Debatt och svårigheterna att vara sexualliberal


Som utlovat så kommer här länken till gårdagens debattprogram producerat av studenter vid Gamleby Folkhögskola. Tyvärr drog första delen av programmet ut på tiden så jag hann knappt vara med. Däremot hade jag en mycket intressant diskussion med Tina Olby på vägen från Gamleby. Den diskussionen var trevlig och givande, med stor respekt för våra olika ingångar i problematiken kring porr och prostitution.

Den diskussionen, tillsammans med en massa andra erfarenheter från att debattera prostitution men också allmänna liberala inställningar till sexualitet, gör att jag allt mer förstår att en liberal inställning till sexualitet är en väldigt komplicerad sak i dagens samhälle. Vi har väldigt många värderingar, normalt sett baserade på olika moralläror, om vad som är ”bra” och ”dålig” sexualitet, vad man ska få göra och vad man inte ska få göra. Tills helt nyligen var det sjukdomsklassat med fetischer och då i synnerhet BDSM. Det är fortfarande förbjudet med ”sexuellt våld” på film, i praktiken innebär det (om jag förstått det rätt) att pornografiskt material med BDSM-innehåll är olagligt i Sverige. Ungdomars praktik att skicka mer eller mindre avklädda bilder på sig själva till varandra fördöms och verkar också kunna bli klassat som olagligt. Det finns många fler exempel.

Att i allt detta förespråka en sexualmoral som går ut på att allt ska vara ok så länge alla inblandade är villiga till det blir allt svårare. Att jag förespråkar att sexköpslagen ska avskaffas gör mig väldigt kontroversiell, speciellt inom Folkpartiet liberalerna men också till viss del inom Liberala ungdomsförbundet. Amanda Brihed och jag verkar vara inne på samma linje beträffande t.ex. ungdomars sexuella beteende och tycker att de ska få göra vad de vill med sina kroppar, men den inställningen har jag inte hört på andra håll inom Folkpartiet än så länge.

Sexualiteten verkar vara väldigt kontroversiell och något problematiskt, istället för något som är skönt, roligt och en del av livets goda. Många verkar livrädda för att ens komma i närheten av något som kan räknas som kontroversiellt eller tabu. Om detta gällde andra politikområden skulle samhället vara ganska dött, vi skulle till exempel inte ha någon debatt om LAS. Turligt nog är så inte fallet, men sexualiteten har tyvärr drabbats av detta och därmed händer det inte mycket radikalt inom sexualpolitiken. Det rådande är förbud, förbud, förbud. Jag anser att detta är ohållbart.

Alla friheter och rättigheter kan missbrukas på olika sätt. Missbruket uppstår när man inkräktar på andras rättigheter. Prostitution som sker mellan en villig säljare och en villig köpare inkräktar inte på någonderas rättigheter och bör därför vara tillåtet. En transaktion där säljaren är offer för trafficking eller säljer sex för att det är enda sättet att finansiera ett drogmissbruk, är däremot ett missbruk av de rättigheter man har och ska därför beivras av samhället. Lösningen är dock inte ett totalförbud utan kraftigare insatser mot trafficking och drogmissbruk. Rättsväsendet och de sociala myndigheterna bör ges resurser, kompetens och andra möjligheter att lösa de bakomliggande problemen. Att förbjuda allt är att göra det allt för lätt för sig.

Listan över sexualpolitiska områden där samma resonemang borde gälla kan göras lång. Det är onödigt att gå in på alla. Tyvärr är det få som vågar ens diskutera dessa frågor om de inte delar majoritetens uppfattning och jag känner mig ofta väldigt utsatt när jag vågar bryta mot normer i åsikter och praktik. Trots det har jag inte för avsikt att sluta utan jag tänker företräda de åsikter jag tycker är rätt. Mitt samvete gör det omöjligt för mig att agera på något annat sätt. Det är väldigt sannolikt att jag därmed aldrig kommer att arbeta som politisk tjänsteman för någon politiker, eftersom de flesta politiker inte vågar befatta sig med exempelvis prostitutionsfrågan. Vissa människor kommer att provoceras av mina åsikter och skälla ut mig (så som många gjort, av någon anledning framför allt för mina arbetsmarknadspolitiska åsikter). Det är bara att acceptera.

Jag kommer nog aldrig kunna bli mainstream, om inte samhället runt mig förändras radikalt. Men jag står för mina åsikter och kommer fortsätta göra så. Jag vet att jag har nära och kära, vänner och bekanta, som stödjer mig, ibland även när de själva har motsatt åsikt. De ger mig styrka att stå upp för mina åsikter och jag vill passa på att rikta ett varmt tack till er alla. Ni behövs för alla oss som vågar utmana normerna.

Intressant?
Annonser

Om Per Pettersson

Liberal debattör, medietekniker och kommunikatör. Aktiv i Liberaldemokraterna och Ung Liberal. Sociala medier-expert. Visa alla inlägg av Per Pettersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: