Etikettarkiv: euro

Lite rätt, resten rött

Vänsterns attityd till europasamarbetet är skeptisk, för att inte säga fientlig. Vänsterpartiet vill utplåna unionen och deras syn på eurosamarbetet är svår att ens beskriva i artiga termer. Samtidigt finns det tydligen en rörelse på vänsterkanten som stödjer tanken om ett enat Europa, inklusive en gemensam valuta. Däremot är deras förslag till förändringar fortfarande ett hot mot en fungerande union.

I finanskrisen spår har många tidigare europavänner distansierat sig från framför allt euron. Varken Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin har velat visa stöd för euron, sannolikt av rädsla för kortsiktiga svängningar i opinionen. Sin vana trogen har däremot Folkpartiet liberalerna fortsatt att vara tydliga med sitt krav på en ny folkomröstning om medlemskap i EMU. Detta faktum får ett antal europavänliga vänsterdebattörer att i en debattartikel konstatera att de numera är eniga enbart med Jan Björklund, något som antagligen är en väldigt underlig känsla för dem. Å andra sidan konsterar de sedan raskt att det är det enda de är överens om. Hemska tanke om någon på andra sidan blockgränsen faktiskt kunde ha rätt om mer än en sak…

Det är överraskande men uppfriskande att dessa vänsterdebattrörer ansluter sig till den europeiska rörelsen. De håller med om det som vi länge har konstaterat och argumenterat för, nämligen att euron är ett projekt som både stärker freden och ekonomin i Europa. Tyvärr är de fortfarande färgade av en misstro mot att en fri ekonomi faktiskt kan fungera och lägger därför fram ett antal förslag som skulle underminera den grund som krävs för att valutasamarbetet och den inre marknaden ska kunna fungera i praktiken. Deras föreslagna tobinskatt på valutaöverföringar skulle minska handeln och därmed den ekonomiska utvecklingen i Europa. Förslaget att öka offentliga investeringar som svar på ökad arbetslöshet är en kortsiktig lösning som driver upp de offentliga skulderna. Deras krav på ”en lägsta skattenivå i de nationella skattesystemen för högavlönade, förmögenhets-, bolags-, kapital-, mervärdes- och miljöskatter” skulle skrämma bort investerare och kapital och göra Europa till ett bakvatten i den globala ekonomin.

Europasamarbetet är bra och Sverige bör snarast gå med även i EMU, därom är vi överens. För att det ska fungera går det dock inte att anta de andra kraven som förs fram i debattartikeln. I vänsterns föreslagna europaparadis skulle européerna få bekosta gratis utbildning till människor från både Europa och övriga världen, men sedan se frukterna av utbildningen hamna i andra länder där det lönar sig att utbilda sig och att arbeta, länder där det finns god tillgång på riskkapital som kan förverkliga företagsdrömmarna som människor har. De européer som inte själva kunnat skaffa sig en högre utbildning eller av olika anledningar inte kunnat flytta, skulle därmed få betala dyrt för den övriga världens välstånd. Deras egen ekonomiska utveckling och därmed levnadsstandard skulle också begränsas av handelsfientliga åtgärder som tobinskatten.

Lösningen är inte mer statlig och överstatlig reglering och kontroll av ekonomin, nya handelsfientliga åtgärder, begränsningar i den fria rörligheten eller fler straffskatter på kompetens och drivkraft. Istället är nyckeln till ett framgångsrikt Europa att vi gemensamt sänker skatterna för att på så sätt öka den ekonomiska tillväxten och därmed skatteintäkterna, öppnar gränserna inom Europa och ut mot omvärlden, stimulerar tillväxt och uppmuntrar människor att förverkliga sina drömmar. Det måste löna sig att anstränga sig, det måste löna sig att skaffa sig en utbildning och det måste finnas goda anledningar för människor att förvalta sitt kapital inom Europas gränser.

Vi måste en gång för alla slå fast att skatter finns till för att gemensamt finansiera nödvändig offentlig verksamhet, inte för att utjämna inkomstskillnader.

Om vi straffar dem som tjänar pengar på att vara duktiga och kompetenta uppnår vi inte höjd levnadsstandard för alla människor. Tvärtom så är nyckeln till ekonomisk utveckling – en hållbar sådan – att vi låter människor lyckas och att de får behålla en nästan lika stor del av sin kaka som dem som inte tjänar lika mycket. Människor motiveras av belöningar av olika slag. Straff har aldrig fungerat som motivationshöjare och kommer aldrig att göra det heller.

Europasamarbetet och euron har många fördelar, för alla Europas invånare. Några i vänstern har insett detta. Nu återstår bara att övertyga resten av vänstern om det, samt att få hela vänsterblocket att inse att alla tjänar på att vi inte bestraffar utbildning, prestation och kompetens.

Intressant?

Ensam storstadsliberal söker

Flera partier slåss om de eftertraktade storstadsliberalerna. Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och till och med Miljöpartiet gör allt för att förföra liberalerna i landets storstäder. Så var ska en ensam, vilsen storstadsliberal egentligen söka sig en varm famn?

Tors Torn vid Norra stationsområdet i Stockholm, arkitektskiss.

Tors Torn, ett av de senaste förslagen till högre hus i Stockholm

Storstadsbor är mer liberala, både ekonomiskt och livsstilsmässigt, än sina landsmän på landsbygden. Inte konstigt då att de liberala partierna har större framgångar i storstäderna. Samtidigt har ett nytt parti börjat attrahera liberala storstadsväljare, ett parti som inte tidigare haft en naturlig liberal profil. Det handlar om Miljöpartiet.

Folkpartiet liberalerna har tappat väljare till Miljöpartiet i storstäderna, fler än som gått andra vägen. Det som lockar är den livsstilsliberala ideologin kombinerat med en uttalad politik för hållbar utveckling. Med en fortsatt god ekonomisk utveckling har många storstadsväljare hittills inte heller brytt sig så mycket om samarbetet med de mörkröda, även om många av de nya miljöpartiväljarna skulle drömma mardrömmar om någon berättade för dem att Lars Ohly skulle bli minister med inflytande över något som helst viktigt politikområde. Strömmen av väljare till miljöpartiet har också stärkts av att de liberala partierna givit upp och lagt sig platt i integritetsdebatten. Istället för att stå upp för integritet och rösta emot FRA-lagen och IPRED har både Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet lagt sig platt inför hotet att Moderaterna skulle spräcka Alliansen över frågorna.

Per Altenberg (FP) är en storstadsliberal som inte tänker låta detta fortsätta och för att locka tillbaka de liberaler som snubblat över blockgränsen till de gröna har han skrivit ihop ett frieri till storstadsliberalerna. Manifestet innehåller många goda argument för varför en liberal storstadsväljare bör sälla sig till de liberala partierna snarare än till det globaliseringsfientliga Miljöpartiet, till den frihetliga Alliansen snarare än den skattehöjande vänsteroppositionen. Vad som saknas är argumentation om integriteten, eftersom det inte finns några klara garantier. Altenberg själv värnar integriteten, även om det inte är hans största profilfråga, men än så länge finns det inga klara besked om hur Folkpartiet liberalerna kommer att agera nästa gång integritetskränkande frågor dyker upp för behandling i riksdagen.

Nu är ju Folkpartiet liberalerna inte längre det enda liberala partiet i Sverige. Centerpartiet har också kommit ut som goda liberaler och har allt mer närmat sig sina folkpartigrannar. Hur ska då en storstadsväljare välja, med två snarlika partier att vända sig till?

Skillnaderna på riksplanet är inte stora. Partierna vill båda sänka skatter och öka valfriheten. De har lite olika förslag på vilka skatter som ska försvinna först, där FP prioriterar att avskaffa värnskatten. De har olika förslag om att förändra LAS, men båda vill göra förändringar. Folkpartiet liberalerna är mer uttalad EU-vänliga och vill folkomrösta om Euron så snart som möjligt, Centerpartiet har sin profil i småföretagande och till viss del miljön.

Skillnaderna i storstäderna är inte heller stora. Om vi tar Stockholm som exempel är det bara några profilfrågor som egentligen skiljer.

Utöver det finns det likheter men där partierna prioriterat olika. Centern har som outsider exempelvis haft en bättre position vad gäller att trycka på för mer sponsring i kultursektorn och idrotten, men Folkpartiet liberalerna driver egentligen samma politik.

Så hur ska en vilsen storstadsväljare egentligen rösta? Svaret är inte enkelt, men ligger i de små men viktiga skillnader som presenterats här. Valet bygger på prioriteringar. Vilka frågor tycker man är viktigast och vilket parti matchar bäst i dessa frågor? Samtidigt finns självklart möjligheten att kryssa en kandidat som tillhör ett visst parti men vars profilfrågor sticker ut från partiets officiella linje.

Jag känner personligen många liberaler som helst av allt vill rösta på Folkpartiet liberalerna, men som tvekar på grund av den fientliga inställningen till högre hus i innerstaden. Jag är själv väldigt välvilligt inställd till högre hus även i innerstaden och har diametralt motsatt åsikt mot partiet i just denna fråga. Jag är även medlem i Yimby sen länge. Jag står dock inte på någon lista så mig går det inte att kryssa. För de tveksamma som tycker att detta är en av de viktigaste frågorna i valrörelsen återstår då antingen att rösta på Centerpartiet eller att hitta någon på Folkpartiet liberalernas lista att kryssa, någon som delar denna åsikt. Jag känner för tillfället inte till någon och därmed blir detta blogginlägg en utmaning till folkpartisterna: de kandidater som är villiga att driva på för högre hus även inom tullarna och som är beredda att stå upp för åsikten offentligt i valrörelsen kan höra av sig till mig, så presenterar jag er här på bloggen.

Intressant?

Dags att uppfylla fördragets krav

Sverige gick med i EU den första januari 1995. 15 år senare har vi fortfarande inte uppfyllt alla krav som ställdes på oss i samband med medlemskapet. Det är dags att det görs.

Länder som ansluter sig till EU har en möjlighet att förhandla till sig undantag från vissa regleringar inom EU. När Sverige anslöt sig 1995 förhandlade vi till oss ett enda undantag: att få fortsätta sälja snus trots att det är förbjudet i övriga EU. Det innebär att vi i samband med anslutningen till unionen förband oss att uppfylla alla andra krav som stadgas i fördrag och direktiv. Däribland dåvarande artikel 109, nuvarande artikel 131 i fördraget:

Artikel 131

(f.d. artikel 109 FEG)

Varje medlemsstat ska säkerställa att dess nationella lagstiftning, inbegripet stadgan för dess nationella centralbank, är förenlig med fördragen och stadgan för ECBS och ECB.

Det har ännu inte hänt i Sverige. I sin senaste konvergensrapport konstaterar den Europeiska centralbanken, ECB, följande:

Den svenska lagstiftningen uppfyller inte alla krav på centralbankens oberoende, förbud mot monetär finansiering och rättslig integration i Eurosystemet. Sverige är en medlemsstat med undantag och måste därför uppfylla alla anpassningskrav enligt artikel 131 i fördraget. ECB konstaterar att Sverige sedan den 1 juni 1998 har haft en skyldighet enligt fördraget att anpassa den nationella lagstiftningen för integration i Eurosystemet. De svenska myndigheterna har under denna tid inte vidtagit några lagstiftningsåtgärder för att rätta till de oförenligheter som beskrivits här och i tidigare rapporter.

Vi har alltså en skyldighet, som medlemsland i EU, att se till att vår lagstiftning uppfyller kraven för integration i Eurosystemet. Det ingår i EU-fördraget och gjorde redan när vi anslöt oss. Vi valde att inte förhandla till oss något undantag från detta. Vi har därför inget annat val än att anpassa vår lagstiftning och att ansluta oss till den europeiska växelkursmekanismen Exchange Rate Mechanism, ERM. Vi måste också på sikt ansluta oss till Euron.

Innan vi kan ansluta oss till Euron måste vi uppfylla kraven på anpassad lagstiftning och ha en stabil valutakurs som uppnås genom att vi ansluter oss till ERM. Därefter tar det ungefär två år innan valutan kan införas från det att vi ansöker om det. Hittills har också EU och ECB accepterat att vi står utanför Eurosamarbetet tills dess att vi har genomfört en folkomröstning med positivt resultat. Att däremot vänta med anpassningar av lagstiftningen och att vänta med anslutning till ERM tills dess att vi har genomfört folkomröstningen vore däremot att slösa med både tid och pengar.

Då vi redan har förbundit oss att ansluta oss till Euron, finns det ingen anledning att fortsätta att vänta. Det är bättre att anpassa vår lagstiftning till de krav som EU ställer på oss och att på så sätt vara beredda den dagen Euron införs i Sverige. Det kommer då att gå snabbare och smidigare den dagen vi känner oss redo att ta steget. I annat fall kommer processen att dra ut på tiden och det kommer att skapa onödiga kostnader. Det är också risk att den svenska ekonomin och handeln skadas på grund av osäkerheten och av valutaspekulation. En sådan situation måste undvikas till varje pris.

Det är oförsvarligt att år efter år fortsätta att bryta mot det grundläggande fördrag som vi godkänt vid vårt inträde i unionen och därefter fortsatt att godkänna varje gång ett nytt fördrag antagits. Artikeln har inte förändrats och inte ens varit uppe för diskussion. Trots det låtsas svenskarna som om den inte finns. Hittills har vi kommit undan med kritik i de årliga rapporterna från ECB, men det finns all möjlighet att Sverige dras inför EG-domstolen om inställningen från ECB och EU-kommissionen skulle komma att ändras. Därför borde Sverige så snart som möjligt, praktiskt sett under nästa mandatperiod, genomföra de nödvändiga anpassningarna av vår lagstiftning och ansluta sig till ERM. Då är vi redo den dagen vi väljer att genomföra en ny folkomröstning för att kunna införa den gemensamma valutan och ta vårt sista steg in i den varma europeiska gemenskapen.

Intressant?

Lyssna på småföretagarna om euron

En ny undersökning visar att 69% av Sveriges småföretagare är positiva till euron. Samma undersökning redovisar att endast 22% av de tillfrågade är negativa. Enligt Anna-Stina Nordmark Nilsson, Företagarnas vd, har euron inneburit ”bättre marknadsförutsättningar, lägre räntor och mindre osäkerhet för företagen inom eurosamarbetet”.

Resultaten av undersökningen är inte direkt förvånande. Företagare och då speciellt småföretagarna är de som först av alla märker fördelarna eller nackdelarna med ny ekonomisk politik. När de ser vilka förluster de gör på grund av en svag valuta, är det självklart att de vill byta till en valuta och ett system som innebär fördelar för deras verksamheter.

Vad som är viktigt att komma ihåg här är att det som påverkar småföretagarnas villkor positivt ofta också påverkar vanliga människors ekonomi positivt. Stabilitet i ekonomin och minskad osäkerhet vad gäller importpriser är bra för alla medborgare. Sett över tid är euron ett projkekt som är klart fördelaktigt. Under begränsade tidsperioder skulle det kunna finnas ekonomiska vinster på att stå utanför eurosamarbetet, ja, men så fort man ser över flera konjunkturcykler är det euron som vinner.

Det är dags att på allvar börja debattera euron och förbereda en folkomröstning snarast efter nästa riksdagsval. I den omröstningen hoppas jag att vi lyssnar på småföretagarna och röstar ja till euron. Inte bara för deras utan för hela Sveriges skull.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Släpp kronan och inför euron

Den svenska kronan tappar allt mer i värde mot andra valutor. Sedan länge är den svenska kronan svagare än sina grannvalutor i Norge och Danmark. För svenskarna som vill åka på semester har semesterkassan hunnit tappa en tredjedel av sitt värde sedan i höstas.

Det finns en lösning på problemet som i princip bara innebär fördelar. Detta är att införa euron som valuta i Sverige. Att vi ska införa euron någon gång är redan klart, eftersom Sverige inte har något undantag för detta i sina ingångsavtal i EU. Det enda som återstår är att bestämma ett datum. Den senaste tidens finanskris och hur den drabbat den svenska valutan, borde visa med all tydlighet varför vi borde införa euron snarare förr än senare. Jag förstår att man inte vill ha en folkomröstning mitt i alla andra valrörelser, men vad sägs om en omröstning 2011?

Förhoppningsvis har Sverige under tiden inte förlorat katastrofalt mycket pengar på att stå utanför valutasamarbetet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Slut på kluvenheten i kärnfrågan om energin

Efter svängningar från KD, nattliga möten i C och en idog kamp från FP har Sverige äntligen fått en energipolitik som är hållbar utifrån både klimatsynpunkt, övriga miljöaspekter och inte minst energiförsörjningsperspektiv.

Det känns bra att de kärnfrågor Folkpartiet liberalerna drivit i så många år äntligen börjar få erkännande från övriga partier i politiken. Det gäller inte bara kärnkraften. Den svenska skolan kommer lagom till nästa val vara en modell baserad på liberal politik. Euron kommer allt oftare upp som en reell framtid för Sverige. Könsneutrala äktenskap är snart verklighet.

Även om man ibland blir sur, upprörd, ledsen och arg över tillfälliga utspel från FP så kan man i alla fall räkna med att kärnfrågorna, som drivits över lång tid, till slut bär frukt när övriga partier inser att liberalerna faktiskt har haft rätt hela tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 029 andra följare