen har i alla fall resonerat om hur finansieringen av denna ökade kostnad ska ordnas, men utan att kunna enas. Vänsterpartiet säger blankt nej till privatiseringar och i princip allting annat som inte stavas ”höjd skatt” och ”mer offentlig finansiering”. De andra partierna säger alla i högre eller lägre grad ja till andra lösningar, inklusive vänsterns blockkamrater. Trots det konstateras att det kommer att behöva bli en skattechock över de kommande 25 åren. En siffra som nämns är 13 kronor på varje intjänad hundralapp, en siffra som i alla fall jag finner fullständigt oacceptabel och som garanterat kommer att driva många från landet, om de har de valet. När vi redan idag har en skattesats som går upp mot 50% av inkomsten, kommer ytterligare 13 procent i inkomstskatt helt enkelt bli för mycket.

I samma andetag som denna rapport briserar som en bomb i det politiska Sverige, berättar den rödgröna röran glatt att de vill återinföra gratis entré på de statliga muséerna. Det framgår inte i artikeln hur mycket detta kommer att kosta, men det är hur som helst pengar som vore bättre att lägga på välfärden. Det är inte ett alternativ att ständigt höja skatterna för att finansiera alla favoritprojekt hos de rödgröna, även om framför allt vänsterpartiet verkar tro att skattkistan saknar botten och att det går att ösa hur mycket som helst ur den. Om vi ska klara välfärden kommer vi att behöva skära ner den offentliga verksamheten till det som faktiskt är kärnverksamhet. Vård, skola, omsorg, rättsväsende, försvar och infrastruktur är väl en bra sammanfattning av vad som är att betrakta som kärnverksamhet. Fri entré på muséer är inte kärnverksamhet. Även om jag personligen gillar att besöka muséer så motsätter jag mig fri entré, om det ska finansieras med skattepengar.

Förslag som istället har mer förankring i verkligheten kommer från t.ex. Folkpartiet liberalerna, som vill ha en parboendegaranti i äldrevården. Det är ett förslag som på ett enkelt sätt ökar kvalité och människovärde inom äldrevården, men som inte behöver kosta så mycket extra. Är man två som bor tillsammans även i äldreboendet borde ju till och med bli fler personer per kvadratmeter, eftersom kök och annat inte måste dubblas för två samboende personer. Idag avvisas detta ofta med argumentet att det bara är den ena personen i paret som har ett vårdbehov, något som är ett byråkratiskt trångsynt sätt att se på människor. Istället borde det gå att ordna ett boende som uppfyller de behov som paret har gemensamt. Det kan inte vara ett stort problem att ha två personer boende i ett servicehus i en något större lägenhet men bara ge den ena aktiv vård. Nej, parboendegarantin är precis den typen av åtgärd som vi ska satsa på för att höja ambitionsnivån som SKL tycker att vi måste.

Genom att tänka nytt i välfärden och framför allt äldreomsorgen kan vi faktiskt klara bättre kvalité utan att nödvändigtvis höja kostnaderna med så mycket som SKL befarar i sin rapport. Nyckeln är individuella lösningar och fler alternativ. Sådana lösningar stavas ”privata alternativ” och ”mångfald”. Det verkar ju även alla partier utom vänsterpartiet ha insett i högre eller lägre grad.

Fler som skrivit om parboendegarantin är Niklas Frykman (2, 3), Hans Åberg (2), Mattias Lönnqvist, Rasmus Jonlund, Carl Larsson, Runo Johansson, Carina Boberg, Daniel Snällman, Linnéa Darell, Fredrik Sneibjerg, Annika Beijbom, Andreas Froby, Victor Zetterman, Mark Klamberg, Seved Monke, Per Ankersjö.

Intressant?

Det kyliga Stockholm

Sergels Torg

Sergels Torg

Stockholm är en fascinerande stad. Två kvällar i rad har jag varit ute och promenerat i centrala Stockholm, från Sergels torg till Gamla stan. Måndagskvällen var spektakulär med en dimma som lägrade sig över staden, vilket gjorde att man fick en illusion av att befinna sig i London när man passerade över Riksbron och såg ut över Riddarfjärden. Det var kyligt, men vackert. Tyvärr hade jag inte med mig kameran, hade jag haft det hade jag bifogat trolska bilder på vyerna.

Tisdagskvällen var bara kylig. Ingen drömsk dimma utan bara kyla och fukt i allmänhet, vilket klädde av Stockholm för mina ögon. Stockholm är en fantastisk stad, men det finns mycket att förbättra vad gäller stadsbilden. Låt oss ta Sergels torg som exempel.

Sergels torg har stor potential. En stor öppen plats, fri från bilar, som skulle kunna vara en människornas plats. Tyvärr är det istället en kylig och ofta vindpinad plats som bara lever upp ordentligt när det är stora torgmöten och manifestationer där. Annars är det mest en plats man passerar förbi på väg någonstans. Att det är så har flera anledningar. En är att det helt saknas bänkar och skyddade platser där man faktiskt kan ta det lite lugnt. Trappan är inte ett fullgott komplement, eftersom det är en genomfartsled såväl som en plats att sitta. Dessutom saknas det grönska – mänskliga och trivsamma platser har nästan utan undantag olika former av grönska, ibland kompletterat med vatten på olika sätt. Dessutom är materialen som använts olika former av betong istället för naturmaterial som trä eller natursten. Att ersätta dagens betongplattor med svart respektive vit sten av någon form skulle göra att känslan för hela platsen blev en helt annan.

På många andra ställen i stan har samma tankesätt varit rådande. Betong och billiga material är det som använts och många platser är planerade för att människor ska passera förbi snarare än stanna och umgås. Dessutom är staden sedan 1960-talet byggd mer för bilar än människor. Det är en tragedi. Därför är den största utmaningen för Stockholms politiker nu att planera om staden så att vi kan göra den till en stad för människor att leva och bo, träffas och umgås i. Inte en kylig stad som agerar som en pittoresk kuliss för bilarna som passerar genom den.

Självklart är det till stor del en fråga om pengar. Därför måste stadens egna medel för stadsbyggnad kompletteras med privata insatser. Genom att låta olika företag och organisationer delta i arbetet med att försköna staden, exempelvis genom att de tar ansvar för närområdet kring sina egna fastigheter, kan staden bli en snyggare och mänskligare plats. Då kan också medel från de gemensamma styras om för att minska trafiken i innerstaden på olika sätt; oavsett om det handlar om ökad kollektivtrafik eller nedgrävda trafikleder och ringleder. Privata-offentliga samarbeten är framtiden för stadsbyggnad och infrastrutursatsningar. Det är dags att på allvar börja använda dem för att driva ut kylan ur Stockholm.

Detta är en av de saker jag tänker driva om jag får chansen att sitta i stadsfullmäktige efter valet 2010.

Intressant?

LUF-kongress

Så var man på plats på Liberala ungdomsförbundets kongress. Hittills har vi avhandlat miljömotioner och några grundläggande ideologiska motioner. Nu har vi börjat med utbildningspolitik och har i snart 45 minuter diskuterat huruvida skolor ska kunna ta ut skolavgifter från sina elever samtidigt som de uppbär skolpeng från det offentliga. För mig och många andra är det självklart att man ska kunna göra detta, eftersom det ökar möjligheten för människor att välja till extra saker i utbildningen, något utöver det som det offentliga erbjuder. Ett exempel skulle vara skolor med naturvetenskaplig inriktning som genom extra, privat, finansiering kan erbjuda fler laborationer. Det finns fler exempel.

Hur som helst bådar det gott inför kommande debatter att det kommer så pass många och väl underbyggda argument både för och emot. Det är bara att hoppas att liberalismen, som bygger golv istället för tak, segrar över den socialistiska synen att lika förutsättningar betyder att alla har lika dåliga möjligheter.

Intressant?

Ingen datalagring före semestern

SvD kan idag berätta att datalagringsdirektivet inte kommer att resultera i någon lagrådsremiss före sommaren. En av anledningarna är att man inte är överens om hur lagringen ska finansieras. Justitiedepartementet vill att operatörerna ska betala för hela kalaset, näringsdepartementet ser det som självklart att staten ska stå för kostnaderna.

Ett av problemen är att det finns mellan 400 och 500 operatörer som berörs av lagstiftningen, från stora drakar till mikrooperatörer. Att en liten operatör skulle ha råd med de investeringar som lagen kräver är en omöjlighet. Dessutom planerar man att det ska gå att få ut uppgifterna inom en timme, dygnet runt, året runt. Att någon på en liten operatör skulle ha den sortens jourtjänstgöring är också det helt otänkbart.

Själv är jag motståndare till hela datalagringsdirektivet, men eftersom Thomas Bodström (S) såg till att med all sin kraft trycka den igenom EU-parlamentet när socialdemokraterna satt vid makten här i Sverige, så får vi finna oss i att göra någon form av implementation. Att gå längre än minimikraven anser jag dock vara oförenligt med en liberal grundsyn och att tvinga operatörer att betala, i praktiken tvinga mindre operatörer att antingen bli lagbrytare eller att försätta sig själva i konkurs, är helt otänkbart. Självklart ska inte operatörerna stå för några kostnader för en lag som varken de eller deras kunder vill ha (snarare tvärt om).

Datalagringsdirektivet måste så snart som det är möjligt prövas mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de liberala partierna i Europaparlamentet måste börja agera för att få bort detta och andra integritetskränkande direktiv. Tills dess får vi hoppas att liberalerna i regering och riksdag håller emot så lagstiftningen blir så svag som den tillåts att vara och därmed gör minsta möjliga intrång i den personliga integriteten.

Intressant?