Kategoriarkiv: Miljö

Rödgrön röra om förbifarten

Karta över Förbifart Stockholms föreslagna sträckningÅterigen visar de rödgröna på sin splittring. För en gångs skull är det dock inte vänsterpartiet mot de andra två, den här gången har de sällskap av miljöpartiet och jobbar mot socialdemokraterna. Frågan det gäller är Förbifart Stockholm, där socialdemokraterna vill ha den byggd medan V och MP säger nej. De påstår att projektet är dåligt ur miljösynpunkt och vill istället satsa på kollektivtrafik. Det gör att väljarna, som vanligt, inte vet vad som kommer att hända om den rödgröna röran får makten.

Inom Alliansen är samtliga partier överens om att bygga förbifarten, för att säkra trafiksituationen i Stockholmsområdet och lösa upp alla knutar och problem som finns. En vinst av detta är att utsläppen kan minska och därmed görs miljövinster. Dessutom öppnar förbifarten för potentiella nya förbindelser med buss och på sikt spårvagn eller motsvarande.

Faktum är att argumentationen mot Förbifart Stockholm haltar betänkligt. Förvisso är det sant att trafiken ökar något för varje tillgänglig väg som finns, det ska inte förnekas. Däremot kommer det, om man bygger tillräckligt stor kapacitet i tid, att bli minskad trängsel och därmed mindre utsläpp totalt. Det är dock inte det viktiga felet i argumentationen. Det riktigt allvarliga är att MP argumenterar för att det ska komma till fler miljöbilar och mer kollektivtrafik. Med miljöbilar blir det inte alls samma mängd utsläpp, speciellt inte om man kör elbilar som laddas med el från förnyelsebara energikällor. Dessutom förutsätter en utbyggd kollektivtrafik att man antingen bygger nya spår eller så bygger man vägar som kan ta bussar. Att bygga ut spår är oerhört dyrt. Att köra mer trafik på befintliga spår är inte realistiskt, det är redan mer trafik än de kan hantera egentligen. Att köra bussar på befintliga vägar är inte heller möjligt, eftersom de skulle fastna i de proppar som alltid blir i rusningstrafik. Nuvarande vägar går inte att bygga om för att köra förbindelser effektivt från ena sidan staden till den andra.

Hållbara argument mot förbifarten kräver att man förutsätter att ingen kollektivtrafik kommer att gå på den och att vi inte kommer att gå mot en snabb omställning till miljöbilar för att ersätta vår nuvarande, ohållbara, fossilbrännande bilpark. Miljöpartiet brukar dock inte vara de som tror att det är fallet, utan agerar normalt sett med en framtidstro. Det innebär att de antingen inte har tänkt färdigt om förbifarten och insett hur framtiden för den ser ut, eller så agerar de enbart ur ett populistiskt perspektiv när de motsätter sig byggandet av miljöskäl. Oavsett vilket hoppas jag att de tar sitt förnuft till fånga och inser att det är bättre att ha vägen på plats för att lösa trafikpropparna redan nu, istället för att vänta med att börja bygga den tills miljöbilarna är på plats men inte har någon väg att åka på, tills vi har spårtaxi utan någonstans att köra. Stockholmstrafiken har väntat i snart fyrtio år på den här förbindelsen. Det är dags att stadens akuta trafikinfarkt får sin nödvändiga bypassoperation.

Läs också Folkpartiet liberalerna i Sollentuna, Per Ankersjö, Lotta Edholm, Robert Noord, Mark Klamberg, Seved Monke, Christoffer Fagerberg, Amanda Brihed, Maria Wallhager.

Intressant?

Höghastighetståg ja tack – men hur?

Ett antal kommunalpolitiker gick igår ut på SvD Brännpunkt för att propagera för höghastighetståg. Lotta Edholm ställde sig bakom detta på sin blogg och nu har även miljöpartiet hakat på. Men miljöpartiet antar en lite annorlunda ståndpunkt; de vill bygga över två av E4:s fyra körfält med järnvägsspår för att på så sätt snabba på processen. Det är ju inte heller en nackdel, enligt dem, att man därmed gör om motorvägen till en tvåfilig landsväg. Man behöver ju liksom inte bilar i dagens Sverige eftersom ”godset fraktas bättre med båt. Vi har 52 svenska hamnar”, tycker MP:s Karin Svensson Smith.

Alltså, ursäkta MP, men det är mer än gods som går på dessa vägar. Det är en viktig trafikled även för privattrafik. Visst, fossildrivna bilar är dåliga för klimatet, men fler och fler bilar går på alternativa bränslen. Att börja bygga bort vägar för att dagens bilar är dåliga, bara för att sen återuppbygga vägarna när bilarna är miljövänliga (för det är precis vad som kommer att hända, det vet vi allesammans – människor vill ha möjligheten att själva bestämma vilka sträckor de vill resa) är ett otroligt slöseri med resurser. Vägarna kommer att behövas även i framtiden, vad vi måste göra är att bli av med fossila bränslen som drivmedel i bilarna.

Bättre då att dra spåren längs med E4 för att minimera ingreppen i landskapet och underlätta planprocessen. Att det skulle försvinna så mycket åkerjord att vi skulle hota livsmedelsförsörjningen i världen, som Svensson Smith använder som argument mot denna sträckning, är inte trovärdigt. Sverige bidrar inte till världens matförsörjning på något märkbart sätt. Lösningen på livsmedelsunderskottet är inte att vi behåller någon hektar mer åkermark utan att vi hjälper bönder att odla mer mark och att odla effektivare på plats i de länder där maten behövs.

Nej, bygg en höghastighetsbana, eller kanske ett par, genom Sverige enligt modellen Europabanan. Det tjänar vi alla på, inklusive miljön, även när vi inte bygger bort våra vägar.

Intressant?

Vänstern strävar bakåt mot framtiden

Läser på diverse socialistiska bloggar (Haninge-Posten, Andreas Sjölander, M-partistaten) att de borgerliga partierna är för lönedumpning eftersom de inte vill skrota eller reformera utstationeringsdirektivet. (Läs mer om gårdagens slutdebatt på SvD.se och DN.se)

Fortsätt läs


Tunnlar och överdäckningar är en fråga om pengar och ingrepp

Igår kväll var det kommunfullmäktigemöte i Stockholms stad. Jag satt och lyssnade delar av tiden och hörde bland annat debatter om flera olika exploateringsprojekt.

Något som slog mig var den väldigt olika världsbild som majoriteten respektive vänsteroppositionen har. När det disktuerades bostäder var vänstern upprörd över att det ”bara” byggdes 30% hyresrätter istället för att man gladdes åt att det satsas uttryckligt på olika upplåtelseformer. Vad gällde utvecklingen av Bromstens industriområde till ett nytt bostadsområde var den stora debatten huruvida en muralmålning på en av industrilokalerna skulle kunna bli kvar eller inte. Beträffande överdäckningen av E18 vid Järva var oppositionen upprörd över att man inte lade ner mer pengar på att gräva ned vägen istället.

Just överdäckningen av E18 har fått väldigt konstiga undertoner. Ann-Margrethe Livh går så långt att hon frågar om tunnlar är en klassfråga eller en fråga om rasism. Nu är ju inte jag fullmäktigeledamot, men mitt svar skulle nog vara ”nej” på båda frågorna.

Tunnlar handlar dels om vad som är kostnadseffektivt. Att gräva ned vägen skulle enligt miljöpartiet inte göra någon större skillnad eftersom det ”bara” skulle kosta 500 miljoner. Andra beräkningar säger högre siffror. Att man tycker att en halv miljard kronor inte spelar någon större roll är skrämmande, varje krona av skattebetalarnas pengar ska ifrågasättas om den inte gjorde sig bättre i individens ficka.

Något som är än viktigare är nuvarande exploatering, vilket påverkar väldigt mycket. Vänsterns argument är att det byggs tunnlar i områden där det bor ”rika” människor medan de ”fattiga” i Rinkeby får nöja sig med en överdäckning. Tyvärr för vänstern så håller inte det argumentet. Att en överdäckning förordas här är del för att det är billigare men också för att vi redan har en exploaterad mark här med motorväg och miljonprojekt. Att man väljer tunnel t.ex. på Ekerö (som jag antar definieras som rikemansområde av vänstern) när det gäller Förbifart Stockholm handlar helt enkelt om att man vill skydda naturvärdena där ute. Marken är ännu oexploaterad och att då lägga en motorväg i marknivå eller göra en överdäckning skulle förstöra stora naturvärden, naturvärden som mijöpartiet är extremt måna om att värna.

Det är beklämmande att oppositionen försöker att hitta på egna förklaringar och på så sätt vilseleda medborgarna, när det faktiskt är ganska enkelt att på ett sakligt sätt förklara varför man väljer tunnlar på ett ställe och överdäckningar på ett annat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Stockholms mångaåriga miljöarbete belönas

EU-kommissionen utsåg igår Stockholm till Europas första miljöhuvustad, en titel staden kommer att inneha under 2010. Hamburg kommer att ta vid som miljöhuvudstad 2011.

Miljöarbetet i Stockholm har många år på nacken och har drivits framåt, oavsett majoritet. Tyvärr kan inte alla glädjas åt det utan vissa måste visa sina sura miner. Yvonne Ruwaida (MP) klagar på att den som kommer att ta emot priset, miljöborgarrådet Ulla Hamilton, håller på att nedrusta miljöarbetet i staden. Motiveringen?

Man har till exempel minskat satsningen på cykelbanor och börjat exploatera grönområden, säger Yvonne Ruwaida till SvD.se.

Det verkar som att hon verkligen letar efter något att klaga på. Ok, det är oppositionens uppgift att leta fel hos majoriteten, men här tycker jag väl ändå att kritiken är rätt lam?

Cykelbanor har vi massor av i Stockholm, men tyvärr ofta på fel ställen. De ogenomtänkta cykelbanorna drevs igenom av Stockholmspartiet och vi lider fortfarande av detta. Att arbetet med att anlägga fler inte går framåt är förståeligt, så länge som man inte har en bra plan för hur de ska anläggas. Dessutom är det förmodligen inte en helt central satstning för miljön. Något som skulle förbättra miljön vore att minska biltrafiken genom innerstan och minska köer, vilka orsakar tomgångskörning. Om man vill förbättra miljön borde man alltså satsa på infrastruktur, både att bygga nya vägar och att anlägga nya spårvägar. Citybanan är ett utmärkt exempel på positiva satsningar på infrastruktur som även påverkar miljön positivt, men förbifart Stockholm minskar tomgångskörning och är därmed också en infrastruktursatsning som gör en miljöinsats.

Vad gäller grönområden så är det inte ett självändamål att ha en massa grönsaker i stan. Områdena måste dessutom skötas och ligga på rätt ställen. En plats som inte gör någon människa glad är till exempel Järvafältet kring Kymlingelänken. Detta område består av sly samt en mörk skog, genom vilken den enda och dåligt upplysta vägen (eller snarare stigen) mellan norra och södra Järva går. Att området ligger precis intill en hårt trafikerad väg gör ju inte saken bättre. Områden av den här karaktären borde bebyggas med kontor, för att skapa en urban mur mellan trafikled och natur. Det som sedan tar vid av Järvafältet måste dessutom underhållas bättre för att människorna i Stockholm ska ha någon glädje av det. Detta exempel gäller även för övriga grönområden i staden; orimligt stora områden har inget egenvärde, däremot är det positivt att det finns många grönområden utspridda över hela staden.

Jag tycker att Yvonne Ruwaida ska glädjas med oss andra stockholmare och se positivt på att vi bor i en stad där det finns plats både för miljöprojekt i framkant och utvecklande urbanisering.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,