Etikettarkiv: vallians

Visionär måndag

Alla människor är olika, om det råder det inga tvivel. Trots det är det många som tror att det går att stöpa alla människor i samma form när det gäller exempelvis arbetsrätt, föräldraförsäkring eller utbildning. Det är dömt att misslyckas och dagens vision handlar om ett samhälle där alla tillåts att vara de unika individer de omöjligt kan undgå att vara.

I never could get the hang of Thursdays. Citatet är hämtat från Arthur Dent i Douglas Adams underbara Liftarens guide till galaxen. Jag använde det när jag instiftade mina visionära torsdagar, utan att ana att jag i ännu större utsträckning inte skulle lyckas få grepp om torsdagarna. Hittills har jag haft en visionär torsdag, en visionär söndag och en fredagsvision. Idag blir det en visionär måndag. Det där med torsdagar verkar vara ännu mer svårgripligt än Arthur Dent någonsin kunnat tro. På något sätt är just det här en extrem av hur jag är. Jag brukar sällan vara dagvill, däremot är det inte helt ovanligt att jag har dålig koll på tiden. Det är skönt att jag numera har ett jobb med flextid, eftersom det passar mig bäst att jobba lite olika, oregelbundna tider än att hela tiden passa tider på minuten.

Just detta faktum är en av de saker som gör mig unik som individ. Jag är förstås inte ensam om att inte vara anpassad för rigid tidpassning, men detta tillsammans med många andra egenskaper formar mig som individ. Det innebär till exempel att jag sannolikt inte är lämpad för alla typer av arbeten. På samma sätt är det med alla andra människor. Det går inte att försöka stöpa alla människor i samma form och det är något både arbetsmarknad och andra regelverk måste ta hänsyn till. Min vision om samhället är just ett sådant samhälle, där individer tillåts att vara just individer.

Det kan bli lättare att förstå vad jag menar genom några exempel.

Vi startar i arbetsmarknaden. Där måste individuella egenskaper och prestationer ligga till grund för utvecklingen i större utsträckning än i dag. Kollektivavtal är en bra grund att stå på när det gäller arbetsrätt och löneutveckling, men då måste de vara skrivna utifrån prestationer och inte senioritet eller antal arbetade år. Av den anledningen är sist in, först ut en dålig princip. Bäst lämpad för arbetet ska vara vägledande för vilka som blir kvar, inte hur länge de arbetat på samma ställe. Av den anledningen ser jag framför mig ett samhälle där staten reglerar mindre i arbetsrätten och bland annat avskaffar turordningsreglerna. Därefter tar facket vid och bevakar att den reformen inte används för att ta in billigare arbetskraft som är sämre på arbetet. Det ger möjlighet till individer att själva prioritera och att få utdelning efter prestation, vilja och kraft. Det ska vara tillåtet att göra sina egna val, oavsett om detta gäller att jobba 60 timmar i veckan för högre lön, eller 35 timmar och prioritera fritid, familj eller liknande.

Föräldraförsäkringen är nästa anhalt. Jämställdhet är viktigt och fler män borde ta ut dagar från den ledighet vi erbjuder. Min vision är dock att det inte ska behövas kvotering för att åstadkomma detta, utan att föräldrar själva kan fördela dagarna mellan sig – och ännu hellre till fler än bara sig själva. Föräldraförsäkringen bör i mitt tycke höra till barnet och inte till föräldrarna. Det är barnet som ska ha möjlighet att vara hemma med odelad uppmärksamhet under sin första tid i livet, det är så små barn mår bäst. Det är då bättre för barnet att föräldrarna delar dagarna som de vill, kanske med mor- och farföräldrar, kanske med fler vårdnadshavare än de maximalt två som lagen idag tillåter. Min vision är mer frihet till individerna att själva bestämma och att kön inte ska ingå i beräkningen av hur fördelningen sker.

Bland det viktigaste för individuell utveckling är ändå utbildningen och skolan. Här har vi sen många år fått en utveckling där alla i princip måste genomgå den i teorin frivilliga gymnasieutbildningen. Den har dessutom utformats så att alla gymnasieprogram ger högskolebehörighet. Det gör att praktiskt lagda ungdomar, som inte har några planer på att studera statsvetenskap, tvingas läsa teoretiska ämnen som de sannolikt inte har användning av senare i livet. Följden blir skoltrötthet och avhopp. I mitt samhälle anpassar vi utbildningen efter individen och tar bort påtvingad högskolebehörighet från gymnasiet. Eftersom gymnasiet är en frivillig skolform ska det som varje individ behöver veta för att klara sig i samhället istället läras in i grundskolans första nio, eller numera snarare tio år. Därefter kan alla välja om de vill läsa teori eller inte. Det förutsätter givetvis att alla kan läsa upp teorin senare om de så vill, och då konkurrera om platser till högre utbildning på samma villkor som dem som läste teorin redan i gymnasiet. Oavsett den praktiska lösningen så vore det systemet bättre för alla, både individer och samhälle.

Samhället jag drömmer om låter individerna själva välja hur de vill leva sina liv. Regelverk och lagstiftning ska minimeras för att utgöra en grundpelare just för individuella val och prioriteringar. Varken staten eller aktörer exempelvis på arbetsmarknaden ska sätta sig över människors egna livsval, vare sig det gäller att uppmana till eller avskräcka från valmöjligheter. Varken hur, med vem, var eller när du väljer att leva ditt liv ska vara något som styrs av andra än dig själv. Då uppnår vi ett fritt samhälle. Det är mot denna vision jag arbetar och det är därför jag är engagerad politiskt.

Intressant?

Visionär söndag

Efter att ha varit ute och rest i Europa har jag blivit inspirerad att skriva en vision för framtiden, en vision om ett Europa och på sikt en värld utan gränser.

EU-flagga och svensk flaggaDen Europeiska Unionen är en fantastisk skapelse, trots sina många praktiska fel och brister. Idag kan vi resa i större delen av vår kontinent utan pass tack vare Schengen. Vi kan betala med samma valuta i många länder tack vare EMU. Vi har rätt att bosätta oss och arbeta i vilket som helst av unionens medlemsländer. Listan över fördelar kan göras lång.

Den som reser utanför de länder som ingår i alla dessa samarbeten påminns dock snabbt om att inget är perfekt ännu. Efter att själv ha rest från Sverige – medlem i EU och Schengen men inte i EMU – till Skottland – medlem i EU men varken i Schengen eller EMU – via ett land som är medlem i allting, visas kontrasterna tydligt. Passkontrollen mellan Stockholm och Amsterdam var högst begränsad och i praktiken hade det för min del räckt med mitt ID-kort, eftersom det är giltigt inom hela Schengenområdet. När vi reste vidare till Storbritannien var det däremot passkontroller på flera ställen och längst kö var det i kontrollen när vi kom till Glasgow. I Amsterdam kunde man också betala med den gemensamma valutan Euron, något som inte är vare sig svenskar eller britter förunnat.

Allting blir så mycket lättare med samarbeten och gemensamma lösningar, det har visats gång efter annan i exempelvis näringslivet. Internationella standarder sätts för att underlätta för vanliga människor, oavsett om det gäller pappersstorlekar, måttsystem eller frihandelszoner. Vore det inte bra om vi kunde sätta fler internationella standarder, så det blev lättare inte bara att samarbeta med andra länder utan också att resa till och från dem?

Jag ser framför mig ett Europa och på sikt en värld, där gränser allt mer suddas ut för att på sikt försvinna. Gränser är linjer ritade på ett papper eller möjligen, numera, i ett kartprogram på en dator. Ofta är de inte ens speciellt bra ritade och skiljer mellan folk som delar kultur och språk, medan andra inkluderas utan att egentligen förstå vad de gör där.En gräns mellan Indien och Kina ritades med en alldeles för tjock penna för en massa år sedan, vilket gör att det fortfarande tvistas om exakt var gränsen går. Felmarginalen är någon mil eller två åt endera hållet. Den som tittat på en karta över Afrika inser rätt snart att någon tröttnade rätt snabbt på att dra naturliga linjer och istället plockade fram linjalen.

Låter dessa linjer som tillförlitliga källor att grunda viktiga beslut på, så som vem som har rätt att resa vart eller vem som har rätt att arbeta i en viss stad?

Gränser mellan kulturer är i bästa fall suddiga blyertsstreck. Varför skulle då våra konstruerade gränser ha betydelse? I min vision av världen avspeglas det i kartorna. Gränser är indelningar efter administrativa områden, inte efter länder som kan sluta sig mot omvärlden. Kulturer och språk är mer naturliga baser för kartor än de gamla nationerna, som istället ses som kuriösa inslag från en mer primitiv historia. Människor, varor, tjänster och information färdas fritt över hela världen utan att riskera strafftullar, censur, avlyssning eller handelshinder. Människor lever fria och utan inskränkningar baserade på geopolitik, eller att för den delen på att franska bönder känner sig hotade av bättre och billigare spannmål från utvecklingsländer.

Min vision är en värld med öppna gränser och fri rörlighet för alla människor. Jag hoppas att jag hinner få uppleva den världen, åtminstone embryot till den, inom min livstid.

Intressant?


Fredagsvision – ett rättvist samhälle

Ett rättvist samhälle är det många som pratar om, men få vill berätta vad det egentligen är de menar. Det är dags för min vision om ett rättvist samhälle, vad jag vill åstadkomma med mitt politiska engagemang.

Vågskålar i svartvittRättvisa är ett svårfångat begrepp. Många barn har en klar definition av rättvisa, oftast med förledet ”millimeter”, speciellt mellan syskon. Oftast handlar det förstås mer om orättvisa än rättvisa, där barnet anser att det är orättvist om någon annan får mer, men inte om barnet själv får mer än någon annan. Tyvärr är det alldeles för vanligt att den föreställningen om rättvisa stannar kvar även när barnet blir vuxet.

Jag har funderat mycket på rättvisa och vet för det mesta vad jag menar med det. På senare tid har jag också blivit på det klara med att det är just ett rättvisemärkt samhälle jag vill ha. Det är en bit kvar till det samhället, även om vi är på rätt väg.

I ett rättvist samhälle får människor vara individer och stöps inte i en och samma kollektiva form. Istället gör människor sina egna livsval och blir accepterade för detta.

Vissa människor kommer att välja att utbilda sig, att jobba hårt och att prioritera materiellt välstånd. Då är det självklart att detta ska belönas med just det som de eftersträvar. Den som frivilligt offrar andra delar av sitt liv för att exempelvis tjäna mer pengar, bör då också få behålla de pengar hon eller han tjänar på sina 80-timmarsveckor. Den utbildning som oftast ligger till grund, under vilken den ekonomiska situationen och fritiden sannolikt var väldigt ansträngda, bör också ge utdelning. Att med högre skatter bestraffa dessa människor är då orättvist och något som inte hör hemma i ett rättvist samhälle.

Ett rättvist samhälle eftersträvar platta och låga skatter, ämnade att finansiera de gemensamma åtaganden som sköts i offentlig regi. Skatter som eftersträvar att utjämna skillnader mellan människor som gjort olika val och anstränger sig olika mycket är orättvisa skatter. De människor som valt att inte jobba lika hårt utan istället vill ha mer tid för familj eller på annat sätt ha mer fritid, får mervärde genom just detta. Pengar är inte det enda värdet i ett samhälle och ett rättvist samhälle låter människor skörda frukterna av sina ansträngningar på det sätt som de själva valt.

Ett rättvist samhälle bedömer också människor efter deras egenskaper och insatser, inte efter deras hudfärg, dialekt eller vem de delar säng med. Den som är duktig på det hon eller han gör ska också premieras. Lika lön för lika arbete är en gammal paroll som fortfarande gäller, men måste utökas till att inte bara gälla kön utan även andra egenskaper. Det är kanske svårt, men ett rättvist samhälle låter inte ovidkommande egenskaper spela in i bedömningen av exempelvis din ersättning för ett utfört arbete.

I grunden handlar rättvisa om respekt för individer och deras val. Rättvisa handlar inte om att alla ska ha lika mycket pengar, oavsett insats, utan att individer ska respekteras för att ha olika värden och värderingar. Det som en individ anser är värt att offra sig för kan vara helt värdelöst för någon annan. Därför kan inte missunsamhet vad gäller finansiella värden få vara det som definierar rättvisa. Den rättvisan har inte kommit över sandlådenivån. Istället måste rättvisa vara rätten att själv välja vad man värderar högst och därefter få behålla de belöningar man skördar genom sin strävan. Det leder i förlängningen till större lycka för alla individer.

Intressant?

Visionär torsdag – en vision om alla individers frihet

”This must be Thursday. I never could get the hang of Thursdays.” Orden är Arthur Dents och boken de är hämtade ur är Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Jag håller med Arthur, torsdagar är en lite underlig dag. Vad ska man med den till? Nu har jag kommit på svaret och för en gångs skull är det inte 42. Från och med nu och fram till valet kommer jag använda torsdagarna till att presentera mina visioner om samhället och varför jag är engagerad i politiken. Detta är kopplat till Amanda Briheds initativ Visionär Allians, #vallians.

Leva i harmoni, konstverkFör mig har alla människors lika rättigheter alltid varit helt grundläggande. Jag har aldrig kunnat förstå varför människor ska diskrimineras på grund av sitt kön, etnicitet, sexuell läggning och så vidare. Därför har jag förvånats gång på gång över att inte ens lagstiftningen behandlar människor likadant. Varför ska det finnas olika lagstiftning för äktenskap beroende på om paret är samkönat eller inte? Varför ska vissa människor uteslutas från möjligheten att adoptera på grund av vem de har valt att leva med? Det finns många för mig obegripliga särbehandlingar och en av anledningarna till att jag är engagerad politiskt är att jag vill få bort dem.

Min vision är ett samhälle, en värld, där alla människor får vara individer och där lagstiftningen är neutral med avseende på kön, läggning, etnicitet, religion, ja beträffande alla individers olika personliga egenskaper. I min värld får både samkönade par och transpersoner adoptera barn utan att någon tycker att det är konstigt. I min värld får killar klä sig i kjol på samma sätt som tjejer sen länge får klä sig i byxor. I min värld bryr man sig inte om varandras religiösa övertygelser och försöker inte omvända varandra. Framför allt låter man inte religiösa övertygelser ligga till grund för moraliserande lagstiftning.

Vissa skulle säkert säga att min vision borde göra mig till en typisk vänsterväljare. Då har de inte förstått vad det handlar om. Vänsterns vision är nämligen ett samhälle där personliga egenskaper, engagemang och skicklighet inte ska avspeglas nämnvärt i hur bra man har det. Det är där min vision skiljer sig från deras och där anledningen till att jag är liberal finns. För mig ska den som anstränger sig också få lön för mödan. Min vision är inte ett samhälle där alla är lika utan där alla får vara individer. Vill man jobba för att uppnå högre materiell status, så får man göra det. Nöjer man sig med lägre status i utbyte mot mer fritid eller liknande, ska man få göra det. Det som ska garanteras är saker som att ingen svälter eller står utan tak över huvudet mot sin vilja. I övrigt är det upp till varje individ att välja vilken ambitionsnivå man har för sitt eget liv.

Min vision är ett samhälle fritt från missunnsamhet och avundsjuka, fritt från fördomar och hat mellan grupper. Min vision är ett samhälle där alla får vara som de vill vara utan att bli diskriminerade, straffbeskattade eller nedtryckta, vare sig av andra människor eller av staten. Ett samhälle där alla individer är så fria som det bara går med andra ord. Visst vore det underbart?

Intressant?

En visionär allians

En sällsynt trött opposition blir allt mer grå och visionslös. Den rödgröna rörans tre ideologier är så olika att kompromisser mellan partierna raderar större delen av deras respektive idétraditioner, till skillnad från Alliansens partier som ligger förhållandevis nära varandra. Skillnaden mellan regeringsalternativen blir allt klarare, där Alliansen vill framåt och de rödgröna i bästa fall vill stå still men allt oftare vill backa bandet.

Svart-vit bild av ett öga, med irisen i regnbågsfärgerPolitiken är en speciell bransch. Vissa ger sig in i den för att göra karriär. Oftast hamnar dessa i något av de två stora partierna. De flesta inom politiken är däremot idealister som vill förändra världen. De personerna har kanske lekt med tanken på en karriär, eller har det som medel för att kunna genomföra sina idéer. Idealisterna skiljer sig däremot från karriäristerna i att de vägrar överge sin ideologi och att deras mål är en bättre värld, inte en större lönecheck.

För idealisterna inom det rödgröna samarbetet måste läget kännas rätt tråkigt just nu. Visionerna om framtiden saknas till stor del inom det samarbetet och det mesta handlar om att försöka få tre partier med vitt skilda ideologier att komma överens. Finns det några visioner är de för det mesta kopierade av Alliansen, eller visioner om att rasera och backa de reformer Alliansen genomfört.

Inom Alliansen är det annorlunda. Här finns visionerna, här är vägen utstakad och den leder framåt, bort från det gamla och in i en ny värld, en ny tid där Sverige är anpassat efter den globaliserade världens utmaningar och där människors frihet sätts i centrum. Ibland har vi fått kompromissa med framför allt hastigheten, när några partier vill genomföra förändringarna lite långsammare. Den generella riktningen är däremot klar.

På alla nivåer inom Alliansens partier finns det visioner om framtiden, visioner som varit anledningen till att många av oss alls har börjat engagera oss politiskt. Det är dags att berätta om dem, både för att visa på den mångfald som ryms inom Alliansens fyra partier, men också för att visa på de likheter som finns mellan oss. Med start idag och en månad framåt kommer vi att berätta om en visionär Allians, #vallians, som kontrast till oppositionens trötta politik och negativa kampanjer som de hoppas ska föra dem tillbaka till makten.

Alliansen tror istället på positiva visioner, idéer och att Sverige är ett bra land som kan bli ännu bättre. Vi vill bli valda för att vi vill någonting, inte för att vi inte vill någonting. Jag kommer därför tillsammans med mång andra bloggare att presentera mina visioner för en bättre värld under de kommande veckorna. Jag kommer presentera dem ämnesvis, minst ett inlägg i veckan, med början senare idag. I dessa inlägg kommer jag att berätta vilket samhälle jag drömmer om, berätta om anledningen till att jag alls är engagerad i politiken. Jag hoppas att det ska vara likak ul att läsa som jag vet att det kommer att vara att skriva.

Victor Zetterman har redan hunnit skriva om sina visioner.

Intressant?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 029 andra följare