Etikettarkiv: 1984

Bortse från det du vet är du snäll, kommissarien

Polisen ska få utökade möjligheter till övervakning och inhämtning av uppgifter. Det ska dock krävas domstolsbeslut för att sen få använda uppgifterna. Det är både bakvänt och omöjligt att implementera i praktiken.

Ett par klarblå ögon som stirrar på digMed en dåres envishet fortsätter regeringen med Beatrice Ask i spetsen att införa mer övervakning och större befogenheter för olika myndigheter att inhämta uppgifter, på allt mer godtyckliga grunder. Detta trots att protesterna mot mer övervakning blir allt mer högljudda och allt fler röster höjs för att ifrågasätta om övervakningshetsen är förenlig med Europakonventionen – en konvention som enligt regeringsformen står över de svenska lagarna.

Det senaste exemplet är att Beatrice Ask vill ge polisen större möjlighet att inhämta information på olika sätt. Hon och andra företrädare för regeringspartierna försöker få det till att det fortfarande kommer att krävas domstolsbeslut för inhämtning av information, men även om det är sant i vissa fall så kommer annan information att kunna inhämtas utan domstolsbeslut. Mark Klamberg förklarar det utmärkt:

Beatrice Ask har fel när hon i Aftonbladet anger att ”en domstol eller en åklagare ska stå bakom varje beslut.” I den lagrådremiss som hon själv har skrivit under kan man läsa följande i 5 § förslag till lag om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.

Beslut om inhämtning av uppgifter fattas av myndigheten. Myndighetschefen får delegera rätten att fatta beslut om inhämtning till en annan anställd vid myndigheten som har den särskilda kompetens, utbildning och erfarenhet som behövs.Vilken myndighetschef avses? Det handlar om rikspolischefen, säkerhetspolischefen och länspolismästarna och för tullens del generaltulldirektören (se sid. 126 i lagrådsremissen). Jag hört samma påstående från flera borgerliga politiker under framtagandet av detta förslag och påpekat att det inte stämmer.

Istället krävs det att en domstol godkänner att de inhämtade uppgifterna används i förundersökningen, när de väl är inhämtade. Det är bakvänt. Hur ska en polis kunna bortse från information som hon eller han känner till? Det är som i de amerikanska filmerna, där juryn ombeds att bortse från något som sagts, något alla inser i praktiken är omöjligt att helt göra. Vad som hörts är omöjligt att ohöra.

Dessutom är ett av de giltiga skälen till informationsinhämtning att komma fram till vem som kan misstänkas för ett brott. I teorin skulle den informationen sedan kunna underkännas av en domstol – betyder det att man måste bortse från att man vet vem man misstänker och börja om från början med att hitta en misstänkt förutsättningslöst, utan att ta hänsyn till att man tror sig veta vem som gjort något? Eller förutsätts domstolen godkänna alla former av informationsinsamling som syftar till att hitta en misstänkt?

Det vore klädsamt om regeringen kunde sluta skräda orden och istället säga som det är: de vill kunna veta allt om alla alltid, för att sen bedöma om personen i fråga har gjort, sagt eller tänkt något som inte gillas. Det råder inga tvivel om att detta är Beatrice Asks och Johan Pehrsons våta dröm. Hur många andra i regeringen och i respektive partis riksdagsgrupp som drömmer samma dröm är svårt att avgöra, men det är obegripligt att inte fler riksdagsledamöter höjer sina röster i högljudd protest. För inte kan det väl vara så att de är rädda att gå Winstons öde till mötes om de säger emot storebror Pehrson eller storasyster Ask?

Intressant?


Integriteten värnas lite grann i alla fall

Moderaterna har äntligen valt att backa om datalagringsdirektivet och väljer att ansluta sig till övriga allianspartiers linje om att trafikdata ska lagras i bara sex månader. En liten seger för integriteten och förmodligen det bästa som går att göra efter att Thomas Bodström drivit igenom direktivet i EU under sin tid som minister.

Thomas Bodström (S) har fortfarande inte förstått att strömmarna, speciellt bland yngre väljare, är att värna integriteten.

”Sex månader är helt acceptabelt. Det blir en liten fördel för Hells Angels och en liten försämring för brottsoffer. Men vi ska inte överdriva effekten, och behöver vi förlänga det ytterligare är det enkelt när lagen väl finns på plats, säger Bodström till SvD.se.”

Uttalandet innehåller ett par saker som jag undrar om Bodström själv förstår effekterna av.

För det första tycker han att det är ”acceptabelt” att lagra alla trafikdata i sex månader, men det borde vara längre. För integritetsivrarna är hela direktivet skrämmande och även sex månader ses som en alltför lång tid. Lagring av den här typen är ett stort steg på vägen mot ett storebrorssamhälle a la Orwell. Det är tyvärr den kortaste tiden som tillåts i direktivet.

För det andra så säger han, i klartext, att det är lätt att förlänga lagringstiden när lagen väl är på plats. Det vill säga, Bodström låter lagen antas nu och sen kan han fortsätta inskränka integriteten steg för steg. Just detta, att teknik, lagstiftning eller annat ska leda till en ”slippery slope” som sakta men säkert utplånar integriteten, är något som många är rädda för och forskare varnar för. Bodström säger här i stället rakt ut att det är bra och att han räknar med att använda just den effekten.

Sammantaget lyckas Bodström i en enda kommentar till SvD.se på bara tre meningar visa att det finns mycket fog för att kalla det begynnande storebrorssamhället för just Bodströmsamhället. Ett samhälle som en majoritet av svenskarna, och än mer så bland de unga, är emot.

Grattis Bodström, du har precis skrämt bort några fler unga väljare från socialdemokraterna. Vi tar glatt emot dem i alliansen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,