Fortfarande liberal


Angreppen på oss liberaler kommer titt som oftast från kolumnerna på SvD:s ledarsida. Denna gång är det Elise Claeson som vill förminska liberalismen och försöka associera den med åsikter som den inte har – i alla fall inte såvitt jag förstår liberalismen.

Kolumnen går mestadels ut på att värdekonservatismen är på frammarsch. Detta är inget jag förnekar, snarare skulle jag säga att människor i Sverige äntligen insett att de åsikter de har mer hör hemma på den höger-konservativa sidan än den vänster-konservative (läs: socialdemokratiska) sidan av det politiska spektrat. För mig som liberal är det välkommet eftersom vi liberaler för det mesta delar ekonomiska åsikter med högerns konservativa. Beträffande värderingar så har de konservativa liknande sådana oavsett om de står till höger eller vänster, så där får vi liberaler jobba vidare.


Glädjande nog, måste man tillstå, har konservatismen i de allra flesta fall slutat vara emot HBT-personers rättigheter och liknande. Konservatismen går numera ut på att främja traditionella värderingar men utan att aktivt motarbeta dem som inte passar in i den konservativa normen. På så sätt har även konservatismen liberaliserats. Vi liberaler har ofta haft det problemet; vi driver kontroversiella åsikter om friheter och rättigheter, tills majoriteten tycker som vi och då tar de flesta andra partier in samma åsikter i sina partiprogram. Det är troligen inga andra ideologier som så framgångsrikt lyckats få sina åsikter accepterade på detta sätt; trots det är liberalerna sällan stora i allmänna val.

Så till det jag vänder mig emot i Elise Claesons kolumn: Guilt by association. Ett intressant grepp med tanke på att hon i kolumnen anklagar Johan Norberg för härskartekniken förminskning. Vad jag menar är att hon sammanför svenska liberaler och socialister till en variant på amerikansk the liberals. Hur hon får ihop det är jag fortfarande lite osäker på. Antagligen handlar det om att vänstern i Sverige faktiskt, ofta i konflikt med sina faktiska väljare, tycker att människor ska få leva sina liv som de själva vill med avseende på familjerelationer, sexualitet och liknande. Det finns dock en stor skillnad, nämligen att liberaler anser att staten ska hålla sig utanför alla dessa frågor, medan vänstern gärna upprättar register och lagstiftar exakt om hur detta ska få gå till.

Claeson citerar Kajsa Ekis Ekman som säger att ”…det som förenar det liberala och vänsterintellektuella är just överenskommelsen om vilka positioner som är goda och onda.” Nu vet jag återigen inte hur Claeson tänker, och jag skulle uppskatta upplysning. Som jag konstaterat delar liberaler och socialister (i Sverige i varje fall) vissa åsikter. De är tämligen få, skulle jag säga. Att se saker som ”goda” och ”onda” anser jag också vara en socialistisk tanke. Liberaler ser olika åsikter och även om vi förstås anser att våra åsikter är bäst (precis som alla andra övertygade, ideologiskt sinnade människor) så delar vi inte in saker i svart och vitt på det sättet. Vi värnar också med näbbar och klor allas rätt att ha och att uttrycka sin åsikt. Idédebatten skulle dessutom bli rätt tam om man bara hävdade att den andras åsikt var ”fel” eller ”ond”.

Slutligen ifrågasätter jag att liberaler skulle ha ”statsindividualismen” som sitt käraste projekt. Vad jag förstår innebär det att staten ska berätta för oss hur vi ska leva våra liv. Det är inget jag som liberal över huvud taget vill ha att göra med. Liberalism handlar om att staten ska undvika att tala om för människor hur de ska leva sina liv och att ha så lite lagstiftning som möjligt utöver den som garanterar grundläggande fri- och rättigheter. Statsindividualismen pekade jag lite tidigare i detta inlägg på det som skiljer liberaler från socialister. Min uppfattning om konservativa är däremot att de gärna vill att staten ska lägga sig i hur människor lever, genom lagstiftning och annat som främjar kärnfamiljen och liknande värdekonservativa älsklingsprojekt.

Liberalismen är och förblir en frihetens ideologi. Konservatism och socialism har tvärtom mycket gemensamt i starka värderingar om hur människor ska leva, dock med skillnaden i vilka dessa värderingar är. Liberalismen står fri från dessa och säger att alla individer själva ska få välja. Därför undrar jag om det inte är vänster och höger som är mest lika varandra i Sverige och att det istället är vi liberaler som står ut från mängden.

Intressant?
Advertisements

Om Per Pettersson

Liberal debattör, medietekniker och kommunikatör. Aktiv i Liberaldemokraterna och Ung Liberal. Sociala medier-expert. Visa alla inlägg av Per Pettersson

2 responses to “Fortfarande liberal

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: