Stockholms mångaåriga miljöarbete belönas


EU-kommissionen utsåg igår Stockholm till Europas första miljöhuvustad, en titel staden kommer att inneha under 2010. Hamburg kommer att ta vid som miljöhuvudstad 2011.

Miljöarbetet i Stockholm har många år på nacken och har drivits framåt, oavsett majoritet. Tyvärr kan inte alla glädjas åt det utan vissa måste visa sina sura miner. Yvonne Ruwaida (MP) klagar på att den som kommer att ta emot priset, miljöborgarrådet Ulla Hamilton, håller på att nedrusta miljöarbetet i staden. Motiveringen?

Man har till exempel minskat satsningen på cykelbanor och börjat exploatera grönområden, säger Yvonne Ruwaida till SvD.se.

Det verkar som att hon verkligen letar efter något att klaga på. Ok, det är oppositionens uppgift att leta fel hos majoriteten, men här tycker jag väl ändå att kritiken är rätt lam?

Cykelbanor har vi massor av i Stockholm, men tyvärr ofta på fel ställen. De ogenomtänkta cykelbanorna drevs igenom av Stockholmspartiet och vi lider fortfarande av detta. Att arbetet med att anlägga fler inte går framåt är förståeligt, så länge som man inte har en bra plan för hur de ska anläggas. Dessutom är det förmodligen inte en helt central satstning för miljön. Något som skulle förbättra miljön vore att minska biltrafiken genom innerstan och minska köer, vilka orsakar tomgångskörning. Om man vill förbättra miljön borde man alltså satsa på infrastruktur, både att bygga nya vägar och att anlägga nya spårvägar. Citybanan är ett utmärkt exempel på positiva satsningar på infrastruktur som även påverkar miljön positivt, men förbifart Stockholm minskar tomgångskörning och är därmed också en infrastruktursatsning som gör en miljöinsats.

Vad gäller grönområden så är det inte ett självändamål att ha en massa grönsaker i stan. Områdena måste dessutom skötas och ligga på rätt ställen. En plats som inte gör någon människa glad är till exempel Järvafältet kring Kymlingelänken. Detta område består av sly samt en mörk skog, genom vilken den enda och dåligt upplysta vägen (eller snarare stigen) mellan norra och södra Järva går. Att området ligger precis intill en hårt trafikerad väg gör ju inte saken bättre. Områden av den här karaktären borde bebyggas med kontor, för att skapa en urban mur mellan trafikled och natur. Det som sedan tar vid av Järvafältet måste dessutom underhållas bättre för att människorna i Stockholm ska ha någon glädje av det. Detta exempel gäller även för övriga grönområden i staden; orimligt stora områden har inget egenvärde, däremot är det positivt att det finns många grönområden utspridda över hela staden.

Jag tycker att Yvonne Ruwaida ska glädjas med oss andra stockholmare och se positivt på att vi bor i en stad där det finns plats både för miljöprojekt i framkant och utvecklande urbanisering.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,
Advertisements

Om Per Pettersson

Liberal debattör, medietekniker och kommunikatör. Aktiv i Liberaldemokraterna och Ung Liberal. Sociala medier-expert. Visa alla inlägg av Per Pettersson

4 responses to “Stockholms mångaåriga miljöarbete belönas

  • Theodor Adolfsson

    Att det skulle vara en miljöinsats att bygga förbifart Stockholm är ju rent strunt. Att den kommer att öka trafiken och den totala miljöpåverkan från bilismen råder ingen som helst tvekan om, inte ens bland vägverket. De räknar tvärt om med en ökning av bilismen med 80 % till 2030 om förbifarten och några till planerade vägar byggs. Detta trots att befolkningen inte ökar alls så mycket.

    Vad som i utredningen menas med att den är koldioxidneutral är att den inte kommer öka koldioxidutsläppen mer än ett visst förutbestämt värde, som dock innebär en kraftig ökning.

    Förbifarten kommer inte att minska några som helst köer, och det framgår också av vägverkets utredningsmaterial. Tvärt om beräknar vägverket att köerna kommer att vara betydligt fler när den har byggts än idag.

    Att kalla cykelbanor för en irrelevant miljösatsning och istället framhålla motorvägar som de verkliga miljösatsningarna är verkligen mycket långt ifrån hur det verkligen ligger till. Vilket av dem som utvecklar urbaniseringen av Stockholm är också fullständigt uppenbart.

  • Anders

    Min inställning till cykelbanearbetet är kluven.
    Jag tycker att det är trist att det inte verkar hända så mycket just nu. Samtidigt hyser jag en förhoppning om att det pågår ett arbete för att ta en helhetssyn på infastrukturen för cyklister. Om så inte är fallet bör det tas tag i genast. Precis som du skriver Per är de satsningar som gjorts bitvis inte helt genomtänkta, inte minst är de fysiska lösningarna i många trafikmiljöer mindre lyckade och ökar risken för olyckor. Det är dock ingen ursäkt för att inte anlägga cykelbanor i sig, utan en sporre för att göra ett bättre jobb. Att bra cykelbanor inte skulle vara en central satsning för miljön kan jag inte alls instämma i. Vi behöver lyfta bort människor från ett bilberoende. Cykling har stor potential i att lyfta över folk från bilar till cyklar. Och fler cyklister har också potential att avlasta den bitvis överbelastade kollektivtrafiken.

    Att förbifart Stockholm skulle minska tomgångskörning inne i stan finns det ingen täckning för. De rapporter som tagits fram visar att förbifarten kommer att ha en initiellt ytterst marginell effekt på trafiken på Essingeleden och i innerstaden (för en stor del av de som idag kör genom stan är helt enkelt förbifarten inte ett alternativ, då de inte ska åka den vägen), och i längden kommer den att leda till en avsevärt försämrad situation än idag. Det här finns alltså i vägverkets och statens eget utredningsmaterial, vilket är minst sagt anmärkningsvärt.
    Förbifarten ”löser” i stor grad ett trafikbehov som idag inte finns, men som kommer att skapas genom möjligheter till ny perifier exploatering när den finns på plats. Däremot ser jag gärna ett Österleden utreds vidare, då jag menar att den, till skillnad från förbifarten, behövs. Den kommer att avlasta Essingeleden och minska dess sårbarhet. Den skulle sluta ringleden så att folk slipper åka in i stan. Den byggs dessutom i ett redan exploaterat område och innebär alltså inte ny perifier exploatering i idag orörd naturmark långt utanför stan.

    Citybanan, cityspårvägar och tvärbanor är naturligtvis alla lysande satsningar som är mycket välkomna och glädjande!

    Vad gäller synen på grönområden kan jag bara instämma. Kvalitet är en ofta förbisett aspekt i synen på det gröna.

  • fetg_

    Tja, det man borde göra angående cykelbanor är att skaffa ett sammanhängande välfungerande cykelnät som är stabilt. Inte lite strösselplanering här och där.

    Angående förbifarten så är det självklart att ett minskande av tomgångskörning på essingeleden är mycket välkommet. Lösningen för detta heter dock inte förbifart, utan trängselskatt som är anpassningsbar efter trafikmängder. En trängselskatt på essingeleden skulle vara ett mycket snabbt och effektivt sätt att förbättra framkomligheten i trafiken.

    Vi bör komma ihåg att förbifarten byggs för att bland annat utjämna regionala skillnader mellan nordvästra och sydvästra Stockholm. Detta behövs pga relativ ojämnt fördelade verksamheter mellan dessa områden. Förbifarten möjliggör en fortsatt och vidare ojämn fördelning, samtidigt som den å andra sidan skapar en ny förbindelse över saltsjö/mälar-snittet. För att södra Stockholm ska på lokal nivå få lika god tillgång som norra på vissa verksamheter och vice versa så krävs snarare urban flerkärnighet. Alltså mötesplatser som är tillgängliga för gående/cyklister/bilister liksom kollektivtrafiksresenärer. Populära mötesplatser växer av naturliga skäl fram upp längst kollektiva knutpunkter med tillgänglighet för alla. Det är sådant, samt mer stad med förbindande stråk som båda regiondelar behöver.

    Vi har sett att tvärbanan i samverkan med ett försök till urbanisering nästan har skapat sådanna punkter. Liljeholmen har blivit mycket mer attraktivt under de senaste 10 åren, även om det fattas en del bitar för att göra det nästan lika bra som innerstan. Det som fattas är framförallt en bättre förbindelse till Hornstull, vilket det i alla fall finns visioner på att fixa.

    För att skapa fler sådanna miljöer längre västerut så kan exempelvis grena upp Spårväg Syd till Bromma så att resande på gröna linjen som ska söderut enkelt kan byta vid Stora mossen etc. Detta förslag finns med i samrådsförslaget till Stockholms ÖP. Vidare kan man bygga en bro åt bilister mellan Hallunda och ekerö för gående, cyklister, bilar och bussar. Utformningen bör vara av formen landsväg med trottoar. Detta kan skapa effektiva cykelförbindelser mellan Ekerös villaområde och Hallunda medans bilar och bussar får sitt. Det skulle naturligtvis skapa goda möjligheter för integration mellan Norra Botkyrka och Ekerö.

    Det är viktigt att detta kombineras med Kristina Alvendals visioner om promenadstaden så, bland annat pga att de attraktivaste möstesplatserna återfinns i urbana miljöer med goda flöden i flera riktningar. Urbana stråk har både sydvästra och västra ytterstaden för lite av.

    Det finns mycket mindre uteslutande och trevligare sätt att investera i infrastruktur än att dra en massiv motorled under Ekerö för över 25 miljarder.

  • Stockholmsvänstern » Är tunnlar en klassfråga eller en fråga om rasism?

    […] räknar Vägverket,Vägverksvånda om Förbifart Stockholm?,Stockholm – miljöhuvudstad 2010,Stockholms mångaåriga miljöarbete belönas,Skokastning mot förbifarten,Bil Sweden – radioreklam för Förbifart Stockholm,Debattens heliga […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: