Etikettarkiv: arbetskraftsinvandring

Goda nyheter – och dåliga

Med jämna mellanrum undersöks svenskarnas attityder till invandring och till de människor som kommit från andra länder. Idag presenteras den senaste undersökningen och trenden som pågått i över 15 år fortsätter: svenskarna blir mer och mer positiva till invandring och till mångkulturalism. Samtidigt visar den senaste väljarbarometern att Sverigedemokraterna rasar och hamnar på 2,9 %. Givetvis hör nyheterna inte samman, men det ser nästan så ut.

Mångkulturalismen som invandringen de senaste åren har inneburit är positiv för samhällsutvecklingen i Sverige. Visst sker kulturkrockar ibland och det kan också vara svårt att skapa förståelse för andra kulturer, något som slår åt båda håll och alltså inte bara gäller de svenskfödda. Över lag har dock mångfalden inneburit vinster såväl kulturellt som ekonomiskt. Nya handelsvägar har öppnats och många driftiga människor från andra länder har dragit igång företag när de kommit hit. Med en bättre integrationspolitik och utökad arbetskraftstinvandring skulle vi kunna lyckas ännu bättre.

Den enda trend som fortsätter att oroa är den som gäller attityder till människors rätt att fritt utöva sin religion. Siffran har i princip inte förändrats sedan 1993 vilket betyder att fyra av tio svenskar stödjer idén. Det betyder också att sex av tio tycker att människor inte förtjänar religionsfrihet om de kommer från andra delar av världen. Det är sannolikt att den största delen av denna skepsis riktar sig mot muslimer, vilket är olyckligt. Idag har vi redan alltför stora klyftor mellan den så kallade västvärlden och den muslimska världen. För att överbrygga klyftan och skapa förståelse är det inte rätt väg att gå att försöka inskränka religionsfriheten, tvärtom är det lättare att förstå människor om man faktiskt lär känna dem och kan se deras kultur.

Kopplat till denna trend finns en som är inte bara oroande utan också märklig: Folkpartiet liberalernas sympatisörer har under de senaste åren blivit mindre positiva till att låta människor från andra länder fritt utöva sin religion. Hur man kan sympatisera med ett liberalt parti, som värnar religionsfrihet och individuell frihet högst av allt, och samtidigt vara emot religionsfrihet borde vara omöjligt. Tydligen håller inte partiets sympatisörer med, något som oroar. Ett parti vill förstås alltid vinna röster och tilltala sina kärnväljare. Ibland tar det sig underliga uttryck som går rakt emot partiets grundläggande ideologi. Troligen kommer Folkpartiet liberalerna aldrig att överge idealet att människors rätt till religionsfrihet, men det finns tyvärr aldrig någon garanti. Om partiet börjar falla i opinionen är det alltför lätt att ta upp populistiska frågor som hittas bland de egna väljarna. De språkkrav som introducerades som ett sätt att öka integrationen kan lätt förbytas i nya förslag som snarast tilltalar de mindre uttalat främlingsfientliga bland sverigedemokraternas väljare.

Kanske är det dock inte Folkpartiets sympatisörer som är den största källan till oro. Bland riksdagspartierna är det centerns väljare som är mest skeptiska till religionsfriheten och moderaternas som är mest skeptiska till invandring. Det är logiskt, eftersom stödet för invandring och för religionsfrihet är störst i städerna, framför allt storstäderna, och bland yngre. Med centerns väljare främst på landsbygden och många äldre som stödjer moderaterna, är det en naturlig följd. Genom att många unga flytt folkpartiet för att istället ge sitt stöd till miljöpartiet kan en del av attitydförändringen där också förklaras. Oavsett förklaringarna är det dock av yttersta vikt att partierna inte viker sig för opinionen utan fortsätter att försvara den mänskliga rättigheten som religionsfrihet innebär.

Intressant?

Nu finns denna artikel att läsa även på Second Opinion.


Flyktingar – skyddsvärda individer eller poster i kostnadskalkyler?

Per Gudmundsson skriver idag i SvD att vi inte får lämna walkover i invandringsfrågorna och mer exakt menar han att fler politiska partiet än Sverigedemokraterna måste våga prata om kostnaden för invandringen. Han har förstås en poäng. Genom att tassa runt ämnet och inte våga ta i det, lämnar man fältet öppet för Sverigedemokraterna. Självklart måste de andra partierna börja prata mer om den ekonomiska aspekten av invandring – för det är inte bara kostnader som kommer av det hela. För att citera Gudmundsson:

”En tioprocentig ökning av den totala migrantstocken från ett specifikt land resulterar i genomsnitt i omkring sex procent mer export till landet i fråga. Importen ökar med omkring nio procent.” 12000 personer ger export för 7 miljarder kronor mer.

Dessa siffror förtjänas att lyftas fram och bankas i skallen på Sverigedemokrater som bara pratar om kostnaderna för staten i form av etableringsbidrag, SFI med mera.

Samtidigt måste vi vara på det klara med att invandringen inte bara ska ses som en ekonomisk fråga. I dagsläget har vi en invandring som består av dels asylsökande, dels anhöriginvandring till asylsökande som fått uppehållstillstånd. Arbetskraftsinvandringen från länder som inte ingår i EU/EES är i det närmaste obefintlig, även om Alliansen och Miljöpartiet nyligen drev igenom nya regler för arbetskraftinsvandring som gör det lättare för människor att komma hit och jobba. EU är på väg i samma riktning med sitt så kallade ”blue card”.

Vad detta innebär är att den invandring som sker i första hand består av människor som är förföljda i sitt eget land och därmed måste fly för att kunna leva normala liv. Dessa människor kan vi inte se på som poster i en kostnadskalkyl. De här människorna har kommit hit för att de behöver vår hjälp. Rika länder som lever i fred och frihet har en skyldighet att hjälpa de människor som flyr från förtryck, förföljelse, krig och diktatur. Vi har faktiskt råd att bistå andra människor som inte har det lika bra som vi själva utan att räkna på exakt hur mycket det kommer att påverka vår ekonomi.

Dessutom är en sådan kalkyl i det närmaste omöjlig, eftersom den inte bara måste beräknas utifrån köpkraft, inbetald skatt, ökad konsumtion eller kostnader i form av bidrag och offentlig verksamhet. Man måste också beräkna om det blir fred i hemlandet, möjligheterna till handel med detsamma i dessa fall, de kontakter som skapas av återvändande invandrare med mera. Hur man ska kunna göra en sådan kalkyl ter sig för mig omöjligt, men visst, jag är ju inte doktor i nationalekonomi heller.

Jag tror definitivt vi måste börja prata ekonomi när det gäller invandring, framför allt för att visa att Sverigedemokraterna har fel. Med rätt argument kan vi sluta räkna på kostnader eller intäkter och istället börja prata om hur vi bäst kan hjälpa de människor som behöver vårt stöd och hur vi som land bäst kan dra nytta av alla potentiella fördelar med invandringen.

Intressant?

Upplopp på andra sidan fältet

Tidigare ikväll urartade det på södra sidan Järvafältet, dvs någon kilometer söder om mig här i Husby. Ungdomar startade upplopp i Tensta och tände bland annat eld på en container. Ungdomarna kastade stenar mot brandbilarna och det fanns lager med sten kring gångbroarna över vägarna, färdiga att kunna kastas på passerande fordon.

Det som hänt i Tensta ikväll, likväl som liknande och värre upplopp i Rinkeby men också Rosengård, är symtom på samma sak. Integrationspolitiken som socialdemokratin drivit sedan 1980-talet har misslyckats totalt. Utanförskapet har cementerats i vissa områden, oftast områden som karaktäriseras av miljonprogram och på ett visst avstånd från stadskärnor. Den enda hållbara lösningen är en ny syn på integration och invandring.

Den ena delen av lösningen är att ge människor i dessa områden en ny tro på framtiden. Ungdomarna behöver få veta att de kommer att få jobb, möjlighet till utbildning och rent allmänt kan skapa sig en framtid för sig själva. Idag finns inte den tron; en undersökning som publicerades i lokaltidningen Mitt i Kista någon gång under 2008 visade att någonstans runt hälften av ungdomarna på Järvafältet hade som framtidsplan att ”gå på bidrag”. När det är den enda plan som ungdomar kommer fram till har man totalt misslyckats.

Den andra delen av lösningen är en förändrad syn på invandring. Hittills har migrationspolitiken gått ut på att låta flyktingar komma till landet, förutsatt att de lyckas betala någon människosmugglare för att ta sig hit alltså. När de väl är här ska de tvingas igenom en påfrestande och förnedrande asylprocess, en process som allt som oftast ter sig obegriplig och inhuman för vanliga medborgare. Många skickas hem igen, bland annat eftersom krig i hemlandet helt enkelt inte räcker som asylskäl.

Det vi istället måste göra är att öppna våra gränser mer, inte stänga dem ytterligare. Vi måste öppna oss framför allt för arbetskraftsinvandring. Synen på invandring som något negativt bygger till stor del på att den enda invandring vi sett sen 1960-talet har varit flyktingar som kommit hit, traumatiserade av sina upplevelser. Om denna bild istället hade kompletterats med den positiva bilden som kvalificerad arbetskraftsinvandring ger, hade rasistiska partier eller invandringskritiska partier som Sverigedemokraterna aldrig haft möjlighet att växa sig så starka som de nu har. Då hade vi istället sett individer som bidragit till samhället på ett positivt sätt, istället för att se människor med utländsk bakgrund som en belastning för samhället.

Tyvärr har facket sett till att socialdemokratin hållit tillbaka alla försök till att öppna gränserna för arbetskraftsinvandring. I Vaxholm visade facket för bara ett par år sen att de inte ens vill ha hit andra EU-medborgare. ”Go home!” ropade man åt dem som arbetade åt Laval.

Utvecklingen på Järva, i Rosengård och liknande områden visar med all tydlighet att nuvarande invandringspolitik har misslyckats. Nu måste vi tänka om och inte bara öppna våra gränser för dem som har det svårt. Vi måste också öppna för arbetskraftsinvandring i större skala, det bidrar inte bara till en positivare bild av invandring utan ökar också vårt eget välstånd.

Dessutom måste vi se till att göra asylprocessen effektiv, human och framför allt mindre begränsande. Vi måste ta vårt ansvar som ett fritt, demokratiskt land och låta människor som har det svårt finna en fristad i vårt land. Vi måste gå längre än genevekonventionen stipulerar och låta samvetet och humaniteten styra våra beslut.

Det är dags att genomföra en liberal revolution i migrationspolitiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,