Kategoriarkiv: FRA

Staten måste stå för sina egna kostnader

Staten försöker lägga ut sina kostnader på företag i ständiga försök att minska skattebetalarnas börda. Att det är företagens kunder, i slutänden skattebetalarna som får betala är det ingen som verkar tänka på.

I den heta FRA-debatten var det en detalj som inte fick lika mycket uppmärksamhet som integritetsfrågorna, något som förstås inte är så underligt. Denna detalj är att det genom lagstiftningen skulle bli upp till internetoperatörerna att betala för den utrustning lagen krävde av dem, för att leda trafiken till FRA:s stora öron. Detta kritiserades och de flesta var överens om att FRA själva borde betala om de nu ville komma åt trafiken.

Nu har Kristina Alvendal kommit med en ny, liknande idé. I detta fall handlar det om de höga kostnaderna för polisen att få tag i trafikdata, från till exempel teleoperatörer. Därför vill Alvendal att teleoperatörerna ska ta kostnaderna för att hjälpa polisen, något operatörerna självklart avvisar.

– Samhället måste själv stå för sina åtaganden. Vi kan inte förstå varför vi ska stå för kostnaderna för polisens verksamhet, säger Nils Weidstam på branschorganisationen IT&Telekomföretagen.

Weidstam slår huvudet på spiken. Om det offentliga vill ha tillgång till uppgifter för att lösa sina uppgifter, måste de betala någon för att ta fram dem. Information dyker inte bara upp från tomma intet, någon måste faktiskt lägga en arbetsinsats och utnyttja utrustning för att få fram den. Det kostar. Kräver staten att det ska göras gratis, kräver de att kunderna ska betala för det istället för att staten gör det. Ingen kan vara så naiv att tro att företagen tar kostnaden utan att dra in pengarna någon annanstans.

Det är en sak att exempelvis låta banker lämna finansiella uppgifter till Skatteverket inför deklarationerna. Alla medborgare med en inkomst måste deklarera och därför är det inget underligt att alla betalar den via sin bank istället för på skatten. När det kommer till mer riktade insatser fungerar inte samma resonemang. En brottsutredning rör några få personer. Om alla dessa har sina telefoner i samma bolag, blir det enbart detta bolags kunder som får stå för de kostnader företaget får. Trots att det gäller ett gemensamt samhälleligt åtagande. I dessa fall kan det inte vara motiverat att kräva av företag att de ska bistå samhället, eftersom oskyldiga kunder drabbas. Denna typ av kostnader är definitionen av det som ska betalas gemensamt via den offentliga finansieringen.

Samtidigt är det självklart oacceptabelt att budget ska avgöra om ett brott kan utredas eller om en förundersökning ska läggas ner. Den enda lösningen är att satsa på statens kärnverksamheter, som exempelvis rättsväsendet, på bekostnad av mindre motiverade verksamheter. Dessutom kan mycket av det arbete som idag sköts av utbildade, dyra poliser skötas av civilanställda administratörer. Det fungerar om man börjar använda resultat som mått på kvalitet istället för hur många poliser som står på lönelistan. Då frigörs resurser för polisen att köpa in trafikdata och andra uppgifter de behöver för att utreda brott. Med tanke på att totalkostnaden för dessa inköp gick på i storleksordningen 20 miljoner kronor förra året medan polisens totala budget är 19 miljarder, borde det inte vara omöjligt att få plats för just detta utan att ens skjuta till mer pengar.

Intressant?

Cornelis spanade i förväg

Kort notis, eftersom jag för första gången på länge verkligen lyssnat på texten till Cornelis Vreeswijks Ballad om censuren. Det är rätt intressant hur Cornelis redan för 30 år sen eller mer beskrev precis det som har hänt efter att övervakning på massiv skala infördes i Tyskland. Människor där väljer bland annat att inte ringa till sin doktor av rädsla för att dessa privata samtal kan höras av någon annan, efter att övervakning liknande FRA:s signalspaning i kabel infördes. Fast Cornelis hänvisar istället till Ivan den förskräcklige.

Ivan den förskräcklige han var en märklig man.
Han gjorde som han ville gör om det om ni kan.
Han hade vilda vanor han ställde höga krav.
Och den som kritiserade höggs huvud utav.
Och ingen tordes göra nåt för Ivan kunde höra nåt.
Och han var inte god och tas med när han blev sur.
Ivan den förskräcklige var svag för censur.

Trots Cornelis varning jobbar våra folkvalda hårt för att åstadkomma just det samhället som Ivans undersåtar levde i. Det är så sant som det är sagt, att om det är något vi lärt av historien så är det att vi aldrig lär av historien.

Intressant?

Trafikdata, inte innehåll

Läser runt på nätet om FRA, speciellt försöker jag ta reda på vad Piratpartiet tycker mer exakt. Jag vet att man är emot lagen, men är man emot all avlyssning eller kan man tänka sig att det är motiverat ibland? Det har jag inte riktigt hittat, däremot läser jag vad som står om FRA på Piratpartiets hemsida.

Det som slår mig är att motargumentet är att information om terrorism lär vara krypterad, så FRA aldrig kommer att hitta den. Förlåt mig, Piratpartiet, men det vet vi redan. FRA är inte intresserade av just detta, hur mycket de än säger det. De är intresserade av trafikdata, dvs vilka mailadresser eller ip-adresser som skickat information till vilka andra adresser. Det handlar om en kartläggning av relationer människor emellan. Jag trodde att Piratpartiet liksom jag och många andra sedan länge genomskådat FRA:s argumentation och visste vad det handlar om. Jag har också fått det intrycket när jag lyssnat på piratpartiets företrädare.

FRA är inte dumma. De är tvärtom väldigt sluga och genom att sätta fokus på fel saker så kan de komma undan med det som verkligen är integritetskränkande, nämligen kartläggningen av sociala nätverk. Jag hoppas att Piratpartiet uppdaterar sin hemsida med mer information om denna aspekt av massavlyssningen som FRA hoppas på att kunna åstadkomma (och med tanke på lagens syftesparagrafer också troligen kommer klara av).

Intressant?

FRA-frågan är inte utagerad

Igår antogs tilläggen till FRA-lagen av riksdagen. Visst blev det några förbättringar mot tidigare, helt klart. Fortfarande finns dock mycket kvar att göra.

Det stora problemet är dock att regeringen i och med dessa förändringar verkar anse att saken är utagerad och att vi nu ska vara nöjda med den lag vi har fått. Varken bloggosfärenoppositionen eller flertalet liberaler i främst ungdomsförbunden men även på annat håll i allianspartierna, anser att så är fallet.

Jag har förståelse för varför vi behöver en lag om signalspaning och trots att Alice Åström (v) och Sanna Rayman på SvD:s ledarredaktion inte håller med mig, så är jag faktiskt oroad över en situation där vi inte har någon form av reglering alls. Visst, vi har varit utan det länge, men så har det ju i efterhand visat sig att FRA lagrat information om svenskars telefonsamtal och e-post. Exakt hur de fått informationen vet jag ju inte, men om det inte till viss del handlar om spaning i kabel så skulle jag bli förvånad.

Det går att argumentera för att det går att stämma FRA inför Europadomstolen. Rättsläget är oklart och självklart finns det utrymme för att vinna ett sånt mål. Problemet är att FRA under tiden skulle kunna fortsätta som om inget hänt. Det är inte en situation jag anser vara acceptabel. Det borde också finnas utrymme för att be samma domstol granska lagstiftningen som nu kommer att träda i kraft; speciellt den sista punkten som anger för vilka syften signalspaning får göras, är högst problematiskt: det får nämligen spanas för att ”följa förändringar i signalmiljön i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet” samt för att ”fortlöpande utveckla den teknik och metodik som behövs för att bedriva verksamhet enligt denna lag”. Det här syftet kan i princip användas till vad som helst och är precis det som inte bör finnas med i lagen. Det saknas också en hel del annat i lagtexten förstås, men det här är nog det som oroar mig mest.

Tyvärr ser inte regeringen det så. De vill ha sin lag, som verkar ha blivit någons baby som måste skyddas. Oppositionen vill riva upp, men bara för att göra om den från grunden och sen lägga fram sin egen baby (förmodligen är Bodström sur för att han inte själv fått skriva den här lagen; han älskar ju övervakning och verkar tycka att Bodströmsamhället är ett positivt ord eftersom han döpt sin blogg till det). Vad ingen verkar vilja är att faktiskt göra en bra lagstiftning som öppnar för spaning i motiverade fall, men som värnar den personliga integriteten samt ser till att de motiverade fallen hålls nere till ett minimum. Jag tror inte att ett s-v-mp-märkt lagförslag kommer att uppfylla dessa kriterier heller, oavsett vad oppositionen säger i talarstolen idag. Intresset hos (S) för övervakning är alltför stort för att man ska låta det ske. Enda chansen är om MP blir ett parti på typ 20-25%.

Den enda rimliga lösningen är att tillsätta en parlamentarisk utredning som kan ta fram en ny lag, och att göra det omedelbart. Inte vänta till efter valet, inte debattera om lagen ska rivas upp eller inte, inte ta fram ett förslag från en eventuell ny majoritet. Den här gången måste det göras brett och det måste göras så snart som möjligt. Lagen vi har på plats nu är definitivt inte tillräcklig, men jag är också orolig över vad som skulle hända om vi inte ens hade den.

Intressant?

Bättre lag hellre än ingen lag

Riksdagen debatterar just nu förslaget till förbättringar av FRA-lagen. Ingendera sidan verkar hittills vara rätt ute.

Oppositionen pratar om massavlyssning och vill riva upp hela lagen. Fördelen med detta är givetvis att FRA inte får operatörernas hjälp med att komma åt trafiken i ledningarna. Nackdelen är att vi därmed får en brist på reglering kring vad FRA får göra med kabelbunden trafik. FRA har ”erkänt” att de signalspanat i kabel innan lagen fanns på plats, genom att själva lyssna efter trafik. Visst, det blir ingen filtrering av all trafik på det sättet, men istället kan de använda den trafik som fastnar i näten på fler sätt än de kan med den lag som nu ligger på bordet.

Alliansens företrädare tycker (med något undantag) att lagen nu är tillräckligt säker ut integritetssynpunkt. Det är också fel. Lagen börjar närma sig vad som är acceptabelt, men bra är det definitivt inte. Det krävs ytterligare förbättringar av lagstiftningen och utredningar kring hur FRA behandlat tidigare signalspaningsmaterial.

Talande för hela debatten är hur låg kunskapsnivån tycks vara hos de politiker som borde vara bäst pålästa, nämligen de i försvarsutskottet som alltså har berett ärendet. Oppositionen har bestämt sig för att lagen är dålig och verkar därför inte tycka att de behöver läsa på. Hade de gjort det kanske de hade sett fler öppningar för att vara konstruktiva. Majoriteten tycks generellt bättre pålästa, men kommer trots det fram till att förbättringarna är tillräckliga. Det kan ju förstås vara deras ärliga uppfattning, det måste ju sägas. De borde dock, om de är så pålästa, förstå kritiken och kunna bemöta den – förutsatt att den framförs konstruktivt och inte bara i form av ett oförsonligt krav på att riva upp redan fattade beslut och kasta ut förslaget som nu ligger på bordet.

Sammantaget borde opposition och majoritet sätta sig ner tillsammans för att utreda vad som krävs för att göra lagen rättssäker och minimera integritetsintrången som skapas. Det bör också utredas vilken effekt lagen har på tredje part, t.ex. Norge vars internettrafik till stora delar måste passera Sverige innan den kommer någonstans, tydligen.

Lösningen är alltså inte att riva upp lagen och låta det råda ett oklart rättsläge under tiden som man utreder. Lösningen är att anta den här lagen tills vidare och sen imorgon bitti sätta sig ner och konstruktiv utreda en förbättring med bred förankring i både de politiska leden och det civila samhällets värderingar. Med lite tur kan vi då få en ny, godtagbar lagstiftning redan till våren.

Alldeles för många andra bloggar om detta förstås, men ett par läsvärda bloggare är Calandrella och Mark Klamberg.

Intressant?

För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli?

Förslaget till FRA-lag är inne på version 2.1 och fortfarande har den inte blivit bra. Nu har den dock gått igenom riksdagens utskott och omröstning väntar 14 oktober. Visst, för var dag blir den bättre, men den blir aldrig bra.

Visst, det finns flera bra förslag i den nya propositionen. Syftet med signalspaning klargörs, myndigheten som ska kunna ge tillstånd specificeras närmare och en domstol måste ge klartecken innan signalspaning i kabel får bedrivas. De fluffiga skrivningar som kunde ge FRA tillstånd till signalspaning på nästan vilka grunder som helst är borta.

Fortfarande är problematiken kvar vad gäller trafikdata mellan svenska medborgare. Även om lagen stipulerar att alla sådana data ska förstöras så snart det upptäcks att de gäller personer inom landet, så är skadan redan skedd. Dessutom kan dessa uppgifter, eftersom de en gång insamlats och kanske granskats av handläggare innan de förstörs, missbrukas. Kännedomen om uppgifterna går inte att utplåna ur minnet på enskilda människor (varför har vi inte sådana där praktiska minnesblixtrare som de har i Men in Black?).

Vi har också problemen med ändamålsglidning. När lagen och övervakningen väl är på plats, kan den komma att utvidgas till att gälla även andra förhållanden än sådana som har med främmande makt att göra. Bl.a. Seved Monke påpekar detta. Tekniken kommer att finnas på plats och det kommer att vara extremt lätt att utnyttja den för andra syften. Den aspekten måste alltid begrundas så snart integritetsintrång görs. I vissa fall är det en risk man måste vara villig att ta, i andra fall inte. Oavsett måste man se till att kringgärda integritetsintrånget med ett regelverk som försöker förutse ändamålsglidning och gör vad som går för att förhindra det.

Samtidigt som jag starkt ogillar FRA-lagen och den massövervakning som FRA kan genomföra, är jag hård på att vi inte ska riva upp hela lagen och börja om från början med utredningar. Självklart måste det till en utredning som kan göra lagstiftningen otroligt mycket bättre. Men till skillnad från Henrik Alexandersson, Niklas Frykman, Sebastian Hallén, Calandrella, Mona Sahlin m.fl. så anser jag att vi måste ha en lagstiftning (oppositionens krav på att riva upp lagstiftningen är dessutom ett spel för gallerierna; ingen är så sugen på övervakning av medborgarna som socialdemokraterna, med möjligt undantag för en del moderater). Effekten av att inte ha en lagstiftning alls är att det skulle möjliggöra för FRA att genomföra vilken signalspaning som helst i kabel. Genom att det inte skulle vara reglerat alls, öppnas möjligheten för dem att missbruka de tekniska möjligheter till spaning som de redan har. Vem skulle kunna hävda att de begått ett lagbrott när ingen direkt lagstiftning finns?

FRA-lagstiftningen i version 2.1 är fortfarande oacceptabel utifrån ett integritetsperspektiv och en utredning måste skyndsamt tillsättas för att utarbeta en ny lag. Tills vidare är det dock viktigt att vi i varje fall har en lagstiftning på plats som, förvisso otillräckligt, reglerar vad FRA får och inte får göra. Alternativet, med ett osäkert rättsläge som skulle kunna utnyttjas av FRA, är faktiskt ännu värre.

Intressant?