Etikettarkiv: burka

Friheten stärks inte genom niqabförbud

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har kommit med sitt utlåtande om niqabförbud i skolan. Hon kommer fram till att skolan gjorde sig skyldig till diskriminering när de ville tvinga en elev att vara utan plagget när hon befann sig i skolan. Beskedet är väntat och helt rätt tänkt.

Kvinna med niqabMåste du som elev ständigt visa ditt ansikte i skolan? Ja, svarar Västerorts vuxengymnasium med större delen av Stockholms utbildningsnämnd i ryggen och förbjöd en elev att bära niqab på lektionerna. Nu får de bakläxa av DO, som konstaterar att de inte uttömt alla andra möjligheter för eleven innan de kom med sitt ultimatum, vilket diskrimineringslagen kräver. Det är svårt att se hur beslutet kunde blivit något annat med tanke på lagstiftningen och det är bra att DO sätter ner foten. Samtidigt blir det inget rättsligt efterspel, eftersom skolan lät eleven gå kvar, med niqab, i väntan på beslutet. Hon är nu färdigutbildad och har lämnat skolan så det finns inte anledning att gå vidare.

Oavsett vad man tycker om diskrimineringslagstiftningen så är det intressant att diskutera huruvida det är rimligt att kräva att alla elever visar hela ansiktet varje minut av lektionstiden. Krävs det verkligen för undervisningen? Jag är benägen att svara nej. Stora delar av undervisningen sker utan att läraren tittar på eleverna. De gånger som eleverna måste visa ansiktet är givetvis under prov och andra tillfällen som är direkt betygsgrundande. I det aktuella fallet har det inte varit ett problem, eftersom eleven kunnat sitta i klassrummet på så sätt att ingen man kunnat se hennes ansikte, samt att hon villigt tagit av sig sin niqab när det behövts för identifiering. Vad är det då som hindrar att hon resten av tiden döljer allt utom ögonen?

Många av de som förespråkar ett förbud hävdar att de gör det av omtanke för kvinnorna. Problemet är att denna typ av förbud, liksom burkaförbuden som dyker upp på olika håll i Europa, motverkar sitt syfte. Genom att förbjuda plaggen hjälper man inte kvinnor att ta sig utanför hemmet och att kasta av sig förmodat kvinnoförtryckande plagg. Effekten blir istället att kvinnors rörlighet och frihet ytterligare begränsas, eftersom de håller sig borta från de platser där deras kläder är förbjudna. På så sätt inskränker man ytterligare deras möjligheter till utbildning, något som försvagar deras position i samhället än mer.

Ytterligare en poäng är att problemet är minimalt. Det antal kvinnor i Sverige som bär burka eller niqab är försvinnande litet. Än färre är de som gör det i en undervisningssituation. Det är därför extra märkligt att man har valt denna strid och att Lotta Edholm, folkpartistiskt skolborgarråd i Stockholm, reagerar så kraftigt på beskedet. Varför är denna fråga så principiellt viktig och vad vinner man på att totalförbjuda religiösa plagg på elever? Hade frågan gällt lärare hade det varit en annan sak, eftersom man inte kan förvänta sig att det går att ha på sig denna typ av plagg i alla arbeten. Däremot borde alla människor tillåtas att ta del av offentligt finansierad verksamhet oavsett val av klädsel. De är ju med och betalar för skolan via sin skattsedel. Så länge identifiering är möjlig borde det inte finnas något problem.

Folkpartiet har på senare tid gjort burka- och niqabförbud i skolan till sin profilfråga, ett ställningstagande som många både inom och utom partiet ifrågasatt. Efter dagens besked flyttade partiet fram sina positioner ytterligare genom att föreslå lagstiftning för att neutralisera DO:s utlåtande. Hur detta kan motiveras utifrån liberalismen är obegripligt och verkar bara vara ytterligare ett exempel på hur FP allt mer fjärmar sig från liberala ideal. Än så länge stretar andra partier i regeringen emot förslaget och förhoppningsvis slipper vi denna typ av lag. Det vore skamligt om Sverige sällade sig till skaran av länder som stiftar lagar som direkt syftar till att inskränka muslimers frihet.

DO:s besked är välkommet och på kort sikt kan vi hålla mot de islamofoba krafter som tyvärr finns i samhället. Samtidigt gäller det att beslutet inte hindrar den fortsatta debatten om religionens gränser gentemot det sekulära samhället. Vi måste fortsätta kämpa för att yttrandefriheten ska gälla även i förhållande till religioner och att karikatyrer inte ska censureras. Vi måste fortsätta kämpa för rätten att kritisera såväl religion som ateism utan rädsla för repressalier – samtidigt som vi också måste kämpa mot de krafter som försöker använda tvång eller utöva förföljelse baserat på religion. Kritik och förföljelse är två vitt skilda saker. Frågan är varför det verkar vara så svårt att förstå det?

Intressant?


Bort med batongerna

Följande debattartikel publicerades i Tidningen Nu denna vecka.

Folkpartiets logotyp på en orange "knapp", utan tillägget "liberalerna"

Vad hände med "liberalerna"?

Värderingar vinner val, brukar Birgitta Ohlsson säga. Sanningen i det påståendet går inte att underskatta. Kortsiktig populism eller inkonsekventa åsikter lockat inte väljare i längden. Den som vill skapa sig och behålla en stabil väljarbas måste kommunicera sina värderingar och sedan hålla sig till dem.

Därför är det beklämmande att se hur Folkpartiet för tillfället utvecklas. För att vara ett liberalt parti är det en skrämmande brist på liberaler i framför allt partiets topp. Istället för liberalism har en ny agenda tagit över, vad vissa försöker legitimera genom att kalla den kravliberalism. Om det bara hade handlat om att tydliggöra de krav som ställs på individer när det utövar sina fri- och rättigheter hade det varit en sak. Istället har det allt mer handlat om batonger och tvång.

På kort tid har två orimliga förslag kommit ur denna batongströdda mylla.

Det ena är det första svenska burkaförbudet som föreslås av ett riksdagsparti. Förslaget är oroande. Dels för att det pekar ut en specifik grupp och ett specifikt klädesplagg, en retorik som inte för tankarna till just liberalismen. Dels för att det tydligt pekar ut i vilken riktning man vill att skolledare och rektorer ska resonera i sin yrkesutövning, att det saknas förtroende för deras förmåga att göra egna bedömningar av vad som fungerar i undervisningssituationen. För ett parti som vill stärka dessa yrkens ställning, går det stick i stäv med den övriga politiken.

Det andra är tvångskommenderingen av föräldrar till skolan när deras barn är stökiga. Om meningen är att straffa föräldrarna för att de anses ha misslyckats med barnets uppfostran, är det ett bra förslag. Är tanken istället att skapa engagemang för barnet, är det helt fel väg att gå. Tvång föder inte välvilja och engagemang. Inte ens inom det militära tror man på detta längre. Varför skulle det då fungera i skolan?

Detta är bara de två senaste exemplen på batongernas inflytande över vår politik. Det finns många fler.

Efter ett landsmötesbeslut för några år sedan gjordes det klart att vårt namn i alla sammanhang skulle anges som ”Folkpartiet liberalerna”. Trots det är saknas tillägget på valmaterial och en rad andra ställen. I början irriterade jag mig på det. På senare tid har jag allt mer undrat om det inte är en medveten strategi för att försiktigt skölja bort liberalismen ur partiet. Med de förslag som läggs från partitoppen just nu är det den rimligaste förklaringen.

Jag är och kommer alltid att vara i första hand liberal. Det gör att jag känner mig obekväm i det folkparti som just nu håller på att växa fram. På många håll, exempelvis i EU-politiken, känner jag mig fortfarande hemma. När det gäller exempelvis skolpolitik och integritet är jag däremot allt mer undrande och ifrågasättande. Gräsrötter och partiledning är i allt större utsträckning på väg åt olika håll. Eftersom partiledningar kommer och går men gräsrötter består är det uppenbart att det är dags att rensa ut batongerna ur partiledningen och ersätta dem med äkta värdetrogna liberaler. Det här valet är antagligen redan förlorat, men om vi ska kunna vinna nästa måste vi se till att återta våra liberala värderingar redan på nästa landsmöte. Det kommer åtminstone jag att verka för.

Per Pettersson

Vice ordförande, Folkpartiet Liberalerna i Rinkeby-Kista

Intressant?

Diktaturerna och Belgien

Inte ens en regeringskris räckte för att stoppa det belgiska parlamentet att på alla offentliga platser förbjuda klädesplagg som förhindrar identifiering. Igår fattades beslutet i parlamentet med två nedlagda röster och inte en enda röst mot. Att förbudet i första hand är riktat mot heltäckande slöjor är ingen egentlig hemlighet, även om man från belgiskt håll inte varit lika tydliga som franska politiker.

Kritiken mot förbudet började dyka upp redan innan beslutet var fattat och har fortsatt med ökad styrka efter omröstningen. Judith Sunderland från Human Rights Watch (HRW) kommenterade det med att ”det här leder till en situation där alla förlorar, det är ett övergrepp mot dem som själva väljer att bära sjal och det gör ingenting för att hjälpa dem som tvingas bära den.” Amnestys John Dalhuisen kallade förbudet ”ett brott mot yttrandefriheten och religionsfriheten för de kvinnor som brukar bära burka eller nikab.”

Förbudet innebär att Belgien förenar sig med länder som Iran och Saudiarabien, länder som har lagar om vilka kläder deras medborgare tillåts bära. Det är ironiskt att förbudet förenar dem med just diktaturer som tydligt förespråkar muslimska värderingar, med tanke på att det är muslimer som är måltavlor för förbudet.

Förbudet är förkastligt och bryter mot flera grundläggande rättigheter, precis som HRW och Amnesty påpekar. Det gör också att slaget ännu inte är förlorat. Det belgiska överhuset har ännu inte sagt sitt och dessutom kan förbudet komma att överklagas till Europadomstolen på sikt. Det är goda nyheter för alla som tror att frihet och demokrati, inte förbud, är det som vinner över förtryck.

Sebastian Bjernegård har sammanställt svar till många som förespråkar förbudet. Läs det gärna.

Intressant?