Godtemplarmaffian i riksdagen

Det är hårda tider i landet min vän – en bag-in-box vin upp 180 spänn. Och lakritsshotsen fick dödsstöten av godtemplarmaffian i riksdagen.

Magnus Härenstams kuplett fungerar lika bra 2011 som den gjorde 1978 i ”Det är serverat”. På 1970-talet var det mellanölet som fick sin dödsstöt av godtemplarmaffian i riksdagen, 2011 är det lakritsshots och gårdsförsäljning som får underkänt av densamma. Dessutom hotar skattehöjningar på vissa förpackningar som ett led i den så kallade sunda alkoholpolitiken.

Svensk alkoholpolitik har i ungefär ett sekel handlat om att förbjuda olika former av alkoholkonsumtion och försvåra inköpet av den, åtminstone i förseglad förpackning. Tillgången på serverad alkohol har fortsatt vara förhållandevis stor och det är få krogar som inte serverar alkohol till kunder som är märkbart berusade. Förbuden och propagandan gör också att alkoholen romantiseras och blir något spännande bland ungdomar, vilket gör att de blir ännu mer nyfikna på att prova. Min egen erfarenhet är att de ungdomar som fått prova alkohol hemma under kontrollerade former, dvs som måltidsdryck eller liknande, får ett sundare förhållande till alkoholen och är mindre benägna att dricka sig redlöst berusade, hamna i trubbel på grund av alkoholen eller för den delen bli inlagda på sjukhus med alkoholförgiftning. Det är dock baserat enbart på min egen – förhållandevis stora – umgängeskrets, men hade vi utgjort urvalsgruppen i en vetenskaplig studie hade denna trend varit statistiskt säkerställd.

Sund politik utgår från att människor i allmänhet är kapabla att göra egna val. Ibland kan de göra vad majoriteten uppfattar som ”fel” val, ibland kan de göra val som i efterhand uppfattas som fel av dem själva. Att ha frihet innebär dock att man måste ha möjlighet att göra fel val ibland. Allt annat innebär inskränkningar i personlig frihet. Det är inte statens uppgift att inskränka denna frihet för alla människor, när några av dem inte kan hantera friheten. Statens uppgift är att fånga upp dem som råkar illa ut på grund av dåliga val, samt stödja och hjälpa dem som har missbruksproblematik. Det är inte alls lika lätt som att förbjuda saker för alla, det kanske inte ger omedelbara effekter i nästa opinionsmätning, men det är det enda rimliga sättet att bedriva politik.

Tyvärr är det många moraliserande politiker som inte håller med. Det ser vi tydligt när vi får lagstiftning som förbjuder lakritsshots blandade på plats i baren, eller när såväl konservativa som de som kallar sig socialliberaler högljutt propagerar mot gårdsförsäljningen. Det är ett tecken i tiden att det diskuteras en skattehöjning på vissa alkoholförpackningar (!) när det efter ett decennium går upp för vissa politiker att storpack i kombination med billigt förpackningsmaterial gör att priset per volymenhet blir lägre. Hade dessa politiker någonsin varit studenter och tittat efter just denna typ av förpackningar på stormarknaden för att hushålla med det snålt tilltagna studiemedlet, borde de känt till detta redan.

Allt är såklart inte mörker. Vi har till exempel fått rätt att jäsa eget vin, något som Härenstam & Co inte fick göra för godtemplarmaffian på det ”glada” sjuttiotalet. Tyvärr har utvecklingen inte fortsatt i samma goda riktning och verkar nu vara på väg tillbaka åt det repressiva hållet. Det är inte utan att man tittar trånande på EU och önskar att de kunde harmonisera stora delar av alkohollagstiftningen i unionen efter något slags irländsk eller dansk modell.

Intressant?

Tänk om alkoholpolitiken

”Vi måste höja skatten på lådvin, så det inte ger mängdrabatt!” Det skriker nu Systembolagets företagsledning, när de efter 10-15 år kommit på att alkohol, precis som alla varor, blir billigare per liter när man gör större förpackningar.

Förslaget har ännu inte behandlats i bolagets styrelse utan kommer enbart från företagsledningen. Förhoppningsvis stannar förslaget också där. Carl B. Hamilton (FP), som sitter i styrelsen, säger att han tycker att prispolitiken är bra som den är och att ”[m]in förhoppning är att detta bara är en storm i ett vinglas”.

Tanken om att höja skatten, inte bara på alkohol i allmänhet utan på specifika förpackningar i synnerhet, grundar sig dels i gamla sanningar som nu börjar motbevisas (se exempelvis Brås rapport om dödligt våld, 2011:5), dels i ett felaktigt tankesätt att alla människors frihet måste inskränkas om några få inte kan hantera den.

Den totala alkoholkonsumtionen i samhället säger i sig väldigt lite om dess skadeverkningar. Långt viktigare är hur alkoholen konsumeras och av vem. Dagens alkoholpolitik stammar ur nykterhetsrörelsen och de problem alkoholen orsakade på 1700- och 1800-talen, där alkoholen var ett billigt och i många fall det enda sättet för fattigt folk att fly tristessen, döva smärta och få enkel underhållning. Brås rapport visar ju nu exempelvis att den ökade alkoholkonsumtionen i samhället inte leder till fler fall av dödligt våld, snarast tvärt om – ett brott med tidigare trender. De förklarar det dels med bättre sjukvård, men också med att våra alkoholvanor ändrats. Vi dricker på andra sätt än tidigare, vilket minskar alkoholens skadeverkningar.

Systembolagets monopol är också på de flesta relevanta sätt upphävt. Visst, de är de enda som får driva butiker i Sverige. Serveringen drivs dock av många olika aktörer, resorna till andra länder för att handla billig alkohol ökar varje gång Systembolagets priser gör det och privatimporten av alkohol från EU har blivit legal, om än fortfarande omgärdad av onödigt krånglig byråkrati. Systembolagets påverkan på tillgången till akohol är därmed begränsad och de som har ett skadligt bruk av alkohol eller ligger i riskzonen för det, ser alltid till att få tag på alkohol på något sätt. De som drabbas av enkelspårigheten är därmed i första hand de människor som faktiskt kan hantera sitt alkoholintag.

Det är inte bara skattehöjningarna som är ett tecken på politikernas felriktade ”välvilja”. Gårdsförsäljningens vara eller icke är ett annat, som aktualiserats i dagarna av Miljöpartiets nej till det. Propagandan från Systembolaget om att en fri marknad skulle döda utbudet och bara ge oss snabbköpsbutiker med begränsat undermåligt utbud, när verkligheten i resten av världen tydligt visar på motsatsen, är en annan. Listan kan göras lång.

Det är dags att tänka om alkoholpolitiken. Målet med politiken kan inte vara att i första hand minska konsumtionen. Istället måste målet vara att minska skadlig konsumtion och att rikta in sig på människor med ett skadligt eller riskbeteende. Feltänket i alkoholpolitiken, liksom på så många andra områden, är att alla människors frihet måste inskränkas om en minoritet inte kan hantera friheten. Angreppssättet måste istället vändas till att låta alla människor ha frihet och inskränka den för enskilda människor först när de visat att de inte kan hantera den. Det är mycket svårare, det kräver att politiker läser in sig på forskning istället för att reagera med ryggmärg och intressegrupper och det vinner inga snabba politiska poänger i stora väljargrupper. Det är dock den enda rimliga inställningen för den som faktiskt värnar samhället och enskilda människor mer än opinionsundersökningar.

Intressant?

Alkoholkonsumtionen går upp och våldet minskar

IOGT-NTO, Ungdomens nykterhetsförbund, politiker som vill värna försäljningsmonopolet på alkohol – alla är de överens; om alkoholkonsumtionen ökar så ökar också våldet i samhället. Denna sanning anses vara så självklar att den som ifrågasätter det får utstå allsköns spott och spe. Det är därför inte så konstigt att det talas väldigt tyst om att de numera har statistiken emot sig.

Mattias Svensson uppmärksammar i senaste numret av Magasinet Neo att rapport 2011:5 från Brå visar att det dödliga våldet de senaste åren minskat med ungefär 25% gentemot befolkningsutvecklingen, samtidigt som alkoholkonsumtionen ökat med 30%.Det är förvisso bara en rapport, men den täcker statistik från 1989 till 2008, med andra ord 20 år. När statistiken tydligt visar att våld med dödlig utgång minskar samtidigt som alkoholkonsumtionen ökar, måste nykterhetsrörelsen och andra alkoholmonopolsivrare börja se sig om efter nya argument – om de värdesätter ärlighet i argumentationen, vill säga. Sanningen är ju förstås den att staten tycker om Systembolaget eftersom det genererar vinst till statskassan och nykterhetsivrarna vill egentligen se totalförbud av alkohol. Hittills har de kunnat samla sig kring saker som minskat våld. Frågan är vad de ska samla sig kring när deras ”bästa” argument blivit motbevisat av verkligheten.

Intressant?

Sälj Systembolaget och avskaffa monopolet

Carl B Hamilton (FP) och Johan Gernandt (M) skriver med upprörda känslor att Systembolagets monopol inte får hotas och att utredningen om gårdsförsäljning är förkastlig. De har rätt i att utredningen är fel ute, men av diametralt motsatt anledning till vad de anför.

”Alkoholkonsumtionen i Sverige är numera lägst bland länderna i EU”. Så skriver Carl B Hamilton och Johan Gernandt i en debattartikel där de förklarar varför Systembolagets monopol måste värnas till varje pris. En låg alkoholkonsumtion är i deras ögon liktydig med att alkoholproblemen minimeras och därför har också den svenska alkoholpolitiken varit framgångsrik i deras ögon.

Deras resonemang brister dock på flera sätt. Framför allt är det inte så att låg alkoholkonsumtion är liktydigt med få alkoholproblem. Den som har ett missbruksproblem ser nämligen till att få tag på sin drog, oavsett hur tillgängligheten inskränks. Det enda som verkligen fungerar för att minska missbruk är ett totalförbud. Begränsas tillgången på en vara kommer vanliga konsumenter att skära ner, inte missbrukarna. Dessutom kommer många att se sig om efter alternativ, exempelvis privatimport, när en vara är svår eller dyr att få tag på inom landets gränser.

Vad herrar Hamilton och Gernandt vänder sig mot i just denna artikel är utredningen om gårdsförsäljning som de menar de facto bryter Systembolagets monopol. De beklagar sig över att affärerna inte heller kommer ha koppling till gårdar utan kan startas av vem som helst och att de mot en inträdesavgift kan sälja alkohol, förvisso i begränsad mängd per köptillfälle, till alla betalande besökare som har uppnått legal ålder.

Läs om den sista meningen. En butik ska få sälja alkohol – till kunder som har betalat inträde! Dessutom i kraftigt reglerade mängder. Hamilton och Gernandt har fullständigt rätt i att utredningen är ute och cyklar, men av fel anledning. Butiker för försäljning av alkohol ska definitivt tillåtas, men utan regleringar av inträdesavgifter och inköpskvoter. Förslaget låter som hämtat på motbokens dagar och att en statlig utredning år 2010 ens överväger denna typ av förmynderi är barockt. Den moderna tiden handlar om färre regleringar, inte fler.

En framgångsrik alkoholpolitik ser till att minimera missbruk, inte konsumtion i sig. Precis som så mycket annat så är det just missbruk av varor, tjänster, rättigheter och friheter som ska beivras, inte företeelserna i sig. Yttrandefriheten är grundlagsfäst, men uppvigling är ändå ett brott eftersom det innebär att friheten missbrukas. Sexköp är däremot dumt nog förbjudet, trots att friheten att köpa en tjänst missbrukas först när tjänsten köps av en ofrivillig säljare, t.ex traffickingoffer. Alkohol intar en ställning däremellan, där det är fullt tillåtet att köpa varan, men samtidigt vill staten ha hård kontroll av hur du köper och i viss mån konsumerar den. Tobak, som orsakar nästan lika kostsamma skador för samhället, får du däremot köpa och konsumera hur mycket du vill så länge du betalar lite extra skatt. Logiken och konsekvensen är totalt frånvarande med andra ord.

Det är dags att vi gör upp med gamla föreställningar och framför allt avskaffar förmynderi- och morallagar. Vill vi förbjuda något? Bra, förbjud det totalt och gör det brottsligt att beskaffa sig med det över huvud taget. Ska vi tillåta något, oavsett om det är en tjänst, vara eller en grundläggande fri- eller rättighet? Bra, då tillåter vi den, utan omsvep. Handel med den och utnyttjande av den ska inte vara föremål för statlig inspektion. När utnyttjandet går över i missbruk kan det offentliga däremot kliva in och sätta stopp. I de flesta fall handlar det då inte om kriminalisering utan om vård, undantaget är givetvis när någon direkt åsamkat en annan människa skada som i fallet trafficking. Det ger en logik och konsekvens åt lagstiftningen.

Och vad gäller Systembolaget, så sälj det. Statlig verksamhet ska bedrivas i myndighetsform, inte som bolag. Systembolaget är ett sunt företag som skulle må bra i privata händer och utan moralistiska verksamhetsmål och regleringar. Kvalitativa vin- och spritbutiker med brett sortiment kommer alltid att behövas. För herrar Hamilton och Gernandt, som båda två sitter i Systembolagets styrelse, borde inte motsätta sig en försäljning om de uppfyller sina plikter som ledamöter med bolagets bästa för ögonen.

Intressant?

Kräv besked om alkoholpolitiken!

Göran Magnusson och Gabriel Romanus skriver på Newsmill och tycker att vi ska kräva besked om alkoholpolitiken. Deras huvudpoäng är att svenskarna dricker mer än tidigare och att vi därför måste kräva våra politiker på svar om deras inställning till alkoholen; enligt deras sätt att se det handlar frågan om huruvida man har en mogen inställning och vill ha kvar en restriktiv politik eller om man har en ”grabb- och flabbinställning” och vill undergräva svensk alkoholpolitik genom en friare syn på alkohol.

Jag anser mig själv ha en mogen inställning till alkoholen. Därmed vill jag att vi ska ta hand om dem som missbrukar alkoholen och se till att regler efterföljs exempelvis vad gäller åldersgräns och överservering på krogen, och att vi genom dessa insatser kan släppa alkoholen mycket friare.

Magnusson och Romanus anser tydligen att staten måste agera överförmyndare för vuxna människor och tala om för dem hur mycket alkohol de kan dricka. Framför allt ska man köpa alkoholen på statligt ägda monopol och inte på varken en fri marknad eller i ett annat land. Monopolet ska stanna och införselkvoterna inom EU ska minskas. För de som läst mina tidigare blogginlägg är det välkänt att jag är emot införselkvoter och att jag bara ser två problem med Systembolaget; att det är statligt ägt och att det har monopol på alkoholförsäljning.

För att helt enkelt ta den korta argumentationen: en fri marknad innebär att man inte ska ha monopol, statliga monopol allra minst. Statliga företag ska heller inte förekomma. En fri marknad innebär också att man inte har handelshinder som t.ex. tullar eller införselkvoter. Detta ska gälla alla legala varor. Varor som man vill hindra ska vara förbjudna och av den anledningen råder det förbud mot t.ex. droger. Alkohol särbehandlas och anses stå utanför den övriga marknaden. Den är tillåten, men staten ska kontrollera hur du konsumerar den. Jag anser att det är oförenligt med en fri marknad. Ingen äkta marknadsliberal kan acceptera hur alkoholen behandlas.

Det är dags att fatta ett enkelt beslut och nu är det min tur att kräva besked; vill politikerna förbjuda alkoholen helt och hållet och alltså göra den illegal, eller vill vi tillåta den och därmed låta den handlas som vilken vara som helst? Det är dags att ta ställning, detta velande och särbehandling håller inte längre.

Intressant?

Sluta förbjuda alkoholen, främja friheten istället!

Den statliga alkohollagsutredningen presenterade sitt betänkande igår. En av förutsättningarna för utredningen var att den restriktiva politiken inte i någon större utsträckning skulle förändras. Utredningens förslag blir därmed att restauranger inte ska få servera alkohol efter 03.00 och att normaltiden ska vara 01.00. Dessutom vill man förbjuda alla former av gårdsförsäljning.

Reaktionerna på utredningen låter självklart inte vänta på sig.

Restaurangbranschen vill självklart inte se sådana förändringar och Mats Hulth skriver en till stora delar bra artikel på dagens Brännpunkt. På samma sida i tidningen vill ungdomens nykterhetsförbunds ordförande Robert Damberg gå ännu längre än alkohollagsutredningen och flytta folkölet till systembolaget. På SvD:s ledarsida tillåter sig Sanna Rayman att vara smått förundrad över att en borgerlig regering inte minskar på förmynderiet i samband med detta.

Jag har självklart en massa åsikter att slänga in i ringen också, hur skulle det annars se ut? Till att börja med kan vi ju konstatera att alkohollagsutredningen redan från början är ett feltänk, när man inte utreder förutsättningslöst hur en bra framtida alkohollagstiftning skulle se ut. Att bli förvånad nedlåter jag mig dock inte till. Om det är något framför allt kristdemokraterna, men också moderaterna i viss mån, har gemensamt med socialdemokratin så är det den överdrivna moralismen, något som kommer sig av värdekonservativa grundåsikter. Att tro att en borgerlig regering med en kristdemokratisk folkhälsominister skulle få för sig att genomföra liberala reformer är att bedra sig själv.

Mats Hulth företräder sundare åsikter, men även han pratar om en ”skyddslag” när han pratar om alkohollagstiftningen. Han har dock säkerligen sina skäl, framför allt att försöka visa på att även hans bransch vill ta ansvar för minskade skadeverkningar av alkohol. Han konstaterar dock framför allt, precis som Mattias Svensson på Neos blogg, att kristdemokraterna och alkoholutredningen öppnar för en ökning av svartklubbar. Människor slutar inte vilja dricka halva natten igenom bara för att KD säger att man ska sluta dricka senast 3.

Vad gäller UNF så håller jag absolut inte med om att folkölen måste bort från mataffärerna och istället bara säljas på Systembolaget. Tvärt om vill jag göra en total omstrukturering av svensk alkohollagstiftning och -politik. Istället för dagens moraliserande förmynderi, föreslår jag följande:

Avskaffa systembolaget. Till att börja med ska staten inte utöva någon verksamhet utanför myndighetsformen. Att därmed ha ett vinstdrivande bolag som dessutom har monopol på en viss vara är helt oförenligt med en fri marknad. Det är ren och skär socialism. Utöver det så är det inte rimligt att staten ska bestämma var och när människor får köpa alkohol på flaska, speciellt inte när man har släppt serveringen fri till krogarna. Ska man vara konsekvent måste man också dra in alla alkoholtillstånd från privata aktörer och bara servera alkohol på statliga krogar. Dessutom bör man snarast införa monopol på försäljning av tobak. Till slut kan vi ha bara statliga monopol på allt, så konsumenterna vet hur de ska bete sig och inte göra en massa jobbiga egna val hela tiden. Låter det inte bra?

Tillåt försäljning av vin och öl i mataffärer. Rimligtvis borde man kunna köpa måltidsdryck även av alkoholstyrka i samma affärer som man köper sina vanliga matvaror, eller i speciella vin- och ölbutiker för den delen.

Gör samma förändring av alkoholmonopolet som av apoteket. Butiker som blir så kallat licensierade ska kunna sälja alla former av alkoholhaltiga drycker, på samma sätt som apotek ska kunna sälja alla former av mediciner så länge man har utbildad personal och licens. Dessa butiker skulle kunna vara specialistbutiker eller skulle kunna kombineras med mataffärer.

Öka kontrollen och inför kännbara straff. Förändringarna i tillgänglighet måste självklart kombineras med något som redan idag borde vara en självklarthet, nämligen tätare och hårdare kontroller av att lagar och regler efterlevs. Dessutom ska det vara kännbara bötesstraff för alla butiker och även krogar som inte följer reglerna och alltså säljer alkohol till minderåriga eller krogar som överserverar. Böterna måste vara så pass högt satta att det inte ska gå att göra en vinst på systematiska regelbrott. Dessutom måste kontroller göras i mycket större utstäckning än tidigare och resurser måste avdelas till detta.

Inför samma ålder på alkoholintag oavsett inköpsställe. Det är orimligt att man inte kan köpa alkohol i butik förrän man fyllt 20 men kan dricka samma alkohol på krogen när man är 18. Dessutom kan man rösta i allmänna val när man är 18. Min orubbliga åsikt är att man inte kan anses mogen nog att fatta beslut om vem som ska styra landet man bor i, om man inte är mogen nog att fatta beslut om huruvida man ska dricka alkohol eller inte. Alltså ska myndighetsåldern och ”alkoholmyndighetsåldern” sättas till samma. Jag företräder personligen linjen att det ska vara 18 år men den viktiga principen är att det ska vara samma ålder.

Låt individen stå i centrum! Det största problemet är egentligen, här som i många andra fall av moraliserande och förmyndande lagstiftning, att man ser ett problem hos vissa individer och väljer att tvinga in alla i samma restriktiva lagstiftning. Alkoholintag är inte ett problem hos de allra flesta. Tyvärr orsakas det en hel del skador av de individer som faktiskt har problem med alkoholen. Lösningen är dock inte att försöka förbjuda alkohol för alla i så stor utsträcknig som möjligt. Lösningen är istället mer fokus på individer; låt de individer som har problem få hjälp att hantera alkoholen eller att avstå från den. Lägg resurser på att hjälpa de enskilda individerna istället för att inskränka alla individers frihet.

Det största problemet med den svenska lagstiftningsmodellen är att man kollektivt bestraffar alla individer med minskad frihet när några individer inte kan hantera saker. Det gäller såväl alkohol som sexköp och mycket annat därtill. Det viktigaste i svensk politik under 2000-talet är att bryta med detta synsätt och börja hitta lösningar för att ge individer frihet samtidigt som man hjälper eller bestraffar individer som inte kan föra sig i ett civiliserat samhälle. Kollektivet dog tillsammans med 1970-talet, nu är det dags att även våra lagstiftare inser detta.

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, alkohollagstiftning, alkohollagsutredningen, alkoholpolitik, förmynderi, kristdemokraterna, kristdemokratin, liberal, mats hulth, moderaterna, monopol, moraliserande, myndighetsålder, robert damberg, sanna rayman, socialdemokraterna, socialdemokratin, systembolaget, unf