Etikettarkiv: alkoholpolitik

Godtemplarmaffian i riksdagen

Blandade flaskor och burkar med alkoholDet är hårda tider i landet min vän – en bag-in-box vin upp 180 spänn. Och lakritsshotsen fick dödsstöten av godtemplarmaffian i riksdagen.

Magnus Härenstams kuplett fungerar lika bra 2011 som den gjorde 1978 i ”Det är serverat”. På 1970-talet var det mellanölet som fick sin dödsstöt av godtemplarmaffian i riksdagen, 2011 är det lakritsshots och gårdsförsäljning som får underkänt av densamma. Dessutom hotar skattehöjningar på vissa förpackningar som ett led i den så kallade sunda alkoholpolitiken.

Svensk alkoholpolitik har i ungefär ett sekel handlat om att förbjuda olika former av alkoholkonsumtion och försvåra inköpet av den, åtminstone i förseglad förpackning. Tillgången på serverad alkohol har fortsatt vara förhållandevis stor och det är få krogar som inte serverar alkohol till kunder som är märkbart berusade. Förbuden och propagandan gör också att alkoholen romantiseras och blir något spännande bland ungdomar, vilket gör att de blir ännu mer nyfikna på att prova. Min egen erfarenhet är att de ungdomar som fått prova alkohol hemma under kontrollerade former, dvs som måltidsdryck eller liknande, får ett sundare förhållande till alkoholen och är mindre benägna att dricka sig redlöst berusade, hamna i trubbel på grund av alkoholen eller för den delen bli inlagda på sjukhus med alkoholförgiftning. Det är dock baserat enbart på min egen – förhållandevis stora – umgängeskrets, men hade vi utgjort urvalsgruppen i en vetenskaplig studie hade denna trend varit statistiskt säkerställd.

Sund politik utgår från att människor i allmänhet är kapabla att göra egna val. Ibland kan de göra vad majoriteten uppfattar som ”fel” val, ibland kan de göra val som i efterhand uppfattas som fel av dem själva. Att ha frihet innebär dock att man måste ha möjlighet att göra fel val ibland. Allt annat innebär inskränkningar i personlig frihet. Det är inte statens uppgift att inskränka denna frihet för alla människor, när några av dem inte kan hantera friheten. Statens uppgift är att fånga upp dem som råkar illa ut på grund av dåliga val, samt stödja och hjälpa dem som har missbruksproblematik. Det är inte alls lika lätt som att förbjuda saker för alla, det kanske inte ger omedelbara effekter i nästa opinionsmätning, men det är det enda rimliga sättet att bedriva politik.

Tyvärr är det många moraliserande politiker som inte håller med. Det ser vi tydligt när vi får lagstiftning som förbjuder lakritsshots blandade på plats i baren, eller när såväl konservativa som de som kallar sig socialliberaler högljutt propagerar mot gårdsförsäljningen. Det är ett tecken i tiden att det diskuteras en skattehöjning på vissa alkoholförpackningar (!) när det efter ett decennium går upp för vissa politiker att storpack i kombination med billigt förpackningsmaterial gör att priset per volymenhet blir lägre. Hade dessa politiker någonsin varit studenter och tittat efter just denna typ av förpackningar på stormarknaden för att hushålla med det snålt tilltagna studiemedlet, borde de känt till detta redan.

Allt är såklart inte mörker. Vi har till exempel fått rätt att jäsa eget vin, något som Härenstam & Co inte fick göra för godtemplarmaffian på det ”glada” sjuttiotalet. Tyvärr har utvecklingen inte fortsatt i samma goda riktning och verkar nu vara på väg tillbaka åt det repressiva hållet. Det är inte utan att man tittar trånande på EU och önskar att de kunde harmonisera stora delar av alkohollagstiftningen i unionen efter något slags irländsk eller dansk modell.

Intressant?


Tänk om alkoholpolitiken

Vinglas och en väska för bag-in-box-vinVi måste höja skatten på lådvin, så det inte ger mängdrabatt!” Det skriker nu Systembolagets företagsledning, när de efter 10-15 år kommit på att alkohol, precis som alla varor, blir billigare per liter när man gör större förpackningar.

Förslaget har ännu inte behandlats i bolagets styrelse utan kommer enbart från företagsledningen. Förhoppningsvis stannar förslaget också där. Carl B. Hamilton (FP), som sitter i styrelsen, säger att han tycker att prispolitiken är bra som den är och att ”[m]in förhoppning är att detta bara är en storm i ett vinglas”.

Tanken om att höja skatten, inte bara på alkohol i allmänhet utan på specifika förpackningar i synnerhet, grundar sig dels i gamla sanningar som nu börjar motbevisas (se exempelvis Brås rapport om dödligt våld, 2011:5), dels i ett felaktigt tankesätt att alla människors frihet måste inskränkas om några få inte kan hantera den.

Den totala alkoholkonsumtionen i samhället säger i sig väldigt lite om dess skadeverkningar. Långt viktigare är hur alkoholen konsumeras och av vem. Dagens alkoholpolitik stammar ur nykterhetsrörelsen och de problem alkoholen orsakade på 1700- och 1800-talen, där alkoholen var ett billigt och i många fall det enda sättet för fattigt folk att fly tristessen, döva smärta och få enkel underhållning. Brås rapport visar ju nu exempelvis att den ökade alkoholkonsumtionen i samhället inte leder till fler fall av dödligt våld, snarast tvärt om – ett brott med tidigare trender. De förklarar det dels med bättre sjukvård, men också med att våra alkoholvanor ändrats. Vi dricker på andra sätt än tidigare, vilket minskar alkoholens skadeverkningar.

Systembolagets monopol är också på de flesta relevanta sätt upphävt. Visst, de är de enda som får driva butiker i Sverige. Serveringen drivs dock av många olika aktörer, resorna till andra länder för att handla billig alkohol ökar varje gång Systembolagets priser gör det och privatimporten av alkohol från EU har blivit legal, om än fortfarande omgärdad av onödigt krånglig byråkrati. Systembolagets påverkan på tillgången till akohol är därmed begränsad och de som har ett skadligt bruk av alkohol eller ligger i riskzonen för det, ser alltid till att få tag på alkohol på något sätt. De som drabbas av enkelspårigheten är därmed i första hand de människor som faktiskt kan hantera sitt alkoholintag.

Det är inte bara skattehöjningarna som är ett tecken på politikernas felriktade ”välvilja”. Gårdsförsäljningens vara eller icke är ett annat, som aktualiserats i dagarna av Miljöpartiets nej till det. Propagandan från Systembolaget om att en fri marknad skulle döda utbudet och bara ge oss snabbköpsbutiker med begränsat undermåligt utbud, när verkligheten i resten av världen tydligt visar på motsatsen, är en annan. Listan kan göras lång.

Det är dags att tänka om alkoholpolitiken. Målet med politiken kan inte vara att i första hand minska konsumtionen. Istället måste målet vara att minska skadlig konsumtion och att rikta in sig på människor med ett skadligt eller riskbeteende. Feltänket i alkoholpolitiken, liksom på så många andra områden, är att alla människors frihet måste inskränkas om en minoritet inte kan hantera friheten. Angreppssättet måste istället vändas till att låta alla människor ha frihet och inskränka den för enskilda människor först när de visat att de inte kan hantera den. Det är mycket svårare, det kräver att politiker läser in sig på forskning istället för att reagera med ryggmärg och intressegrupper och det vinner inga snabba politiska poänger i stora väljargrupper. Det är dock den enda rimliga inställningen för den som faktiskt värnar samhället och enskilda människor mer än opinionsundersökningar.

Intressant?


Totalkonsumtionen är ointressant

Det nya förslaget till alkohollag öppnar för att unga ska kunna bjudas på alkohol i mindre mängder under kontrollerade former. Givetvis skriker Ungdomens nykterhetsförbund högt och kräver ett stopp, trots att förändringen i lagen bara är från ”enstaka glas” till ”mindre mängd”.

– Det är fel att vuxna ska lära unga att dricka alkohol och att det finns ett utrymme i lagen för det, säger Vidar Aronsson, förbundsordförande för UNF.

– Det är inte att minska totalkonsumtionen, säger Aronsson som vänder sig mot ”luddiga formuleringar” angående vad barn och unga får bjudas på.

Min personliga åsikt är att det är lämpligare att ungdomar lär sig genom vuxna att dricka alkohol under kontrollerade och civiliserade former, än att de experimenterar och stjäl alkohol från föräldrarnas barskåp för att dricka den ute i skogen. Genom att avdramatisera alkoholen och lära ungdomar goda alkoholvanor gör man mycket mer nytta än om man totalförbjuder alkoholen till ungdomarna har fyllt 18 (eller 20, om man nu ska gå på systemåldern). I mitt eget fall, vilket ju förvisso enbart är en enda fallstudie, gjorde denna teknik att jag har fått ett väldigt hälsosamt förhållningssätt till alkohol och har sannolikt besparat mig ett antal ohälsosamma ungdomsfyllor. Alkohol blev aldrig någon upprorsgrej mot vuxenvärlden, istället njöt jag av ett enkelt glas vin till middagen en fredag med mina föräldrar och kände mig delaktig. Kompisarnas supande vid olika tillfällen blev en sak jag kunde se på och ha roligt åt, och tillsammans med, utan att nödvändigtvis själv inta en enda droppe alkohol.

Min direkta invändning mot UNF gäller totalkonsumtionen. UNF säger att det här inte är att minska totalkonsumtionen, jag säger: nej, och? Totalkonsumtionen är egentligen ointressant. Vad som är intressant är på vilket sätt konsumtionen sker. Om man arbetar bed höjda priser och sämre tillgänglighet kommer totalkonsumtionen att minska. Människor som jag, som ser alkohol som något njutningsbart, något man ska låta sig väl smaka av, kommer att skära ner på sin konsumtion av ekonomiska och andra praktiska hänsyn. Människor som har en skadlig alkoholkonsumtion och ett beroende kommer däremot inte att göra det, just eftersom de är beroende. Totalkonsumtionen minskar, alkoholen kommer fortfarande skada och de människor som är beroende kommer att bli ännu mer utslagna då en ännu större del av inkomsten går åt till att uppfylla beroendets krav.

Vi måste, här som på så många andra områden, sluta stirra oss blinda på siffror som ”totalkonsumtion” och istället inta ett kvalitativt synsätt. Vilken konsumtion vill vi minska? Vilken ser vi ingen anledning att minska? Hur får vi bukt med skadlig konsumtion utan att skada/minska övrig konsumtion? Det är dessa frågor som är relevanta att ställa sig, inte hur man minskar konsumtionen, punkt. UNF förespråkar förvisso total nykterhet och kommer väl aldrig att vilja se saker på ett annat sätt än att all konsumtion ska minska. Ansvarsfulla alkoholpolitiska beslutsfattare måste dock förkasta det synsättet.

Intressant?

Alkoholmoralism och planekonomi

Kristdemokraterna och jag delar väldigt få värderingar på det sociala planet. Ekonomiskt brukar de dock vara lite vettiga. Idag är dock en av de dagar de gör totala tankehaverier på båda fronterna. Givetvis handlar det om alkohol.

Göran Hägglund vill att vi ska höja skatten på alkohol, eftersom prisutvecklingen för alkohol inte har följt den genomsnittliga sedan 1990-talet. Alkohol är relativt sett billigare idag. Det är tydligen dåligt enligt Hägglund och därför måste man höja alkoholskatten. Han erkänner dock att man inte får höja för mycket, eftersom det kommer att leda till ökad privatimport, smuggling osv.

Att höja skatterna och återinföra statlig priskontroll på alkohol medelst en indexerad uppräkning varje år är däremot inte nog för vår käre socialminister. Nej, Göran Hägglund vill också att ”minimiskatterna på alkohol ska höjas så mycket som det bara går inom EU”. Dessutom vill han ha enhetliga införselkvoter på alkohol i hela EU.

Det låter som någon slags halvkommunistisk ideolog som talar snarare än en borgerlig minister i ett av de mer liberala länderna i världen. Alla dessa förslag bryter mot varje marknadsekonomisk princip. Staten ska inte lägga sig i prisutvecklingen på varor. Staten ska inte beskatta sönder varor som är tillåtna att sälja på en marknad. Staten och EU ska inte heller lägga sig i var människor köper sin alkohol eller hur mycket de köper åt gången, det bryter mot frihandeln som råder inom EU och som borde råda mellan alla världens länder. Varor, tjänster och människor ska kunna röra sig fritt utan handelshinder, kvoter och andra restriktioner.

Jag får visst medhåll från bloggen Mona for president i att Hägglunds åtgärdsförslag är fel, men de gör istället ett annat (vanligt socialistiskt) tankefel; de argumenterar för fortsatt statligt monopol på försäljning av en vara på en, i allt annat förmodat fri, marknad. Här kraschar tankegångarna åter med marknadsekonomins principer. Monopol ska motarbetas på en fri marknad och statliga monopol är den värsta avarten av alla. Varor som finns på en fungerande marknad ska tillåtas vara fria. Att staten ska ta inkomsterna av alkoholförsäljningen eftersom staten får bekosta en del av de skador den åsamkar, är inte ett argument för ett monopol. Staten tar redan in extra pengar via alkoholskatten. Med en fri marknad skulle man kunna få in skatteintäkter på flera andra sätt dessutom, vilket skulle öka välståndet i Sverige och möjligheten till mer resurstilldelning för förebyggande och uppsökande arbete beträffande alkoholens skadeverkningar.

Både Göran Hägglund och mina socialdemokratiska vänner på Mona for president måste tänka om och bli konsekventa. Om alkohol ska vara en tillåten vara, ska den få existera på en fri marknad utan monopol. Om man är emot konsumtionen, så får man förbjuda varan helt. Det finns inget mellanläge. Möjligen skulle jag kunna gå med på att man på den socialistiska sidan vore konsekvent om man skulle vilja införa statlig monopolförsäljning på liknande varor (då tänker jag främst på alla tobaksvaror men också knivar med mera) som orsakar stora skador som staten sen måste betala för.

Övriga allianspartier sågar KD:s förslag, men håller tyvärr fast vid att vi ska ha införselkvoter. Svenska alkoholproducenter, som givetvis inte är opartiska, har en bra poäng i att KD:s förslag bara vore hållbart om Sverige vore helt isolerat från resten av världen. SvD:s läsare håller också med mig om att alkoholskatten redan idag är för hög och borde sänkas snarare än höjas. Sammantaget kan vi nog säga att KD inte plockar några poäng på förslaget utan snarare ramlar ned mot 4%-spärren ytterligare.

Det här visar att nuvarande alkoholpolitik är på väg att falla samman. Det är dags att moraliserandet i alkoholfrågor och andra sociala frågor får ett slut. Det är dags att istället ge individerna mer ansvar för sina liv på alla fronter.

Intressant?

Kräv besked om alkoholpolitiken!

Göran Magnusson och Gabriel Romanus skriver på Newsmill och tycker att vi ska kräva besked om alkoholpolitiken. Deras huvudpoäng är att svenskarna dricker mer än tidigare och att vi därför måste kräva våra politiker på svar om deras inställning till alkoholen; enligt deras sätt att se det handlar frågan om huruvida man har en mogen inställning och vill ha kvar en restriktiv politik eller om man har en ”grabb- och flabbinställning” och vill undergräva svensk alkoholpolitik genom en friare syn på alkohol.

Jag anser mig själv ha en mogen inställning till alkoholen. Därmed vill jag att vi ska ta hand om dem som missbrukar alkoholen och se till att regler efterföljs exempelvis vad gäller åldersgräns och överservering på krogen, och att vi genom dessa insatser kan släppa alkoholen mycket friare.

Magnusson och Romanus anser tydligen att staten måste agera överförmyndare för vuxna människor och tala om för dem hur mycket alkohol de kan dricka. Framför allt ska man köpa alkoholen på statligt ägda monopol och inte på varken en fri marknad eller i ett annat land. Monopolet ska stanna och införselkvoterna inom EU ska minskas. För de som läst mina tidigare blogginlägg är det välkänt att jag är emot införselkvoter och att jag bara ser två problem med Systembolaget; att det är statligt ägt och att det har monopol på alkoholförsäljning.

För att helt enkelt ta den korta argumentationen: en fri marknad innebär att man inte ska ha monopol, statliga monopol allra minst. Statliga företag ska heller inte förekomma. En fri marknad innebär också att man inte har handelshinder som t.ex. tullar eller införselkvoter. Detta ska gälla alla legala varor. Varor som man vill hindra ska vara förbjudna och av den anledningen råder det förbud mot t.ex. droger. Alkohol särbehandlas och anses stå utanför den övriga marknaden. Den är tillåten, men staten ska kontrollera hur du konsumerar den. Jag anser att det är oförenligt med en fri marknad. Ingen äkta marknadsliberal kan acceptera hur alkoholen behandlas.

Det är dags att fatta ett enkelt beslut och nu är det min tur att kräva besked; vill politikerna förbjuda alkoholen helt och hållet och alltså göra den illegal, eller vill vi tillåta den och därmed låta den handlas som vilken vara som helst? Det är dags att ta ställning, detta velande och särbehandling håller inte längre.

Intressant?

Sluta förbjuda alkoholen, främja friheten istället!

Den statliga alkohollagsutredningen presenterade sitt betänkande igår. En av förutsättningarna för utredningen var att den restriktiva politiken inte i någon större utsträckning skulle förändras. Utredningens förslag blir därmed att restauranger inte ska få servera alkohol efter 03.00 och att normaltiden ska vara 01.00. Dessutom vill man förbjuda alla former av gårdsförsäljning.

Reaktionerna på utredningen låter självklart inte vänta på sig.

Restaurangbranschen vill självklart inte se sådana förändringar och Mats Hulth skriver en till stora delar bra artikel på dagens Brännpunkt. På samma sida i tidningen vill ungdomens nykterhetsförbunds ordförande Robert Damberg gå ännu längre än alkohollagsutredningen och flytta folkölet till systembolaget. På SvD:s ledarsida tillåter sig Sanna Rayman att vara smått förundrad över att en borgerlig regering inte minskar på förmynderiet i samband med detta.

Jag har självklart en massa åsikter att slänga in i ringen också, hur skulle det annars se ut? Till att börja med kan vi ju konstatera att alkohollagsutredningen redan från början är ett feltänk, när man inte utreder förutsättningslöst hur en bra framtida alkohollagstiftning skulle se ut. Att bli förvånad nedlåter jag mig dock inte till. Om det är något framför allt kristdemokraterna, men också moderaterna i viss mån, har gemensamt med socialdemokratin så är det den överdrivna moralismen, något som kommer sig av värdekonservativa grundåsikter. Att tro att en borgerlig regering med en kristdemokratisk folkhälsominister skulle få för sig att genomföra liberala reformer är att bedra sig själv.

Mats Hulth företräder sundare åsikter, men även han pratar om en ”skyddslag” när han pratar om alkohollagstiftningen. Han har dock säkerligen sina skäl, framför allt att försöka visa på att även hans bransch vill ta ansvar för minskade skadeverkningar av alkohol. Han konstaterar dock framför allt, precis som Mattias Svensson på Neos blogg, att kristdemokraterna och alkoholutredningen öppnar för en ökning av svartklubbar. Människor slutar inte vilja dricka halva natten igenom bara för att KD säger att man ska sluta dricka senast 3.

Vad gäller UNF så håller jag absolut inte med om att folkölen måste bort från mataffärerna och istället bara säljas på Systembolaget. Tvärt om vill jag göra en total omstrukturering av svensk alkohollagstiftning och -politik. Istället för dagens moraliserande förmynderi, föreslår jag följande:

Avskaffa systembolaget. Till att börja med ska staten inte utöva någon verksamhet utanför myndighetsformen. Att därmed ha ett vinstdrivande bolag som dessutom har monopol på en viss vara är helt oförenligt med en fri marknad. Det är ren och skär socialism. Utöver det så är det inte rimligt att staten ska bestämma var och när människor får köpa alkohol på flaska, speciellt inte när man har släppt serveringen fri till krogarna. Ska man vara konsekvent måste man också dra in alla alkoholtillstånd från privata aktörer och bara servera alkohol på statliga krogar. Dessutom bör man snarast införa monopol på försäljning av tobak. Till slut kan vi ha bara statliga monopol på allt, så konsumenterna vet hur de ska bete sig och inte göra en massa jobbiga egna val hela tiden. Låter det inte bra?

Tillåt försäljning av vin och öl i mataffärer. Rimligtvis borde man kunna köpa måltidsdryck även av alkoholstyrka i samma affärer som man köper sina vanliga matvaror, eller i speciella vin- och ölbutiker för den delen.

Gör samma förändring av alkoholmonopolet som av apoteket. Butiker som blir så kallat licensierade ska kunna sälja alla former av alkoholhaltiga drycker, på samma sätt som apotek ska kunna sälja alla former av mediciner så länge man har utbildad personal och licens. Dessa butiker skulle kunna vara specialistbutiker eller skulle kunna kombineras med mataffärer.

Öka kontrollen och inför kännbara straff. Förändringarna i tillgänglighet måste självklart kombineras med något som redan idag borde vara en självklarthet, nämligen tätare och hårdare kontroller av att lagar och regler efterlevs. Dessutom ska det vara kännbara bötesstraff för alla butiker och även krogar som inte följer reglerna och alltså säljer alkohol till minderåriga eller krogar som överserverar. Böterna måste vara så pass högt satta att det inte ska gå att göra en vinst på systematiska regelbrott. Dessutom måste kontroller göras i mycket större utstäckning än tidigare och resurser måste avdelas till detta.

Inför samma ålder på alkoholintag oavsett inköpsställe. Det är orimligt att man inte kan köpa alkohol i butik förrän man fyllt 20 men kan dricka samma alkohol på krogen när man är 18. Dessutom kan man rösta i allmänna val när man är 18. Min orubbliga åsikt är att man inte kan anses mogen nog att fatta beslut om vem som ska styra landet man bor i, om man inte är mogen nog att fatta beslut om huruvida man ska dricka alkohol eller inte. Alltså ska myndighetsåldern och ”alkoholmyndighetsåldern” sättas till samma. Jag företräder personligen linjen att det ska vara 18 år men den viktiga principen är att det ska vara samma ålder.

Låt individen stå i centrum! Det största problemet är egentligen, här som i många andra fall av moraliserande och förmyndande lagstiftning, att man ser ett problem hos vissa individer och väljer att tvinga in alla i samma restriktiva lagstiftning. Alkoholintag är inte ett problem hos de allra flesta. Tyvärr orsakas det en hel del skador av de individer som faktiskt har problem med alkoholen. Lösningen är dock inte att försöka förbjuda alkohol för alla i så stor utsträcknig som möjligt. Lösningen är istället mer fokus på individer; låt de individer som har problem få hjälp att hantera alkoholen eller att avstå från den. Lägg resurser på att hjälpa de enskilda individerna istället för att inskränka alla individers frihet.

Det största problemet med den svenska lagstiftningsmodellen är att man kollektivt bestraffar alla individer med minskad frihet när några individer inte kan hantera saker. Det gäller såväl alkohol som sexköp och mycket annat därtill. Det viktigaste i svensk politik under 2000-talet är att bryta med detta synsätt och börja hitta lösningar för att ge individer frihet samtidigt som man hjälper eller bestraffar individer som inte kan föra sig i ett civiliserat samhälle. Kollektivet dog tillsammans med 1970-talet, nu är det dags att även våra lagstiftare inser detta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,